Tankar och funderingar

19 augusti 2014

Måndagen avklarad, nu siktar vi mot fredag :-)

Undrar när jag ska komma ut i spåret egentligen?
Är hemma runt 16:30 på vardagarna, lagar mat, kollar på klockan och då har den hunnit bli 18 ca… efter maten måste jag oftast vila, är inne i en period med gallstensanfall :-( Rätt var det är ska Minya gå och sova, kollar på klockan igen och jamen sedärja, då har den redan tickat på till 20:30!
Inte en chans att jag går ut i skogen den tiden nu i höstmörkret… hör ju fasiken hur älgarna står och råmar (kallas det så?), räven skäller… snart är det väl bara björnen som saknas.
Vill så gärna komma ut, vet hur bra jag mår av frisk luft och motion.
Ändå är det så förbannat svårt!

Köpte nya träningsbyxor igår. Bara ett bra linne och bh som saknas.
Sen kommer jag, Friskis och Svettis!
Har faktiskt bokat in en dejt, en träningsdejt med en kompis. Vi hinner aldrig ses så ibland blir det en lunch, men kom på att det är ju perfekt att gå och träna tillsammans. Visst, man kanske inte kan skvallra och sånt, men skratta och röra på sig. Aldrig fel!
Nu ska jag kolla med min andra träningskompis om hon är sugen på att köra igång (fast hon har nog inte haft ett uppehåll som jag har…)

Over and out!

Att börja planera igen

För mig är tiden efter semestern då jag börjar planera igen.
Jag är inte speciellt bra på det, men i vissa perioder har jag stenkoll på allt som jag vill göra/måste göra och det är under de perioderna jag mår som bäst.

Det handlar mest om vad man ska äta till middag, vad som ska handlas och när/hur/var träningen ska ske.
När jag är riktigt ambitiös så skriver jag upp vad vi ska äta till middag en månad framåt (oftast från lön till nästa lön). Sedan går jag genom alla recept och skriver upp exakt vad jag behöver. Allt som går att frysa och håller länge köper jag vid första storhandlingen, resterande såsom mejeri och frukt handlas en gång i veckan. De månader jag lyckas med detta har jag låga utgifter på mat och behöver aldrig slänga något. Handlar aldrig för mycket av något eller saker jag egentligen inte behöver. Det värsta är att gå in i en affär utan lista och dessutom vara hungrig, då fungerar inte min hjärna alls! Kan komma ut med några kassar, men inte med mat så att jag kan laga middag!!
Nu är det dags för månadsplaneringen att ta fart igen!
Om ni vill så kan jag lägga upp min matlista när jag är klar, kanske kan ge inspiration på nya rätter du inte ätit tidigare.

Nästa planering är träningen.
Mitt Friskis & Svettis-kort har gått ut så ett nytt måste köpas in. Tack o lov har jag bra bidrag från jobbet så hela kortet blir betalt av min arbetsgivare :-)
Har också en väldigt fin vän som jag går tillsammans med när tiderna funkar för oss båda <3
Emma, det är hon jag tränar med. Vi lärde känna varandra i 4:an i mellanstadiet. Sen dess var vi ler och långhalm, piff och puff, big mama 1 och big mama 2 😉
Efter gymnasiet så träffades vi inte lika mycket, hade helt olika liv, men ack så glad jag är att hon är tillbaka i mitt liv igen!!
:-)

Åter till planeringen, jag tror jag måste skriva upp i almanackan när jag ska träna. Oavsett om det är en enkel promenad i spåret hemma eller ett hårdkörarpass på F&S.
Då är det svårare att smita undan :-)

Jag mår bra i min nya kropp som ständigt förändras, men lite styrka och kondition skulle den verkligen inte dö av. Mycket som är löst just nu :) Har inte så mycket hängande hud på magen, den har dragit ihop sig fint, men magen är ju ändå mjuk om man säger så. För att inte tala om tuttarna, fan de går längre och längre söderut för varje dag som går. Får se hur det ser ut när jag är klar med viktminskningen, kanske gör något åt just det problemet då.
Inte kul att behöva rulla upp tuttarna i bh:n…. 😉

Nej, nu är det dags att jobba på lite.
Ha en underbar dag, solen skiner så ta tillvara på den!
Glöm inte bort att du är speciell och unik, finns ingen annan som är som du <3

7/8-2014

Idag var vågen mer på min sida, 81,5 visade den :-)

Att väga sig varje dag är inte att rekommendera alls. Egentligen vill jag inte göra det heller, men en gammal ful ovana som sitter i.
Extra dumt är att väga sig ofta när man hamnar på platåer, för tro mig, platåer kommer!
Det är när vågen står stilla som tankarna kommer.
”Funkade inte sleeven på mig?”
”Vad gör jag för fel?”
”Är det bara jag som står still”?

Det tog inte lång tid för mig att inse att jag är långt ifrån ensam om att stå still ibland. Då kan man mäta sig istället om man vill se resultat! Det är märkligt hur kroppen formar om sig.
Man kan stå still flera veckor men på måttbandet händer det massor!
Att också förstå att platåer är bra är viktigt! Det ger huden en chans att hänga med i förändringen, kroppen ska anpassa sig till den nya livsstilen osv.
Så med facit i hand så är platåer inte av ondo. Vågen kommer börja röra på sig så småningom! Jag har legat runt 82-83 ganska många veckor nu och längtar så klart tills jag hamnar under 80-strecket, men det får ta den tid det tar!
Jag ska inte klaga, sen i maj har jag gått ner ca 17 kg 😀

Har du gjort en sleeve? Skriv gärna och berätta hur det går!

Kram på er fina!

6 augusti 2014

Det går lång tid mellan inläggen, men eftersom jag sällan sitter vid en dator hemma så är det när jag är på jobbet som jag skriver av mig. Semestern är nu slut och jag är tillbaka på kontoret :-( Skulle lätt kunna ta ett sabbatsår och bara njuta av att vara ledig! Att slippa ställa väckarklockan.. tänk så ljuvligt :-)

Tänk att det redan gått nästan tre månader sedan op!
Mina tre bästa månader på väldigt länge!
Känslan av att vara piggare, att vilja göra saker, att ORKA göra saker!
Det går nästan inte att beskriva.
Visst har semestern gjort att jag legat på latsidan när det gäller träningen, men det får vara så. Jag har inte dåligt samvete på något sätt för det. Vi stressar oss genom livet så det räcker ändå. Sommaren är den tid då jag får vara med min familj varje dag, njuta av värmen, av bad och lek, av grillning (och snabbmat för den delen).
Att bara vara.
Det är det som är livets goda för mig.

Idag stannade vågen på 82,0. Den velade lite, var faktiskt nere på 81,9 ett tag 😉
Att komma under 80 är ett stort mål för mig. Har inte varit på 70-talet sen…? Ja, sen när då egentligen? Knappt så jag kommer ihåg, men jag tror att jag var runt 17-18 år då!
Nu är jag 33! Om några veckor hoppas jag nå det målet. Sen är det bara att fortsätta nedåt. Mitt slutmål är att ligga på ca 64-65 kg. Sen vet jag ju inte, kanske trivs riktigt bra på 70 kg, då får det bli målet! Jag vill bara känna mig riktigt bekväm och frisk!

Sommaren då? Har du legat i vassen?
Jag har sprungit runt med bikinin på och för första gången i mitt liv har jag helt struntat i vad andra kanske tycker om min kropp. Jag har känt mig bekväm helt enkelt! Och jag har nog listat ut varför… innan operationen har jag kämpat med vikten. Den där lilla djävulen på ena axeln knackade jämt på och försökte intala mig att jag var tjock och fet, att alla tittar. Att jag måste gå ner i vikt. Att jag måste bli vältränad och fast. Såg jag inte ut som ”alla andra” så dög jag inte.

Nu är det den lilla ängeln som knackar på istället.
Den som säger att va f*n gör det om du är lite sladdrig på magen!! Den har varit husrum till tre barn! Den som säger att kroppen är mitt tempel, ta hand om det på bästa sätt.

Att ACCEPTERA sig själv.
Att ÄLSKA sig själv.
Att TRO på sig själv.
Att VÅGA STÅ UPP för sig själv.

Jag har kommit dit.
Jag är idag en lycklig människa. Jag bryr mig inte längre om vad andra tycker, eller kanske snarare insett att folk faktiskt inte tittar så mycket på just mig på tex stranden. Alla är så fullt upptagna med att tänka på sig själv och hur de ser ut. Jag bryr mig ju inte om hur andra människor ser ut, så varför skulle de?

Det var lite om dagens tankar.
Jag har även uppdaterat sidan med mått och vikt (om någon nu skulle vara intresserad)!

Jag önskar er alla en fantastiskt dag, och du.. glöm inte bort att du är värdefull <3

Måndag 31/3-2014

Tiden går fort. Såg att det var ca 3 veckor sedan jag skrev sist, har inte haft orken eller lusten att skriva.

Idag påbörjade jag en ny period med 5:2. Har känt av mitt blodtryck sista veckorna, huvudvärken from hell och dessutom lite illamående till och från (i samband med huvudvärk). Det skrämmer mig en hel del ska jag erkänna.
Eftersom jag kommer ihåg känslan så väl sist jag åt enligt 5:2 så var det ett ganska enkelt beslut att ta, att börja med det igen. Vet egentligen inte varför jag slutade… men det är som vanligt, man håller i en period, ett par månader. Sen är det som att man glömmer bort allt man kämpat för och börjar äta så dumt igen.
Jag måste så bra i kroppen när jag drog ner på pasta och potatis, även bröd. Godiset, det var jag inte ens sugen på. Jag åt hellre en god ost och lite chiliräkor en lördagkväll än massa chips och socker.
Vad hände???

Jag behöver all pepp jag kan få. Jag har tränat några gånger på friskis, imorgon blir det ett Fuego-pass (dans till latinamerikanska rytmer…), ska bli riktigt kul! Det är nog enda kvällspasset den här veckan, mannen måste jobba över resterande av dagarna, men jag tänkte ge mig på ett gympass alt lunchpass någon dag. I helgen hoppas jag att Naomi och Melle vill gå på familjegympan igen. Även om det kanske inte är roligaste träningen för min del så är det en härlig och rolig stund tillsammans med barnen.

Jag vill lyckas. Jag ska lyckas. Att lyckas är att må bra. Jag ska må bra!