Jag har själv jobbat på förskola. Jag vet att jag gjorde mitt bästa och jag vet hur viktigt det är att ha föräldrarna och deras förtroende med sig. Utan föräldrarnas stöd kan man lika gärna lägga ner och det tog ett tag för mig att förstå att jag som pedagog i princip var lika viktig för föräldrarna som för barnen. Det var speciellt svårt att förstå eftersom jag då inte hade egna barn men nu förstår jag ännu bättre!
Lukas trivs nog ganska bra på sin förskola. Han är glad när han är där och vill sällan gå hem. Han kommer hem med alster varje dag nu för tiden och berättar om vad de gjort. Han säger att han tycker om sina kompisar och sina pedagoger.
Trivs vi som föräldrar med förskolan? Känner vi oss trygga med att lämna det finaste vi har där? Känner vi att de gör det bästa de kan för att Lukas mår bra?
Gör någon förälder det?
Vi är skeptiska till mångt och mycket men försöker verkligen se till hur Lukas reagerar på förskolan. Hur han kommunicerar med oss och så vidare. Men är vi nöjda? Njae, inte direkt och eftersom jag är jag så har vi bokat ett möte med förskolechefen för att diskutera detta. Jepp, en riktig gnällmorsa blev jag till slut men va sjutton, rätt ska va rätt! Gör man ingenting utan bara sitter hemma och klagar så har man fan inte rätt att klaga så nu gör vi något åt det! Så varför slå på stora trumman och boka möte med chefen? Jo, för pedagogerna är mjäkiga och utan stake så där får vi inga svar…
Kommentera