Blev en ofrivillig bloggpaus denna helg. Mest av allt beror det på att jag är ensam med barnen, har extrem sömnbrist på grund av bebis som får tänder och är mammig samt en treåring vars trots inte vet några gränser. Just den sista saken nådde förhoppningsvis kulmen idag men efter ett år av detta så börjar jag tro att det inte blir bättre. Jag är innerligt trött på bråk, skrik, tårar, vägran och frustration.
Däremot så är jag glad, lycklig rent ut sagt men trött, oj så trött! Jag är väldigt glad för:
Mina barn
Min familj
Mina vänner som jag kan prata med och som förstår, om ni bara visste hur mycket det hjälper! (Annelie, du ska bara veta hur välbehövlig dagen och kvällen var igår!)
Nä, upp och hoppa! Solsidan var ju bra idag, haha bara för att bryta av lite 🙂
Ett extra plus till denna lilla som börjat säga mamma idag! Mitt hjärta smälter och jag pussar nästan sönder honom!
Lukas är världens gladaste när han är på gympan. Han är en så fin kille, mycket fantasi, tankar och ett stort behov av att gosa!
Mannen har i varje fall fått lite värme på Gran Canaria. Kortet är från när vi pratade på Face Time samtidigt som han låg i badet och drack Sangria. Jag drack te…
Så ni ser! Mycket att vara glad för även fast helgen (mest denna dag) varit tuff. OCH i natt kommer Sebastian hem!
KommenteraNu på morgonen ska vi åka till Öppna förskolan för att fotografera barnen. Lukas har resan fotats på hans förskola men nu ska Rasmus ta ett individuellt kort och så ska vi ta ett syskonkort.
Vi tänkte länge att barnen skulle ha skjortor på sig på syskonfotot men nu kommer vi köra på färgglada tröjor istället. Det är ju faktiskt ban vi fotar. Rasmus kommer dock ha samma skjorta som Lukas hade på det foto han tig på öppna när han var lika gammal som Rasmus.
Lukas när han var ca tio månader gammal. Han såg så mycket äldre ut än Rasmus gör nu. Tror det beror på allt hår och alla tänder.
Rasmus har fortfarande pyjamas på sig, honom byter vi på strax innan vi ska åka, har man en kräkbebis så har man… Han åker dock inte i det han ska fotas i och vi har dessutom extra tröja med oss ifall en olycka skulle ske. Det här med kräk börjar bli en riktig pina.
Ligger i sängen och lyssnar på Lukas som ligger och sjunger i sitt rum. Rasmus sover fortfarande i sin egen säng! Tänkt att två nätter i rad kan vara så olika… Och tack och lov för det!
Så här ser man ut när man blir tagen på bar gärning med att trycka på larmdosan!
Efter en lugn kväll igår så sov båda barnen 19.30 efter att min mamma lagt Lukas. Kvällen flöt på och vi satt och pratade och tittade på tv i godan ro när Rasmus började pipa vid 20.20, när klockan var 20.30 så grät han så mycket att jag blev tvungen att plocka upp honom och ta ner honom till undervåningen för att inte väcka Lukas (vi plockar i princip aldrig upp barnen efter de har nattats). Rasmus var otröstlig och grät och sov i omgångar på mitt bröst innan jag 21.30 sa att jag går upp med honom så han somnar ordentligt, han var då klarvaken! Några minuter efter att jag kommer upp så börjar Lukas tokgråta och är även han otröstlig. Mormor tar över Rasmus och jag försöker trösta Lukas som gråter tills strax efter tio då han lugnat sig och går med på att sova ifall jag ligger med honom i sängen. Under tiden jag söver Lukas gråter Rasmus hysteriskt. Han fortsätter att gråta till efter kl 23 då han däckar. Jag var säker på att det var öronen men efter han somnade så sov han till 6.15 utan ett ljud och på morgonen var han ”bara” förkyld igen. Jag fattar fortfarande inte vad det kan ha varit! Är det så här med bebisar som är nio månader i och med den här separationsfasen? Det är sån tur att min mamma var här! Hur hade det annars gått med två hysteriska barn?! Lukas vaknade också som vanligt i morse, snorig men pigg och glad! Däremot fick han vara hemma från förskolan idag när ändå mormor vad här.
Lite sämre foton men idag har det faktiskt kommit två spöken till oss och sagt ”bus eller godis”. Vi fick ett fint kort också som Lukas är väldigt glad för. Tur att vi hade klubbor hemma!