Under en ganska lång tid har jag funderat på att sluta blogga men den det är först nu i och med jobbet och livet som kommit ikapp som jag känner att det verkligen är dags. Jag har inte bloggat så länge men känner att tiden måste prioriteras nu när livet, som det ska vara, startat. Det är så här livet ska vara i en lång tid framöver, jag ska jobba och samtidigt ta hand om familjen. Att börja jobba efter nästan fyra år hemma blev en omställning men en omställning jag trivs med, däremot känner jag att jag måste ta tag i andra saker nu. Jag måste bli bättre på att kontakta mina vänner! Måste bortse från att jag är helt slut och istället ringa de där samtalen som jag så gärna vill men inte orkar. Efter flytten ska jag landa i det nya ett tag men sen strukturera om livet så jag hinner med ALLT jag vill. Inte bara familj och jobb utan även vänner. MEN bloggen kommer inte hinnas med och lusten kommer nog inte finnas.
Kanske startar jag en bakblogg eller en träningsblogg eller varför inte en lärarblogg. Eller så tar jag det bara lugnt, det visar sig!
Tack för mig och mina killar.
Finns fortfarande kvar på Instagram, madeleneooo
Nu är pluttisarna hemma! Det var så skönt att få hem dem igen och allt känns mer naturligt i hemmet nu. Det ska vara lite liv och rörelse i vårt hus, annars känns det inte riktigt som hemma. Vist, det var skönt att få sova tills jag vaknade men barnen är så mysiga att få vakna med så jag saknade dem, mycket!
Ikväll ska jag dessutom iväg på lite tjejkväll. Vi ska grilla och umgås då min närmsta vän är här i Stockholm, hon har övergivit oss och flyttat till Götet men nu är hon här och då ska vi självklart ses! Ska plocka upp henne halv sju innan vi åker dit vi ska. Jepp, jag tar bilen, som vanligt, men jag har fått plats på ”chinsskolan” med Lofsan imorgon och då är det inte läge att vara bakis. Tror det kommer vara tillräckligt jobbigt ändå… Gulp!
Har ni inte kollat in Lofsans blogg eller hennes ”framträdanden” på Nyhetsmorgon så tycker jag ni ska det. Hon är en inspirationskälla som ger energi och motivation. Mitt mål är inte att bli så stark som hon utan att bli MITT bästa. Det bästa jag kan vara för mina barn.
I varje fall, hennes blogg hittar du här!
Nu ska jag mysa med mina tre killar innan det är dags att åka till mina tjejor!
Bild från när barnen var på landet, så typiskt dem!
Alltså jösses va varmt det är! Tror jag smäller av snart så har satt mig inne med altandörren på vid gavel och bara pustar ut en stund. Däremot så klagar jag inte utan tycker det är fantastiskt med varma somrar. Ibland önskar jag det kunde vara såhär jämt men samtidigt är charmen med årstider det som gör att jag kommer stanna i Sverige största delen av mitt liv!
Igår tog vi stygnen på Rasmus på vårdcentralen. Det gick ok, han skrek och kämpade emot men till slut var alla fyra stygnen borta. Nu får han gå runt med ett plåster i pannan resten av sommaren så att ärret blir så fint det bara kan bli. Det är det ju absolut värt!
Idag har vi haft min fina vän Anna och hennes familj här och grillat. Det som är så fantastik med vänner som har barn är att det aldrig är några konstigheter. Man ses, man umgås, man jagar barn, suckar lite när de bråkar men har i det stora hela en trevlig stund.
Efter några öl och glas vin kände Sebastian att det kunde vara kul att möta upp vänner i stan så nu sitter jag här i soffan och njuter av stillheten. Barnen har somnat, helt utmattade och jag tror inte heller jag blir långrandig. Värmen tar ut sin rätt!
En nyklippt Rasmus med bara ett litet plåster.
Och en nyklippt Lukas. Båda klippta hemma av moi! Rasmus blev ok då han faktiskt var still. Lukas ser lite amatörkippt ut eftersom han inte alls var still och har så sjukt mycket hår men bättre än innan i varje fall.
Hmm, jag ska nog äta lite glass nu! Har ju tränat alla dagar denna vecka så det är jag värd! Imorgon blir det Crosstraining om Sebastian vaknat tills dess men annars får jag springa igen…
KommenteraMitt liv ändrades radikalt i och med att Sebastian och jag fick ett plus på stickan och därmed väntade Lukas. Han var på alla sätt och vis planerad och ett otroligt efterlängtat barn.
Bara helgen innan hade jag varit i Göteborg med mina bästa tjejkompisar och hade en riktig festarhelg. Utan att överdriva så träffade jag mina kompisar fyra dagar i veckan och gick ut ungefär två, ibland mer.
När pluset på stickan kom så försvann samspelet med vänner där alkohol var inblandat. Jag ville inte berätta om graviditeten för tidigt och eftersom alkohol ofta var inblandat när vi sågs så distanserade jag mig för ALLA hade reagerat om jag plötsligen inte drack alkohol eller rökte.
Ju längre graviditeten gick och sedan när Lukas föddes så försvann många vänner. Jag var nyförlöst, hade problem med amningen, var ensam 80% av tiden natt som dag och hade ingen att prata med. Jag pratade med min familj men även i syskonskaran var jag först med att skaffa barn. Ingen förstod hur jag hade det och för första gången i livet kände jag mig riktig ensam…
I Göteborg, med bebis i magen men ingen aning om det…
Första gången jag gick ut efter att Lukas kom till världen.
För lite mer än två år sedan gifte vi oss. I och med det fick jag ta en rejäl titt på vilka som var mina närmsta vänner. Det blev extremt tufft för mig när jag kom på att vänner som jag såg som mina absolut närmsta inte ens hade träffat Lukas. Det handlade om så väldigt många personer som jag haft i mitt liv under så många år men som jag i skedet av att bjuda gäster till vårt bröllop insåg inte hade varit där sedan Lukas föddes. Det var smärtsamt vid den tiden!
Att skaffa barn innebär inte att man slutar vara social. Det innebär inte heller att man inte vill göra saker. För min del har det 99 gånger av 100 handlat om att jag inte kunnat vara med på saker på grund av att jag inte haft barnvakt. Sebastian jobbar som han gör vilket för mig har lett till att jag ofta är ensam på helgerna. Det är tufft när det inte är självvalt att inte vara med.
En av de tre lyckligaste dagarna i mitt liv!
Än idag kommer besvikelsen över min ”gamla” vänskapskrets krypande till och från. Jag klandrar inte dem för hur det ser ut idag men jag önskar att de kanske kände mig så väl att de förstått hur mycket jag en gång behövde dem. Det jag menar med att ”sålla bland känslor” är att jag idag inte tar åt mig. Jag känner ett stygn av besvikelse men inser sen att det inte finns någon mening med det alls. Det hjälper ingen att jag blir ledsen så jag väljer att fokusera på det som verkligen är viktigt. Jag tror att många tar det som att jag inte bryr mig men det är så långt ifrån sant man kan komma…
De som verkligen betyder något! Meningen med livet!
Och min hunkiga man så klart!
Jag har många fina vänner i mitt liv men skaran av dem jag ringer om det verkligen är något på tok har minskat. Jag inbillar mig också att ingen vill höra om mina knoddars galna framtåg i livet, men jag kanske har fel, har dock inte blivit motbevisad än…
Det som är bra sedan jag träffade Sebastian och barnen kom så är det sällan jag behöver ventilera. ”The Drama” har minskat markant och det har gjort mig mycket lugnare och mer välmående.
Här sitter jag, nytränad med kvällskesellan i magen och bara väntar på att få sova. Är inte ett dugg trött och önskar jag hade något att göra men för stunden finns det inga måsten. Det är ganska skönt med måsten på kvällarna när det är sommar för tv kan man ju inte titta på. Inget vettigt visas om det inte är så att man gillar ”Sommar med Ernst” vilket jag INTE gör…
Seriöst! Hur kan man va så ”mysig” som Ernst?!
Nåja, träning blev det av idag i varje fall. Följde med Linda på ett pass på Friskis Tyresö. Vi gick båda därifrån liiite trötta i musklerna men inte riktigt färdigtränade. Vi körde Cirkelfys och konstaterade att nästa gång får det bli något tuffare. Jag testar på Friskis nu eftersom en framtida flytt till Tyresö kommer att ske, vi ska bara hitta Huset först.
Linda kör en grej som är ”nåntingvarjedag” som går ut på att göra något fysiskt varje dag. Kan vara allt från en promenad till ett pass. Jag önskar att jag kunde haka på denna grej under semestern men tror jag skriver på för misslyckande om jag försöker. De dagar jag är själv med barnen och inte har bil blir det knepigt att komma iväg. Jag avskyr att ta promenader med båda barnen eftersom de tröttnar efter fem minuter så då avstår jag hellre. Kanske, kanske att jag skulle lyckas men jag skiter helt enkelt i det. Den här veckan har jag i varje fall gjort ”nåntingvarjedag”. Crosstraining i måndags, egetsnickrat pass i tisdags, löpning igår och idag Cirkelfys. Det är tur att jag gillar att träna men att promenera i annat syfte än att shoppa är inte min grej, haha!
Tack förresten mamma för att jag kunde åka iväg och träna idag! <3
Kommentera