I torsdags fick jag ett samtal från vår förskola där jag blev erbjuden ett samtal med den nya pedagogen på förskolan och förskolechefen. Jag tackade självklart ja till mötet men frågade så klart vad det handlade om, till svar fick jag: ”Det kan vi ta på måndag”. För stunden godtog jag det men under tiden dagen fick så tänkte jag mer och mer på vad det kan handla om. Jag är medveten om att vi har kommunikationsproblem med den nya pedagogen och antog att mötet skulle handla om det men sen började jag fundera på om det kanske hade med Lukas att göra så bestämde mig för att fråga igen när jag skulle hämta Lukas på eftermiddagen.
När jag kommer till förskolan så träffar jag pedagogen, vi kan kalla henne Lena, och såhär går samtalet om mötet till:
Jag: finns det någon möjlighet att ha mötet imorgon redan?
Lena: nej, det går inte.
Jag: ok, men då vill jag veta om det handlar om Lukas eller om vårt samarbete (gör handgester så hon ska förstå att jag menar henne och mig)
Lena: det tar vi på måndag, det är ju därför vi bokat möte.
Jag: jo jag förstår det men jag behöver veta eftersom det är fyra dagar tills mötet är om det handlar om något med Lukas eller inte.
Lena: vi tar allt på måndag.
Jag: men Lena, nu är det så att jag BARA undrar om ni har något problem med Lukas och om det är det vi ska prata om eller om det handlar om oss (gör handgester igen)
Lena: ja men vi tar det på måndag.
Jag: jaha ok. Hej då…
Jag frågade alltså TRE gången om jag kunde få veta vad det handlade om. Var det för mycket att begära att hon kunde svara på den lilla frågan?! Eftersom hon vägrade svara så började jag fundera ännu mer på om det faktiskt hade med Lukas att göra och när det handlar om ens barn så spinner tankarna i en ryslig fart! Jag ringde till förskolechefen för att fråga henne vad det handlade om men hon svarade så klart inte. Jag var så upprörd så jag skakade! Alla jag talade med den dagen och jag berättade situationen för ansåg också att det var helt galet!
På fredagen så är Sebastian hemma så han ringer till förskolan för att informera att Lukas får vara hemma den dagen. Han pratar med Lena och frågar henne vad mötet ska handla om. Han får fråga två gånger tills hon till slut svarar att det handlar om vår kommunikation. JA MEN VA BRA DÅ! SÄG DET FRÅN BÖRJAN!!! Det är ju just det här som är kommunikationsproblemet! Att hon inte kan kommunicera på ett normalt sätt!
Efter det samtalet så var vi lugna som filbunkar för nu vet vi ju att det handlar om något som vi själva tänkt ta upp och inte om vår son. (I förlängningen handlar det ju om Lukas eftersom vi måste ha en bra dialog med pedagogen men mötet är om oss vuxna)
Det ska tilläggas att vi inte har några problem med någon annan pedagog på förskolan. Inga problem från småbarnsavdelningen och heller inga problem med den andra pedagogen på hans avdelning.
I fredags ringde dessutom förskolechefen upp mig och frågade vad jag hade velat dagen innan och då berättade jag precis vad som hänt. Hon måste ju stå på sin personals sida men hon sa i varje fall att det var väldigt olyckligt att Lena inte sagt som det var redan i torsdags och att det troligt vis var för att hon kände sig osäker… Ohh well, vi får se vad som sker imorgon!
Överreagerar jag? Jag tycker inte det eftersom det handlar om mitt barn och jag tycker att hon utövade någon slags makt över mig genom att vägra säga om det handlade om Lukas eller inte, det är mitt barn och då har jag rätt att veta!
Uppdatering följer!
Skrutten!
Kommentera