Okategoriserade

Målaren i Upplands Väsby

Fina tider, det var det. Tiderna då jag arbetade som målare i Upplands Väsby alltså. Låter det konstigt? Låter det i så fall konstigt att det skulle vara fina tider att arbeta med detta? Eller låter det kanske konstigt att jag, givet vem jag är idag, har arbetat som målare i Upplands Väsby. Ni får vara domare här.
Fina tider var det i alla fall. Dessa fina tider höll i sig ungefär 6 månader. Under ett helt halvår knegade jag bland professionella målare i Upplands Väsby. Jag lärde mig mycket under den här tiden. Jag lärde mig ett helt nytt yrke för sjutton. Det måste väl ändå vara värt en hel del?
”Hur kom det sig att du fick det här arbetet?”, undrar säkerligen vissa av er. Därför ska jag berätta hur jag, matbloggaren, kom att arbeta som målare i Upplands Väsby. Det hela handlar egentligen om slumpen. Det är slumpen som har varit i farten och gjort att min väg har korsats med personen som spelade huvudrollen i detta. Jag ska berätta hur det gick till:
Jag hälsade på hemma hos mina föräldrar. Föräldrarna skulle ha matbjudning. Det hörde inte till vanligheterna så därför började mitt besök med yttersta förvåning. ”Vad gör du?” frågade jag när mamma kom bärandes på säkert 15 tallrikar. ”Jag dukar” fick jag som svar och hon såg glad ut, så det gjorde mig glad också. Hur som helst så skulle en gammal kompis till pappa komma på ”festen”. Jag hade inte träffat honom sedan jag var liten och det fick jag dessutom höra när han anlände. ”Du var inte längre än såhär!”. Ja, ni vet hela den där grejen. Hur som helst så var denne någon nu målare i Upplands Väsby. Eller ja, nu och nu – han hade varit målare i Upplands Väsby i närmare 20 år skulle det visa sig.
Som av en händelse träffade jag denne man just två dagar efter att jag förlorat mitt jobb. Som av en händelse träffade denne man mig samma dag som de beslutat att anställa personal. Tre personer skulle anställas, närmare bestämt, och en av dessa skulle bli jag. Jag skulle bli målare i Upplands Väsby, något jag aldrig ens varit i närheten att fundera över förut.
Hur lyder domen? Jo, jag tyckte faktiskt väldigt mycket om det. Det är inget yrke jag vill ägna mig åt resten av livet, men det var roligt – väldigt roligt stundtals.

Så, nu vet ni!

Heltäckningsmattor i Stockholm och nya samtalsämnen

Förra veckan skrev jag om ett ämne som jag definitivt inte har skrivit om förut. Faktum är att detta har skett ett antal gånger senaste tiden. Inte texter om detta specifika ämne, utan att jag har tagit mig friheter att ändra mig något. Många tycks faktiskt uppskatta detta. Förra veckans inlägg, som alltså handlade om heltäckningsmattor i Stockholm, har fått väldigt bra respons. För er som inte hann eller orkade läsa inlägget kommer en snabb recap här:

 

Jag har märkt att heltäckningsmattor verkar vara på väg tillbaka i Stockholm. Detta gör mig glad. Det gör mig glad för att det påminner mig om en svunnen tid, det är nostalgiskt som bara helvete. Heltäckningsmattor var otroligt vanligt i Stockholm på 80- och 90-talen. De fanns överallt, fluffiga och goa. Både på arbetsplatser och i hem fanns heltäckningsmattor i Stockholm. Överallt och ingen klagade. Ja, det kanske inte är helt sant. Jag hade faktiskt en pappa som klagade på vår heltäckningsmatta i Stockholm nästan varje dag. Han förstod inte varför det skulle vara nödvändigt. Jag och mamma upprepade för honom att det bara var han som inte förstod sig på modern inredning. 

 

Sedan fick vi tillbaka när heltäckningsmattor i såväl Stockholm som resten av världen blev omodernt. Om man skulle fråga vem som helst i Stockholm runt år 2004 vad de kände om heltäckningsmattor skulle det inte uppskattas. De skulle förmodligen säga att det tillhör det förflutna. Hade de haft en spåkula skulle de dock kunna säga att det också tillhör framtiden. Nu har det äntligen blivit modernt med heltäckningsmattor i Stockholm igen. Ingen är gladare än jag för detta!

 

Nu skenade jag iväg i min entusiasm igen, men det bevisar mitt syfte med inlägget något. Jag känner att jag kan bli väldigt engagerad i många ämnen som jag inte vanligtvis skriver om. Frågan är bara om detta uppskattas av mina följare. Därför riktar jag nu frågan till er, kära läsare av denna blogg: Tycker ni att det ger någonting att läsa såna här inlägg? Det vill säga inlägg som handlar om ämnen som egentligen saknar substans. Jag är genuint nyfiken och frågar för att jag ska veta vartåt jag ska ta mina texter. 

 

Missförstå mig inte: Jag älskar matlagning. Jag kommer alltid att älska matlagning och förmodligen alltid dela inlägg om det. Däremot vill jag pröva nya områden, om inte annat för att utvecklas som skribent.

 

Skriv gärna era tankar i kommentarsfältet!

Hur många renoverar innergård i Stockholm?

Det är spännande att utmana normer ibland. Detta, har jag lärt mig, kan man göra på många olika sätt. Det hela kokar ner till vilket sammanhang man befinner sig i. Om man för tillfället befinner sig mitt i en grupp av machomän kan det vara intressant att försöka prata om traditionellt omanliga ämnen. Detsamma gäller om man befinner sig i ett gäng av benhårda kulturmänniskor av den finare sorten. Då kan det vara roligare att tala om fulkultur, eller egentligen vilka simpla ämnen som helst. Varför talar jag om detta nu? Jo, därför att jag och en vän till mig, sedan några veckor, har en hemlig pakt då vi umgås med vårt kompisgäng. I gänget finns ett antal personer med, låt oss säga, en uppväxt av det lyxigare slaget. Därför är det roligt att, när vi har våra veckovisa middagar, introducera ämnen de inte kan något om. De märker nämligen inte vad som händer utan blir bara väldigt förvirrade i regel.

 

För ett par veckor sedan tog min vän upp ämnet målare. Han frågade sig hur många som titulerar sig målare som finns i stan. Jag gjorde detsamma igår. Jag frågade bordet, apropå absolut ingenting, om de kunde gissa hur många som arbetade med att renovera innergård i Stockholm. Tystnaden mötte mig, föga förvånande.

 

  • ”Renovera innergård i Stockholm?” svarade någon tillslut (mönstret var sig likt).
  • ”Ja, exakt. Hur många tror ni arbetar med att renovera innergårdar i Stockholm? Det måste väl vara mängder? Kan alla byggutbildade personer utföra innergårdsrenoveringar eller går man på särskilt skola? Fan vet!”, utvecklade jag med min allra mest ironiskt röst.

 

Min vän, som var med på noterna, fyllde i:

 

  • ”Det måste finnas hur många som helst som renoverar innergårdar i Stockholm, eller? Det finns ju mängder – Ja, innergårdar alltså. Det kan ju aldrig ta slut med uppdrag i Stockholm för någon som renoverar innergård.” sa han och jag nickade instämmande.

 

Tystnaden hos våra vänner låg kvar. De hade förmodligen aldrig ägnat människor som renoverar innergårdar i Stockholm en enda tanke. Det var svårt att hålla skrattet inom sig. Särskilt när en av de förvirrade försökte prata vidare om ett annat, enligt honom, mer intressant ämne:

 

  • ”Eh, okej. Ja, men som jag sa. Anledningen till varför Ferrari har spelat ut sin roll är…”

Värmepumpar i gamla kvarter

Jag var hemma hos morsan och farsan igår för första gången på länge. Jag gick från busshållplatsen längs gatan som jag växt upp på. Gatan som jag spelat landhockey på, där jag hade kastat snöboll, där jag hade varit glad och ledsen. En walk down memory lane så god som någon. Och allting var sig skrämmande likt och olikt på samma gång. Barnen som tidigare hade funnits i varenda familj på gatan hade blivit vuxna, skaffat egna barn, flyttat från stan. Precis som jag. Ljudet från lekande barn var borta, och tystnaden hade tagit över.

 

Jag knackade på och mamma öppnade efter knappa tre sekunder. ”Pappa är nere vid värmepumpen” fick jag förklarat för mig omedelbart, och hon försäkrade att han skulle komma upp inom kort. ”Värmepump?” frågade jag, och mamma berättade. Tydligen hade det blivit någon slags kedjeeffekt av värmepumpar i kvarteret. Det hade börjat med att Olsson på hörnet hade skaffat det förra våren. Det gick en ilning genom kroppen då hon påminde om honom. Trots att det var snart 25 år sedan gubbfan gjorde livet surt för alla barn som ville ha roligt på gatan så fanns minnena kvar. Nåväl, Olsson hade satt värmepumpar på kartan i kvarteret och väl var väl det, tänkte jag. Det skulle ju vara det mest ekonomiska sättet att värma upp kåken på. Och föräldrarna hade inte fett med pengar direkt.

 

När farsan kände doften av nybryggt kaffe kom han strax upp från källaren och värmepumpen. Han tittade på mig där jag satt i den gamla soffan och sa ”Tjenare grabben”. Jag nickade och konstaterade: 

 

  • ”Värmepump alltså”
  • ”Jajamän, det är det som gäller nu. Det finns värmepumpar i varenda kåk i området numera. Det var han surgubben på hörnet som…”
  • ”Ja, mamma sa det. Olsson ja, jävla otrevlig gubbe.”
  • ”Han är sig lik”, svarade pappa och tog en sipp av sitt kaffe.

 

Det kändes fint att vara tillbaka. Att sitta där i soffan och prata om värmepumpar och dricka kaffe. Världen utanför Målilla hade aldrig tidigare känts så stor. För en stund glömde jag nästan bort vad det var som hade gjort att jag hållit mig borta. Borta från gamla gator, borta från minnen. 

 

Det blev pinsam tystnad i några sekunder innan mamma tog ton. ”Vill du se den? Värmepumpen alltså”. Pappa tittade mot mig hoppfullt. Skulle jag rädda oss från tystnaden? Jag höll ut några extra sekunder innan jag sa ”Jag tittar gärna på er nya värmepump”.

Smiledesign i Stockholm som fungerar

rsta gången jag hörde talas om att det fanns kliniker för smiledesign i Stockholm blev jag förvånad. Det var min mamma som berättade det för mig. En människa som alltid, sedan 1970-talet, har haft fingret på pulsen gällande skönhet och mode. Det var därför föga förvånande att hon hade snappat upp detta koncept. Att dessutom behandlingar med smiledesign gick att få i just Stockholm är förstås föga förvånande. Alla städer har sin charm, men vi har de snyggaste invånarna. Argumentera gärna emot mig och kalla mig storstadsråtta – I can take it!

 

Hur som helst. Smiledesign i Stockholm är en riktig sak och nu ska jag berätta vad det handlar om utifrån min googling. Det handlar alltså, som namnet vittnar om, om en behandling för att få ett bättre leende. ”Bättre?” tänker ni kanske. Ni tänker att det inte finns något rätt och fel när det kommer till smak. Alla människor har faktiskt sin egna unika charm och vad den ene tycker är tilltalande behöver inte vara tilltalande för alla. Så tänker ni kanske. Men vi alla vet hur det verkligen ligger till. De allra flesta föredrar ett leende med ljusa (icke-gula) tänder som sitter rakt. Detta gäller både för det egna leendet och för andras leenden. Därför finns smiledesign i Stockholm. Proffs på smiledesign på en proffs-klinik i Stockholm hjälper en av uppnå de tand-mål man har.

 

Som jag har förstått det så varierar kvaliteten på den här typen av behandlingar, precis som med de mesta. Det ska viktigt att gå till en erfaren klinik inom smiledesign i Stockholm för att uppnå bästa resultat. Tydligen, enligt de som genomgått behandlingen, ska det också kunna variera kraftigt i effektivitet. Medan vissa vittnar om en utdragen process med baby steps till målet säger andra att det går betydligt fortare. Funderar du på att genomföra smiledesign i Stockholm? Se då, för guds skull, till att söka dig till en professionell klinik.

 

Vet ni vem som tog hjälp av riktiga proffs på smiledesign i Stockholm? Japp – Min egen mor förstås. Om jag någonsin tidigare har tvekat på den här typen av ingrepp så upphörde den tveksamheten då jag mötte min mamma häromdagen. Hennes leende var helt förändrat och vackert som den vackraste av sommardagar.

 

Skriv om ni undrar vilken klinik i Stockholm hon gick till för smiledesign!