Vet inte ens vad jag ska säga… Efter en helt fantastik dag med massor av trevligt sällskap och mys så väntade en lugn och skön kväll. Strax innan klockan nio börjar Rasmus gråta i sömnen, vilket i och för sig inte är helt ovanligt men bara jag lämnade honom så grät han igen och igen och igen…
Bara jag lägger honom i sängen så blir han hysterisk, kvider och är ledsen när jag har honom i famnen. Till slut hämtar jag Ergobabyn (bärselen) och smärtlindring och efter en stund knatar jag runt, runt på övervåningen men Rasmus i selen.
Nu verkar det som smärtlindringen verkat för jag kunde lägga ifrån mig honom utan att han blev ledsen. Men FAN OCKSÅ!
Vad jag inte berättat här är att han ska få rör i öronen i augusti och jag hoppades verkligen han skulle klara sig tills dess men nu blev det inte så. Min stackars älskling behöver ha såhär ont igen innan vi kanske äntligen blir av med den här skiten. Han blir så otroligt ledsen och det märks verkligen hur ont han har. Snälla snälla, låt nu detta vara sista gången!!!
Kommentera