Etikettarkiv: ADHD

ADHD har hjälpt henne att nå sina livsmål

– Jag behöver struktur i livet för att fungera optimalt, men vem mår inte bra av en tillvaro där man kan och tillåts vara sig själv. Min medicin är mig till stor hjälp och om jag när jag blir gammal skulle få biverkningar av den har jag i alla fall levt ett bra liv, tagit hand om min dotter och varit en bra präst för min församling, säger Josefin Rådbo.

– Jag behöver struktur i livet för att fungera optimalt, men vem mår inte bra av en tillvaro där man kan och tillåts vara sig själv. Min medicin är mig till stor hjälp och om jag när jag blir gammal skulle få biverkningar av den har jag i alla fall levt ett bra liv, tagit hand om min dotter och varit en bra präst för min församling, säger Josefin Rådbo.

ADHD har hjälpt henne att nå sina livsmål

Hon kan inte ljuga, har aldrig läst en bok, är beroende av struktur och kan, som hon själv uttrycker det, gå bärsärkargång om någon utan lov skulle flytta hennes saker.

Josefin Rådbo är präst, har ADHD – och är mycket lycklig.

– Jag har nått mina livsmål, mer tack vare än trots mitt funktionshinder, säger hon.

Nu, vid 30 års ålder, höjer hon blicken och försöker hjälpa andra och öka förståelsen för barn och vuxna med funktionshinder.

 

Som liten var hon klassens clown, alltid glad och busig.

Men med ett himlastormande humör.

– Jag förstörde en hel del saker, slängde ”obegripliga” böcker kring mig och kunde ibland dunka huvudet i väggen i ren frustration, minns hon.

Hon hann bli vuxen innan hon fick en diagnos; ADHD, en funktionsnedsättning som kan ta sig uttryck i bland annat impulsivitet, koncentrationssvårigheter – och hyperaktivitet.

– Då hade jag flyttat till Uppsala för att studera och hade inte mamma som sa åt mig att stänga av elvispen innan jag drog upp den ur gräddskålen…

Och människan som varelse är oerhört anpassningsbar. Josefin anpassade sin tillvaro och sitt liv efter sin nya kunskap om sig själv, hon fick medicin och hon jobbade stenhårt för att klara sina studier.

Hon har aldrig läst en bok – och hon påpekar att hon inte berättar det för att göra ”lång näsa” åt utbildningsväsendet, utan för att visa att det är möjligt att lära och utvecklas utan böcker och med funktionshinder.

– I skolsalarna och under föreläsningarna fyllde jag mina anteckningsböcker med teckningar, kurbitser, krokodiler och skojiga träd, men jag utvecklade samtidigt ett ”braigt” kom-ihåg. Jag lärde mig genom att lyssna på lärare och föreläsare. Vi människor är ju sådana att om vi har problem på ett område kompenserar vi det genom att vara bra på ett annat.

Hon menar att många yrken är direkt anpassade för människor med ADHD och förutsätter att utövaren är aktiv, idérik och ständigt beredd att formligen kasta sig in i och över nya uppgifter.

– ADHD förknippas ofta med bråkiga unga män med problem att anpassa sig till samhället. Det är en fördom! ADHD är bara bokstäver på ett papper och varje individ, varje människa med ett funktionshinder, är unik och har – som, alla människor – sina vanor, behov och egenheter. För mig handlar det om att jag måste planera och strukturera min tillvaro. Ingen får röra mina saker och störa min ordning och det är en fördel att vara öppen med det så att omgivningen känner till det. Men samtidigt vore jag inte jag utan mitt funktionshinder.

– Och vi skriver faktiskt år 2013 och samhället ska vara anpassat till och utgå från att alla är olika, att alla behövs och att alla har sitt att bidra med.

Själv har Josefin lyckats med allt hon föresatt sig; hon gick 5,5 år vid universitetet, har fått jobb och har bildat familj. För drygt fem månader sedan fick hon och maken Mattias en dotter, Signe.

– Jag är fantastiskt lycklig, säger hon.

Redan som fyraåring deklarerade hon att hon skulle bli antingen präst eller ”som Nils Poppe”, en av svensk films stora glädjespridare. Men det ena utesluter inte det andra. Josefin har på sätt och vis tagit skolålderns roliga timme till vuxenlivet och Svenska kyrkan.

– Nu när jag är lite äldre inser jag att för att vara en bra clown och glädja människor måste man ha ett djup, en närhet till allvaret. Även om jag kan upplevas som lättsam tror jag att jag också har en förmåga att få människor att tänka lite längre. Och som präst, ett yrke eller kall där man ibland måste gå från dop och bröllop till begravning, är det en styrka att kunna vara med sina medmänniskor i stunden, för att sedan släppa och gå vidare.

Hennes budskap till andra människor – man skulle kunna kalla det Josefins budord – är att ett funktionshinder egentligen inte utgör en begränsning, utan en möjlighet att komma vidare och nå nya höjder.

 

Dottern Signe har inneburit ett lyft för Josefin och hon är övertygad om att strukturen i hennes liv också kommer att vara till nytta för dottern under hennes uppväxt.

Dottern Signe har inneburit ett lyft för Josefin och hon är övertygad om att strukturen i hennes liv också kommer att vara till nytta för dottern under hennes uppväxt.

När hon som vuxen fick sin diagnos var hon lite arg över att hon inte fått den som barn eftersom det hade kunnat bespara henne en hel del problem och ilska. Men å andra sidan hade tidig vetskap också kunnat begränsa henne.

När hon som vuxen fick sin diagnos var hon lite arg över att hon inte fått den som barn eftersom det hade kunnat bespara henne en hel del problem och ilska. Men å andra sidan hade tidig vetskap också kunnat begränsa henne.

 

Kändisar med ADHD

På sistone har många kändisar ”kommit ut” med att dom har diagnosen ADHD. Det är positivt tycker jag  då många kanske känner sig mindre ensamma och annorlunda.  Mindre barn med diagnosen kanske plötsligt växer lite eftersom deras stora idol också har eller haft det precis som dom. Att någon förstår. Det jag tycker är negativt och lite hemskt faktiskt är att bara för en så kallad kändis har ADHD så är det plötsligt lite coolt och accepterat. Folk tycker, så modigt att berätta om det här. Sen går ändå många barn (och vuxna) och kallar varandra för Damp-unge. Det blir liksom fel. Det är bara coolt att ha ADHD om du är kändis.

Ofta när det skrivs eller berättas om ADHD av människor som är offentliga, då blir det en bild som inte riktigt stämmer. Eller lite förskönad. Eller det klassiska som spär på alla fördomar det finns om funktionshindret. Att man får utbrott, du glömmer att stänga av spisen, du måste ha rutiner, svårt att koncentrera dig på olika saker samtidigt. Detta är visserligen så här för många men var är djupet? Det är ingen som berättar varför du får utbrott? Varför rutiner skapar ett inre lugn? 0sv…

Jag upplever att det är mycket snack utan att vilja förmedla den rätta bilden. Många berättar att dom har diagnosen och sen är det bra med det. Jag glömmer vart jag lägger nycklarna i bland men det är lugnt annars. 

Jag kan förstå att många tycker ADHD är en hokus pokus diagnos. Särskilt när det verkar som att nästan varje människa får diagnosen. Har man fått en diagnos så tvivlar jag inte en sekund på den diagnosen men jag tycker att det pratas för lätt om det. Kändisar som har så många olika forum att göra sig hörda på borde berätta mer än själva ytan. Folk måste få veta mer än ytan. Hur det känns? Vilka upplevelser man har/haft på grund av sin ADHD. Annars så kommer det alltid vara en hokus pokus diagnos UTOM för dom som är kändisar.

Den kändisen som har lyckats bra med det är Petter. Hans låt här under Krafter handlar just om hans liv och hur det är att ha ADHD. Det enda negativa är att han talar ner om medicinering. Man får lov att ha en åsikt men jag kan känna att just en delen kunde han lämnat utanför. Att medicinera vid ADHD kan hjälpa många och just att uttala sig om något så brett som en offentlig person, det kan ha sån stor makt för te x ett barn där kanske medicin hade varit en stor hjälp. Medicin är inget nederlag.