Jag gillar inte att vara privat. Slutar ofta läsa bloggar som är för privata eller fnissar lite åt den som avslöjar för mycket. Det är en balansgång och jag går ofta på magkänsla när det handlar om något privat. När det inte handlar om mig så delar jag väldigt sällan med mig även fast det direkt påverkar mig.
Denna gång är jag osäker på vad som behöver sägas. Det jag kan säga är att Sebastian har väldigt ont i ryggen och därför är på sjukhus. Det värsta just nu är ovissheten och att jag upplever det som att barnen är väldigt påverkade. Speciellt Lukas. Så vi tar en dag i taget men det känns extra tråkigt eftersom det är Sebastians och min första gemensamma semester på sommaren sedan vi träffades och den startade igår. På tisdag skulle vi åkt till Dubrovnik bara vi två men nu är livet lite på vänt.
Vi är trötta familjen och barnen sov lite extra idag.
Ha ha vilken underbar bild på lillen som bara ligger helt öppet och sover, ser ju så sjukt härligt ut!!
Ja du, för privat ska man väl inte vara. Men att ha ont i ryggen är väl inte så privat eller?? Vad anser du är för privat på en blogg då? *nyfiken* Som känslorna för förlorade vänner är ganska privat tänkte jag på eller? Jag delar med mig av otroligt mycket i min blogg men inte privata problem dock. Där drar jag gränsen. Glada stunder i livet och allt som vi går igenom, roligt med barn och sånt är privat men nått jag gillar att dela med mig av. För det får mig att må bra.
Jag uppskattar att läsa privata saker som känslor som du skrev, för jag kände igen mig jätte mycket i det du skrev och kände din sorg samma som min. Jag gillade det och är tacksam att du skrev det då jag hittade någon som kände som jag, jag va alltså inte ensam i min ensamhet.. =)
Kram på dig och hoppas det inte är något allvarligt med Sebastians rygg. =(