VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Sommarens bästa

Om sexigheten låg i små underkläderna skulle man kunna säga att min sexighet ligger död och begraven nu. Jag har nämligen gjort mitt bästa inköp sen…ja, sen nåt riktigt bra. Trosor med ben!
Inte såna där håll-in-byxor, utan riktigt sköna bomullstrosor  med plats för hela magen. Fatta vad skönt! Nu kan jag gå i klänning och slippa sönderskavda lår. Ni som har lår som inte skaver mot varann kommer inte fatta detta, men ni andra vet precis vad jag pratar om! Nej, det är inte skamligt och osexigt, det är lyx! Länge leve jättetrosan!

Kommentera (3)

Mitt dansanta barn

Käre tid så du rör dig! Vad pysslar du med där inne? Har du ett enmanna-sambatåg?

Igår kunde Micke äntligen känna dina sparkar. Jag låg i soffan(där har jag byggt mitt bo) och du började slåss ordentligt, det kändes som att du försökte slå dig ut. Du brukar lugna dig när din pappa lägger handen på min mage, och han  missar därför att känna dina sparkar. Men igår ville du inte alls lugnas! Du sparkade nästan bort hans hand från mig mage haha! Du är en galenpanna!

Det känns fint och stort att han också kan känna dig nu.

Kommentera

mycket stopp lite midsommar

bukett

Årets midsommar blev inte så festlig som vi planerat. Någon natt innan vaknade jag av att jag hade otroligt ont i magen. Inget jag gjorde hjälpte, och jag var uppe och vankade hela natten. Det var helt galet så ont jag hade! Jag kunder inte ligg, sitta eller stå, det enda jag kunde göra för att stå ut var att vanka. Det krampade i hela magen och det var stilla där inne. Han hade även lagt sig på min vänstra sida, som en hård, öm knöl.  Han som brukar vara aktiv på natten rörde sig inte. När morgonen kom hade jag varit uppe hela natten och vi bestämde oss för att ringa sjukvårdsupplysningen. Det skickade mig vidare till Förlossningen som sa till mig att komma in på en gång. Svägerskan ställde upp och hämtade på en gång. Hon har för två år sen fött sitt första barn, så det var skönt med hennes lugna och förstående sätt. Annars var resan dit inte det minsta skön, varje gupp med bilen gjorde sjukt ont och jag fick anstränga mig för att inte skrika till. Men till slut var vi framme, och jag hann tänka att det var lite spännande att få komma dit o snoka lite, innan vi kom in på ett rum. Det var väldigt tyst, det är bra ljudisolering på det där stället!

När vi kom in ställde barnmorskan ett gäng frågor och satte på mig ”mikrofonbältet”.  Det som är intressant nu är att det aldrig var tal om hur ont jag hade eller att hjälpa mig med det. Allt handlar om Masken nu, för oss och för dem. Så fort bältet satt på hörde vi det lilla hjärtat, och vi pustade ut. Då plötsligt började han röra på sig en massa, och satte sig på sin vanliga plats, mitt på magen.

Sen kom läkaren, och tillsammans konstaterade de att det var mina tarmar som dummade sig, och att hela magen var uppsvälld, men Masken mådde bra. Lättad men fortfarande full av smärta åkte jag hem, med stopp på apoteket för inhandlande av magmedicin.
Ja, lite tramsigt känns det att åka in till förlossningen för att tarmarna inte vill jobba. Men samtidigt sa barnmorskan att vi alltid ska komma dit först om det är något. Barnet måste alltid ses till först. Att tarmarna slutar fungera är ju vanligt när man är gravid, de trängs ihop och hormonerna saktar ner hela arbetet. Sen att läkaren som såg ut som någon ur Beverly Hills 90210 (ung, solbränd man med en charmigt slarvig lock hängandes i pannan) utförde en lagom förnedrande undersökning framför min man, får jag väl bjuda på. Som min fina man sa är mitt kön numera allmän egendom.

Det tog flera dagar för magen att sluta göra ont, men med mediciner har den börjat fungera igen, och det är skönt. Jag äter Laktulos och Omeprazol i förebyggande syfte nu, och det går ok. Magen är inte sig själv men den fungerar ganska så bra ändå, tack vare medicinen.

Midsommar var vi bortbjudna till två olika ställen, men  med tanke på hur jag mådde och en förkyld man, så valde vi att stanna hemma. Det var skönt att göra saker i vår egen takt! Vi satte ihop en picknick och tog oss till sjön för bad och mys. Dagen efter plockade vi  en bukett blommor och cyklade till Arvids gammelfarmor och farfar, som har svårt att ta sig ut pga krämpor. Där satt vi ett tag, fikade och pratade. Det känns som den bästa midsommaren på länge, fylld med kärlek och i långsamt tempo.

Nästa midsommar får du spendera med oss på utsidan. Det du Masken!

Kommentera (1)

less i kvadrat

swear-word

 

Ok, här kommer gnällinlägget. För jag är såå less! Så jag kör på idén att delad börda är hälften så tung, eller vad man säger. Jag tänker snabbt dela fyra punkter som gör mitt liv surt. Pass på!

1. Förkylningen som började veckan innan bröllopet lämnade mig snorig som få, FORTFARANDE! Hur mycket snor får det plats i en kvinnokropp? Ska man snora för två också?

2. Öroninflammationen gav med sig MEN jag har fortfarande lock för örat.

3. Min vänstra lins gick sönder två dagar efter bröllopet, och jag har fortfarande inte fått den! Det är alltså en ettårslins, som måste specialbeställas från Belgien, och tar två veckor att få hit. Under tiden ser jag bara med ett öga,  har ständig huvudvärk, är trött och snubblar omkring. Att den kostar 2000kr jag inte har hjälper inte heller.

4. Jag har nästan inga kläder som passar snart! Nej, jag känner mig inte tjock o ful, jag är fin o rund. MEN! Det är sjukt opraktiskt att vara i den här mittemellanperioden av graviditeten. För stor för kläderna, strumpbyxorna rullar ner från magen, och inga byxor har jag.  Ja, man kan shoppa, men det är dyrt med nya kläder och jag kommer ju växa mer, så jag borde vänta lite och vi har så ont om pengar just nu.

Suck o stön, men nu räcker det med gnäll.

Slut för idag!

Kommentera

fett eller bebis?

DSC_3234 (1)

Solen kommer och går, men sommarkänslan är här ändå. Min man har köpt mig en vallmo och planerat ut. Vckra vallmoblommor som påminner mig som Skåne, där jag sett hela ängar fulla med röda vallmo. Det är min älsklingsblomma, ser så skör ut men är så stark och lyser av liv! Idag slog min ut.

Idag var det dags för barnmorskan igen. Nu kommer kollen tätare(senaste kollen var i vecka 12, tror jag?). Det är skönt, för man blir nyfiken. Urinprov o koll av mig är mindre spännande, tycker jag.

Barnmorskan mätte magen. Det där förvånar mig alltid…jag menar, hur se de skillnad på fett o bebis? Det är ett mysterium det där! Man mäter livmodern, jag vet, men mellan den och måttbandet är ju mitt fett. Räknar dom bort det? ”Ja, din livmoder är nu 35cm lång -6cm fett, alltså 29cm”. Hmm…

Vi fick lyssna på hjärtljuden igen, och nu var Arvid med. Han tyckte det lät som lillebror hade ett lasersvärd där inne. Väldigt nöjd med hela storebrorsgrejen är han, speciellt nu när lillebror redan i magen förstår det viktiga med lasersvärd.

Vi fick titta på ett diagram och se hur vi låg till jämfört med medelkurvan. Vi ligger i underkant, men fortfarande inom normalvärdet, så det finns inget att oroa sig för.  Allt var alltså som det skulle. Nästa gång(om en månad) ska vi ta blodprov o kolla mina depåer(låter alltid kul, som ett lastfartyg som står och väntar på att lastas av) för att se hur det står till med järn och annat i kroppen. Som det är nu glömmer jag ofta att ta både vitamintabletterna och järntabletterna, men det var ok det med, bara jag i det stora kommer ihåg dem.
Det jag glömde fråga om var att jag hört att man inte ska använda bygelbh under graviditeten. Undrar om det stämmer? Vissa säger att det handlar om amningstiden bara, andra att det gäller när brösten växer, och det gör dom ju nu. Få fråga nästa gång. Jag menar, jag har ju inte råd med ny bh varje månad, sånt kostar, och mina bröst lever ett eget liv, det frodiga livet!

Det märkligaste var nog att jag inte gått upp i vikt, det får mig att undra hur kilona fördelas i kroppen? Jag känner mig som en säl, hur kan det vara möjligt att jag inte gått upp? Vi får se hur det utvecklar sig. Hoppas jag nu inte går upp 20kg under resterande veckor, det är ju väldigt påfrestande för kroppen på den korta tiden, och jag är ju ganska tjock normal, utan bebis i magen. Menmen…inte mycket man kan göra åt saken, ja, förutom att tänka på vad man äter och motion. Det där ja…

Ja, sen fick jag ett moderskapsintyg. Märkligt eg…ett papper som intygar att jag är/blir en mor nu. Ett sånt papper får mig att undra saker som om jag tappar bort det, är jag inte mamma då? Nä, det ska ju till Försäkringskassan(som inte vet att jag känner mig som en säl, så det är inte konstigare än så eg. Bara jag som tycker allt är märkligt nu.
Nu slutar jag fundera och går ut och tittar på vallmon en stund!

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna