VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

JUST FIFTY PERCENT HAPPY..

PDMS (1 av 2)

Top – Zara

Någonting som jag inte riktigt har delat med mig av till er är att jag under en lång period mått ganska dåligt till och från. Detta började redan ganska direkt efter Livias förlossning och upphörde sedan under en period när jag var gravid med Valter för att sedan komma tillbaka igen. Jag har egentligen inte reflekterat så mycket över det själv, jag har bara tänkt att ”det är så jag är” eller ”livet är tufft med små barn, man mår dåligt ibland”. Men man ska inte behöva acceptera att må dåligt, då måste man göra någonting åt det.

För några kvällar sedan satt jag och pratade med Jens om dessa perioder. Han vet om att jag mår dåligt till och från och båda vi två hade börjat se ett mönster. Ca 7-10 dagar innan jag får mens blir jag som en helt annan person. Jag blir negativ, arg, tappar humöret direkt, har svårt att sova och har mycket mindre energi. Jag vill inte träffa några människor, blir arg på Jens om han är för nära mig och jag kan börja gråta för exakt ingenting. När jag är i dessa perioder går det inte att prata med mig om någonting för allt är bara svart. Jag börjar tvivla på allt i mitt liv, är jag där jag vill vara, vill jag bo här, vill jag bli det där, är det Jens jag ska leva med osv. Dessa tankar är ingenting jag uttalar till någon, utan dom bara finns där och skaver i mig konstant.

Jag tror ingen i min närhet direkt har märkt detta, förutom Jens. Det är han som får ta alla mina jobbiga perioder, mina utbrott och tvivel. Att han ens orkat med detta så länge är helt otroligt, jag hade nog inte gjort det om det var tvärt om. Hur som helst så har jag i alla fall bestämt mig för att ta tag i detta nu och prova en medicin för PMDS.

//Something I haven’t really shared with you guys is that I´ve been feeling kind of bad off and on for a long period of time. This started right after Livia was born and then stopped for a period when I was pregnant with Valter to then come back again. I haven’t really reflected over it myself, I just thought that ”this is who I am” or ”life is hard with two kids, you feel bad sometimes”. But you shouldn’t have to accept to feel bad, then you have to do something about it. 

A few nights ago I sat down with Jens talking about these periods. He know that I feel bad off and on and both of us had started to see a pattern. About 7-10 days before my menstruation I become a totally different person. I get negative, angry, loose my temper right away, have trouble sleeping and loose all my energy. I don’t want to see any people, I get mad at Jens when his to close to me and I can start crying for exactly nothing. When I´m in these periods you really can’t talk to me about anything since everything is just totally black. I start to doubt everything in my life, am I where I want to be, do I want to live here, do I want to do this, is Jens really the person I´m going to spend the rest of my life with etc. I never talk about these thoughts, they are just there constantly making my life harder. 

I don’t think that anyone close to me have noticed this, except Jens. His the one that gets to deal with all my hard periods, my outbreaks and doubt. That he even have manage to cope with that for this long is incredible, I don’t think I would have if it was the other way around. Anyhow, now I have decided to do something about it and try a medicine for PMDS. 

PMDS (1 av 1)

Medicinen jag ska prova heter Premalex och är en typ av antidepressiva som man tar under perioden man har det jobbigt, annars inte. Under dom dagarna som jag inte har dessa tankar mår jag hur bra som helst och tycker att livet är kul och trivs i min vardag. Så skulle jag vilja känna jämt. Min förhoppning är väll att jag kanske kan göra det med hjälp av dessa. Sen förstår jag också att man kan ha bra och mindre bra dagar, så är livet, men kontrasten ska inte behöva vara så stor, då är det någonting som är fel.

Vad som fick mig att skriva detta inlägget nu var för att jag i helgen läste olika reportage i tidningen om kvinnor som lider av PMDS och hur stor inverkan det har/har haft på deras liv. Det var deras historier och upplevelser som fick mig att inse att jag inte är ensam om det här, det är inget fel på mig, och jag vågade söka hjälp för det. Man ska inte skämmas för att man mår dåligt, känna att man ska ”ta tag i det själv” eller ”härda ut”. Varför ska man behöva göra det när det finns hjälp att få? Olika människor mår dåligt på olika sätt och inget av det är fel. Ens egna upplevelser, känslor och tankar kan aldrig vara fel, men om man aldrig berättar om det så kan man inte få någon hjälp.

//The medicine I´m going to try is called Premalex and is one type of anti-depressive medicine that you take the period you feel bad, otherwise not. During the days that I don’t have these kind of thoughts I feel totally fine and love my life and like my everyday life. I really want to feel like that all the time. My hopes are that I might do so with a little help from these. Then I also understand that you can have good and not so good days, thats life, but the contrast shouldn’t have to be so big, then it´s something thats not right. 

What made me write this post now was because this weekend I read various reports in the magazine about women suffering from PMDS and how much it have/has affected their lives. It was their stories and experiences that made me realize that I wasn’t alone in this, that it´s nothing wrong with me, and I dared to seek help for it. You shouldn’t be ashamed to feel bad, feel that you can ”do it yourself” or ”endure”. Why should you have to do that when there is help for it? Different people feel bad in different ways and none of it is wrong. Your own experiences, feelings and thoughts can never be wrong, but if you never tell someone about them you can’t get any help. 

PDMS (2 av 2)

Jag känner bara att om mitt inlägg kan hjälpa någon annan i samma sits, någon som kan känna igen sig, känna sig mindre ensam och kanske våga ta hjälp för det så är det mer än värt det. Jag tycker ibland att psykisk ohälsa kan vara så tabubelagt att prata om eller söka hjälp för, vilket är helt fel. Det får inte vara så. Om du i stället tillexempel hade gått runt med ont i magen länge, hade du inte sökt hjälp för det då? Jag tycker att det är samma sak, bara ett sjukdomstillstånd som är fysiskt och ett som är psykiskt. Inte mer skillnad än så <3

//I just feel that if my post can help someone in the same position as me, someone who can relate, feel less alone and maybe dare to seek help for it, it´s more than worth it. Sometimes I think that mental illnesses is such a taboo to talk about or seek help for, which is totally wrong. It can’t be like that. If you instead, for example, walked around with a stomach ache for a long time, wouldn’t you have searched for help then? I think it´s the same thing, just that one of the conditions is physically and one is mentally. No more difference than that <3


Kommentarer


  1. Rosie 6 augusti, 2018 on 20:30 Svara

    Oh my gosh! You just said my thoughts at loud. I totally feel you and it seems that i have a same kind of a problem. No one sees it, except my boyfriend. thank you for writing this text. It really helped me!! all the best for you and your lovely family. ♥️

    • michaeladeler 7 augusti, 2018 on 06:19 Svara

      Thank you so much <3 So happy that I can help someone else <3<3 Love <3

  2. ellie 6 augusti, 2018 on 20:34 Svara

    Do you also go to therapy and learn to handle those feelings you are having or do you just take the medicin?

    • michaeladeler 7 augusti, 2018 on 06:20 Svara

      I´m going to start with the medicine and then I will have to wait and see how I feel 🙂

  3. Louise 6 augusti, 2018 on 20:42 Svara

    Tack för det här inlägget. Jag mår också dåligt psykiskt där vissa dagar är värre än andra och idag är en sån dag. Jag vet inte vad det beror på men idag när jag har en av mina mörkare dagar kan jag lätt falla i tankar om att jag inte orkar leva längre. Är 24år och hoppas det kommer vända. Men det här inlägget hjälpte mig åtminstone att fundera på att våga ringa och fråga om hjälp. Än är jag inte där för jag vågar inte och har inte ork att ens lyfta på telefonen (plus att jag bor i en lite mindre stad så här är i princip omöjligt att få hjälp via vården och att gå privat har jag inte råd med).

    Du verkar vara en sån himla fin och genuin människa, en sån man vill ha som kompis. Jens verkar vara en toppenkille också! Jag har sambo men han pratar inte känslor, jag tror han märker att jag mår dåligt men han frågar aldrig. Tror att det är guld värt att ha någon man kan prata med och som bryr sig.

    Hoppas du får hjälp! Kram och tack igen för inlägget. Det betyder mycket

    • michaeladeler 7 augusti, 2018 on 06:26 Svara

      Tack själv fina <3 Åh vad jobbigt det låter. Ett tips är att prova Min Doktor appen först. Där kan du chatta med en läkare, beskriva dina symtom och kanske få hjälp utan att gå till någon till en början, till du kanske är stark nog för det. Att känna att man inte orkar leva längre är inte alls bra och det behöver du hjälp med, så ska du inte behöva känna. Börja med appen och sen kommer dom kunna berätta vart du ska vända dig, alt få tabletter så du känner dig lite starkare och sedan orkar <3

      Ja det betyder så mycket. Din kille kan säkert prata känslor men han kanske inte vågar? Prova att bjuda in honom till det och se 🙂 Han bryr sig nog mer än di tror <3 Massa kramar och lycka till <3<3

  4. Milène 6 augusti, 2018 on 20:44 Svara

    Hi M,
    I’m happy to read this. Not for you, but I’m glad to know that I’m not alone.
    When I have my period and 3 or 4 days before, I’m not in a good mood, I don’t want to visit my friend and I don’t like to speak with my coworkers. And my menstruations give me a real and hard pain in my belly, my back and my head. I cry for literaly nothing. I’m glad because my sweetheart takes care of me with love. But it’s not easy…
    I don’t like to take pills, I like natural thing. I’m not ready to take a medicine for that. I think to try hypnos. Do you know that it can help for bad mood and to support pain ?
    Thank you for sharing this with us
    With love,
    Milène from France 🙂
    @nuagedesucre

    • michaeladeler 7 augusti, 2018 on 06:27 Svara

      Hi and thank you <3<3 I totally understand, I was against pills at first too but if it can help me get better I have to try.
      Oh no, I didn't know that. Maybe I´ll look in to that.
      Good luck <3 Lots of love <3

  5. Anna 6 augusti, 2018 on 20:45 Svara

    Tack för detta, Michaela.
    Har gått igenom precis samma sak, i mitt fall dock efter jag började äta p piller. Så jag har nu bestämt mig för att sluta ta dem. Köra en period utan hormoner alls och hitta det riktiga ”jag”, månaden runt, och sedan kanske prova något annat.
    Precis som du så var min sambo som fick alla dessa utbrott på sig. Och det är en stor del av anledningen till att han vill bo själv nu i höst.
    Så tack och du har rätt, det är så himla viktigt att prata om detta. Att acceptera att det är ett problem, en sjukdom som dock kan hanteras, innan det påverkar någons liv och förhållanden för mycket.

    • michaeladeler 7 augusti, 2018 on 06:29 Svara

      Tack fina <3 Åh jag förstår, var nästan rädd att det skulle bli samma för oss. Två veckor i månaden av kaos i förhållandet gör ju inte gott. Hoppas på att det blir bättre nu och att det löser sig för er <3 Kramar <3<3

  6. Karin 6 augusti, 2018 on 20:48 Svara

    Modigt. Och du ör inte ensam<3

    • michaeladeler 7 augusti, 2018 on 06:30 Svara

      Tack fina <3

  7. Hanna 6 augusti, 2018 on 20:55 Svara

    Så himla märkligt.. har just idag ägglossning (enl appen) och satt precis med mobilen i handen och tänkte ”nu måste jag ta tag i det här med mitt mående från ägglossning till mensen kommer” och då kommer din instastory upp. Jag vill bara säga tack för att du, precis som du skrev att du ville, lyckades få mig att inte känna mig lika ensam i detta i just den här stunden. Rent logiskt vet jag ju att jag inte(!!) är ensam men vid just denna tidpunkten i månaden tycker jag inte att mycket logiskt tänkande funkar för att förenkla situationen osv. Det är på grund av genuina och ärliga inlägg som dessa (dock jättetråkigt att du mår dåligt ibland) som jag älskar din blogg. Jag hoppas du känner skillnad av medicinen och mår bättre! Stor kram <3

    • michaeladeler 7 augusti, 2018 on 06:31 Svara

      Tack bästa du. Exakt min tanke också. Dom bra dagarna vet jag om att jag inte är ensam med detta men dom dagarna som jag inte mår bra känner jag mig ensammast i världen. Viktigt att få höra att man inte är det, det gör det lite lättare. Hoppas att det löser sig för dig med och att du mår bättre snart <3
      Tack fina fina <3

  8. Mamma 6 augusti, 2018 on 21:30 Svara

    Känner igen mig – men hade inte riktigt sååå djupt som du verkar ha. Tänker på dig och er! Puss o kram från mamma ?❤️

    • michaeladeler 7 augusti, 2018 on 06:31 Svara

      Puss <3

  9. Anna 6 augusti, 2018 on 21:33 Svara

    Jag har ätit premalex i perioder mot pms och det är så himla bra. Det har räddat mig från mina mörkaste tankar och perioder dagarna innan mens. Jag har fortsatt att äta Escitalopram (som är samma substans som premalex). Äter en liten dos varje dag och det har hjälpt mig ohört mot min ångest och tvivel. Mitt humör och mina känslor är mycket mer i balans nu och jag har aldrig mått bättre. Sååå himla bra att du har tagit hjälp. Det finns absolut ingenting att skämmas över och precis som du skriver så är det viktigt att prata om psykisk ohälsa. Du är grym <3

    • michaeladeler 7 augusti, 2018 on 06:32 Svara

      Åh vad underbart att höra. Från vad jag har läst så verkar det verkligen fungera för många så jag hoppas på det <3
      Verkligen! Önskar att många fler gjorde det <3 Tack fina <3

  10. Erika 6 augusti, 2018 on 21:46 Svara

    Hej!
    Så modigt och bra av dig att skriva om detta som säkert många känner igen sig i men inte vågar prata om. Jag har haft exakt som du och började se ett mönster. Så jag fick tabletter som jag åt ca 10 dagar i månaden och det funkade! Det var så skönt att bli sig själv igen. Efter kanske ett år provade jag att sluta med tabletterna och då mådde jag bra även utan dem. Nu har jag inte ätit på flera år men kan känna mig lite nedstämd nån dag på dag 8-10 innan mens men inte alls som förut.
    Hoppas tabletterna hjälper för dig snart och tack för att du delar med dig!
    Erika

    • michaeladeler 7 augusti, 2018 on 06:34 Svara

      Åh vad underbart att det funkade. Min tanke är också att jag kanske inte behöver äta dom jämt, utan bara få en liten knuff att ta mig ur det och sedan prova mig fram <3 Tack fina du <3<3

  11. Sara 6 augusti, 2018 on 21:52 Svara

    Tack för att du delar med dig! ❤️ Känner igen mig så mycket i det du beskriver, jag har också perioder med noll tålamod, blir irriterad på allt min sambo gör eller säger och känner mig som världens sämsta mamma/kompis/flickvän… ja i stort sett allt känns fel under dessa perioder. Efter jag fick mitt andra barn för snart tre år sen satte jag in hormonspiral och har sedan dess knapp haft någon mens alls så har inte sett detta samband, men får varje månad alla andra symptom som hör mensen till. Kommer verkligen ta tag i detta nu och söka hjälp. ingen ska behöva gå runt och må dåligt om det finns hjälp att få. Tack igen för en fin blogg! ❤️

    • michaeladeler 7 augusti, 2018 on 06:35 Svara

      Tack fina du <3 Vad glad jag blir att du tar tag i det. Som du säger, man ska inte gå runt och må dåligt när det finns hjälp <3 Massa kramar och lycka till <3

  12. Susanne 6 augusti, 2018 on 22:14 Svara

    Fint skrivet och fint att du delar med dig ?❤️ fina Michaela ?

    • michaeladeler 7 augusti, 2018 on 06:36 Svara

      Tack fina <3

  13. Farmor 6 augusti, 2018 on 22:25 Svara

    Du vet att jag finns för Dej när Du än behöver
    Puss

    • michaeladeler 7 augusti, 2018 on 06:36 Svara

      Tack farmor, det vet jag <3

  14. Sarah 6 augusti, 2018 on 22:55 Svara

    Hello Michaela, thank you so much for this great blogpost and your honesty. I think you are such an inspiration! This real balance in life between good and bad times is so helpful than showing only the happy side all the time. I think you are such a strong woman and kind of a rolemodel. Btw I love your style :-). Greetings from Germany

    • michaeladeler 7 augusti, 2018 on 06:37 Svara

      Thank you so much <3 Life isn't only happy and wonderful all the time and I really think it's important that more people show that so that no one feels alone <3 There is nothing wrong with feeling bad.
      Thank you <3<3 Love <3

  15. Emma 6 augusti, 2018 on 23:51 Svara

    Tack för att du delar med dig! Modigt inlägg och väldigt viktigt! Det känns som att det äntligen börjar pratas om kvinnors ohälsa med anledning av hormoner (egna och/eller tillskott i preventivmedel) och vilken enorm påverkan det kan ha.

    • michaeladeler 7 augusti, 2018 on 06:38 Svara

      Tack fina <3 Ja verkligen! Det behövs pratas mer om det. Tror att detta är så vanligt men inte så många vågar/vill prata om det. Kram <3

  16. Inga 6 augusti, 2018 on 23:57 Svara

    Hi, I found your blog most interesting as it read like you’re describing me 100%. For the longest time in my life I was just very confused and irritated about the person I’d become for about 2 weeks out of a month until it became so bad that every day seemed to be different — I wouldn’t know let alone like the person I’d become. And since mental health issues do run a bit in our family I thought ”Thats just how it is”. Interestingly now just about a year and a bit ago the reason was finally found out about those super spontaneous and extreme changes happening to my person at almost any given time. The doctors (it took more than one to finish the puzzle) told me that I have a very complex hormonal imbalance. Meaning my hormonal balance is reacting to pretty much everything extremely overly sensitive. May it be stress (good or bad) or things that have ingredients that influence the hormonal system like hair dye products or cosmetics or sun screens (I find out the ingredients with an app called ”codecheck” – it tells you most of the ingredients and whether they are harmless, what effect they have or why they may pose a danger). During summer it was usually especially bad until I found out it was because I’d use just any sun screen from the drug store. Also hormonal imbalance does have a mental effect, that’s right, but — at least in my case — that’s just it. Taking care of my hormonal balance is easing the mental affect big time. Since I found out and changed my life accordingly I don’t need any pills (so far) and been feeling much better and way more balanced than before.
    So you’re right, it does make a BIG difference to do something about it! Hope you’re feeling much better very soon!!

    • michaeladeler 7 augusti, 2018 on 06:41 Svara

      Oh I´m so glad you feel better <3 Thank you so much!! <3<3 Love <3

  17. Patrick 7 augusti, 2018 on 00:24 Svara

    Its amazing. Keep it up, the most honest blog of all time!!
    You sholud be proud of yourself and your beautiful family.!!

    • michaeladeler 7 augusti, 2018 on 06:42 Svara

      Thank you so much <3

  18. Bianca 7 augusti, 2018 on 02:14 Svara

    Dear Michaela, thank you so much for sharing your story. You are brave and should feel so proud for having the strength to speak out anout this issue that effects SO many women. I also suffer the hormonal blues a few days before my period every month. I feel like such a bad mother when I lose my cool and yell at the kids (and husband) for very insignificant reasons. Lucky they love me!!
    Please take some comfort from all your supporters (near and far). I hope you find some relief from the medication.
    Big hugs..xx

    • michaeladeler 7 augusti, 2018 on 06:43 Svara

      Thank you so much <3<3 I will. All your nice words means so much to me, also to hear that I´m not alone <3 You guys are the best.
      Love <3

  19. Carro (din gamla kollega) 7 augusti, 2018 on 05:56 Svara

    Lider av exakt samma sak som dig. Har skämts så mycket över hur jag har betett mig vissa månader mot Robin och ibland andra personer oxå så som syskon o familj. Men har idag insett vad jag lider av och idag är de så mycket bättre för att jag oftast nu känner av de och inser att det är på gång. Kan hantera situatione mycket bättre nu och även min nära. Jag o Robin har varit nära att göra slut flera pga det här för några år sen då jag anklagade honom för otrohet mm i dessa perioder.. men du får gärna berätta om tabletterna, hur de går o om de funkar för jag har varit lite skeptiskt mot just sånt så jag e nyfiken. Men vet exakt va du går igenom. Inte roligt.. ha de bäst ❤️

    • michaeladeler 7 augusti, 2018 on 06:44 Svara

      Tack fina Carro <3<3 Ja hemskt är det! Återkommer med hur det känns efter tabletterna 🙂
      Kram <3

  20. Antonia 7 augusti, 2018 on 08:12 Svara

    TACK för ett öppet, ärligt och så viktigt inlägg! Du är inte ensam om detta, igenkänningsfaktorn är hög! Jag hoppas att tabletterna ska hjälpa och att du får balans. Stor kram och åter igen starkt och viktigt inlägg! Tack!

    • michaeladeler 7 augusti, 2018 on 12:25 Svara

      Åh tack fina <3<3 Massa kramar <3

  21. isabella jedler 7 augusti, 2018 on 08:45 Svara

    Tack fina! Så modigt av dig att dela med dig och tack så mycket för tipset, hade aldrig tänkt på att det skulle finnas denna typ av medicin. Känner veeerkligen igen mig, och mina känslor blir x 2000. Grät 7 gånger i förrgår ÅT EN KOMEDI! <3 Ska bli intressant o följa detta vidare.

    • michaeladeler 7 augusti, 2018 on 12:25 Svara

      Åh gulle du <3 Kram <3

  22. Emma 7 augusti, 2018 on 09:22 Svara

    Tack för att du delar med dig av detta! Känner igen mig till 100% och tack vare dig så har jag tagit steget och sökt hjälp. Kram 🙂

    • michaeladeler 7 augusti, 2018 on 12:25 Svara

      Åh vad bra <3<3 Lycka till!!! Kramar <3

  23. Emelie 7 augusti, 2018 on 19:28 Svara

    Så tåkigt att läsa att du mår dåligt. Jag fick för ca 10 år sedan en depression som ledde till självskadebeteende. När mina föräldrar fick redda på det tog dom mig till vården men vi kännde att det inte togs på allvar först. Jag hade tur sen och fick en jättebra läkare som hjälpte mig. Efter många samtal med honom och en psykolog fick jag antidepressiv medicin som jag fortfarande behöver ta, men mår så mycket bättre av!
    Han brukade jämföra det med diabetiker som behöver ta insulin för att må bra. Det är som vilken sjukdom som helst och betyder inte att man är dålig på något sett.
    Jag tycker det är jättebra att du delar din historia då så många unga ser upp till dig. Det är så viktigt att psykisk ohälsa blir avdramatiserad.
    Så tack för att du delar med dig!

    • michaeladeler 8 augusti, 2018 on 20:44 Svara

      Tack fina! Åh vad tufft för dig, men så glad att du mår bra nu och att du fick rätt hjälp <3 Ja det känns som att dom som mår sämst alltid måste kämpa hårdast för att bli tagen på allvar och få hjälp och så kan man ju inte ha det. Det är precis dom som inte ska behöva fightas och kämpa, där måste det bli ändring.
      Massa kramar och tack <3

  24. Emma 7 augusti, 2018 on 20:16 Svara

    Kära Michaela, du är så modig ❤️ Jag önskar att du kommer må bättre snart. Väldigt bra att du sökt hjälp och att du har Jens du alltid kan prata med. Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Kram!

    • michaeladeler 8 augusti, 2018 on 20:45 Svara

      Tack fina du <3<3
      Massa kramar <3

  25. Isabelle 7 augusti, 2018 on 21:11 Svara

    Har det exakt likadant! Tills jag nyligen också började se ett mönster, nästan som ett uppvaknande, man har liksom gått runt å tänkt att det var en del av sig själv. Så himla jobbigt, känner speciellt igen mig i att man tvivlar på sin partner.. Ska bli spännande och se hur du tycker medicinen fungerar, har själv funderat på medicin! Tack för en fin å jordnära blogg?

    • michaeladeler 8 augusti, 2018 on 20:46 Svara

      Å vad tufft för dig också! Jag har ätit den nu i två dagar och den funkar faktiskt helt galet bra. Känner igen mig själv och mår så mycket bättre. Helt överlycklig. Ska skriva ett inlägg om det när jag provat en månad 🙂
      Kramar <3

      • Isabelle 8 augusti, 2018 on 20:50 Svara

        Skönt! <3

  26. Caroline 8 augusti, 2018 on 12:14 Svara

    Så bra att du delade med dig om detta, jag tror att det är många därute som känner samma sak men som tror att de är ensamma. Hejja dig!!<3

    • michaeladeler 8 augusti, 2018 on 20:47 Svara

      Tack fina <3 Precis min tanke! Ingen ska behöva känna sig ensam så ju mer man pratar om det ju lättare tror jag det blir för alla. Massa kramar <3<3

  27. Sandra 8 augusti, 2018 on 19:19 Svara

    Hoppas att premalex fungerar för dig. Jag har själv testat antidepp mot min pmds men jag fick såna fruktansvärda biverkningar så jag kände bara aldrig mer. Just nu äter jag dubbel dos cerazette, minipiller alltså. Jag mår hur bra som helst, ingen mens och ingen pmds. Några tips som hjälpt mig (innan jag började med cerazette) är yinyoga och mindfulness. Det kan vara värt att testa. Lycka till! 🙂

    • michaeladeler 8 augusti, 2018 on 20:52 Svara

      Åh tack för tips <3 Hittills funkar det bra, bara blivit lite illamående till och från men annars upplever jag inte så mycket biverkningar. Ska utvärdera om en månad och se 🙂 Kramar <3

  28. Sandra 10 augusti, 2018 on 11:58 Svara

    Tack för ett väldigt nyttigt inlägg! Det är så många som går runt och mår dåligt men inte pratar med någon för att man skäms och är rädd för att bli dömd! Jag har själv mått dåligt i många år! Det är inte pms utan nedstämdhet, där tankar/känslor som du skriver konstant gnager i en, vad vill jag jobba med, var vill jag bo, är min kille den rätta, varför känner jag ingen sexlust osv. Har gått i terapi vilket har hjälpt mig med att fatta beslut som att gå isär med min sambo, vilket är otroligt jobbigt, och man ifrågasätter varför blev det såhär. Varför kan inte jag vara nöjd och lycklig som alla andra. Hoppas att vi ska hitta tillbaka till varandra efter ett tag isär. Men anledningen att jag skriver är för att det var ditt otroligt modiga inlägg som gjorde att jag ringde vårdcentralen och boka tid med en läkare för att förhoppningsvis få utskrivet antidepressiva! Hoppas att det kan ta bort de otroligt jobbiga tankarna och tvivlen som skaver! Hoppas det löser sig för dig och du slipper de mörka perioderna!

    • michaeladeler 10 augusti, 2018 on 19:45 Svara

      Åh fina du. Vad tufft för dig! Jag tror verkligen att det är bra att ta hjälp av medicin (och terapi såklart) när man mår sådär. Man ska inte behöva gå runt med dom känslorna. Ibland kan man behöva en liten knuff att må bättre, eller i alla fall få känna lite lycka ett tag. Du gör helt rätt som testar tycker jag!! Det kanske fungerar hur bra som helst för dig!! Jag hoppas på det!
      Tack fina fina du <3 Och stort lycka till. Skriv gärna sen när du fått något och hur det funkar och om det hjälper dig. Kramar <3

  29. Malin 22 augusti, 2018 on 21:50 Svara

    Jättebra skrivet, jag var med om samma sak o insåg det inte förrens efter ca 6 månader! Det som hjälpa för mig var att byta min pstav och från att alltid ha mörka perioder gick jag till att inte ha en enda!? Vilket jag inte trodde skulle vara möjligt men nu mår jag bra igen och jag känner igen mig själv igen! Hoppas du hittar ditt botemedel!

    • michaeladeler 23 augusti, 2018 on 08:52 Svara

      Tack fina <3 Skönt att det löste sig för dig 🙂

Lämna ett svar till Inga Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Senaste uppdateringar från mig