En till Allt för föräldrar webbplats

Jag avskyr stopp i avloppet

Att skaffa villa är ett heltidsjobb. Så är det bara. Så länge man inte bor i ett helt nytt hus där allt är ordnat på bästa sätt. Ja, då kan man räkna med att det blir en hel del att fixa med. Vi har bott i vårt hus i knappt fem år och jag kan inte ens komma ihåg hur många gånger vi har fått olustiga överraskningar. Det har varit takpannor som har gått sönder, källare som läcker in vatten och husgrund som måste dräneras. Det har varit fönster som måste bytas ut, vitvaror som havererar och en altan som var en dödsfälla. Ändå finns det någonting jag avskyr mer än allt annat. Trots att det finns mängder av saker som kan kosta massvis med pengar är stopp i avloppet det jag hatar mest. Att få stopp i avloppet är förenat mest största möjliga irritation för mig personligen. Jag ska förklara varför.

 

Det finns inte enbart en förklaring till varför jag tycker att det är så hemskt att få stopp i avloppet. Det finns flera stycken. Såhär ser mina topp 3 argument ut för varför stopp i avloppet är det värsta som kan drabba en.

 

Det är äckligt

Få kan dementera detta faktum. Stopp i avloppet för alltid med sig en stor portion äckel. Detta gäller oavsett vilken typ av stopp det gäller. Stopp i toaletten är kanske det mest uppenbara, givet vilken typ av aktivitet som sker där. Alla har väl någon gång stått med sugkopp och försökt få loss ett stopp i avloppet där. Fruktansvärt. För att inte tala om handfat som bommat igen. Hårstrån och klet från gamla tvålar och annan smuts. Bara ordet ”vattenlås” ger mig rysningar. Detsamma gäller förstås för stopp i avloppet i duschen. Att behöva gå ner med händerna och pilla bort gamla dusch-rester. Tack men blä!

 

Det är tidskrävande

I skuggan av äckligheten med stopp i avloppet kommer detta argument som många glömmer bort. Det tar en massa onödig tid att fixa med den här typen av problem. Så fort man har fixat ett stopp i avloppet i ena delen av huset har det blivit tjockt i en annan. Det blir ingen ro, särskilt inte då 5 hårfagra personer bor under samma tak och använder samma dusch varje dag. Vilket slit!

 

Det är onödigt

Ja, alltså själva stoppet i avloppet är väl inte ”onödigt”. Det är väl en naturlig följd av att människan tappar hår och att damm och smuts uppstår. Det onödiga ligger i att man ofta krånglar till det i onödan. Det finns proffs på stopp i avlopp. Proffs som tar en liten slant betalt och kommer och spolar med högt tryck och hög temperatur för att få bort de värsta stoppen. Smart va?

Historier från fönsterbyten i Stockholm

Man ska inte förringa betydelsen av att ha ett jobb som genererar bra historier. Det sägs att minnet är det enda en människa verkligen har, och det betyder förstås att historier är en del av vår existens. Jag älskar att berätta historier för nära och kära. Älskar att få dem att skratta, känna, beröras och utvecklas. Det finns naturligtvis ett stort mått av egocentrism här. Jag menar, vad är det som gör att just jag ska ta upp all plats hela tiden? Vad ger mig rätten?

 

Hur som helst, mitt jobb inom fönsterbyte i Stockholm har lett till många bra historier. Det är trots allt över 10 års tid som jag varit verksam nu, och jag har mött många olika typer av människor längs vägen. När man arbetar med att utföra fönsterbyten i Stockholm kan man framförallt räkna med en sak: Man kommer att störa människor. Även om de flesta förstås gillar att få nytt och fräscht. Att en fönsterrenovering på deras hus eller lägenhet i Stockholm kommer att göra gott, både vad gäller värdet på bostaden och för trivseln. Men de flesta vill förstås att arbetet ska bli gjort på nolltid, och så går inte fönsterbyten i Stockholm till tyvärr.

 

Nåväl, här följer två snabba historier från mitt jobb inom fönsterbyte i Stockholm. Håll till godo!

 

Nattjobbaren

En gång när vi utförde ett fönsterbyte på Södermalm i Stockholm mötte vi den argaste personen i hela världen. Ungefär kl 11 på förmiddagen stack hon ut huvudet från sitt fönster på våningen högst upp. Lutade sig ut, illröd i ansiktet, och skrek ”Jag har för i h*****e jobbat hela natten! Jag måste väl för f*n få sova någon j***a gång!”. Hon fick alltså med The Big 3 i svordomar på en sådan kort sägning.

 

Frukostfamiljen

Detta är min kollega Jerrys favorit. Vi har utfört många fönsterbyten i Stockholm, men inget har fått honom att skratta så mycket. Det var en tidig aprilmorgon då vi skulle göra ett jobb i ett lägenhetshus vid TV-huset. Vanligen, när vi genomför fönsterbyten i Stockholm, brukar folk undvika att vara hemma. Det blir kallt, stökigt och högljutt så de flesta håller sig undan. Familjen i den lägenhet i Stockholm vi körde fönsterbytet på hade som tradition att alltid äta lång frukost på måndag mornar. Och det var just måndag morgon när vi var där. De satt vid sitt köksbord med fullt uppdukad frukost. Det var 4 plusgrader utomhus och alla fönster i lägenheten var borta. Alla familjemedlemmar, barn som vuxna, satt med dunjackor ovanpå morgonrockarna och huttrade. Det var tydligen viktigt att hålla på traditionerna!

 

Detta var roligt, hoppas att ni håller med. Jag återkommer med fler historier från tiden med fönsterbyten i Stockholm snart igen. 

 

Håll ut!

Mitt före detta liv på byggnadsställningar i Stockholm

Från att jag var 19 fram till jag fyllt 40 arbetade jag på diverse byggnadsställningar i Stockholm. Året om, oavsett väder, vind och andra yttre faktorer. Det var ett jobb jag trivdes väldigt bra med, trots att förutsättningarna inte alltid var optimala. När jag började i byggbranschen -89 fanns det i stort sett aldrig några väderskydd att tillgå heller. Det blev liksom mainstream 6–7 år senare, i alla fall för de byggen jag arbetade på.

 

Hur som helst. När jag fyllde 40 hade jag och min fru precis fått vårt tredje barn, Isak. Jag vet inte varför det påverkade mig så mycket. Man brukar ju säga att det blir enklare för varje barn man får. Men jag tror att det hade med det där magiska talet att göra. 40 år. Jag var över 40 år gammal nu. Hela mitt yrkesliv hade jag tillbringat med att hamra, slipa, bära och slita ut min kropp. Skulle jag fortsätta göra det i ytterligare 25 år, till dess att det var dags att gå i pension. Hur skulle min rygg må då? Efter mer än dubbelt så lång tid på byggnadsställningar längs Stockholms fasader. Nej tack! Jag var färdig som byggarbetare. Så var det med den saken.

 

Jag började plugga och blev, föga förvånande, äldst i klassen. Företagsekonomi blev det. Det kunde nog ha blivit lite vad som helst, så länge jag kom bort från den där byggnadsställningen och fick ta av mig mina snickarbyxor. Farsan var revisor, så han hade lärt mig lite om grunderna när jag var yngre. Jag tänkte att han kanske kunde vara en tillgång även under mina studier, och det visade sig stämma. Idag arbetar jag som ekonom på en stor bank på Söder, och jag tittar sällan i backspegeln.

 

Fram till idag. Jag gick längs Götgatan i morse på väg mot jobbet när jag plötsligt hörde någon ropa: ”Va fan! Eken! Öy, här uppe!”. Jag kallades bara Eken av mina gamla byggkompisar. Anledningen till smeknamnet har jag glömt, och det har säkerligen de också. Men där stod de igen, Magnus och Freddan. 5 meter ovanför mig, på en byggnadsställning precis som jag var van att se dem. Jag hade inte sett dem på över 5 års tid. De var sig lika, förutom att Freddan hade gått upp några kilo och skaffat skägg. Många minnen kom tillbaka snabbt. Allt meningslöst snack på alla möjliga byggnadsställningar i Stockholm. Alla sommarfester. Alla lunchraster som vi drog ut på så länge vi kunde.

 

Fan vad det var kul att se dem igen. Jag hann tyvärr bara prata i 5 minuter innan jag var tvungen att gå iväg till kontoret. Men jag lovade att köpa med mig lunch och klättra upp och ansluta till dem i byggnadsställningen. Så nu ska jag kila iväg!

 

Ciao!

Fönsterrenovering – och hur jag berättade om mina planer för mamma och pappa

Jag är glad över att tillhöra ett kompisgäng med varierande typer av människor. Detta är ganska få förunnat, vad jag förstår när jag talar med vänner från andra kretsar. I mitt gamla gäng finns människor med helt olika typer av uppväxt, helt olika politiska åskådning och övriga variationer av många slag. Det är utvecklande, tycker jag.

Själv tillhör jag de personer vars uppväxt starkt präglades av press hemifrån. Press angående skola och resultat. Press på idrott och resultat, vilket i mitt fall handlade om att vara bäst i mitt ishockeylag. Problemet var bara att jag både var helt ointresserad och extremt dålig. Det fanns naturligtvis också press från mina föräldrar angående mitt framtida karriärval. Skulle jag bli läkare? Skulle jag välja att bli ingenjör och bygga framtidens Sverige? Mina föräldrar fick en smärre chock när jag sedan berättade att jag ville syssla med fönsterrenovering.

”Fönsterrenovering?” minns jag att mamma till slut fick ur sig när jag berättade det. ”Vem fan jobbar med fönsterrenovering?” sa min pappa som aldrig i hela sitt liv hade ägnat en tanke åt praktiskt arbete. Jag svarade lika spydigt som jag upplevde frågan:

  • ”Hmm. Ja, låt mig se. Jag jobbar ju med fönsterrenovering, i alla fall väldigt snart. Vad är det för fel med det då?”

De hade inte förberett sig på ett mothugg. Det ingår nämligen i den traditionella skola som jag kommer ifrån att inte säga emot sina föräldrar. Minsta lilla trots, som i diskussionen om fönsterrenovering, var mer eller mindre en krigsförklaring. Pappa flämtade till och höjde rösten. ”Gå upp till ditt rum!” sa han och pekade med hela handen snett ovanför sitt huvud. Jag hade fått medvind i kaxighet och frågade därför om det hela var ett skämt. Vem fan visar upp sitt barn på rummet år 2010, vilket var när det utspelade sig. ”Pappa, jag är 18 år. Du kan inte visa upp mig på rummet hur mycket du än försöker. Jag kommer att gå ut nu, ok? Vi hörs sen. Jag ska gå och öva på fönsterrenovering borta hos Martin.”

Jag är övertygad om att värmen i huset steg ett par grader på grund av pappas ilska i det ögonblicket. Vad hade de egentligen emot fönsterrenovering? Var det så farligt att jag skulle styra karriären åt det hållet?

Jag minns att pappa öppnade ytterdörren och ropade åt mig när jag var på väg mot bussen.

  • ”Är det Martins kommunistfamilj som har lärt dig att man ska arbeta med fönsterrenovering eller? Fan ta dem i så fall!”

 Man blir så trött.

Min sparapp och jag

Förr i världen sparade man sina pengar i en madrass, en kudde eller något liknande. Vissa äldre människor har fortsatt med detta genom hela livet. Min farmor till exempel. Hon fyller snart 100, och jag vet att hon har sina sparade pengar i en av soffkuddarna. Det har hon berättat. Hon berättade också att när hon växte upp i sitt hemland under kriget så var de tvungna att ständigt komma på nya gömmor. De gömde pengar i spisen, i hemliga luckor i golvet och i väggarna. Även i pianot, tydligen.

 

Idag behöver man inte gömma pengar fysiskt. Detta beror naturligtvis mycket på att fysiska pengar knappt används längre. Idag tar man till andra medel för att spara. Jag har till exempel använt mig av en sparapp under de senaste åren. Låt mig förtydliga att jag inte jämför farmors sparande under kriget med mitt eget. Medan jag sparar till att kunna köpa olika prylar och resor så sparade hon och hennes familj för att överleva.

 

Min sparapp har, under de 2,5 år som jag har brukar den, gett mig en hel del. Jag började använda min sparapp för att samla till en ny gitarr. En röd Fender Stratocaster av 1992 års modell. En gitarr som jag varit förälskat i sedan jag, vid något tillfälle, såg Kurt Cobain misshandla en sådan på scen. Efter ungefär sex månaders användande av min sparapp, med litet bidrag från tidigare sparkonto, var den min. Jag har nog aldrig varit så nöjd med ett inköp förut. Jag spelar på den i stort sett varje dag. Känner att jag lär mig mer och mer för varje gång jag plockar ner den från väggen. Det blev verklighet tack vare min grymma sparapp. 

 

Nästa sparande i sparappen var för en resa som jag gjorde med mina vänner förra sommaren. Vi har länge pratat om att tågluffa i Europa, men har aldrig riktigt gjort slag i saken. Detta har huvudsakligen berott på att ingen av oss har varit särskilt duktig på att spara. Efter min succé med gitarren rekommenderade jag min sparapp för kompisarna. Det fick en nästan utomjordiskt bra effekt. Vi började nämligen tävla om vem som kunde spara snabbast. Varje vecka uppdaterade vi varandra via vår sparapp för att se vem som hade mest pengar. När vi tillslut nådde sommaren var det bara att packa väskorna, hoppa på tåget och ge oss av genom kontinenten.

 

Jag har använt min sparapp för ytterligare flera grymma inköp och jag kommer att dela med mig även av dessa. Ratta in på bloggen om en vecka så ska jag berätta om dessa!

 

Lämna gärna en kommentar om vad ni själva använder för sparapp!