En till Allt för föräldrar webbplats

Nystart, nu kör vi!

Vaknar mitt i natten!

Sedan några veckor tillbaka vaknar jag vid kl.03-05 varje natt. Vet inte vad som väcker mig? stress i vardagen? Mycket som händer och som ska fixas. Kan det vara stress i jobbet? Jag är sjuksköterska och jobbar 100%, kan lova att det känns nu när jag är gravid i vecka 27. Att jag är gravid och väntar mitt tredje barn känns underbart. Jag tror inte att bebisen väcker mig vid denna tiden. Smärtan i symfysen och ryggen? jo det kan vara när jag vänder mig i sömnen isf. för hjälp vad ont det gör, det är 10 år sedan jag fick min andra tjej. Nu är jag snart trebarnsmamma, längtar och jag är förväntansfull.

Så mycket kärlek att det bubblar över. Igår tog vi (jag och min man) bilder, magen i fokus, i miljön vid vackra Vänern med berg, vatten, vågor, vind och solnedgång. Proffsig fotograf, jag kunde slappna av. Frös men bilderna blev så fina! Barnen ska vara med på bilder också, dock var inte min stora tjej med igår, hon var på minikonsert med en vän. Vi har en plan att båda tjejerna ska vara med på bild med magen. Tjejerna är euforiska över att deras mamma är gravid, bebisen är det stora samtalsämnet här hemma. Vi vet inte könet på bebisen, Flicka- och pojke namnförslag flera gånger i veckan.

Nu sitter jag med en kopp kaffe och startar söndagen sakta i harmoni /Therese

 

En bra bok

De kallar mig tjockis, en bok för barn om mobbning. Kan rekommendera den!

Livet rullar på, men för en som blir mobbad känns tiden tuff. Att kallas för tjockis eller vad de elaka kommentarerna kan vara. Är en mardröm, kroppen kränks, själen får sår och ärr. Hur ska barnet må i framtiden. Kan mamma hjälpa dig att må bra igen? min lilla flicka låt de inte skada dig, underbara goa ungen min.

Jag ska göra allt vad jag kan för att mina barn ska vara starka och snälla. Hoppas alla andra föräldrar gör desamma med sina barn. Noll tolerans mobbning för barn och vuxna!

Vi vuxna ska alltid vara förebilder för barnen.

Idag pratade jag med skolan, om mobbningen. De tar det på allvar var svaret och de skulle ta tag i det direkt. Jag har en bra bok om att alla är olika, den är fin och mina flickor gillar den. Boken kommer läsas hos dem i samlingen.

En tanke! Tänk er att vuxna skulle säga -va fet du är. -tjockis! – varför har du så stor mage? Etc. Det skulle vi (iaf inte i min värld) aldrig acceptera att någon kallade oss. Aldrig säga kränkande ord till någon, för det sårar, vi har ingen rätt att kränka någon. Aldrig!  SFS (2006:67)står även i lagen! Personangrepp är illa, vuxna ska vara förebilder. Alla är vi olika och det är okej att tycka olika, okej att se olika ut och okej att känna olika. Barn gör som sina föräldrar och sina idoler. Var en god förebild för dina barn och andras barn, Säg inte nervärderande ord till andra!

Barnen funderar, tänk er att ert barn frågar varför har han så stor mage mamma? varför har han inga tänder mamma? Barn funderar och frågar, de är så de lär sig. Men vad svarar du ? Ge en förklaring att det vet inte vi, varför han inga tänder har, man kan ge exempel, men viktigast är att förklara för barnen att man inte säger frågan till personen, varför har du stor mage? varför har du inga tänder. För då kan den personen bli så ledsen. Du får fråga mamma, men inte andra. Förklara hur man är en bra kompis, att man aldrig säger ord som, va tjock du ser ut, va ful du är, varför är du brun, varför är du så prickig? Listan kan göras lång. Men viktigt är, när barn är nyfikna och det är ju barn. Att man förklarar så gott man kan och även lägger energi på att förklara att ord från din mun till en annan kan såra så den personen.

Krama om sina barn och förklara att alla är vi olika och det är helt okej,för va tråkigt det skulle vara om alla såg lika dana ut, lika kläder och lika hår. Gillar samma saker och om alla ville jobba med samma sak, de skulle vara tråkigt och konstigt!

 

 

Orolig mamma

Ikväll är jag förtvivlad. Min ena flicka på snart 6 år, mår inte bra. Hon ville tala med mig själv, vilket hon fick så klart. Min stora flicka la sig och läste en bok i sin säng, medan jag och lillasyster pratade. Hon ville lätta sitt hjärta om att hon retas för tjockis. Tillsaken hör även att vi bytt skola på grund av att hon retades MOBBADES på sitt dagis, så vi bytte till en annan del av kommunen. En omtalad skola, för att de tar hand om varandra och är snälla. Nu har det börjat även här för ett tag sedan.  Min lilla flicka, mammahjärtat gråter, jag känner hur jag blir arg och ledsen. Tänker att, vad ska jag göra mer? Hon begränsas med mat, hon har endast lördagsgodis, hon tittar aldrig på tv eller spelar tv spel och sådant. Hon leker och älskar att röra på sig. Jag åker två gånger i halvåret till ett hälsoteam som stöttar för barn med övervikt. Hon är överviktig, jag och hon själv vet om det. Och ja vi kämpar, inte för hon ska bli ”som alla andra” utan för att hon själv ska må bra och trivas med sin kropp. Denna lilla kroppen, denna underbara själen.

Ord som kommer så lätt från en mun, skär djupa sår i min lilla flickas själ. Jag hoppas för mitt liv, att mammas plåster hjälper (HJÄRTA OCH KÄRLEK).