VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Å andra sidan…

Jag har mycket att längta efter just nu, som senaste inlägget visade. Men ändå måste jag säga att jag vant mig vid magen ändå. Trots att den gör ont och inte låter mig sova(knivhuggen när jag vänder mig i sängen kommer jag INTE sakna) så vet jag ju varför och har glömt bort  hur det kändes att inte ha någon i magen. Kommer jag undra om det bubblar till i magen? Kommer det kännas tomt?

Det är lite tryggt ändå att ha dig i magen, lillsparv. Då vet jag vart jag har dig, där är du trygg o skyddad från omvärlden.

Din mor är lite kluven.

Kommentera (2)

Längtan

För att få tiden att gå gör jag nu en lista på saker jag längtar efter lite extra mycket, sånt som kommer efter förlossningen.

  • Flytt och inredning. Att få pyssla hemma och göra precis sådär fint som jag vill. Bygga upp ett hem igen.
  • Fungerande magmuskler, ork och flås!
  • Att kunna plocka upp saker från golvet utan att gubbstöna.
  • Att röra mig fort.
  • Normalt kissande, inte 20 gånger om dagen/natten
  • Att ligga på mage och läsa en bok
  • Dansa!
  • Bekväm hångel/sex. Ingen öm mage i vägen som stör
  • Att kunna lämna barnet till sin pappa och få en paus
  • Dricka drinkar och öl
  • Att använda mina klänningar och kjolar som bara hänger i garderoben och retas med mig.
  • Att äta utan pusta-ut-pauser
  • Ost. Brie och annan mögelost. Detta tänker jag äta i stora mängder så snart jag kan!
  • Äta salami och annat gott med gott samvete
  • Ät stora portioner och hålla mig länge på det
  • Att tänka på annat än mat!
Kommentera

Vecka 38

2 veckor kvar nu, enligt schemat. Det känns inte lika kul att följa utvecklingen, för det händer ju inte mycket längre. Han ligger där inne och tjockar på sig, och har varit redo för livet utanför ett tag, iaf så att han klarar sig om han kommer ut. Jag har gått från att oroa mig och känna lättnad för varje dag han klarar sig där inne, till att ta han lite för givet. Det är nog sunt eg, för att oroa sig hela tiden är ju inte sunt någonstans. Samtidigt känns det dumt att skriva, så fort jag ser vad jag skriver tänker jag att jag att det låter otacksamt att ta hans hälsa och att allt är ok för givet. Så dumt att inte kunna tillåta sig själv att njuta av nuet! För JUST NU så mår han bra och allt är fint, varför inte njuta av det i fred? Suck, blir lite less på mig själv.

Jag som tyckte jag hade en liten mage tycker inte  det längre. Även om den följt kurvan hela tiden så har jag inte förrän nu känt mig sådär supergravid och reagerar när jag ser mig i spegeln. Vilken jättemage! Det ligger en bebis där inne!

Inte direkt i profil, men stor ändå.

 

Kroppen börjar förbereda sig, tror jag(har inget att jämföra med). Ryggen säger ifrån och fötter och händer svullnar upp så det gör ont ett par gånger om dagen. Mensvärken är tillbaka och ligger o stör nästan jämnt.

Men när jag inte känner av alla krämpor och sömnbristen så är jag ändå tacksam över att få vara hemma sjukskriven. Det hade aldrig gått att jobba nu. Jag klarar mig bra nu eftersom jag kan vila när jag vill.
De senaste dagarna har Arvid varit hos sin mamma och jag och Micke har umgåtts mycket, varit på bio, lagat mat ihop, pratat en massa, och varvat ner ihop. Något som behövdes och som gett mig så mycket mer ork. När Micke är på jobbet dagtid så vilar jag och sen när han kommer hem umgås vi och småpysslar med det som behöver göras hemma, allt i vår egen takt. Är så glad över att få njuta av min man så mycket! Vi har mycket som oroar oss, med flytt och att hitta boende i Malmö(som var så mycket svårare än vi trodde). Saker som ska fixas innan en bebis tittar ut. Jag vill sååå gärna kunna släppa allt när han kommer, och bara vara i babylyckoland ett tag, utan oro för flytt, boende och sånt. Det tar på krafterna att oroa sig, och vara det enda vi pratar om.
Men även om det inte är löst har den här lugna takten hjälpt mycket, vi har i några dagar fått en paus att fokusera på annat än det som oroar.

En dag kommer vi titta tillbaka på den här tiden nostalgiskt, precis som vi gör nu på vår första tid ihop, när vi levde på ett par kronor om dagen. Vi klarade det, starka i vår kärlek, och kommer klara det här med, med bravur! Heja oss!

Kommentera


Andas ut!

Som ostgalen tycker jag att jag varit duktig på att släppa suget efter mögelostar. Jag har satt som mål att efter förlossningen ska jag unna mig. Då, när jag sitter med min son på min arm och ost och kex på mitt bord, DÅ är det värt allt jobbigt som varit med graviditet och förlossning!

Så hände det här och min värld föll ihop lite. Ska jag behöva stå ut ca ett år längre än planerat?? Chock och panik!

Men efter några dagars chock bestämde jag  mig för att kolla upp lite själv, o TITTA vad som står på Livsmedelsverkets sida:

 

 

 

Tadaaa!

Kommentera

Panik och depression

Jag fick reda på att man inte kan äta brie och annan mögelost när man ammar heller. Eh…VA?!

Jag vet ju att man inte kan äta mögelost som gravid, men jag trodde det bara var under graviditeten.
Jag har ju stått  ut under graviditeten och längtat efter dagen jag klämmer ut ett barn för att äntligen klämma in ett hjul brie. Så kommer den här smällen..! Seriöst. Vad är meningen??

Va? Nu hör jag orden ”ost är väl inte så viktigt”. Jo! Ost är precis så där sjukt viktigt! Jag kan byta bort all världens glass, godis och choklad mot mögelost. Basådär!

Vad gör jag nu? Finns det att få tag på nån fejk-brie utan riktigt mögel?

Nu fick jag en smärre ostdepression…

GAAAAH!!!!
Kommentera (2)

För att få de senaste uppdateringarna