Ni märker nog att min blogglust fallit bort. Det är inte så att jag inte VILL blogga, jag hittar bara inte tiden eller inspirationen. Att börja jobba så pass intensivt som jag har gjort tog mer energi än jag trodde och all den energi som är kvar vill jag lägga på mina små.
Dessutom är det mycket som händer som tankar läggs på, jobbet är tufft, vi letar hus med många förhoppningar men som ofta slutar i besvikelse, husen är antingen för fula eller för dyra. Rasmus har opererat öronen i fredags och tanken på det upptog mycket av sommaren (nu gick det väldigt bra, ingenting att oroa mig för men sövningen låg som ett mörkt moln över mig ett bra tag).
Jag kan gnälla på i evighet men faktum är att jag mår väldigt bra! Det jag vill är dock att spendera mer tid med barnen men det vill väl alla föräldrar… Om en månad går jag ner på 80% och då blir det nog bättre. Nu är bara frågan, gå ner i tid lite varje dag eller ledig varje fredag?! Kanske kommer blogglusten tillbaka då! 😉
Nä, om man ska ta och jobba lite denna söndag innan husvisningarna!
Favoritsysselsättningen för Lukas, åka tunnelbana, hann vi med igår!
Och att köpa en svindyr, men bra, overall till Lukas. Rasmus är redan fixad, bild på den kommer en annan dag, så fin är den!
Usch, jag är i en svacka… Svacka på så vis att jag inte har energi till något annat än jobbet och precis till de två timmar jag hinner träffa barnen varje dag. Jag tränar inte, är inte pigg, ringer igen, gör ingenting efter jobbet annat än att vara med barnen och sen jobba lite mer.
Att ta en klass innebar väldigt mycket jobb, jag förväntade mig att det skulle vara så men det är så mycket runtomkring på jobbet som gör att det blir värre än vad det skulle behöva vara. Jag kan bara anta att det lugnar sig för annars skulle väl ingen vara lärare… Min klass och eleverna är fantastiska, otroligt fina barn men som sagt, det är mycket runt omkring som gör allt så mycket tuffare än det är i ”vanliga” fall.
Det jag behöver nu är:
Komma in i jobbet mer
Mer tid med barnen
Träna
Kvalitetstid med Sebastian
Vänner
Mm mm
Allt har sin tid, låt min komma snart!
Gjorde experiment i klassen idag. Väldigt uppskattat av eleverna 🙂
För de allra flesta så innebär ”att fuska med maten” att man äter för mycket eller för onyttigt. För mig innebär att fuska med maten att jag äter för lite… Sedan i januari mår jag extremt bra med mitt matintag, jag äter var tredje timme och känner mig piggare än någonsin. Jag har den kropp som jag gillar och har liksom balanserats i kost och träning, så skönt!
Den senaste veckan, eller sedan Sebastian blev inlagd på SÖS med ryggen, så har jag fuskat med maten. Missat mellanmål, fått i mig för lite när jag väl ätit och i och med det totalt tappat aptiten… Stress är det som påverkar mig mest när det gäller min aptit så jag har tröstat mig med att det är övergående. Men en vecka sätter sina spår på kroppen och orken försvinner så från och med idag blir det var tredje timme igen!
Riktigt såhär tunn vill jag inte vara… Vill inte se ”knotig” ut på magen! Men från och med nu kan det bara bli bättre. Med mindre löpning ska jag nog gå upp något kilo igen. När jag börjar jobba igen tänkte jag dessutom börja veckoplanera maten så jag får mer struktur på veckan och slipper småhandla hela tiden…
Har varit vaken sedan 5.20 då Rasmus vaknade och Lukas bara fem minuter senare. Vi tänkte testa om det går att vara på miniSats nu på morgonen så jag får gå på Crosstraining med min favoritunstruktör, han kör verkligen slut på en och sist gjorde jag över 100 burpees på ett pass! Håll tummarna för att mina mammiga barn kan vara utan mig en timme!
Kommentera (1)Ibland så dimper det ner mail i brevlådan om olika produkter som företag vill att man ska skriva om på bloggen. När jag började blogga hade jag ingen tanke på att detta skulle hända så jag hade inte tagit något beslut om förhållningssätt om det innan första mailet kom.
Nu väljer jag dock att ignorera de flesta mail men skriver ändå om vissa produkter. De produkter jag skriver om skriver jag om för att jag gillar dem, inte för att de bett mig om det. Samma gäller butiker eller liknande. Anledningen till detta är för att bloggen inte är ett forum som jag vill ska vara likt någon annans. Jag tycker ibland att det kan bli trist att läsa på fyra olika bloggar om exakt samma sak, exakt samma event eller exakt samma recept. Sen förstår jag så klart att de gör det men det är inget som passar mig.
Sen ska jag inte stick under stol med att det ibland är kul att gynnas på grund av bloggen. ”Loppi” och ”We are family” har ofta saker som jag tycker är roligt och då väljer jag att gå (om jag kan och har sällskap)
Igår blev dagen tillägnad Lukas som jag längtat på extremt mycket efter när vi var i Spanien. Detta ledde till att jag var helt slut på kvällen så bloggen blev lidande.
I varje fall, resan hem gick bra, bättre än ner tycker jag nog. Klart det är lite tufft att resa ensam med en ettåring men det gick över förväntningarna. Många av dem vi reste med hade befunnit sig på samma hotell som vi så jag hade gott om hjälp precis innan avfärd och även under resan. Det var skönt att få hjälp med väskor och sånt när de skulle in och ut på bussen så våra nyfunna vänner, mest pensionärer, var mycket uppskattade! Jag hade en väska på 30 kilo, vagnväskan, handbagage och Rasmus men vi klarade det galant eftersom alla var så hjälpsamma. Tack tack!
Inte ett enda kort togs på hemresan så det bevisar att jag hade fullt upp under bussresan på 1,5 timme, 2 timmar på flygplatsen och sedan cirka 5,5 timme på planet. Lång resa men det gick som sagt ganska smärtfritt.
Vi satt på rad fyra i planet så en gång under resan blev vi ”utestängda” från vår plats på grund av tax-freevagnen som tog låååång tid på sig. Vi stod upp i ca en timme, traskandes fram och tillbaka i gången men mest bak vid toaletterna. Efter den timmen fick vi till slut hjälp av andra passagerare att komma förbi vagnen, kabinpersonalen hade knappt sett åt vårt håll, en av dem såg oss nog endast som en börda men det sket jag fullständigt i!
Väl framme möttes vi av en trött men glad Lukas och Sebastian. Det var fantastiskt att se dem igen! Snacka om glad Lukas blev
Denna resa är nog det bästa jag gjort på väldigt länge! Det var underbart att få en vecka med Rasmus även om jag saknade Lukas väldigt mycket. Mer om själva resan kommer i ett annat inlägg, nån annan dag för strax ska vi fixa med ost, kex och lufttorkad skinka!