Månadsarkiv: september 2020

Rövarhistorier från målaren i Stockholm

Som verksam målare i Stockholm får man se en hel del. Man brukar ibland säga att folk från landsbygden är udda, men frågan är om inte storstadsborna är värre. Jag har haft privilegiet att bo i både småstad och huvudstad, och jag tycker att människor är skumma var jag än kommer. Detta blir kanske extra påtagligt när man arbetar som målare i Stockholm. Vi besöker regelbundet folks hem och ser in i deras liv. För några veckor sedan satt jag och min kollega och pratade gamla bransch-minnen efter våra dryga 15 år som målare i Stockholm. Till slut blev det så många människor och projekt att hålla i huvudet att vi blev tvungna att skriva ner dem. Vi insåg att vi satt på humor-guld i och med dessa berättelser. Det skulle vara onödigt att behålla dessa för oss själva, så här kommer nu ett par av de vi skrev ner:

 

Jägaren

Alla människor är olika. Vissa gillar att hålla fräscht och fint, och renoverar boendet så ofta de kan. Andra saknar detta intresse och låter boendet förfara medan de lägger tid och ork på annat. Detta är två vanliga stereotyper som man möter som målare i Stockholm. Jägaren kallar vi den man som vi besökte för drygt 4 år sedan, som bodde i ett hus i utkanten av stan. Huset var helt förfallet. Takpannor hade lossnat, altanen var en dödsfälla och färgen på fasaden var i stort sett helt bortnött. Ett skabbigt hem konstaterade vi, innan vi hade kommit in. På insidan av det skabbiga skalet fanns nämligen ett av de finaste mest välvårdade hus vi någonsin hade sett under vår tid som målare i Stockholm. Väggarna var fulla av jakttroféer och det fanns inte ett dammkorn. Jägaren var en hybrid mellan de stereotypa kunderna.

 

Paret

Under mina år som målare i Stockholm har jag mött många par som är ilskna på varandra. Men detta var något alldeles extra. De försökte inte ens dölja sitt förakt mot varandra när vi var där. Skrek och gapade och klagade på varandra, men var jättetrevliga mot oss. Tydligen hade mannen fått ge med sig angående färg. Hon ville ha ljusgult i såväl vardagsrum som sovrum, och han ville något helt annat. Efter att vi hade gjort vårt jobb som målare i Stockholm dröjde det inte mer än tre veckor innan det ringde i min kollegas telefon. Det var mannen som frågade om vi kunde komma tillbaka och måla om igen. Hon hade nämligen valt att flytta dagen efter att jobbet stod klart.