VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Utvecklingsbedömning

Johns neurolog ville ha en utvecklingsbedömning både före och efter operationen. Så i april fick han komma till en neuropsykolog (jodåsåattsånafinnsdet). Psykologen ville att John skulle göra en massa pedagogiska saker såsom lägga bollar i en burk med olika stora hål, peka ut sin näsa och rita osv… Det gick kanske inte alldeles lysande för vår lille pojk, som tyckte att den däringa psykologen nog kunde göra en del av de sakerna själv. För det fanns ju så mycket annat att titta på i rummet! Resultatet blev inte heller så lysande, men psykologen sa att han ligger mentalt sex månader efter, vilket vi faktiskt tog som ett bra resultat ändå. Motoriskt var han drygt ett år efter jämnåriga, och talet var han åtta månader efter med.

I januari, när neurologen nämnde att hon ville att en utvecklingsbedömning skulle göras, så blev jag jätteledsen! Och framförallt rädd för svaret. Jag fruktade för denna i flera veckor, men alltefter som våren kom och jag mådde sämre och sämre, så var jag inte ens ängslig när den dagen kom. Jag tror att jag hade gått in i ett riktigt zombie-läge, där min hjärna befann sig vid operationstillfället som snart skulle komma.

Nu åt jag nästan ingenting och det jag fick i mig gjorde mig illamående. Jag var inte närvarande många sekunder i taget. Hade jag träffat vänner så kunde jag sova en hel vecka efteråt för det tog så mycket energi att vara social. Vi vågade inte ta med John någonstans för vi ville inte riskera att han skulle bli sjuk om nu vi fick en kallelse med kort varsel, så vi blev väldigt isolerade.

Under våren kom Johns BVC-sköterska och en pedagog från familjecentralen på besök några gånger. Det var verkligen guld värt! De hade med sig lunch och de lekte lite med John och kollade hur vi mådde. Tänk vilken omtanke och vilka resurser det finns när det behövs! <3

April kom och gick. Ingen kallelse i brevlådan och inget telefonsamtal kom från neurokirurgen. Nu började vi ha med oss telefonen överallt och vi kollade brevlådan flera gånger varje dag. Till slut ringde vi upp koordinatorn på neurologmottagningen…


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna