Det var min syster som tyckte att jag skulle testa LCHF pga. av min sockerkänslighet. Jag var inte mottaglig för hennes idé direkt kan jag säga, gillar inte hokus pokus och konstiga varianter där man avstår från än det ena och än det andra. Jag ville helt enkelt äta som vanligt, men i begränsad mängd.
Efter att ha pratat med syrran kollade jag runt lite på nätet och började testa. Maten smakade såklart bra, men att inte äta pasta, potatis, bröd eller ris kändes väldigt konstigt i början.
Mina första försök med LCHF-kost var i mars 2012. Jag märkte snart att jag tyckte att det var svårt att kombinera med det ”vanliga” livet med födelsedagskalas eller fika, där man blir bjuden på bullar, kakor och annat gott.
Jag är en person som inte vill avvika, jag vill helt enkelt vara en i mängden. Men med LCHF-kost är det svårt, i alla fall i ovannämnda sammanhang. Efter några försök med LCHF till vardags och ”vanlig” mat till fest och fika insåg jag att det helt enkelt inte funkar. Varje gång jag hade fikat med kaka eller blivit bjuden på bulle var jag otroligt sugen på sött dagen efter och gick och rotade i barnens godislåda – det riktigt kröp i kroppen och jag kände mig orolig.
Blandkosten ledde definitivt inte till någon viktminskning, snarare gick jag upp ett par kilo. Inte konstigt, det blev liksom kaka på kaka (passande uttryck va ;-)!). Så i maj tog jag mig en riktig funderare: jag hade att välja mellan att göra mig och min kropp lycklig eller värdinnan som bjöd på något. Jag hade gått upp ett par kilo i vikt, sommaren närmade sig med stora steg och jag kände mig olycklig. Valet var inte självklart, tycker att det är oartigt att tacka nej när någon bakat och lagt ner möda på något gott att bjuda på. Men vad jag bestämde mig för var att jag från och med nu redan i förväg tänker tala om för den som bjuder att jag inte kommer att äta kaka. Eftersom jag inte är LCHF-expert avstår jag från diskussionen genom att helt enkelt tala om att jag bara vill gå ner några kilon. Det svaret accepteras av alla.
Hur som helst så hade jag läst om att det är svårare för människor som bantat sig tjocka att gå ner med LCHF (i alla fall i början) och lättare för de som ätit sig tjocka. Jag klassade mig snabbt i kategorin ”bantat mig tjock”, men egentligen vet jag inte, tror inte att jag riktigt platsar i någon av kategorierna. Jag har ju aldrig varit direkt tjock, har ett BMI på 25 och ligger således inom normalvikt. Vad jag definitivt ville undvika var att börja med en ny ”metod” som inte gav något viktmässigt sett, risken att jag tappar lusten och slutar med detta sunda leverne var överhängande om det inte påverkade vikten positivt, det vet jag.
Vid något tillfälle i samband med LCHF läste jag också om periodisk fasta och att det är en smart kombination för att just gå ner i vikt. Eftersom det är många saker som jag känner mig osäker på när det gäller LCHF och periodisk fasta bestämde jag mig dessutom för att ta hjälp av en kostrådgivare med inriktning på LCHF och som av egen erfarenhet kan det här med periodisk fasta i kombination med LCHF.
Och det är där jag befinner mig nu, den 3 juni 2012. För 1,5 veckor sedan började jag mina första stapplande steg med periodisk fasta och i förra veckan började jag med kostrådgivningen. Mer om det i bloggen och framöver när jag har lite mer erfarenhet. När jag väl har gått ner några kilo (ca 5 kg) kommer jag att ta ställning till om jag tänker fortsätta med PF och LCHF i kombination, eller ren LCHF. Vi äter frukost länge på helgerna och det är en viktigt social bit i vår familj. Eventuellt är en kombination med ren LCHF på helgerna och PF och LCHF till vardags det som passar mig. Det får framtiden avgöra.
Kommentera