En till Allt för föräldrar webbplats

Mitt före detta liv på byggnadsställningar i Stockholm

Från att jag var 19 fram till jag fyllt 40 arbetade jag på diverse byggnadsställningar i Stockholm. Året om, oavsett väder, vind och andra yttre faktorer. Det var ett jobb jag trivdes väldigt bra med, trots att förutsättningarna inte alltid var optimala. När jag började i byggbranschen -89 fanns det i stort sett aldrig några väderskydd att tillgå heller. Det blev liksom mainstream 6–7 år senare, i alla fall för de byggen jag arbetade på.

 

Hur som helst. När jag fyllde 40 hade jag och min fru precis fått vårt tredje barn, Isak. Jag vet inte varför det påverkade mig så mycket. Man brukar ju säga att det blir enklare för varje barn man får. Men jag tror att det hade med det där magiska talet att göra. 40 år. Jag var över 40 år gammal nu. Hela mitt yrkesliv hade jag tillbringat med att hamra, slipa, bära och slita ut min kropp. Skulle jag fortsätta göra det i ytterligare 25 år, till dess att det var dags att gå i pension. Hur skulle min rygg må då? Efter mer än dubbelt så lång tid på byggnadsställningar längs Stockholms fasader. Nej tack! Jag var färdig som byggarbetare. Så var det med den saken.

 

Jag började plugga och blev, föga förvånande, äldst i klassen. Företagsekonomi blev det. Det kunde nog ha blivit lite vad som helst, så länge jag kom bort från den där byggnadsställningen och fick ta av mig mina snickarbyxor. Farsan var revisor, så han hade lärt mig lite om grunderna när jag var yngre. Jag tänkte att han kanske kunde vara en tillgång även under mina studier, och det visade sig stämma. Idag arbetar jag som ekonom på en stor bank på Söder, och jag tittar sällan i backspegeln.

 

Fram till idag. Jag gick längs Götgatan i morse på väg mot jobbet när jag plötsligt hörde någon ropa: ”Va fan! Eken! Öy, här uppe!”. Jag kallades bara Eken av mina gamla byggkompisar. Anledningen till smeknamnet har jag glömt, och det har säkerligen de också. Men där stod de igen, Magnus och Freddan. 5 meter ovanför mig, på en byggnadsställning precis som jag var van att se dem. Jag hade inte sett dem på över 5 års tid. De var sig lika, förutom att Freddan hade gått upp några kilo och skaffat skägg. Många minnen kom tillbaka snabbt. Allt meningslöst snack på alla möjliga byggnadsställningar i Stockholm. Alla sommarfester. Alla lunchraster som vi drog ut på så länge vi kunde.

 

Fan vad det var kul att se dem igen. Jag hann tyvärr bara prata i 5 minuter innan jag var tvungen att gå iväg till kontoret. Men jag lovade att köpa med mig lunch och klättra upp och ansluta till dem i byggnadsställningen. Så nu ska jag kila iväg!

 

Ciao!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *