Psyksnack

Bilder av minnen

Herregud vad unga vi är!

Herregud vad unga vi är!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fest i Christoffers lägenhet när han fyllde 25 år.

Fest i Christoffers lägenhet när han fyllde 25 år.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag och min lillasyster Olivia. Herregud! Jag kan knappt minnas att hon har varit så liten.

Jag och min lillasyster Olivia. Herregud! Jag kan knappt minnas att hon har varit så liten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag, Storasyster &lillasyster

Jag, Storasyster &lillasyster

 

 

 

 

 

 

Efterlängtade Bella. Mosters skatt!

Efterlängtade Bella. Mosters skatt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Första semestern tillsammans.

Första semestern tillsammans.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

IMG_3010

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lite äldre och kärleken utvecklas till något starkare men flödar som aldrig förr.

Lite äldre och kärleken utvecklas till något starkare men flödar som aldrig förr.

 

 

 

 

 

 

 

Nyårsafton...minns inte vilket år. Haha! Vi firade helt själva och det var så oehört mysigt.

Nyårsafton…minns inte vilket år. Haha! Vi firade helt själva och det var så oehört mysigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

IMG-20110728-00041

 

 

 

 

 

 

Första semestern tillsammans när jag var gravid med vår Edith.

Första semestern tillsammans när jag var gravid med vår Edith.

 

 

 

 

 

 

 

Efter alla år vi levt själva så kom hon och vände upp och ner på vår tillvaro  med din närvaro och skänkte den största lyckan vi någonsin fått uppleva. Du äger våra hjärtan Edith Iva Kristina.

Efter alla år vi levt själva så kom hon och vände upp och ner på vår tillvaro med din närvaro och skänkte den största lyckan vi någonsin fått uppleva. Du äger våra hjärtan Edith Iva Kristina.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

IMG-20120304-00239 IMG-20120515-00350

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Malmö-20120621-00442

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min pappa & Edith. Den här bilden gör mig glad.

Min pappa & Edith. Den här bilden gör mig glad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kusin Bella kör Edith i vagnen. Gud vad jag uppskattar alla människor runt omkring som är så glad för Edith.

Kusin Bella kör Edith i vagnen. Gud vad jag uppskattar alla människor runt omkring som är så glad för Edith.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Första gången jag var i stan som mamma med min efterlängtade barnvagn med min efterlängtade lilla dotter som låg där i.

Första gången jag var i stan som mamma med min efterlängtade barnvagn med min efterlängtade lilla dotter som låg där i.

 

 

 

 

 

 

 

 

En bild av mig och Bella som Kent har tagit i mammas trädgård.

En bild av mig och Bella som Kent har tagit i mammas trädgård.

 

 

 

 

 

 

 

Nybliven mamma & husägare men min tillvaro känns ostadig. Kent dör. Fy fan vad det är jobbigt att skriva detta. Det var så fruktansvärt så det går inte att beskriva. Han orkade inte leva längre. Jag förstår men är samtidigt arg. Jag kunde knappt gå rakt för det kändes som hela världen gungade under mina fötter. Vad ska jag säga till mamma? Hur ska jag trösta? Samtidigt som jag själv är en skör, nybliven första gångs mamma som behöver sin mamma. Tack gode gud att jag ändå lyckades vara en bra mamma till Edith och inte lät sorgen ta över mitt moderskap och min närvaro. Den dagen jag fick reda på att Kent hade dött är snart 2 år sedan. Fåglarna kvittrade ute och jag tänkte, hur fan kan fåglarna kvittra?! Händer detta verkligen mig? Här ligger jag i mitt nya hus med min underbara dotter & man med råångest över att fåglarna kvittrar. Kände att jag kommer aldrig kunna njuta av fågelsång igen. Även om nu när fåglarna börjar höras ute så tänker jag på det, men jag kan faktiskt njuta av det. En dag sa Christoffer till mig att nu får du byta kläder och gå ut! Det är jag så glad för. Jag hade aldrig klarat den här tiden utan honom. Vi har gått igenom så mycket ihop. Just därför kan jag skriva små puttinuttiga inlägg om vår kärlek och familjelycka för det är inte alltid uppförsbacke.Man bara uppskattar mer när det är lite nerförsbacke.

Nybliven mamma & husägare men min tillvaro känns ostadig. Kent dör. Fy fan vad det är jobbigt att skriva detta. Det var så fruktansvärt så det går inte att beskriva. Han orkade inte leva längre. Jag förstår men är samtidigt arg. Jag kunde knappt gå rakt för det kändes som hela världen gungade under mina fötter. Vad ska jag säga till mamma? Hur ska jag trösta? Samtidigt som jag själv är en skör, nybliven första gångs mamma som behöver sin mamma. Tack gode gud att jag ändå lyckades vara en bra mamma till Edith och inte lät sorgen ta över mitt moderskap och min närvaro. Den dagen jag fick reda på att Kent hade dött är snart 2 år sedan. Fåglarna kvittrade ute och jag tänkte, hur fan kan fåglarna kvittra?! Händer detta verkligen mig? Här ligger jag i mitt nya hus med min underbara dotter & man med råångest över att fåglarna kvittrar. Kände att jag kommer aldrig kunna njuta av fågelsång igen. Även om nu när fåglarna börjar höras ute så tänker jag på det, men jag kan faktiskt njuta av det. En dag sa Christoffer till mig att nu får du byta kläder och gå ut! Det är jag så glad för. Jag hade aldrig klarat den här tiden utan honom. Vi har gått igenom så mycket ihop. Just därför kan jag skriva små puttinuttiga inlägg om vår kärlek och familjelycka för det är inte alltid uppförsbacke.Man bara uppskattar mer när det är lite nerförsbacke.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

DSCF9437

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fåglarna kvittrar igen och jag är glad för det enda som uppfyller min tid, mitt hjärta och mina tankar är dessa två. Ännu mer när fåglarna kvittrar.

Fåglarna kvittrar igen och jag är glad för det enda som uppfyller min tid, mitt hjärta och mina tankar är dessa två. Ännu mer när fåglarna kvittrar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Oj oj oj! Så viktigt & så bra!

http://www.rolereboot.org/life/details/2013-06-when-your-mother-says-shes-fat

Det är lite jobbigt att läsa en sån lång text på engelska tycker jag men verkligen en bra sak att ta upp. Jag hoppas innerligt att jag kan förmedla till Edith min goda självkänsla och självförtroende. Alltså klart man har brister men i grund och botten är jag nöjd. 

Om det hade gått så hade jag velat skydda min dotter från all viktprat, vikthetsning och utseendefixering. Jag hatar det! När det sker inför barn alltså. Edith behöver aldrig heller prestera något. Hon är värd allt för hon finns.

Jag kommer aldrig glömma ett samtal jag hade med Christoffers farmor. Hennes man hade precis gått bort och vi gick på kyrkogården och pratade om Edith som låg i min mage.  Jag sa, undra hur hon kommer bli? Då sa Berit (Christoffers farmor) att hon får bli precis vad hon vill för vi alla kommer älska henne oavsett. Så otroligt fint sagt. 

 

Kändisar med ADHD

På sistone har många kändisar ”kommit ut” med att dom har diagnosen ADHD. Det är positivt tycker jag  då många kanske känner sig mindre ensamma och annorlunda.  Mindre barn med diagnosen kanske plötsligt växer lite eftersom deras stora idol också har eller haft det precis som dom. Att någon förstår. Det jag tycker är negativt och lite hemskt faktiskt är att bara för en så kallad kändis har ADHD så är det plötsligt lite coolt och accepterat. Folk tycker, så modigt att berätta om det här. Sen går ändå många barn (och vuxna) och kallar varandra för Damp-unge. Det blir liksom fel. Det är bara coolt att ha ADHD om du är kändis.

Ofta när det skrivs eller berättas om ADHD av människor som är offentliga, då blir det en bild som inte riktigt stämmer. Eller lite förskönad. Eller det klassiska som spär på alla fördomar det finns om funktionshindret. Att man får utbrott, du glömmer att stänga av spisen, du måste ha rutiner, svårt att koncentrera dig på olika saker samtidigt. Detta är visserligen så här för många men var är djupet? Det är ingen som berättar varför du får utbrott? Varför rutiner skapar ett inre lugn? 0sv…

Jag upplever att det är mycket snack utan att vilja förmedla den rätta bilden. Många berättar att dom har diagnosen och sen är det bra med det. Jag glömmer vart jag lägger nycklarna i bland men det är lugnt annars. 

Jag kan förstå att många tycker ADHD är en hokus pokus diagnos. Särskilt när det verkar som att nästan varje människa får diagnosen. Har man fått en diagnos så tvivlar jag inte en sekund på den diagnosen men jag tycker att det pratas för lätt om det. Kändisar som har så många olika forum att göra sig hörda på borde berätta mer än själva ytan. Folk måste få veta mer än ytan. Hur det känns? Vilka upplevelser man har/haft på grund av sin ADHD. Annars så kommer det alltid vara en hokus pokus diagnos UTOM för dom som är kändisar.

Den kändisen som har lyckats bra med det är Petter. Hans låt här under Krafter handlar just om hans liv och hur det är att ha ADHD. Det enda negativa är att han talar ner om medicinering. Man får lov att ha en åsikt men jag kan känna att just en delen kunde han lämnat utanför. Att medicinera vid ADHD kan hjälpa många och just att uttala sig om något så brett som en offentlig person, det kan ha sån stor makt för te x ett barn där kanske medicin hade varit en stor hjälp. Medicin är inget nederlag. 

Att respektera ditt barns sfär & att stå emot andras åsikter

När jag var gravid så undrade jag så hur min lilla flicka skulle bli. Jag kunde nog inte riktigt föreställa mig det ändå. Men på något sätt så bara jag antog att  hon skulle vara som mig.

Glad, framåt, och social. Hon är allt det. Men på hennes vilkor och visst är det just så det ska vara? Hon är också väldigt lik sin pappa. Lugn, försiktig, och vill mest avvakta och läsa av när det kommer till situationer när det är mycket folk. Speciellt folk som hon inte känner igen. 

Edith reagerade väldigt tidigt mot människor som var främmande för henne.  Hon ville inte gå till någon annan än mig och Christoffer. Att komma till ett ställe hon inte kändes igen sig på gjorde att hon ville vara nära mig. Även när det gällde att te x sätta henne på golvet med andra barn. Jag har redan från början respekterat det. Ofta fick jag (och får) kommentarer som men oj varför är hon så rädd, eller att jag måste minsann låta henne träffa andra barn och vuxna, och en annan variant är att jag är pjåskig.

Min kompis sa till mig att jag ska kanske inte säga att hon är blyg för då kanske jag förstärker och uppmärksammar det för mycket. Hon har faktiskt rätt. Varför ska jag förklara för andra att min lilla flicka är lite blyg? Å andra sidan, varför är ordet blyg så negativt laddat? 

Jag själv är inte blyg men det kan visa sig på olika sätt. Christoffer är nog ett blyg på ett sätt. Men det är ju just därför jag föll för honom. Han är är tyst i stort sällskap men ändå den enda jag ser. Det är ju ett personlighetsdrag.

Jag tycker det är helt fantastisk att min dotter visar så starkt vem hon är. Det är dock inte lika fantastiskt att folk alltid ska påpeka hur jag ska göra med mitt barn. Mitt barn är empatisk och älskar att träffa nya människor. Att hon kanske inte rusar till andra famnar får vara deras problem. Just att läsa in, respektera, vårda och ge näring till ditt barns personlighet gör att de just känner sig trygga. 

Inte att tvinga in ditt barn i något bara för du själv gör det. Vi är alla olika. 

Det finns nog dom som tycker att jag är bitsk när jag får olika tips om olika saker när det gäller Edith. Jag kan ju bara säga tack för tipset och göra som jag själv vill. Men om det är fullt synligt att det jag gör funkar, varför ska jag få tips?  Det stör min harmoni. Jag har inte problem med att fråga om råd när jag behöver det.

Jag är så jävla glad över att jag stod emot andras åsikter om hur jag skulle tvinga ut Edith i den sociala världen och inte vara så pjåskig. Jag har aldrig lyssnat. I stället har jag sett Ediths minsta lilla antydning till obehag eller glädje och följt det. Just därför är hon världens mest tryggaste unge som alltid är glad. Om jag får lov att säga det själv. Ja det får jag.

Åh, jag älskar dig så mycket min Edith!