VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Jag ger amningen en sista chans

Idag var hemsjukvården hos oss. Lillan hade gått upp lite till så nu väger hon lite över 2,6 kg. Hon är fortfarande mindre än de flesta bebisar som föds och är fullgångna men det känns att hon blir tyngre för varje vecka. Hon är mycket starkare i hela kroppen, speciellt i nacken som hon rör på väldigt mycket. Visst är det ostadigt men hon kan verkligen, man får stödja henne lite bara. Hon gillar inte alls när vi lägger henne på mage så hon får träna nacken, det fungerar en liten stund men hon tröttnar. Det går bättre när hon  ligger på mamma eller pappa, då är hon super duktig!

Amningen har ju fungerat sådär som sagt. Jag sa det till hemsjukvården som mer än gärna hjälper till. Lillan har inte haft tålamod med att suga på mitt bröst och därför har mitt tålamod sinat. Hon har inte hittat något bra grepp. Amningsnappen fungerar inte längre så därför gav de mig tipset att jag skulle använda bröstpumpen som jag fortfarande har hemma (den är lånad från sjukhuset och kostar inget så länge vi har hemsjukvård). Jag ska börja pumpa tills den första mjölken kommer och sedan lägga till henne vid bröstet. Då hinner bröstvårtan forma sig mer så hon får lättare att suga tag och hon tappar inte tålamodet direkt för att det inte kommer mjölk, då kommer det direkt. Smart råd! Vi testade det när de fortfarande var hemma hos oss och det fungerade, det ska bara fungera helgen ut också 🙂 Dem kommer tillbaka på måndag igen och då får vi se hur det har gått.

I mitt förra inlägg klagade jag på att min mjölkproduktion inte var så bra, att mitt vänstra bröst inte hade någon mjölk osv. Hemsjukvården sa att det inte kan vara så för mjölkproduktionen slutar inte tvärt. Men den går upp och ner hela tiden. De sa även att vissa mammor bara ammar på ett av brösten och då slutar såklart produktionen i det andra men det är fullt normalt. Det hade jag aldrig hört förut. Men som de sa så brukar man tycka det är mer bekvämt att amma på ett av brösten och därför är det oftast mer mjölk där och det är enklare för bebisen att amma där också. Sedan beror tydligen flödet också på hur man mår i psyket. Ju bättre desto mer mjölk och det stämmer också. Det är viktigt att mamman känner sig lugn och bekväm, inte stressad för då går amningen lättare. Jag tänker ge detta ett försök helgen ut, jag vill inte ge upp för enkelt men jag lovar att sluta om jag bryter ihop mentalt.

Ha en fin helg allesammans <3

Det allra första amningsförsöket strax efter födseln!

Det allra första amningsförsöket strax efter födseln!

IMG_3003 IMG_3006

Kommentera

Kroppskomplex och jobbig amning

Det har gått upp och ner med min amning sedan lillan kom. Det har varit jobbiga perioder och bra perioder. Just nu är jag så in i helvetes trött på att amma för det fungerar inte. Förra veckan gick det men nu känns det som om hon har glömt bort hur man gör..? Jag verkar bara ha mjölk i mitt högra bröst för mitt vänstra bröst läcker inte, är inte lika spänt och hon vill inte suga där alls länge. Jag försöker amma inför varje flaskmål men mjölkproduktionen ökar inte. Jag är riktigt trött på den här skiten. Jag har så lite tålamod så jag blir sur på henne för att hon inte suger rätt och så ska det inte vara. Jag hoppas det blir bättre annars får jag sluta amma helt och hållet.

I dessa dagar har jag varit väldigt utseendefixerad, jag känner mig ”fet”. Det är inte rätt ord egentligen för så stor är jag inte men det hänger lite här och där, på ställen jag aldrig haft extra hull förut. Det är ovant. Mina armar är större, låren likaså. Midjan har fått mer fett, magen är degig, jag har valkar vid ryggen nedanför bh:n, min rumpa hänger mer än vanligt men det är sådant jag försöker dölja för det mesta. Jag är fortfarande ledsen över att jag inte kommer i mina byxor hemma. Höfterna är bredare och det är inget jag kan träna bort. Jag kommer inte i vissa av mina klänningar heller… Det är inte meningen att man ska anpassa sin vikt och ändra sitt utseende på grund av att vissa klädesplagg inte passar. Man ska handla kläder efter hur man ser ut och utefter den storlek man har just nu. Det är deprimerande att ha ett plagg i garderoben som bara hänger som ”motivation” för att man ska ändra sin kropp till något omöjligt och onaturligt. Det finns så många kläder som görs i väldigt konstiga proportioner som bara passar de modeller som har Size Zero.

Jag kommer aldrig få långa, fina, slanka ben för jag är bara 1,60 meter lång och jag har kurvor fördelade på min kropp som ingen av dem supermodellerna med storlek noll någonsin kommer få. Jag har nästan alltid varit stolt över min kropp, förutom just nu. Nu i efterhand tycker jag att jag såg väldigt bra ut när jag var gravid, jag såg bättre ut då än nu. Men när jag var gravid så jämförde jag mig med andra gravida som såg onaturligt smala ut för att bära på ett barn i 6:e månaden. Jag såg inte alls bra jämfört med dem, tyckte jag. Samtidigt så gillade jag hur jag själv såg ut men jag kunde inte se hur fin jag var varje dag, det kan jag inte nu heller. Det är ytterst sällan jag kan ge mig själv komplimanger för hur jag ser ut. Jag önskar jag kunde göra det oftare… Många tänker samma sak. Vi strävar efter något som är omöjligt. Alla ser så olika ut så det är ingen mening att försöka likna någon annan för man kommer aldrig kunna se ut exakt så ändå. Det kvittar hur mycket man än går ner i vikt, tränar och plastikopererar sig.

Jag tänker sluta gnälla nu för det är upp till mig själv om jag ska förändra något. Detsamma gäller er också, sluta klaga, gör något åt det istället!

20150814_110443

Kommentera

1 månad gammal idag

Idag är lilltjejen en hel månad. Det känns som hon alltid har funnits men så lång tid har det inte riktigt gått. Förlossningen känns så nära men så långt ifrån, jag kommer ihåg den så väl. Anton och jag pratade senast om den idag, han berättade om ögonblicket när jag fick ha henne på bröstet. Han tyckte jag var lite konstig, inte mig själv när jag sa hur fin hon var osv. Jag var i lite chocktillstånd så jag var säkert inte mig själv, speciellt inte efter lustgasen heller. Vilket minne vi har ihop Anton och jag, verkligen oförglömligt.

Idag har vi varit en runda på stan. Vi åt pizza till lunch där och köpte present till min mommo som fyller 60 på fredag. Vi var även inne på akademibokhandeln och köpte världens finaste anteckningsbok. Omslaget är handgjort. Det fanns många olika mönster och storlekar. Jag blev helt såld. Det ser ut som böcker från långt tillbaks i tiden. Jag har alltid älskat att skriva dagbok och anteckningar. Sedan jag var liten har jag uppskattat skrivböcker och pennor mer än vad personer i allmänt gör. Jag önskade mig därför en anteckningsbok av Anton i julklapp haha! Vi ska städa igenom lägenheten nu så ha det gott!

20150819_15041020150819_15042320150819_14302720150819_154003

Kommentera

Sonden är borta, äntligen. Före och efter bilder

Till helgen ska Anton till Stockholm på ett ”gaming event” i globen. Det betyder att jag ska vara hemma själv med lilltjejen. Jag är väldigt nervös och jag känner mig inte redo att vara utan Anton. Jag är inte nervös på grund av att jag inte tror att jag klarar av det, jag är nervös för att det kan bli jobbigt om hon är gnällig och skrikig. Det kan bli jobbigt efter ett tag och då har jag ingen jämte som tar över en stund. Lillan har blivit mer gnällig de senaste dagarna, hon ska ha mat hela tiden och sutta på bröstet varannan timme men hon är aldrig nöjd. Jag vet inte alls vad hon vill faktiskt. Det är frustrerande att inte veta vad hon vill, det är jobbigt att höra henne skrika länge trots att både Anton och jag försöker med allt vi kan komma på.

Igår tog hemsjukvården bort hennes sond i näsan, så skönt! Den har varit i vägen både för henne och för oss men nu slipper vi den. Hon äter duktigt för det mesta, inget barn äter lika mycket varje måltid och det gör inte hon heller. Hon får fortfarande ersättning på flaska och jag ammar henne inför varje måltid och emellan dem när hon säger till. Mina bröst känns inte lika fyllda längre. Dem var mer spända förut, det känns som det borde vara tvärtom för nu ammar hon desto mer. Det är så mycket man inte förstår och som man inte får svar på, man får lösa det själv helt enkelt.

Sedan förlossningen har det gått upp och ner med mitt humör men jag vill inte påstå att jag har fått ”babyblues” som det heter. Man får det oftast tre dagar efter förlossningen och det kan hålla i sig allt ifrån några dagar till flera veckor, i värsta fall övergår det i en värre och långdragen depression. Jag är definitivt inte deprimerad. Jag var rädd för att bli det efter förlossningen men jag mår väldigt bra. Mina värsta hormondagar har redan varit, det kommer några enstaka fortfarande men dem tar jag mig igenom mycket enklare. Förut kunde jag bli jätte ledsen medans jag gråter en liten skvätt nu istället. Senast jag grät var igår men då grät jag av glädje, det är inget jag vill berätta om ännu men längre fram. Nu ska jag försöka ha en lugn kväll så kram!

2015-08-18_23.05.25

Kommentera

Uppfostran

Alla har så många tankar och åsikter kring hur man ska uppfostra ett barn. Det finns så många rätt och fel, men vad man är gör som förälder gör man alltid något fel enligt andra. Det finns många sätt att göra på. Jag tycker att det viktigaste är att man gör på sitt eget sätt. Det är ingen mening att lyssna på allt det som omgivningen vill att man ska göra, det är omöjligt att tillfredsställa alla. Så länge bebisen mår bra och föräldrarna känner sig bekväma är det helt okej. Lyssna bara på det du tycker låter bra men strunta i resten. Försök åtminstone. Det är inte det enklaste precis efter att man har förlöst ett barn och det vimlar av hormoner i kroppen. Man kan få ur sig sånt man inte menar om någon säger för mycket och tålamodet sinar. Energinivån är låg och det är mycket fokus på de allra grundligaste behoven som sova, äta och gå på toa. Inte f*n tänker man på små detaljer som att vattna blommorna eller att raka benen. Hjärnan känns som en enda röra ju, allt som händer sker i en stor dimma.

-Ska ni verkligen åka iväg med henne så långt nu när hon är så liten?

-Fryser hon inte när hon bara har 1 filt på sig?

-Hon ammar väl?

-Ni går väl inte i butiker med henne? Det finns jättemycket bakterier där.

-Ni låter ingen främling ta på henne, ni måste tänka på infektionsrisken!

-Ni måste gå ut och gå med henne minst en gång varje dag, det gör ni väl?

Dessa kommentarer är bara några av de jag och Anton har fått. Några var väldigt jobbiga att få, andra var enkla att ignorera. Jag kan fortsätta i oändlighet med kommentarer för som sagt har alla sina egna åsikter. Jag tar bara till mig det som jag tycker låter bra, resten lyssnar jag knappt på. Det gäller att stänga av öronen lite ibland så man inte blir galen. Dem personerna som står oss närmst bryr sig såklart mest och säger mycket med omtanke. Det är uppskattat ibland men ibland vill man inte höra. Vår lilla tjej blev ju för tidigt född, 6 veckor. Hon är extra infektionskänslig jämfört med andra barn vilket betyder att Anton och jag måste vara extra uppmärksamma och noggranna med hygienen och inte låta främlingar ta på henne i ansiktet till exempel. Om det är någon som är rädd om henne så är det såklart vi! Vi vill inte att något ska hända vår dotter. Vi vill inte att hon ska bli sjuk och stressad, speciellt inte nu när hon är så liten och det är extra farligt. Vi vill skydda henne mot allt men det kommer vi aldrig kunna göra, det är helt omöjligt! Vi gör vårt bästa såklart men ni som har varit föräldrar ett tag vet hur det är. Jag som är 21 år vet hur det är för jag vet vad jag gjorde när jag var yngre och jag var ändå en av de skötsamma, det finns dem som är värre, mycket värre.

Det jag vill ha sagt med detta inlägget är: ta inte åt er ni mammor som precis fått barn eller har barn, ni som är gravida och ni pappor där hemma. Ni gör säkert helt rätt men det är bara det att det finns så många olika slags rätt. Säg ifrån om ni behöver för det finns dem som kan vara riktigt jobbiga och det kan ta väldigt hårt. Bry er särskilt inte om främlingar ni inte känner, men försök ha en dialog till de som står er närmst för det är onödigt att förlora relationer på grund av sånt här. Var ärliga och bestämda, ni vet vad som är bäst för just ert barn. Lycka till!

20150815_102435

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna