VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Chloéy 5 år!

Idag fyller vår stora flicka 5 år!

Vi steg upp tidigt i morse för att sjunga. Hon ville höra den engelska versionen ”happy birthday” och så fick det bli. Vi sjöng och gav henne några presenter. Från mig, Anton och James fick Chloéy en sparkcykel, håltagning i öronen samt massa småplock med pennor, block och annat som hon tycker om att pyssla med :)

DSC02243 DSC02187 DSC02185 DSC02195

Det var inget kalas idag men det kom några gäster ändå. I helgen ska vi både ha släktkalas och barnkalas i två omgångar och då kommer hon firas ännu mer. Vi gjorde en liten tårta till idag men i helgen blir det en annan tårta som Chloéy får vara med och planera!

På förmiddagen hade Anton bokat en tid för håltagningen kl.11.00. Chloéy visade inga tecken på nervositet men jag tror hon var lite nervös innan. Jag höll henne i handen när kvinnan på salongen tryckte av. Hon varnade oss för att många barn blir ledsna och endast tar hål i ett av öronen och behöver en paus. Men vi anade att Chloéy skulle klara det. Dels för att hon så gärna har velat gör det i över ett halvår (helt utan uppmaning från oss). Sedan är hon van vid att ta sprutor eftersom hon har barnreumatism och det gör nog också skillnad. Chloéy satt helt tyst som om ingenting hade hänt och hoppade direkt av stolen när båda hålen var på plats. Sedan dess har hon inte klagat någonting. Jag minns när jag tog hål i mina öron. Jag var tvungen att fylla 7 år. Jag tyckte det gjorde mer ont än vad Chloéy verkade känna av idag. Hur som helst är det gjort och hon är supernöjd!

Vi har varit lediga hela dagen men imorgon ska barnen till förskolan igen och Anton samt jag ska jobba. Men snart är det helg igen och då blir det fullt upp! Ha det bra tills nästa gång, vi hörs ❤

20150723_115605
IMG_2854 (1)

IMG_5154 DSC_5326

Chloéy 3 år (21)

Kommentera (2)


Minisemester

Hej alla! Jag har valt att inte blogga så mycket under en period av olika anledningar. Men nu vill jag dela med mig av vår minisemester! Vi har varit lediga torsdag-söndag för att umgås bara vi fyra. Vi har bland annat varit på barnens gård, i Kalmar samt på Öland. Vädret har varit på vår sida hela helgen vilket underlättar vid utomhusaktiviteter.

I fredags när vi var på Barnens gård blev det besöksrekord. De kom upp i 600 besökare. För er som inte har varit där kan det påpekas att gården inte är jätte stor. Den går inte jämföra med Ölands djurpark till exempel. Men den är fullt lagom stor för en barnfamilj med småbarn tycker vi. Det märks dock att vissa rutiner som är relaterade till covid19 inte är färdiga. Det finns brister. Regler som vissa personer inte tar hänsyn till. Men vi gjorde det bästa av den varma dagen och utnyttjade varenda lekyta.

Anton som fortfarande känner sig som 16 år i sinnet begav sig upp i en klätterställning som är väldigt avancerad på vissa ställen. Jag fokuserade på James just då och upptäckte att Anton plötsligt var borta. Då hade han trillat ned i tron om att madrassen under skulle fånga upp honom. Han visste inte att madrassen var hårt pumpad med luft och han tog därför emot hela sin vikt med fötterna. Tårna på ena foten tog emot smällen, även handleden som han försökte kompensera upp fallet på tårna med. Ni kanske förstår att han skadade sig något haha. Sen dess har han gått runt och haltat. Sånt är livet!

I Kalmar övernattade vi hos två av Antons kusiner och deras mamma. Det blev vår mellanlandning inför Öland nästkommande dag. Vi siktade in oss på Köpingsvik som de rekommenderade. Stranden var jättefin och långgrund. Vattnet var iskallt men det är en särskild känsla att bada i havet. Sedan var det väldigt varmt den dagen så det var ändå lite skönt.

Nu är vi påväg till Antons morföräldrar för att äta lunch. De bor lite utanför Tingsryd. Om vädret är fint ska vi bada i utomhuspoolen som finns där. Nästa vecka kör vi på med jobb och förskola samt arbetssökandet igen! Chloéys födelsedag ska även firas! På onsdag fyller hon fem år!!!! Som hon längtar. Lilla gumman❤

Hoppas ni har en bra sommar, hur den än ser ut för er, om ni jobbar, har semester eller vad det kan vara. Kram!☀️

DSC02140 DSC02143 DSC02127 DSC02132 DSC02155

Kommentera

Ett sista farväl

Igår hade jag en riktig skitdag. Allting blev tvärtemot vad det skulle och jag kunde liksom inte få min otur att vända hur jag än försökte. Det startade redan på morgonen. Jag var påväg till jobbet som fastighetsskötare jag numera sysselsätter mig med tills jag hittar ett annat jobb som motsvarar min utbildning. När jag körde över ett litet gupp hörde jag en smäll och det första jag tänkte var att jag hade kört in i något. Det lät som att något hängde löst under bilen. Jag svängde in på närmsta parkeringsplats och granskade bilen underifrån. Ingenting syntes. Men något var ju fel för när jag svängde med ratten lät det väldigt konstigt. Jag ringde en verkstad som var öppen och rådfrågade. De sa att jag kunde köra försiktigt in till dem så jag körde försiktigt, lika försiktigt som en del äldre människor gör (minst 10 km under utsatt hastighet). Väl framme kollade de bilen och visade mig vad som var fel. Vänster fjäder vid framdäcket hade gått av. Den hade slagit hål i en del av bilen och slitit med sig en kabel på köpet. Jahopp tänkte jag, detta lär kosta en del.. Jag fick lämna in bilen och ringa efter svärmor som snällt kom och hämtade mig. Därefter fick jag även låna Antons brors bil för att kunna fortsätta jobba den dagen samt dagen därpå.

På eftermiddagen hämtade jag Chloéy och James vid 14.30. Vi skyndade oss för att hinna till rehabiliteringen – varmvattenbassängen som Chloéy har badat i tidigare. Det var dock ett tag sedan vi badade senast, dels på grund av att Chloéy har mått bra och inte haft mycket värk i benen men också för att vänta ut den värsta perioden i corona-krisen. När vi kom till sjukhuset där bassängen finns gick det inte checka in henne. Vi tog en nummerlapp och ställde oss i den vanliga kön till receptionen. Personen före tog tid på sig och klockan blev mer än 15.00. När det var vår tur blev vi hänvisade till receptionen som finns i anslutning till rehabiliteringen. Vi gick ner och såg att receptionen var stängd. Men vi ringde ändå på knappen och ut kom en sjuksköterska. Hon undrade vad vi gjorde där. Jag berättade att vi skulle bada varmvattenbassäng men vi fick vänta ytterligare på att en av hennes kollegor skulle komma.

Kollegan såg förundrat på oss och sa att det inte var öppet. Att det inte har varit öppet sedan corona bröt ut. Hon sa också att vi borde vara försiktiga. Sedan babblade hon på om hur man anmäler sig till badet och massa annat onödigt som inte hade med saken att göra. Vi har redan anmält Chloéy och hon har fått en remiss från sin läkare. Vi har även haft kontakt med en sjukgymnast och bestämt vilken tid Chloéy får bada varje vecka. Men vi har inte fått någon information över huvud taget om att badet är stängt. Chloéy blev super besviken och ledsen. Jag hade jätte dåligt samvete. Samtidigt var jag riktigt arg över att vi inte hade fått information om stängningen. Senare försökte jag ringa till barnmottagningen som Chloéy är inskriven på men där hördes bara ett inspelat meddelande om att de har sommarstängt. Det gjorde mig ännu mer arg eftersom jag tycker det är idiotiskt att de stänger en mottagning som är väldigt viktig för många barn. Jag menar, alla barn som är inskrivna kommer fortfarande vara sjuka under sommaren. Istället får man vända sig till en vårdcentral eller akutsjukvård vilken inte hjälper ett skvatt när det handlar om komplicerade sjukdomar som barnreumatism!!

Efter allt detta kommer ett meddelande från pappa. En nära anhörig i familjen hade bara några dagar kvar att leva. Han har varit sjuk länge men bara för ett par dagar sedan blev det genast värre och han är numera sängliggandes. Det enda han får i sig är smärtstillande och lugnande medicin. Han äter inte någonting och han dricker ytterst lite. Meddelandet fick mig att få ännu mer dåligt samvete och ångest. Min lillebror som är här i två veckor skulle få hälsa på honom men jag tänkte såklart inte att han skulle hälsa på i det tillståndet som vår släkting nu befinner sig i. I förra veckan bestämde vi nämligen att vi skulle åka dit och besöka honom denna veckan. Jag fick därför lite panik över att han är sängliggandes och att vi inte hade lång tid på oss. Men vi bestämde oss för att åka dit igår. En sista gång. Varken mina syskon eller mamma och pappa bor i Växjö och därför träffar jag delar av släkten oftare än dem själva gör och relationen jag har med dem har byggts upp därefter.

Att få se min familjemedlem ännu mer sjuk jämfört med senast jag såg honom var hjärtskärande. Precis innan vi åkte bröt jag ihop men jag höll mig fri från gråt när vi väl var där. Vi gick direkt in till sängkammaren och hälsade, sedan satte vi oss med de andra som var där hemma. I mitt huvud tänkte jag hela tiden ”vad ska jag säga, vad ska jag säga” för det är så himla svårt att veta vad man ska säga till någon som är döende och till anhöriga. Jag tänkte mest på att jag skulle säga hej då för sista gången när vi gick hem den kvällen. Och det gjorde jag efter att vi hade stannat där ett par timmar och pratat. Jag gick in i sovrummet en gång till och ställde mig bredvid sängen. Han sträckte ut sin hand. Jag tog hans hand och sa att vi skulle gå hem. Sedan sa jag hej då.. Han svarade med att säga att vi gärna får komma och hälsa på en annan dag igen.

Älskade du, vi ses i livet efter detta ❤

Kommentera

Första träffen med barnen

Igår fick James och Chloéy äntligen träffa familjen vi kommer hjälpa framöver! De längtade faktiskt efter att få se syskonparet som kommer vara deras lekkamrater. Från det att familjen kom tills de gick hem var det full fart. Alla barn kom väldigt bra överens och de lekte hela tiden. Vi vuxna kom också mycket bra överens och hade mycket att prata om. Därför känns det särskilt bra med just den familjen och att vi får äran att lära känna deras härliga barn. Jag har en riktigt bra känsla i hela kroppen och den säger mig att det kommer bli jättebra. Nu ser vi fram emot nästa träff och därefter kommer vi få ha barnen hos oss ensamma, utan deras föräldrar för första gången.

Något som kan vara lite klurigt i uppdraget som kontaktfamilj är att berätta för barnen som finns i båda hemmen. För Anton och mig känns det självklart att vara ärliga så långt det går och förklara på en nivå som Chloéy och James förstår. Vi har varit noga med att förbereda båda inför hela grejen och pratat flertalet gånger. Alla samtal har varit positiva och de har reagerat bra med ett leende på läpparna. När vi har pratat har vi mestadels berättat att vi ska hjälpa en annan familj med deras barn och passa barnen. Att barnen ska sova hos oss lite då och då. Men vi har också berättat att de kommer få två nya kompisar. James och Chloéy har inte höjt på ögonbrynen någon gång, inte efter igår heller när de fick träffa både föräldrarna samt barnen. Vi är dock noga med att förklara att barnen måste säga stopp när det är någonting som inte känns okej. Både i en lek men även i övriga sammanhang.

Vi inväntar just nu ett avtal som någon administratör på socialkontoret har formulerat. Där ska vårt uppdrag som kontaktfamilj stå beskrivet samt i vilken omfattning det gäller och vilket arvode vi får. Det är ju så att man får ett arvode för detta uppdraget. Vi har ingen aning hur mycket eller lite det handlar om men för oss är arvodet inte huvudsaken. Vi utför detta oavsett och syftet är att hjälpa, avlasta och stötta en familj som är i behov av det. Särskilt barnen som berörs. Vi hoppas att avtalet kommer fram snart så att vi kan läsa igenom det men uppdraget har reda börjat och nu känner vi oss på god väg med en bra start med familjen.

Om ni har några frågor om vårt uppdrag får ni gärna höra av er, mina kontaktuppgifter finns i profilen, där når ni mig via mail. Jag önskar er en fortsatt bra måndag, kram kram ❤

DSC01843

DSC01859

Kommentera

James 4 år!

James fyllde fyra år i lördags! Det känns konstigt att han redan är fyra år gammal trots att tiden inte har gått särskilt snabbt under åren. Men James har på något sätt varit min lilla ”bebis” hela tiden. Faktum är ju att han inte alls är en bebis, han är lika stor som Chloéy och han är näst intill på samma mentala nivå som hon är också! Han är en riktig goding❤

1,5 mån (13)

2 veckor gammal (3) 2 veckor gammal (6)

Temat för James kalas var maskerad. Alla gäster fick komma utklädda till vad de ville. James fick en maskeraddräkt i present av Anton och mig utöver en radiostyrd bil samt en fin dinosaurie han stod och höll i när vi var inne på Lekia senast. James är en fan av dinosaurier och han har flera stycken som är köpta styckvis med en annan kvalité. Den vi köpte kostade 199:- men den är väldigt fin och detaljerad. Iallafall, James var utklädd till en pyjamashjälte som kallas Gecko. Chloéy var utklädd till en prinsess-älva. Jag var en tiger. Anton var en hund.

Vi bjöd på hamburgare med bröd samt kroketter. Därefter fick alla tårta. I år bestämde James att han ville ha siffran fyra så det ordnade jag. På midsommarafton stod jag och bakade hans tårtbottnar och sent på kvällen satte jag ihop dessa till siffran fyra med två fyllningar mellan lagren. En vaniljkräm blandat med vispad grädde och en fyllning av smält blockchoklad blandat med vispad grädde. Tårtan blev väldigt fin och den smakade lika bra!

DSC01951 DSC02028DSC01950

DSC01952

DSC01992

Vi var inte jätte många på kalaset men det känns bäst att inte bjuda in för många i vår 3:a nu under sjukdomstiden. James var nöjd med allting, från gäster till mat och presenter. Nästa helg kommer säkert min del av familjen fira honom också. Jag och barnen ska ta tåget på fredag för att äntligen träffa dem! Det är ett halvår sedan jag såg mina syskon och min mamma. Vi stannar enbart över helgen, det blir för mycket att vara iväg längre med båda barnen när jag är själv. På vägen hem tar vi med min lillebror Wille för han ska stanna hos oss i två veckor under hans sommarlov, det ska bli super mysigt!

Hoppas ni har haft en lika bra helg som oss, kram på er

DSC01985 DSC02020

DSC01965 DSC01962 DSC01960 DSC01966DSC01956

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna