Förbannade jävla skit Måndag.
Eller det är ju inte veckodagen det är fel på …
Jag har fått en inflammation i knät och det är fyllt med vatten så jag kan inte gå, vilket innebär att jag inte kan jobba och jag är så ledsen så jag sitter i soffan och försöker hindra tårarna från att komma.
Jag har ju fått gå upp i tid på jobbet och detta är något jag har önskat i säkert 2 år och det här var första veckan.
Jag skulle ha varit i 6års klockan 8 i morse.
Det som gör att det känns ännu värre är att förut när jag jobbade halvtid så började jag 12.30 och om jag då sjukanmäler mig på morgonen har de med störst säkerhet fixat en vikarie tills dess att jag skulle börja men hur ska dom fixa fram en vikarie till kl 8 ?? det betyder att jag sätter alla i skiten.
Dessutom har jag ont i huvudet….
Killarna fick åka själva till skolan i morse, (det är första gången de gör det) många kanske tycker att när man är 7 och 8 år kan man klara det men jag tyckte det var jätte jobbig, dels för att om det händer nåt på vägen, tänk om dom ramlar och gör sig illa. Och dels för att Leo är som han är, jag vet inte vad han kan hitta på och det får man ta hänsyn till.
Men jag smsade hans fröken och förklarade vad som hade hänt och hon smsade tillbaka när han var i klassrummet så jag kunde pusta ut.
Jävligast med att vara hemma en hel dag tycker jag är att jag inte kan göra något, städa dammsuga mm. Tänker försöka ge mig på dammsugningen lite och s om jag klarar det.
Vi är hos doktorn för 479 gången men den här gången är det inte för revbenen utan för min trötthet.
Jag började dagen med att gå till vårdcentralen, har nog aldrig träffat en så inkompetent läkare.
Jag fick inga svar ingen hjälp jag fick be om värktabletter och först sa han att det inte fanns några till mig eftersom jag inte tål morfin men då sa jag att när jag opererade mig fick jag starka smärtlindrande tabletter och då sa han ett namn på nån tablett och frågade om jag ville ha den?? Hur ska jag veta om jag vill ha den?? Det måste väl en läkare avgöra vad som är lämpligast?Sen åkte jag på rönken där dom konstaterade att det var sprickor i två revben och en stor svullnad och hon hade massa goda råd om vad jag skulle göra.
Vilken morgon, jag var så ledsen pga läkaren och min oerhörda smärta att jag bara grät när jag gick därifrån.
Nu är det en
timme kvar tills vi ska åka och hämta Leo och åka till läkaren för att få svarena, hade jag inte haft så ont hade jag nog gått i taket nu av nervositet.
Igår tittade solen fram men idag är allt som vanligt igen.
