Dagen har spenderats med familjemedlemmar. Min syster med miniAnton och min mamma har varit här i flera timmar. Vi har fikat, lekt, myst och pratat om allt mellan himmel och jord medan pojkarna varit nöjda. Eller nja, Anton var lite gnällig ett tag men blev på bättre humör när vi gick in istället för att vara ute på altanen. Små bebisar alltså, de är inte mycket för utomhusaktivitet!
Rasmus är så förtjust i sin lille kusin. Han vill gosa, krama och titta på honom hela tiden. Han verkar genuint gilla bebisar och det är så sött! Tror de kommer få mycket glädje av varandra.
Annars så har Rasmus inte haft en bra dag när det gäller hans klumpighet. Han hällde ett helt glas vatten från raka armar rakt ner i ansiktet. Han fick troligtvis kallsup för han kiknade och föll ihop på golvet. Det såg fantastiskt roligt ut och som tur är blev han inte så ledsen.
När vi fikade på altanen så fick barnen varsin glass. Eftersom Rasmus inte kan sitta still och mest stod och spexade på sin stol så ramlade han till slut…
…och satte glassen rakt på ögat! Vilken miss 🙂
Sebastian hade en ledig förmiddag idag så med det fina vädret som var i förmiddags bestämde vi oss för en utflykt. Efter lite tankar fram och tillbaka bestämde vi oss för att åka till Gåshaga på Lidingö. Där strosade vi runt och tittade på hus, båtar och njöt av tystnaden, för jösses va tyst det är när det inte finns någon stor väg i närheten. När vi åt lunch störde sig Sebastian på att det var något som lät hela tiden och efter en stund kom vi på att det var en hög med löv som blåste i cirklat i vinden. Förstår ni hur tyst det är om man stör sig på lite torra löv?! Fantastiskt!
Ett mysigt litet fik hittade vi där jag åt räksallad, Sebastian en grillad macka med parmaskinka och Rasmus köttbullar och makaroner. Alla var nöjda och glada, speciellt Rasmus som slapp äta pannkakor som annars brukar vara det enda som erbjuds på barnmenyn.
Vid förskolehämtning och lagom till Sebastian skulle till jobbet kom min mamma hit för att umgås några timmar. Inte förrän klockan sju åkte hon och oj så mycket snabbare eftermiddagen går när man har sällskap! Och oj så mycket mer nöjda barnen är när de slipper underhålla sig själva medan maten lagas. En skön eftermiddag och en skön dag överlag! Imorgon är det en röd dag som ska spenderas med lilla familjen. Kanske att vi kollar om någon vill hitta på något men vi får se…
KommenteraI torsdags fick jag ett samtal från vår förskola där jag blev erbjuden ett samtal med den nya pedagogen på förskolan och förskolechefen. Jag tackade självklart ja till mötet men frågade så klart vad det handlade om, till svar fick jag: ”Det kan vi ta på måndag”. För stunden godtog jag det men under tiden dagen fick så tänkte jag mer och mer på vad det kan handla om. Jag är medveten om att vi har kommunikationsproblem med den nya pedagogen och antog att mötet skulle handla om det men sen började jag fundera på om det kanske hade med Lukas att göra så bestämde mig för att fråga igen när jag skulle hämta Lukas på eftermiddagen.
När jag kommer till förskolan så träffar jag pedagogen, vi kan kalla henne Lena, och såhär går samtalet om mötet till:
Jag: finns det någon möjlighet att ha mötet imorgon redan?
Lena: nej, det går inte.
Jag: ok, men då vill jag veta om det handlar om Lukas eller om vårt samarbete (gör handgester så hon ska förstå att jag menar henne och mig)
Lena: det tar vi på måndag, det är ju därför vi bokat möte.
Jag: jo jag förstår det men jag behöver veta eftersom det är fyra dagar tills mötet är om det handlar om något med Lukas eller inte.
Lena: vi tar allt på måndag.
Jag: men Lena, nu är det så att jag BARA undrar om ni har något problem med Lukas och om det är det vi ska prata om eller om det handlar om oss (gör handgester igen)
Lena: ja men vi tar det på måndag.
Jag: jaha ok. Hej då…
Jag frågade alltså TRE gången om jag kunde få veta vad det handlade om. Var det för mycket att begära att hon kunde svara på den lilla frågan?! Eftersom hon vägrade svara så började jag fundera ännu mer på om det faktiskt hade med Lukas att göra och när det handlar om ens barn så spinner tankarna i en ryslig fart! Jag ringde till förskolechefen för att fråga henne vad det handlade om men hon svarade så klart inte. Jag var så upprörd så jag skakade! Alla jag talade med den dagen och jag berättade situationen för ansåg också att det var helt galet!
På fredagen så är Sebastian hemma så han ringer till förskolan för att informera att Lukas får vara hemma den dagen. Han pratar med Lena och frågar henne vad mötet ska handla om. Han får fråga två gånger tills hon till slut svarar att det handlar om vår kommunikation. JA MEN VA BRA DÅ! SÄG DET FRÅN BÖRJAN!!! Det är ju just det här som är kommunikationsproblemet! Att hon inte kan kommunicera på ett normalt sätt!
Efter det samtalet så var vi lugna som filbunkar för nu vet vi ju att det handlar om något som vi själva tänkt ta upp och inte om vår son. (I förlängningen handlar det ju om Lukas eftersom vi måste ha en bra dialog med pedagogen men mötet är om oss vuxna)
Det ska tilläggas att vi inte har några problem med någon annan pedagog på förskolan. Inga problem från småbarnsavdelningen och heller inga problem med den andra pedagogen på hans avdelning.
I fredags ringde dessutom förskolechefen upp mig och frågade vad jag hade velat dagen innan och då berättade jag precis vad som hänt. Hon måste ju stå på sin personals sida men hon sa i varje fall att det var väldigt olyckligt att Lena inte sagt som det var redan i torsdags och att det troligt vis var för att hon kände sig osäker… Ohh well, vi får se vad som sker imorgon!
Överreagerar jag? Jag tycker inte det eftersom det handlar om mitt barn och jag tycker att hon utövade någon slags makt över mig genom att vägra säga om det handlade om Lukas eller inte, det är mitt barn och då har jag rätt att veta!
Uppdatering följer!
Skrutten!
Fick sovmorgon till, hör och häpna, halv åtta! Så nu sitter vi här, Rasmus och jag och äter vår frukost, halv nio en vardag och det är ingen stress!
Herregud, jag läser till och med senaste Mama medan Rasmus pratar på och äter sin smörgås med messmör.
Om några timmar ska vi hämta Lukas och åka till Arlanda för att hämta Sebastian som varit borta i FEM dagar! På Arlanda ska vi även kika lite på flygplan med Lukas, det blir en bra dag idag!
KommenteraDenna helg har varit full av aktiviteter! I lördags hade vi nämligen dop för Rasmus och dessutom var det min födelsedag. Jag är nu alltså fyllda 29 år, inget konstigt med det annat än att man får massa fina presenter.
I fredags firade Sebastian och jag min födelsedag med en trerättersmiddag när barnen sov. Min älskade man är nämligen en hejare på att laga mat så det blev en fantastisk middag och god dricka!
Förrätt; skagenmacka med avokado
Varmrätt; havskräftor
Efterrätt; hallon- och vitchoklasmousé (köpt färdig då efterrätt inte är Sebastians grej och jag fick inte hjälpa till)
Rasmus dop gick jätte bra. Han var så glad och snäll hela tiden och jag tyckte inte ha verkade så störd av alla människor som han blivit på sistone. En nöjd liten killen som fick massor av fina presenter! Tack till alla som kom!
Inga bra kort då min syster tog kort med deras kamera och de har jag inte orkat fixa med än…
På kvällen åkte jag faktiskt iväg hem till en tjejkompis och umgicks bara vi tjejer. Så skönt att komma ut lite samtidigt som man saknar sin familj men det behövs ju också ibland! Däremot så var jag slö och tog bilen in till stan men det tackade mitt huvud för idag. Pigg och glad har jag varit trots ganska sen hemkomst men sen fick jag ju sova imorse också 🙂
Min födelsedag gjordes det inget väsen om, precis som jag vill ha det, 29… Vad är det för ålder liksom?! Däremot fick jag fina fina presenter och speciellt fina gratulationskort som gjorde mig väldigt glad! Tror ni vet vilka ni är 😉
Usch, känns som det här blev ett sånt där ”först gjorde vi det, sen det, sen det, åkte hit och dit” inlägg men så kan det bli ibland. Trött är jag nu, ska släcka och hoppas på en god natts sömn!
God natt!