Kolla in den lilla nacken och detta underbara hår fullt med korkskruvar!

I går kväll hade jag reflektionsmöte med mina arbetskamrater på jobbet. Det var väldigt trevligt. Skönt att få prata i lugn och ro om allt möjligt.

Nu har jag berättat för Edith att hon ska sluta på sin nuvarande förskola och börja på en ny till hösten. Jag var så nervös! Mest för att berätta för Edith, men hon tog det hela med ro. Nu hoppas jag bara hon ska trivas på sin nya förskola. Det är ganska många som höjer på ögonbrynet när jag berättar att hon ska byta förskola. Dom kanske tycker det är konstigt och tänker att jag är en mamma som aldrig blir nöjd? FEL!

Jag är en person som egentligen är ganska feg-feg för förändringar och upplever det som något negativt. Att tänka framåt och kämpa för något som kan löna sig längre fram är verkligen inte min starka sida.

Jag är så STOLT över mig själv. Det är JAG som styrt detta skepp. Kämpat kämpat kämpat för något jag tror mycket på. Något som kan bli bra för den viktigaste personen i mitt liv. Trots min rädsla, både för förändringar och för om Edith ska trivas.

Den här gången har jag i alla fall inte suttit på min rumpa och väntat på solsken. Jag har vågat rycka upp allt som för mig står för trygghet och rädslan för något nytt, enbart för min tro att det kan bli bättre för min dotter.