Vi kämpar på här hemma. Sebastian är inte bättre och fick en remiss för MR och ortopedtid. När han imorse knappt kunde röra sig på grund av smärtan i ryggen och benet satte jag mig och ringde runt för att hitta en tid för röntgen. Efter en timme fick jag napp och klockan tio var vi på Sophiahemmet för röntgen. När allt där var klart fanns det inte någon som kunde titta på bilderna och när jag ännu en gång ringde runt så satte alla bara stopp. Vi beslutade då att köra honom till akuten igen då det verkade vara snabbaste sättet att få hjälp. Där är han nu…
Barnen och jag är hemma igen och ska åka till sjukhuset när de vaknat. Jag tror de påverkas av hela situationen för de sover mycket mer nu är de brukar. Jag försöker prata med Lukas men vet inte hur mycket han förstår. Han saknar sin pappa men när de ses så är det ändå mig ha tyr sig till. Han och Rasmus märker av att pappa inte mår bra.
Detta kanske inte uppfattas som så ”jobbigt”, det är ju bara ont i ryggen, men det är inte lätt att se den man älskar så högt ha så ont. Att vi nu väntar på att veta varför är inte heller kul. Troligtvis så går det att fixa men tills dess så är det jobbigt…
Fin utsikt från SÖS i söndags, idag skiner inte solen och det är rent kallt ute!
Jag gillar inte att vara privat. Slutar ofta läsa bloggar som är för privata eller fnissar lite åt den som avslöjar för mycket. Det är en balansgång och jag går ofta på magkänsla när det handlar om något privat. När det inte handlar om mig så delar jag väldigt sällan med mig även fast det direkt påverkar mig.
Denna gång är jag osäker på vad som behöver sägas. Det jag kan säga är att Sebastian har väldigt ont i ryggen och därför är på sjukhus. Det värsta just nu är ovissheten och att jag upplever det som att barnen är väldigt påverkade. Speciellt Lukas. Så vi tar en dag i taget men det känns extra tråkigt eftersom det är Sebastians och min första gemensamma semester på sommaren sedan vi träffades och den startade igår. På tisdag skulle vi åkt till Dubrovnik bara vi två men nu är livet lite på vänt.
Vi är trötta familjen och barnen sov lite extra idag.
När sommaren är som bäst! Kvällssol, lek, mys och kärlek. Det blir knappast bättre än såhär.
Finaste Anton har vi fått gosa med här på landet. Den som troligtvis gillar Anton mest är:
Rasmus! Det går inte ens att räkna hur många gånger han sagt ”bebis” sedan vi kom hit. Han gillar verkligen sin bebiskusin!
Sommarlunket har infunnit sig och vi myser som bara den!
KommenteraStatusuppdateringar, blogginlägg, instagrambilder, allt har idag handlat om vädret. Någon har solat där och nån annan har cyklat här. Det är 31 grader någonstans och 28 någon annanstans.
Vi åt frukost snabbt som attans imorse för att klockan 08.30 sitta i bilen på väg till landet där vi spenderat dagen. Älskar sommaren!!!
Vi har solat och badat. Ätit gott, lekt och myst hela dagen. I skrivandets stund väntar jag på att de två små ska somna så jag kan bege mig ut och springa en runda. Det kommer bli varmt men jag kommer må så mycket bättre när jag kommer tillbaka igen.
I väntan på mys, är man hos mormor är det klart man ska ha mys!
Jobbar på här hemma men nu är det bara två dagar kvar innan sex härliga veckor semester! Det ska bli underbart att umgås med barnen hela dagarna och kanske även åka på resa med bara Sebastian, vi får se, vi håller veckorna öppna. Sebastian och jag har inte semester samtidigt men får i varje fall till tre hela veckor tillsammans. Så länge har vi inte varit lediga tillsammans, någonsin!
Det är konstigt hur mycket en månad på jobbet får en att uppskatta sina nära och kära mer. Saknad är nog bra, inte kul men nyttigt.
Den här fina killen har åkt iväg till Grekland med sin pappa. Nu var det deras tur att åka iväg eftersom jag åkte med Rasmus i mars men det här känns inte alls lika bra. Jag saknar mina stora killar så otroligt mycket och önskar att Rasmus och jag kunde göra dem sällskap. Samtidigt så unnar jag dem att de får åka på en resa, det förtjänar dem, men det är lätt att bli egoistisk när jag saknar.
Rasmus letade och letade efter Lukas imorse. Han tittade under sängen, under täcket, sprang till grinden och ropade och sen tillbaka till sängen igen. Stackars Rasmus, han förstår ingenting!
Det sista jag såg av mina älsklingar och nu längtar jag till onsdag morgon när jag får hämta dem igen!