VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Mycket på en och samma gång..

När jag inte bloggar regelbundet beror det oftast på en av två saker. Antingen har jag inte lust eller så har jag helt enkelt inte tid. Egentligen vill jag publicera ett inlägg i veckan men efter att det har varit väldigt intensivt under många veckor har det varit svårt. Många dagar kliar det i fingrarna på mig för att jag har sån lust att skriva men inte får tillfälle eller möjlighet att göra det. Det slutar med att jag slocknar i sängen och inte orkar. Energin tar verkligen slut snabbt såhär på hösten och in på vintern. När man har bestämt sig för att vara effektiv och utföra ärenden eller sysslor ligger man som utslagen efteråt och vill helst ligga kvar resten av dagen.

Denna veckan har gått fort för mig. Inte på ett bra sätt egentligen. Jag har varit ytterst lite närvarande i min kropp denna veckan. Även när jag har försökt har mina tankar svävat iväg och det har känts som att mitt medvetande inte befunnit sig inom mig. Jätte jobbigt men också jätte konstigt. Jag har inte förmågan att fokusera ordentligt och tappar bort ord och meningar, även saker jag ska göra. Jag kan sitta på toaletten och kissa medans jag tänker en tanke om att jag exempelvis ska plocka upp en tröja från golvet som ligger i köket. Efter jag har spolat och tvättat händerna har jag glömt vad jag tänkte på och börjar istället med något annat. Så fortsätter det hela tiden och till sist blir det ju 100 saker samtidigt som måste slutföras. Jag avbryter mig själv hela tiden med att göra någonting annat. Det är väldigt svårt att bryta mönstret. Kroppen går och står men i mitt huvud är jag någon helt annanstans.

Mycket info från barnens skolor senaste tiden. Jul, advent, Lucia, Corona-restriktioner, studiedagar osv osv osv. Listan blir snabbt lång. Det blir inte enklare av att dem inte går på samma skola för tillfället för jag måste försöka anpassa alla barnens rutiner till varandras så att jag slipper göra allting tre gånger om. Som till exempel mellanmålet. När James och jag är hemma måndagar och fredagar behöver jag verkligen ordna mat på rutin för att James schema ska matcha Chloéys tills hon kommer hem. Samtidigt ska Tyler sov-schema anpassas och hans måltider försöker jag ordna samtidigt som vi andra äter men det är lättare sagt än gjort.

I förmiddags var svärmor barnvakt en stund medans jag kikade på black-friday fynd. Jag hittade knappt någonting som jag hade tänkt mig men det var värt att kolla ändå. Jag fick låna bilen hon körde hit med som jag hade ångest över att köra. Jag får nämligen lite panik över att växla för att jag är så satans rädd att göra bort mig i trafiken. Jag gjorde det med samma bil för ett tag sedan. Fick motorstopp vid helt fel tillfällen och kände mig så dum. Jag ringde Anton idag och hade honom i luren medans jag körde till första stället. Det gjorde mig genast lugn och utifall något skulle hända kunde jag ju skylla på hans instruktioner haha! Men allt gick toppen. Det kunde nog inte ha gått smidigare. Jag kom fram till alla butiker utan något motorstopp. Att man kan vara så nojig..

Ikväll kollade vi på Frost med James och Chloéy. Tyler somnar varje kväll vid sju-tiden och hinner inte vara med och gosa i soffan. Det är dock skönt att han sover på fasta tider, åtminstone på ett ungefär. Men han är super duktig med sovvanorna nu och det är jag tacksam för! Man blir snabbt bortskämd igen när en bebis plötsligt sover. Då glömmer man nästan bort de sömnlösa nätterna. Sanningen är ju att jag knappt sov någonting de första månaderna. Ammade varannan timme ungefär och Tyler sov verkligen inte alls mycket. Mycket mindre än vad både James och Chloéy gjorde när de var så små. När han blev 6 månader förbättrades nattsömnen och successivt har vi vant honom vid ett mönster. Något som vi har varit väldigt konsekventa med är att försöka vänja Tyler vid dag och natt. Vi har visat att det är natt genom att ha det nedsläckt även när vi går in till honom för att mata eller trösta. Vi pratar heller inte med honom om det inte är nödvändigt att sjunga en sång eller hyssja lite grann. På dagarna sover han i dagsljuset och nyligen gjorde jag vanan att söva honom i hans spjälsäng även på dagarna. Innan dess somnade han enbart i sin vagn på dagtid och sena kvällar men det blev osmidigt tillslut. Jag fortsatte ändå med det tills det inte gick längre och han var mogen nog att sova i sin stora säng. Nu trivs han allra bäst där! Men det kommer dagar när han behöver extra närhet för att somna in och då ger vi honom det. Framöver vet vi att det kommer nya faser när han säkerligen kommer vägra att sova i spjälsängen. Alla bebisar och barn gör det men på olika sätt.

Hoppas ni får en fin helg allihopa och en mysig advent. Massa kramar ❤❤❤

Tyler och jag hos hudläkaren i veckan! Han har märken som ser ut som födelsemärken på kroppen och har haft sen han var ett par veckor gammal. Dem blir fler och vi vet inte vad det är ännu. Fick inga svar hos läkaren, vi blev remitterade för andra gången… Om ni tittar noga ser ni ett av märkena på magen :)

 260384796_897843814453258_6612591627960143547_n 262095398_1767669526757820_9046589522221669502_n

PÅ SPRÅNG.. JAG ÄR ALLTID PÅ SPRÅNG NU FÖR TIDEN KÄNNS DET SOM. 

262065729_618514845941084_4027014028536733467_n

UTELEK

260979973_622781902480944_1053208676020569405_n 260752244_609775356968830_7944590009267984198_n

KILLEN SOM FÖRSÖKER KLÄTTRA PÅ ALLT ❤

260979976_5182411268453182_1577623793295869536_n

Kommentera

Tabubelagt föräldrasnack

Vid den här tiden förra året var jag gravid med Tyler. Jag var lyckligt ovetandes om vilken bebis det var som väntade där inne i magen. Under en period mådde jag faktiskt inte så bra. Jag hade symtom som påminde om depression och jag gick till en psykolog från mitten av graviditeten fastän jag bad om hjälp mycket tidigare. Men det var en depression kopplad till så mycket annat som inte ens hade med graviditeten att göra. Jag vet med säkerhet att det inte var en vanlig höstdepression i alla fall. Jämfört med förra året är denna hösten särskilt tung och det har både Anton och jag känt av.

Det kan vara svårt att prata om sina innersta känslor inför andra människor. Även sin partner ibland. Det är väldigt tabubelagt att tala om depressioner och dåligt mående i alla dess former. Detta trots att depressioner är ett stort folkhälsoproblem. Svårast är det att prata om måendet just under de värsta perioderna. För när man mår som sämst vill man inte prata med någon alls, man vill helst gå under jorden tills det har gått över. Efter min depression under graviditeten fick jag information om en studie som görs på gravida kvinnor som heter DANA-studien. Om du är gravid kan du själv göra en anmälan till den. Dock kan man bara börja behandlingen om man är mellan v.8 och v.30. Behandlingsarbetet pågår under 10 veckor och det innefattar en KBT-behandling. Vill ni läsa mer om studien och behandlingen kan ni gå in på deras hemsida https://dana.ki.se/.  Glöm inte att dela informationen till andra i er närhet som ni vet kan behöva hjälpen. Detta är inget samarbete med Karolinska, jag har själv valt att hjälpa personerna som är ansvariga i studien att rekrytera in gravida kvinnor i behov av hjälp. Jag hade också kunnat vara med i studien under min graviditet om jag inte hade fått veta om den så sent som jag gjorde. Ett tips bara ❤

Just nu är jag inte deprimerad längre och för det mesta mår jag toppen men hösten kom som ett slag i väggen. Hösten är fin på många sätt men när solen inte släpper igenom några solstrålar på flera dagar i rad blir jag deppig. Sedan har vi haft det riktigt jobbigt under flera veckors tid. Verkligen skitjobbigt. Vi har varit sjuka i omgångar och inte kunnat göra något roligt tillsammans. Jag har inte hunnit leka med barnen knappt eftersom jag tagit hand om den eller de som varit sjuka, mestadels Tyler. Anton och jag sov så pass lite ett tag att vi inte hade någon ork kvar. På något sätt är det även tabu att prata om svårigheterna som förälder. Att be om hjälp när det är svårt. Det är tabu för att det är ens eget val att ha skaffat barn från början och därför är man fullt ansvarig för sina egna barn också. Att vi har tre barn gör det ännu värre för med tre barn kommer det mer ansvar och ännu mer tabu att erkänna svårigheterna. Saken är den att det kommer tuffa perioder oavsett om man har 1 barn eller 5 barn. För när man har ett barn vet man inte något annat och det kan kännas lika tufft som det känns för oss som har tre barn. Men det är ingen tävling. Trots de tuffa perioderna måste vi väl inte stå ut i det tysta för det?

Även fast mitt svar på frågan är nej får jag ont i magen av att be om hjälp. För jag tänker att ”kan andra föräldrar, kan jag också”. Men ärligt talat kände jag att jag gick in i en vägg varenda dag under de veckorna vi var hemma och sjuka. Och det är ju ingenting som syns. Men det känns och när vi bara är hemma så kan jag gömma mig själv och mina känslor. Hur gör andra föräldrar som har det likadant? Lider dem i det tysta? Pratar de ens om det? För mig har det gått för långt när man gråtandes hänger över spjälsängen för att klappa sin bebis till sömns. När man slits mellan orken att ta hand om bebisen på natten och orken att leka med de stora barnen på dagtid. När man är så otroligt trött men inte vill väcka sin partner för att hen är minst lika trött. Allt för att man känner sig så innerligt utbränd. För att den mellersta inte får gå mer än 15 timmar i förskolan fastän mamman är 100% arbetssökande men inte hunnit söka ett enda jobb på två veckor. Det finns inte tid. Och när det finns tid finns ingen ork. Finns det liksom ingen måtta på kraven som ställs på föräldrar idag? Hur ska man hinna med allt?

Det känns som att kvinnor har samma förväntningar som för 100 år sedan. Att ta hand om barnen och allt runtomkring trots att man har en sysselsättning på heltid. Inte från sin partner, men samhället i det stora hela. Samhället tar dock ingen hänsyn till att en mamma som jag, mår illa av stress för att jag inte hinner göra det som faktiskt måste göras. Tvätten kan inte vänta mer än ett par dagar. Disken måste tas varje dag. Barnen ska sysselsättas. Den yngste som bara är sju månader måste uppvaktas dygnet runt. Ingen arbetsgivare anställer mig, trots en kandidatexamen i CV:t. Jag har för lite erfarenhet. Det räcker inte med tre års slit i universitetet. Det krävs flera års erfarenhet utöver det. Kraven som ställs är helt orimliga och får en att bli tokig. Dem är lika svåra att uppnå som förväntningarna i föräldraskapet. Det räcker inte att ha det jämt fördelat med sysslor och annat i hemmet under sådana perioder. Tiden räcker ändå inte till. Man hamnar istället i ett överlevnads-läge där man är glad om man orkar få ihop middagen för dagen. Helst skulle man vilja ha en guldstjärna för varje gång man hinner göra en syssla mitt i all kaos. För man offrar tid för vila så fort man ställer sig upp och gör någonting annat.

Brist på sömn är verkligen ingen lätt match i småbarnslivet. Vi valde ändå att gå igenom det igen och nu när dessa tuffa samt hemska veckorna är över för denna gången känns allt så mycket lättare. Det är helt plötsligt enkelt att vara trebarnsförälder. Vår minsta är hur glad som helst och sover helt plötsligt i sin säng utan problem. Han är som en helt ny bebis. Och när ens bebis sover får man lyckligtvis sova mer själv och därför känner jag mig som en helt ny människa jag också. Jag går inte längre på mina reserver och jag hinner ladda batterierna inför nästkommande dag. Jag är innerligt tacksam för att barnen mår bra igen och att vi har en vardag igen ❤

 20211115_134046 20211115_132136 254440615_488743675575031_13102194522650727_n

Kommentera (2)

Sjuka i omgångar

Hej på er i höstmörkret! Hur har er start på november varit? Det är trots allt höstlovsvecka och jag antar att många av er är lediga. Vår start på november har inte varit särskilt mysig. Vi har fortsatt att vara sjuka. Inte alla på en och samma gång. Men det har liksom gått runt hos allihopa nu och vi är faktiskt inne på omgång två. Det började med att James blev hostig för några veckor sedan och allmänt seg i kroppen. Han var hemma en vecka. När han blev bättre började Chloéy hosta och ha sig en hel vecka. Samtidigt som Chloéy var sjuk blev Tyler hostig mitt i allt och därefter blev Anton rosslig denna veckan. Inatt var det Tylers tur igen tydligen, han hade svårt att sova och var varm samt febrig. James fick också feber men för två nätter sedan och därefter kom hans återkommande krupp-hosta. Det tar aldrig slut…. Någonstans mitt i allt detta kände jag mig hängig och var tjock i halsen osv. Men som ni säkert förstår har det inte funnits utrymme för mig att vila upp mig precis..

20211029_115744

Jag är minst sagt trött på att vara hemma nu. Man blir ju så begränsad när alla är sjuka kors och tvärs. Samtidigt har jag försökt göra saker med den eller de som har varit friska för att alla inte ska behöva ligga ner i soffan hela dagarna. Vi har bland annat passa på att vara utomhus under höstlovet. Hösten är så himla fin tycker jag. Och jag älskar att ta bilder med barnen som man kan rama in! Det har dock varit svårt att få till en bra bild eftersom Tyler är så liten och tittar på allt annat i skogen förutom in i kameran haha. Men jag ger mig inte. Vi har gjort några försök hittills och jag kommer prova ett par gånger till när jag får tillfälle.

Under veckodagarna är det oftast jag som tar Tyler på nätterna. Därför fick Anton ta Tyler i natt vilket var en utmärkt tajming i och med att han inte sov alls mycket. ”Där fick han” tänkte jag i början av skrikandet igår. Men när skrikandet inte slutade fick jag istället empati för hur extremt tufft det är att inte få sova mer än någon timme i sträck. Samtidigt tar jag som sagt de flesta nätterna och därför är det självklart att jag får sova mer på helgerna när Anton inte jobbar. Det är faktiskt svårt att bestämma något som båda är helt nöjda med. För brist på sömn kommer vi ha oavsett. Men gränsen går någonstans när den ena inte klarar av att bete sig mänskligt på grund av förlorad sömn, då måste vi planera om och se till att den personen snabbt får fler timmar. Det brukar vara jag som blir lite galen av för liten sömn. Jag vill typ skrika rakt ut på Anton för små saker och slå igen alla dörrar med all kraft. Jag medger att jag får ett och annat utbrott när det blir för mycket men jag smäller åtminstone inte i någon dörr här hemma. Det räcker att Chloéy och James gör det.

DSC00294

Jag har verkligen ansträngt mig för att James och Chloéy ska ha ett bra höstlov. För innan denna veckan har vi som sagt haft sjukstuga alldeles för länge och jag kände att det får vara nog. Så trots att Anton blev dålig i måndags har jag ordnat aktiviteter hela veckan fram tills James fick feber och nu Tyler. På något sätt räcker det inte hela vägen ändå för de blir rastlösa och otåliga. Men jag kan heller inte göra mer än att försöka och jag vet att dem har tyckt om flera av de sakerna vi har hittat på. Favoriten var när vi gick ut i skogen. Den absolut mest roande och givande samt enklaste grejen. Så är det med barn. Det krävs inte så mycket alltid och det behöver inte kosta pengar heller. Både James och Chloéy var helt utom sig när de fick gå ”all in” i skogen och bestämma helt vad vi skulle gå och vad vi skulle göra. Det var så fint att se. När det fungerar bra mellan dem är de väldigt fina med varandra och då sätter jag mamma-hjärtat i halsgropen.

252991762_256504613113522_20636737805154976_n

Förutom allt som hänt och alla sjukdomar har jag mitt arbetssökande gnagandes i bakhuvudet. Det strömmar fortfarande in nej efter nej efter nej i min inkorg på mailen. Efter en kort telefonintervju i veckan fick jag till svar att jag återigen hade för lite erfarenhet inom HR. Det är verkligen svårt att hitta ett första jobb i denna branschen för det är ingen som vågar satsa på nyutexaminerade. Jag tycker verkligen det är jätte synd. Man måste våga satsa på ny arbetskraft för att fånga upp nya duktiga arbetstagare med nya talanger och nya fakta som verkligen kan gynna organisationer. När jag sökte in till min utbildning som personalvetare läste jag noga igenom berättelser från före detta studenter och annan bra information. Jag läste bland annat till mig att det finns lika många jobb ute på arbetsmarknaden som det går ut studenter. Det är något som är väldigt viktigt att läsa sig till innan man hoppar på en utbildning och det kändes säkert av den anledningen. Däremot stod det ingenting om hur svårt det är att få sitt första jobb. Oavsett om det är Corona eller inte har jag förstått att det är svårt samt att det tar tid. Den största möjligheten och chansen till jobb är via praktik och det var något som jag redan hade vilket jag har skrivit om tidigare. Men där och då satte pandemin stopp för min framtid på det företaget. Jag såg inte negativt på den händelsen då, för jag tänkte att jag skulle hitta något bättre. Det är svårare än vad jag hade kunnat ana..

Det blev ett längre blogginlägg idag med mycket innehåll om allt möjligt. Jag behövde bara skriva av mig om den senaste perioden som varit extra tuff. Hoppas ni mår bra och att ni klarat er ifrån alla förkylningar. Ha en fortsatt bra helg också, kram! ❤

 253054263_611012823365570_3361050733571060130_n

Kommentera

Jag har nått min peak

”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge” sägs det. Jag avskyr det uttrycket. Man vet ju aldrig hur länge man får vänta! Särskilt jobbigt var det när jag var barn. Till exempel när vi väntade på tomen på julafton och hade noll tidsuppfattning. I mitt vuxna liv väntar jag på helt andra saker såklart och ”viktigare” saker än tomten. Men som barn är ju tomten allra viktigast…

Har ni någon gång gjort en kaksmet och struntat i att baka själva kakorna eller kakan? Jag gjorde nämligen en smet för en stund sedan som inte ska bli några kakor inte. Den ska ner i magen. Det är min tröstsmet för dagen och för den senaste veckan som har varit extremt tuff. Jag går verkligen på mina reservbatterier för tillfället och jag bara väntar på att få vakna upp till en bättre dag. James var sjuk HELA förra veckan och gick till förskolan idag för första gången. Äntligen blev han frisk men istället blev Chloéy sjuk i helgen och Tyler har också något i kroppen som gör honom extra ledsen. I sin tur innebär det att Tyler nästan konstant vill bli buren, underhållen, vaggad, sövd, matad osv osv. Jag hinner liksom inte med att ta hand om mina äldre barn och nu när de har varit sjuka är dem också särskilt krävande. Jag vet inte vem som är värst faktiskt men både Chloéy och James tror att jag är deras betjänt. När jag var liten blev jag ompysslad när jag var sjuk och jag vill göra detsamma för mina barn men shit vad jobbigt det är. Jag bara springer mellan alla rum och hämtar saker hela tiden. Städar upp efter dem. Lagar mat och ordnar mellanmål 24/7. Sedan låter jag dem titta alldeles för mycket på tv och plattan. Det finns liksom ingen gräns för hur länge dem får titta. Ingen tickande timer som vi vanligtvis brukar ha. För jag har noll koll just nu och säger enbart till när jag kommer på det efter att jag utfört sjuttioelva sysslor och måsten.

Jag tror att jag har nått min peak i min föräldraledighet. Idag kände jag att jag verkligen inte orkar länge till. Att jag måste göra något annat. Samtidigt känner jag mig skitdum som tänker så men det är så sant och jag vet att alla här hemma skulle må bättre av att jag bytte sysselsättning. Jag tror att alla föräldrar har en gräns för hur länge dem orkar vara en bra förälder på föräldraledigheten. Vissa orkar vara hemma väldigt länge och inte tappa fattningen alls. Andra vill bara vara lediga i några månader. Hos en del är det alltid en förälder som tar det hårda lasset och får vara hemma trots att hen inte vill. Det är så himla olika. Men det viktiga är väl att lyssna på kroppen och signalerna samt sin egen magkänsla. Min magkänsla säger mig att det räcker nu. Tyvärr har jag ingen annan sysselsättning att gå till än men om någon skulle fråga mig om jag vill börja jobba imorgon hade jag tackat ja direkt! Så redo är jag. Och så mycket behöver jag en förändring. Anton sa till mig idag att jag har mycket bättre tålamod med Tyler än vad jag hade med James och Chloéy. Att jag hela tiden försöker vara positiv och låta glad fastän jag är frustrerad eller arg över något. Och det ligger någonting i det han säger. Jag lägger på en mask när jag är på dåligt humör för att inte smitta av mig på Tyler och jag försöker hela tiden tänka att det inte är hans fel när det blir totalt kaos här hemma. Och det är väl klart att det inte är hans fel! Men det är lätt att låta känslorna ta över styr och bli irriterad på allt och alla när man är mitt inne i en deppig period. Jag är glad att vi är mer medvetna föräldrar idag än vad vi var förut ❤

Idag var en mindre bra dag. Den blev aldrig bättre heller utan det blev bara jobbigare i takt med att timmarna gick. Middagen blev klar ovanligt sent så både James och Chloéy bröt ihop. De fick lite småtugg under tiden de väntade men barns tålamod när de inte får mat är verkligen noll. Chloéy som är sjuk fick ont i magen, troligtvis på grund av att hon har ätit dåligt under dagen. Jag satte mig därför i soffan bredvid henne för att ge henne lite yoggi. Vad händer? Jag tappar yoggin rakt på hennes mage stackarn och försöker göra mitt bästa för att inte skratta av ren utmattning och ironi. Vad är sannolikheten att jag ska tappa skålen just en kväll som denna när allt redan är på en låg nivå. Att strö salt i såren är väl inget nytt och det kanske inte var så oväntat ändå.. Jag har noll ork kvar idag. Orkar inte sätta på tv:n. Egentligen orkar jag inte ta mig till sängen heller för den delen. Jag skulle behöva sitta i ett isolerat rum över en helg känner jag. Utan några människor eller ljud. Min hjärna behöver det. När allt detta är över ska Anton och jag försöka få det barnfritt en natt. I alla fall från de stora barnen. Om det är något som kan ladda upp våra batterier extra fort är det barnpassning…

❤❤❤

20211026_172821 20211026_134059 20211026_210017

Kommentera


Simning, vaxning och pizzakväll

Idag var det en väldigt fin dag! Kallt men soligt och blå himmel. Jag följde med Chloéy på hennes första simlektion på förmiddagen och jag njöt varje minut. Det var så roligt att vara med och titta på. Jag var så stolt. Jag mindes även tillbaka på mina egna simlektioner. När vi bubblade vatten med munnen och näsan, gled med hjälp av brädorna och tillslut simmade en hel längd på egen hand. Jag minns att pappa satt på bänken och fanns nära tillhands när jag behövde det. Vid ett tillfälle kommer jag av någon anledning ihåg att han torkade bort snor från min näsa som jag var ovetandes om efter att jag hade kommit upp ur vattnet haha. Konstigt minne egentligen… Men så roligt att min egna dotter ska lära sig samma saker nu!

Efter simningen lämnade jag av Chloéy hemma och körde mot en bokad tid på en skönhetssalong jag besöker kontinuerligt. Jag brukar vaxa mig där samt unna mig massage när det finns pengar över. För det mesta går jag dit för att göra bikinivaxning och jag går till samma behandlare varje gång. Hon och jag har kommit nära och vi känner praktiskt taget varandra. Vi har båda familjer och vi tycker lika om väldigt mycket och därför har vi hamnat i härliga diskussioner och samtal medans jag får en vaxning haha. Jag är van vid att bli vaxad där nere att det inte gör ont längre. Och det är bästa känslan när besöket är över och håret är borta under flera veckor! Om ni inte har testat att göra en bikinivaxning borde ni testa! Inte bara en gång utan flera gånger. Första gångerna kommer förmodligen göra mer ont men den smärtan går över. För min del är det en skön smärta nu istället. Nog om det haha!

Resten av dagen har jag och barnen spenderat med min mormor. Tanken var att gå till en lekplats men så blev det inte för James är fortfarande väldigt hostig. Han har varit det i en vecka nu men hostan vill inte ge med sig. Istället köpte vi godis och tog det lugnt hemma. Lite senare framåt kvällen beställde vi pizza. När mormor hade gått satte jag mig med de stora barnen i soffan efter att Tyler slocknade i sin säng. Vi kollade på Madicken och ett par avsnitt om djur. Jag skulle sammanfatta dagen som en väldigt bra dag, utan några större konflikter eller komplikationer. Det känns alltid skönt att avsluta med en positiv känsla i magen. Jag ska fortsätta min kväll med att vara ensam hemma (med sovande barn) och göra precis det jag känner för. Trevlig kväll på er och godnatt ❤

20211015_150016

20210821_193042

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna