VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Det är lördag

Blogglusten försvann några dagar och då är det ingen idé att blogga. Krysta fram några tafatta inlägg är varken kul för er eller mig men nu är det dags igen! Bloggeliblogga ska jag nu göra!

Sebastian har varit hemma några dagar vilket alltid är skönt. Vi hinner med mer saker och att inte behöva göra allt själv underlättar så klart något enormt! Barnen är gladare också eftersom de annars saknar sin pappa så dagarna har bara försvunnit!

20130302-101246.jpg
Jag jobbar stenhårt och konsekvent med Lukas trots just nu och vågar nästan säga att det blivit bättre. Han lyssnar mer på mig så något verkar ha gått in. Han är fortfarande extremt trotsig men bara att det blivit lite bättre hjälper extremt mycket. Han är fortfarande ganska jobbig mot Sebastian men det kommer nog också blir bättre snart. Igår, fredag, så var Lukas påklädd när jag hämtade honom på förskolan och då gick till och med hämtningen bra. Tror både Lukas och jag var glada för det eftersom det innebar att vi fick en lugn eftermiddag och kväll och Lukas fick fredagsmys för första gången på läääänge.

Det var en diskussion om trotsiga barn i en facebookgrupp igår som jag lite halvt följde. Det var en mamma som fått åka hem med sin son från ett fik då han trotsat och skrikit så mycket. De flesta ansåg att hon gjort rätt som visade honom ”vart skåpet ska stå” medan nån ansåg att det var fel och odemokratiskt. Självklart ska barn få vara med och bestämma om mycket men när det efter mycket prat och jobb ändå bara slutar med en massa skrik som inte går över så måste väl beteendet få brytas, i detta fall genom att åka hem. Tror ni han lärde sig något av att mamman handgripligen tog hem honom eller har han endast lärt sig att vuxna bestämmer? Punkt!
Jag tror det är en balansgång men samtidigt så tror jag inte att man som förälder varit med om ett hysteriskt skrikande barn bland folk om man inte anser att mammans handlande ovan var berättigat. Förstår ni vad jag menar?

Skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här och om uppfostran men i grund och botten måste alla få göra på sitt eget sätt med sina egna barn. Alla barn är olika och jag anser att man ska passa sig riktigt noga innan man börjar peka finger när det gäller andras barn. Vi vet inte vad som händer i hemmet, vad som hänt innan, hur länge problemet existerat med mera. Det som funkar med mitt barn funkar troligtvis inte med ditt. Goda råd kan man självklart ge, om det efterfrågas, men i grund och botten vet föräldrarna bäst när det gäller ens egna barn så man bör vara försiktig. Åsikter kan man ha men jag brukar hålla dem för mig själv eftersom jag inte vet hela bilden och heller inte vill trampa någon på tårna av misstag.

Nä, nu hinner jag inte skriva mer. Måste få i mig något att äta innan jag ska träna klockan tolv och vid två kommer det fikagäster!

20130302-103436.jpg
Tvångspuss!

Kommentera

Personligt men inte privat

Vet ni vad? Jag saknar att blogga! Vissa saker vill jag skriva om, mycket för att jag själv vill kunna gå tillbaka och se barnens och min egen resa. Jag tycker om att skriva av mig ibland och jag gillar den feedback ni ger mig.

Jag har i min blogg valt att inte vara allt för privat. Jag skriver inte om saker som är riktigt jobbiga, sex, relationer med nära och kära när det strular, saker barnen kan tycka är väldigt pinsamt senare och så vidare. Däremot så hoppas jag att bloggen känns personlig! Jag utelämnar mycket och det som skrivs är inte allt som händer. Ni som bloggar förstår vad jag menar…

I varje fall! För tillfället är en relation i mitt liv inte som jag vill ha den. Den har varit knepig i viss mån i många år men nu rann min bägare över och det blev mer ledsamt än vanligt. Jag vill dock blogga… För min skull… OCH för att jag vet att personen vill väl, det blir bara väldigt fel ibland…

20130219-171300.jpg

Kommentera

Det händer mycket runt omkring som gör att känslor stormar i mig. Uppdrag granskning fick mig att vilja ta mina barn och flytta långt från civilisationen och leva av jorden. Allt för att skydda dem från den skit världen har blivit. Ta ansvar!
Min fina vän Linda fick idag uppleva något fruktansvärt när astman tog över i deras hem. Tänker på Folke sedan samtalet och kommer nog fortsätta med det tills han får lämna sjukhuset. Astma är så mycket värre än vad många tror. Tänker på hela familjen och håller tummarna för att Folke blir pigg fort fort!

Barnen har fått en kusin i dagarna och höjdpunkten på dagen var att få träffa henne. Hon var så fin och bebistankar hånar mig, för tillfället är det inte läge, kanske aldrig men tankarna finns där… Och hånar mig…

20130206-212246.jpg
Min lilla bebis som inte är så liten längre! Snart ska vi dock till värmen!

Kommentera

När du har bestämt dig

Jag har tagit beslutet! Efter att jag i några veckor sugit på karamellen så sa Sebastian igår att han tycker det är en bra idé.
RASMUS OCH JAG ÅKER UTOMLANDS EN VECKA!
Det ska bli så mysigt att vara bara han och jag. Nu ska vi lösa det logiska med Lukas, hoppas verkligen det löser sig, och sen är det bara att boka resan. All inklusive är ett måste men det är också det enda jag är säker på. Vart vi ska åka vet jag inte men i mars någon gång blir det.

Ska fundera på vilka måsten som ska fixas. Behövs någon extra försäkring, vaccination med mera? Dessutom måste jag köpa en resevagn! Donkeyn funkar inte riktigt att ha med sig. Blivit rekommenderad att köpa en Baby Jogger, en sån jag sålde för nån månad sedan men vi får se vad jag hittar. Vill ha något mer stabilt än en paraplyvagn i varje fall… Oj oj, mycket att tänka på!

20130204-084550.jpg
Är det hit vi ska åka? (Bild lånad från Apollo)

Kommentera (3)

Om en mage

Min syster skrev igår ett inlägg om platta magar och eftersom jag stött på denna fråga en del och dessutom blivit tvungen att försvara mig angående hur jag ser ut och hur jag tränar så blir det nu ett inlägg om detta.

Min först magbild efter Rasmus är denna och såhär i efterhand så inser jag att jag borde ha varit nöjd. Fyra månader efter förlossningen så var magen plattare än vad många andra har utan att ha varit gravida. Jag tror att det beror på vilken utgångspunkt man har och vilka mål man har om bilden är den fasade eller inte. För mig, som alltid varit ganska smal, så var det den fasade bilden för jag var inte nöjd. Mitt mål var något helt annat och jag var ännu inte där, därav den fasade bilden.

20130129-172045.jpg
Idag är jag ganska nöjd men har en liten bit kvar tills målet är uppnått. Hade mitt mål och min utgångspunkt innan graviditeten varit att jag såg ut som Lofsan så hade jag absolut inte varit nöjd.

Vi är alla olika, har olika kroppar och mål med hur vi vill se ut och må i kroppen. Vad jag anser är fint tycker troligtvis någon annan är fult. Mitt mål kanske är någon annans delmål och mitt delmål någon annans mål. Det är inte mer eller mindre ”starkt” att visa en platt eller inte platt mage, vi är alla lika fina ändå, sålänge vi själva tycker det!

Jag har flera gånger fått frågan varför jag tränar så mycket när jag redan är smal. Dessa människor har inte förstått anledningen till att träna, anser jag. Jag tränar för att må bra, tränar för att vara stark, tränar för att leva länge och orka med mina barn och förhoppningsvis framtida barnbarn. Jag tränar mitt hjärta starkt och när jag tycker det är tufft att träna så tänker jag på mina barn, inget annat! Motsägelsefullt kanske med tanke på att jag också har ytliga mål men den riktiga moroten är barnen.

Så vad är mitt mål utseendemässigt? Tänk om man kunde se ut som Olga när hon är i sin bästa form! Men det är inget jag räknar med. Jag ska ju börja jobba i maj och fattar inte alls hur jag ska hinna med att träna då!

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna