En till Allt för föräldrar webbplats

Byggnadsställningar i Stockholm utanför mitt fönster

Allt detta evinnerliga tjat om att man ska vara nöjd med vad man har. Jag är förstås, på något vis, nöjd med min situation. Jag bor i ett tryggt land med gott om säkerhet. Jag har många vänner och en familj som bryr sig om mig. Pengar blir aldrig riktigt ett särskilt stort problem och jag har mycket trygghet att luta mig tillbaka mot. MEN… Även om jag bor på en bra adress mitt i stan så har min tillvaro senaste tiden kantats av bekymmer. Bekymret heter byggnadsställningar i Stockholm, och snarare allt vad det för med sig. Jag ska berätta vad jag menar.

 

För två månader sedan gick jag ut ur min port såg jag hur man, på andra sidan gatan, lastade ut stora järnrör. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan fortsatte till jobbet. När jag sedan kom hem såg jag att järnrören hade börjat utgöra en byggnadsställning utanför grannhuset i Stockholm. Ett himla oväsen fördes. Det lät som i en fabrik, med klonkande rör mot varandra. Jag fortsatte in i min lägenhet och märkte då att de nya byggnadsställningarna i Stockholm hördes även in dit. Jag som skulle ta min vanliga efter jobbet-nap. Det blev inget med förstås. Kvällen kom och montörerna åkte hem, men de skulle komma tillbaka. Det var tydligen en ordentlig byggnadsställning de skulle montera upp vid huset mitt emot, mitt i Stockholm. Faktum är att det inte skulle förvåna mig om det är den största av alla byggnadsställningar i Stockholm. Det var en ordentlig anläggning. Från botten till toppen, med stora skydd längs hela sidorna och ett gigantiskt skyddstak på hustaket. Vad skulle de egentligen göra där bakom?

 

Det skulle jag snart bli varse. Hela huset skulle renoveras, från insidan och ut. Fasaden skulle renoveras och putsas så att huset skulle gå från ganska nergånget till vackrast i kvarteret. Taket skulle läggas om, det var tydligen något som inte hade gjorts på länge. Dessutom skulle man göra stambyte inne i kåken. Ja, ni fattar. Därav Stockholms största byggnadsställningar.

 

Så har det varit nu, i nästan två månader. Byggnadsställningar och byggnadsarbetare i Stockholm som tar upp min tankeverksamhet. Det hamras och det bankas och det skrapas och det borras. De dagar då jag jobbar hemifrån är det omöjligt att tänka på något annat än oljuden. Jag tittar ut från mitt fönster där jag vanligtvis har så fin vy. Allt jag ser är byggnadsställningar i Stockholm. Ställningar som sträcker sig från marken till himlen.

 

Jag hoppas i alla fall att de blir nöjda med resultatet. Om det någonsin leder till ett resultat, vill säga. Det kanske bara kommer att vara byggnadsställningar i Stockholm för alltid? Hemska tanke!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *