Vi har bott i vår lägenhet i två år nu i höst. Det är andra sommaren vi spenderar med våra två uteplatser på bottenplan och gräsytor utanför. Vi var så nöjda med lägenheten under det första halvåret. Jag är fortfarande väldigt nöjd med planlösningen som gör det möjligt för alla fem att kunna gå undan och stänga om sig på ett annat sätt. När man sitter i ena änden av lägenheten hör man inte minsta lilla viskning på andra sidan. Det har blivit något mer privat. Dock har vi kämpat med andra saker som inte bara påverkar oss själva utan även våra grannar…
Som sagt var det väldigt lugnt i ett halvår efter vi flyttade in. Vi lärde känna många grannar under det första året, särskilt de grannarna som är föräldrar till barnen som leker med våra barn. Men så började det komma in klagomål. Det första jag minns var ett telefonsamtal från hyresföreningen. Grannarna ovanför hade stört sig på att våra barn sprang omkring inomhus (detta var på vinterhalvåret). De tyckte vi skulle vara ute mer och sluta springa omkring. Det var inte helt enkelt att göra något åt saken. Jag var föräldraledig och tog mig knappt ut för att det var en omställning när Tyler hade kommit i mars 2021. Men grannarna tog ingen hänsyn såklart. Vi gjorde inte mycket åt saken heller för den delen. Vi följde riktlinjerna som sa att det skulle vara tyst efter kl.21. Mer än så kunde de inte kräva. Grannarna som klagade den gången flyttade därifrån, av andra skäl skulle jag tro. Men så kom ett nytt par som flyttade in rakt ovanför. Nya grannar som stör sig på allt som sker hemma hos oss. Första gången vi fick klagomål från dem, kom den gravida kvinnan ner till mig när jag var hemma med Tyler och de andra två var i förskolan och skolan. Hon ville komma in och prata lite. Vi satte oss ner i köket och hon frågade massor och undrade varför det var höga ljudnivåer hemma hos oss. Det slutade med att jag sa att vi skulle försöka sänka nivåerna något för det var mycket skrik, det visste både Anton och jag. Under den tiden skrek nämligen Chloéy väldigt mycket när hon var arg och det var väldigt svårt att göra något åt saken just i stunden.
Nästa gång vi fick besök av den gravida kvinnan var en kväll. Chloéy hade haft ett utbrott som så många andra kvällar och hon hade bankat i dörrar för att uttrycka sin ilska. Grannen kom ner, denna gången med en bestämd ton och sa till Anton som stod vid ytterdörren att vi skulle lugna ner oss och ”chilla lite”. Efter det slutade Chloéy banka lika mycket under en lång period för hon hörde vad grannen hade sagt och Chloéy är tillräckligt stor att förstå vem som var den skyldiga. Grannarna lugnade sig och vi har inte fått fler klagomål från dem personligen fler gånger. Men så häromdagen fick jag ett mejl från hyresföreningen. Ett mejl där det listades upp flera saker som grannarna har klagat på. Om det fortsätter ska dem göra en utredning och jag är SÅ nyfiken på att få se hur den utredningen ser ut. För det finns så mycket vi kan ge en förklaring på och motargument för. De har inte ens frågat om vår version, vi har bara blivit anklagade rakt av. Både Anton och jag vet till 90% vem eller vilka som ligger bakom klagomålen. Grannarna ovanför kommer väldigt bra överens med en arg tant som bor tvärs över oss från vår baksida. Tanten är riktigt irriterad på oss och är ofta ute för att skälla ut våra barn, även grannbarnen som leker på de allmänna gräsytorna. Hon är allt utom trevlig och hon spanar på oss varenda förbannade dag. Det är nästan psykiskt påfrestande nu för jag känner mig konstant iakttagen. Minsta lilla som sker skvallrar hon till grannarna ovanför.
Hon har sett oss vara arga på barnen flertalet gånger och det har hänt många gånger att Chloéy har fått gå ut från lägenheten på grund av att hon har bankat och skrikit så mycket, detta har tanten registrerat och skvallrat att vi låser ute våra barn.. Det ser alltid mycket värre ut än vad det är och just när vi är uppe i en konflikt är det jobbigt att inte bara tänka på det som händer utan att känna de där ögonen i nacken. Det är väl inte bara vi som blir arga på våra barn?! Men det verkar bara vara vi i området som har ett barn med stora utbrott och svårigheter att hantera detta. Det som ingen granne vet är hur mycket energi och tid det tar för oss hemma att handskas med utbrotten och ljudnivåerna. Vi kämpar dagligen och jag gråter över ångesten som sköljer över mig när det är som allra värst. När ingenting vi försöker hjälper och det bara blir värre och värre och värre. Jag blir ännu mer förbannad på tanten som dömer oss för hon vet inte någonting. Jag har inte lust eller ork att gå och skälla på henne som hon skäller på våra barn när vi inte ser. Det finns inget jag skulle kunna säga som fick henna att ändra sitt bemötande. Så fort jag öppnar dörren mot baksidan och tanten har öppet ut mot samma sida stirrar hon mig argt i ögonen samtidigt som hon sliter tag i sin dörr och smäller igen den.
Klagomålen i mejlet handlade återigen om höga ljudnivåer. Det handlade även om att vi flyttade möbler i vår lägenhet vilket inte alls stämmer? Det stod att det låter som att vi möblerar om varje kväll. Det enda som jag vet låter är Chloéy och när hon smäller eller bankar i dörrarna/väggarna men att vi skulle möblera om varje kväll är taget från ingenstans. Vi fick klagomål om att barnens cyklar står fel. Vi fick klagomål om att vi spelar basket i James nya fina basketkorg han fick i 6 års present av sin farmor och farfar. Det bara fortsätter såhär och jag blir trött av allt gnäll. Jag är trött på att må dåligt när det finns personer som inte tycker om mig. Jag har alltid en strävan om att alla ska göra det. Men det är ju helt omöjligt. På riktigt så är det ju det. Alla i hela världen kan inte tycka om mig så jag har för höga krav på mig själv som vanligt. Nu är det slut på det. Arga tanten får hata mig bäst hon vill. Grannarna ovanför får flytta om de inte orkar ha oss nedanför längre. Och alla andra som inte klarar av mig och min familj kan dra åt skogen för nu orkar jag inte mer!
Vilken helg vi har fått! Tropisk värme och mer än bara svensk sommar. Det har såklart varit efterlängtat men vi har varit ordentligt påverkade av den plötsliga väderväxlingen. Vi har varit helt matta och slöa mestadels av dagarna samtidigt som vi försökt hitta på lite. Jag ångrade mig väldigt snabbt när jag och alla tre barnen tog en promenad i lördags till en lekpark. Vi var helt förstörda efteråt och genomsvettiga. Därefter bestämde jag mig för att göra minsta möjliga ansträngning till aktiviteter under de varmaste timmarna. Det tog för mycket energi att vara igång. Sedan dess har vi varvat ner och lekt mycket med vatten på hemmaplan.
Anton är snart hemma från sin London-resa. Han har kommit fram till Sverige efter mycket om och men. Dock har det kostat skjortan och han är fortfarande inte hemma. Vi saknar honom massor. Det har varit kaos med köer på flygplatserna, tågen är sena och bussarna går inte. Tunnelbanan i London gick inte heller som den ska. Det är ett under att han ens kommer hem inatt. Jag hoppas konserten var värt allt besvär men det tror jag. Chloéy har varit på ett läger idag. Hon ska vara där hela veckan på dagtid. Igår kväll var hon inte alls sugen att åka dit men det tog en helomvändning idag. Jag körde henne på morgonen och vi gick runt och tittade samt pratade med flera kolloledare. När jag frågade om det kändes okej att jag åkte gav hon mig klartecken. Jag hade lovat henne att hon inte behövde stanna om det inte kändes bra. Viktigt att hålla sina ord. Efter hon kom hem sent på eftermiddagen hade hon skaffat sig två nya kompisar. Hon ville absolut träffa dem igen. Lyckat försök på första dagen tycker jag ändå. Vi visste inte vad hon eller vi kunde förvänta oss. Det värsta är att hon var så trött när hon kom hem att hon inte kunde styra sitt humör alls. Vi hoppas på en bättre kväll imorgon!
Nu när det är sommar och varmt så saknar jag att sitta utomhus och äta frukost, lunch och middag. Vi letade febrilt efter nya utemöbler (begagnade) för många veckor sedan men vi har haft otur. Antingen har det varit någon före oss eller har det varit för dyrt. Och just nu känns allt för dyrt… Det är konstigt att man kan känna att man har råd ena veckan för att nästa vecka känna att vi inte alls har råd. Prioriteringarna förändras konstant och så länge Anton är föräldraledig kommer det dröja något mer innan ekonomin känns bra igen. Jag håller på att intala mig varje dag att vi inte behöver utemöbler. Att det finns viktigare saker att köpa. Jag fick en ordentlig tankeställare häromdagen när en grannpojke tittade in genom det öppna köksfönstret och frågade ”Hur mycket pengar har ni?”. Jag blev ställd och svarade tillbaka ”Vad sa du?”. Han upprepade samma mening och jag frågade ”Vad menar du?”. Han upprepade meningen en sista gång och la till: ”James och Chloéy har så många leksaker och det kostar jätte mycket pengar. Hur kan ni ha råd med allt det?”. Pojken är i samma ålder som Chloéy och går i hennes parallel-klass. Jag svarade tillbaka att ”så mycket pengar har vi inte” men efter jag hade sagt det fick det mig att få dåligt samvete. Det är verkligen olika hur alla har det. Sånt som vi tar förgivet tycker andra är hur bra som helst. Jag förstår det verkligen men jag är blind av mina egna materiella saker och fokuserar på allt som vi inte har. Såsom utemöbler. Vad otacksam jag är. Visst har barnen många leksaker fastän vi inte gör några spontana inköp inom den kategorin. Det blir nästan bara nya saker när de fyller år och vid jul. Jag bestämde mig efter detta att inte fokusera lika mycket på inköp jag gärna vill göra nu. Inköp jag inte har råd med men som ligger högt upp på listan. Att ha mat och tak över huvudet är något jag känner stor tacksamhet för!
Godnatt 💕
I måndags fyllde James 6 år! Vi började fira honom redan i söndags för då hade vi bjudit in till barnkalas. Han fick bjuda alla killarna i förskoleklassen + två från hans förra förskola. James ville egentligen låta bli att bjuda två av kompisarna i förskolan för att han inte brukar leka med dem men det var jag strängt emot. När man ändå bjuder alla andra utom 2 får man faktiskt bjuda dem också. Jag vill inte vara ansvarig över att ha sårat någon och vi vet alla att det finns många föräldrar som inte tänker på det när det bjuds in till kalas kors och tvärs. Chloéy var inte bjuden på grannkompisens kalas till exempel, fastän de har lekt väldigt mycket. Det tyckte inte hon var särskilt roligt efter att hon såklart fick veta att det hade varit kalas och hon inte var bjuden..
James barnkalas blev bra tyckte James. Hälften kom och det var vi tacksamma för, det var tillräckligt med de barnen som kom. Dock tycker vi det är konstigt att dem som inte kom inte gav besked om att de inte kunde komma så vi var förberedda för att fler skulle komma. Väl på James födelsedag blev det lite lugnare. Jag jobbade ju och det var som en vanlig vardag förutom att James fick paketer från oss på morgonen samt frukost på sängen. Vi hade ordnat en cykel till honom och det var verkligen på tiden för han har blivit så lång men han har vägrat byta till en större. Nu har han inget val haha.
Igår blev det ”vuxenkalas” och James fick besök av min mormor, Antons föräldrar samt syskon med partners. Vi bjöd på korv med bröd och tårta! Jag känner att jag inte har tid att fokusera lika mycket på att styra upp sånt här längre när jag jobbar. Det känns som att jag missar så mycket och slängs in i allting. Tårta brukar jag alltid stå för men allt annat runt omkring… Jag har noll koll och kan inte ta åt mig varken ära eller kritik för saker som går bra eller mindre bra. Kontrollfreak som jag egentligen är så har det varit svårt att släppa på ansvaret hemma som Anton tagit över. Rutiner som var mina men som inte existerar längre. Samtidigt som jag överlåter ansvaret vill jag vara med på något höger eller vänster men jag inser att jag inte har tid. Kommer allting bli halvdant när vi båda två jobbar längre fram?
En dag kvar på jobbet denna veckan, sen är det midsommar. På lördag åker Anton till London för att gå på konsert. Mamma kommer från Stockholm och besöker oss. Det blir en fin helg det här ❤️
HEJ!!! Jag har velat sätta mig ner och skriva i minst 1 vecka nu men det har inte riktigt passat. Jag har varit helt slut på kvällarna av olika anledningar och sedan har jag varit i Stockholm en snabb vända. Jag, Casper och James åkte förra torsdagen tidigt på morgonen för att vara med på Williams student i Stockholm. Vi ville vara med på utspringet som skulle ske halv tolv om jag minns rätt. Vi kom fram i tid och vi fick se vår lillebror springa ut. Det var en overklig men så härlig känsla. Jag blev helt sentimental när det hände och kunde inte hålla tillbaka tårarna. William har en väldigt speciell plats i mitt hjärta, det har han hos oss allihopa ❤ När vi var färdiga med Stockholm tog vi med oss William hem och nu bor vi sju personer hemma hos oss. Det är något trångt och stökigt men det går. Det finns till och med plats över för två till att sova i soffan haha.
Barnen har haft skolavslutningar. James missade dock sin för att han var med mig i Stockholm då men Chloéy gick ut förskoleklass och det var mycket folk på bilderna jag har fått se i efterhand. Hon var väldigt ledsen över att jag inte kunde vara med på avslutningen men vi var tvungna att dela upp oss denna gången. Jag får ett nytt försök nästa år igen! Chloéy fick besök av min mormor och sin farmor samt sin faster så hon blev ändå nöjd tillslut. Så nu är alla lediga här hemma förutom jag. Jag har semester i två veckor senare i sommar. Innan dess har vi några saker inbokade på helgerna sedan ett tag tillbaka. Anton åker snart till London också. På midsommardagen. Han ska dit för att gå på Billy Eilish-konsert. Det är något han har sett fram emot väldigt länge och jag är lite ledsen över att jag inte kan följa med. Men jag gjorde rätt i att ta beslutet om att inte följa med för sisådär 6 månader sedan. Jag hade en magkänsla som sa att det inte skulle bli bra om vi båda lämnade Tyler en långhelg. Och som jag trodde har vi inte vant honom vid att ens sova borta ännu.
Snart är det dags för våran 5-åring här hemma att fylla hela 6 år! På måndag nästa vecka är det James födelsedag. Vi har bjudit in till barnkalas på söndag hemma hos oss och så får vi se om vi bjuder in till vuxenkalas på måndagen eller när det blir. Vi här hemma firar honom på den rätta dagen som vanligt 
James har inte önskat sig så många saker. Han är inte särskilt generös när det gäller önskningar. Han är en kille som inte behöver så mycket saker för att vara nöjd och glad. Han ser mest fram emot att det är kalas och att han får välja vilken tårta jag ska göra till honom. Vad han får i present är inte lika viktigt men vi försöker ge honom sådant han gillar såklart. Denna gången har vi köpt en cykel. I begagnat skick men i väldigt bra skick. James är den som minst skulle bry sig om att ens se efter om cykeln är ny eller inte. Det är inte det som är huvudsaken. Snart kommer han även växa ifrån den cykeln han ska få så det känns meningslöst att lägga ut flera tusen på en helt ny. Något som vi däremot köpt helt nytt är en fin ryggsäck som en av hans favorit-youtuber ”Tomu” säljer. Med den får han även ett pannband där det står ”Tomu” på. Ni som har barn i samma ålder har kanske sett någon video med honom? Han går hem hos våra barn iallafall!
Hoppas ni har haft en bra vecka hittills, jag hoppas vi hörs om några dagar igen! ❤
I morse blev jag hämtad av en kollega med bil som tog oss till Gränna. Vi var framme vid halv tio på morgonen och sedan inväntade vi färjan som skulle ta oss över till Visingsö. Ett ställe jag aldrig varit på tidigare men som jag nu kan säga att jag har besökt. Vi ska stanna över natten på konferens och just nu infinner jag mig på mitt rum för en paus innan middagen ikväll. Ni som känner mig allra bäst vet att jag klarar av att vara social till en viss nivå och under ett visst antal timmar så för mig blir det särskilt intensivt och jobbigt stundvis att hänga med människor jag aldrig träffat förut. Jag säger att det är kollegor för att vi jobbar på samma företag men vi jobbar inte med varandra. Som jag skrev kort i mitt förra inlägg är det ett fåtal HR som är med varav en blev sjuk. Resterande är mer vana vid att jobba tillsammans.
Det bästa med denna dagen har dels varit att ta mig hit och se denna fina ön, åtminstone delar av den när vi åkte ”remmalag”. Sedan var höjdpunkten en föreläsning som inte enbart riktade sig mot Peab och arbetslivet. Föreläsaren var en livscoach som pratade om hur man kan fokusera på det som är positivt och inte stirra sig blind på det som är negativt. Det är bra att få chans att tänka till när någon annan ger en ledord och sedan är det bara att omformulera det till sin egen vardag. Jag tänkte mycket på min familjevardag förutom arbetslivet.
Klockan 19.30 ska vi äta middag allihopa, sedan ska jag förhoppningsvis sova gott i sängen på rummet. Jag har svårt för att sova själv och det blir alltid en utmaning när jag är bortrest såhär men jag tycker ändå det är skönt att få vara ensam. Jag har knappt hört från gänget där hemma och jag har en känsla av att det fungerar bra. Det är trots allt inte första gången jag är borta och som Anton är hemma själv med barnen. Han brukar säga att det är lugnare hemma när jag inte är där. Får se om det stämmer även denna gången.
Tänk att det är skolavslutning för barnen nästa vecka! Varje år går sommaren förbi som en vind och plötsligt är det höst och mörkt. Sommaren är ofta förknippad med att det ska hända saker varje dag när man är ledig och det blir en ständig stress. Anton och jag brukar inte planera varje dag i minsta detalj. Det passar inte oss för vi tycker om att vara spontana och flexibla i största mån. Sedan finns det såklart aktiviteter man behöver boka inträde till eller biljetter. Vi ska bland annat till Liseberg med Antons familj. Det har vi sett fram emot länge för planerna inför detta började när corona precis hade kommit. Vi har liksom behövt flytta fram denna aktivitet länge och äntligen kommer det ske i sommar! Vi hoppas barnen tycker om det lika mycket som vi gjorde när vi var små. James är något tveksam till åkattraktioner men vi har sagt att han får spela på godishjulen om han inte tycker det blir kul. Det finns något för alla.
Jag ska strax piffa till mig lite inför kvällen, hoppas ni får en fin kväll ni också. Ha det bra, kram!
