Jag glömde berätta hur det gick med lägenheten i måndags! Vi skrev på kontrakt direkt så allt är klart! Vi är jätte nöjda. Inflyttningen kommer ske 1:a december, jag hoppas vi hinner bli hemmastadda innan julafton så vi kan få lite ro. Byggnaden är från 2013 så det är fräscht inuti och inte så slitet. Hyran ligger på 8036:- utan el, tv och bredband. Idag betalar vi 6200 där allt ingår vilket vi har varit lite bortskämda med. Nu får vi iallafall ett förstahandskontrakt och det är pengarna värda. Vi vet hur man lever snålt om vi skulle behöva det så pengarna är inget stort problem men ändå har några ifrågasatt. Jag säger bara såhär: om vi inte hade haft råd med den skulle vi aldrig skrivit på kontraktet!
Idag log Chloéy för första gången utan att hon sov. Det var kanske inte ett medvetet leende men det har aldrig hänt när hon har varit vaken innan. Vad glad jag blev, helt överlycklig. Tyvärr har jag inget bevis men jag är vittne. Jag har väntat länge på att se ett tecken på ett smile när hon är vaken och jag har gått och undrat när bebisar ler för första gången. Jag väntar fortfarande på att se ett tydligare leende men jag får nog vänta ett par veckor till innan jag får se det.
Jag är mer sugen än någonsin på att börja studera, bara sådär helt plötsligt. Jag skulle lika gärna kunna börja efter jul men jag måste plugga upp ett par betyg om jag ska ha en chans att komma in på juridiklinjen. Jag har bra betyg men inte tillräckligt för att komma in där. Första året på gymnasiet ansträngde jag mig inte lika mycket som de andra två och det var först i 2:an jag verkligen lärde mig hur jag skulle få MVG i kurserna. Därför har jag lite att ta igen hur tråkigt det än kommer bli. Jag får åtminstone lära mig något för allt jag gjorde i skolan kommer jag definitivt inte ihåg. Det jobbigaste av allt är att om jag fortfarande vill plugga juridik när jag finslipat betygen så finns den linjen inte att söka här i Växjö. Jag trivs bra här just nu och nu ska vi flytta innan jul så det känns trist att behöva flytta sen igen. Det är en fyraårig utbildning så det kommer ta tid så vi behöver känna oss hemmastadda där vi eventuellt hamnar. Allting löser sig som det alltid gör men det får mig inte att sluta tänka på konsekvenserna. Anton trivs jättebra här och jag trivs som sagt, bara vi åker upp till min familj i Stockholm med jämna mellanrum och åker utomlands ibland. Jag vill inte sitta still och känna att jag är fast någonstans och det gör jag inte idag. Jag är mest nöjd så länge jag har Anton och Chloéy just nu, så när jag känner att jag behöver mer än dem får jag ta och skaffa mig en hobby.
Trevlig kväll allesammans och kram
Jag har arbetat sedan jag var 14 år gammal. Då tjatade jag till mig mitt första sommarjobb på en CD butik som hette ”Uffes källare” här i Växjö. Efter det har jag arbetat på sjukhuset på ortopedavdelningen, i äldreomsorgen med dementa, på en lunchrestaurang i Stockholm, jag har även arbetat som försäljare på ett elbolag, vårdare på ett gruppboende för personer med olika diagnoser såsom downs syndrom, kassörska på hemköp och butiksbiträde på OKQ8. Ett år var jag hjälpreda på friskis och svettis och i gengäld fick jag träna där gratis! En av somrarna fick jag inget vanligt jobb så jag ordnade ett jobb där jag klippte gräs, det var ju något. Jag har aldrig gett upp ett jobbsökande, jag har fått alla mina arbeten ensam utan kontakter och det är jag glad för. Om jag skulle fått det serverat hade jag inte fått känna på hur den svenska arbetsmarknaden fungerar och då hade jag haft det tufft efter gymnasiet. Jag kunde flytta hemifrån sommaren efter studenten för jag vet hur man får jobb, jag vet hur man söker jobb och jag vet att man aldrig kan ge upp hur dåligt man tycker det går. Jag har också känt mig dålig när jag fått nej efter nej efter nej men det finns alltid någon som är intresserad, man måste bara hitta dit och i rätt tillfälle, just därför får man söka samma jobb flera gånger för att få dem att komma ihåg en.
Inget av arbetena jag nämnde ovan gillar jag mer eller mindre, det finns positiva och negativa saker med dem alla. Jag vet däremot säkert att jag avskydde säljjobbet efter ett par veckor. Jag var en bra säljare det kan jag erkänna men jag blev så stört av alla de människor som var förbannade i telefonen och kallade mig för det ena och det andra. Jag gillade inte att ”lura” dem heller, vi fick inte säga hela sanningen och skulle vi gjort det skulle vi såklart inte fått några ”sälj”. När jag arbetade som kassörska på Hemköp i Stockholm var det de bästa jobbet jag haft, tyckte jag då. Fram tills jag fick se hur taskig chefen var. Det var alltid något fel med det man gjorde, ingen var nöjd. Kassachefen jag hade från början fick sparken av en tjej som hade stor attityd och efter det blev det nästan värre. Vissa personer i personalen stöttes bort och vid minsta lilla fick vi varningar. Det var så mycket skit på det arbetet och det var skönt när jag sa upp mig när Anton och jag flyttade till Växjö igen.
Jag är anställd på OKQ8 än idag men jag funderar på att börja plugga efter att min mammaledighet har gått ut. Jag vill inte tillbaka dit, tiderna jag hade var hemska. Jag arbetade många stängningstider (16.00-00.15). Under de timmarna var jag själv i hela butiken så jag kunde aldrig få en lugn stund och sätta mig och äta eller kissa utan att vara stressad för att det kom en kund. Nu när jag har en dotter fungerar inte de tiderna alls för mig och dem har inga andra att erbjuda. Jag antar att jag inte kommer ha något alternativ men jag hoppas jag pluggar då istället. Jag säger inte upp mig utan att jag vet mer och det får bli framåt sommarn nästa år, det kan hända mycket på vägen!
På nästan alla jobben jag har haft har jag haft problem. Jag har blivit anklagad för att inte ha gjort mitt jobb rätt när det egentligen var en annan i personalen som var sur på mig och ljög för chefen istället, jag har haft diskussioner om sjukskrivningar som jag har haft men som chefer inte har accepterat utan tyckt att jag är sjuk för mycket, jag har haft stora problem med en chef som vägrat erkänna sina misstag om felaktiga utbetalningar, arbetsintyg och en bunt andra saker. Det har varit många grejor som jag som bara är 21 år inte ska behöva oroa mig för. Det är för många chefer som inte har koll känns det som och det är synd om de ungdomar som går med felaktiga avtal och annat utan att veta om det. Vi ska inte behöva kolla upp allting själva, det ska vara gjort från början. De flesta gångerna struntar man i att läsa igenom det finstilta och sedan sitter man i skiten, man är ju bara glad att man fått ett jobb!
Att ta hand om sina anställda verkar också vara ett stort problem. Hur många är det inte som blir deprimerade för att de har det dåligt ställt på sina arbeten? Jag har blivit det, min sambo har blivit det och jag känner flera runtomkring mig som har eller känner likadant. Det är synd att man ska behöva känna ångest över att gå till jobbet. Jag menar, en arbetsplats vistas man på 40 timmar i veckan minst om man har en heltidstjänst. Det är många timmar man är där och man hinner må riktigt dåligt på kort tid eftersom man spenderar så mycket tid där. Alla borde känna att de vill gå till sina jobb, ha lite roligt, träffa snälla arbetskamrater och ha en schysst chef. Arbetsmiljön är så sjukt viktig och det är tur för mig att jag inte nöjer mig med en dålig arbetsmiljö. Jag går vidare och söker mig till något annat, något jag tror kan vara bättre. Tillslut kommer jag nog hitta ett bra jobb jag också, som jag tycker är kul och som jag kanske längtar att gå till vissa dagar.
Kram
Imorse var vi på BVC och vägde,mätte och hade mammasamtal. Lillan väger 3400 gram, är 51 cm lång och har ett huvudomfång på 36 cm. Det är stor skillnad att hålla i henne nu jämfört med 2238 gram och 45 cm som hon vägde och mättes till när hon föddes. Hon hade inte mycket fett att ta i då så vi var super försiktiga. Nu är vi såklart mer vana men det är mycket enklare.
På mammasamtalet fick jag ett papper med frågor om hur jag mår och känner. Jag fick ringa in svaren i lugn och ro och sedan gick vi igenom allt och då gick vi in lite längre på hur jag tänker. Det var faktiskt rätt nyttigt. Nästa besök är om två veckor och tills dess ska vi prova en annan ersättning till Chloéy för hon har varit skrikig på dagarna. Hon är även hård i magen och har problem när hon ska bajsa, hon kan försöka i ett dygn innan det verkligen kommer annat än gaser. Stackars liten. Jag hoppas den nya maten ska göra det bättre för henne, men först ska vi ta slut på den vi har.
Jag har precis börjat kolla desperate housewifes igen. Jag följde den serien när den gick på tv men de två sista säsongerna missade jag massor så nu tittar jag igenom alla avsnitt igen. Bra tidsfördriv när Anton inte är hemma!
Ha en skön helg fina ni
Kram
Det är många förändringar som kommer med när man blir förälder. Det går inte bara tänka på sig själv längre för man har ett stort ansvar till det lilla livet man har skapat. Jag har bara varit en mamma i snart två månader och därför känner jag inte min dotter, jag har ingen aning om vem hon är och kommer växa upp att bli. Samtidigt är det just jag och Anton som känner henne bäst, vi ser och hör henne varje dag. Hon har olika skrik beroende på vad hon vill, om hon vill ha mat börjar hon skrika lite grann men det övergår snabbt till höga toner. Om hon är sällskapssjuk skriker hon mellanhögt om vi tar upp henne ”i tid”, annars övergår det till ett gallskrik. Ja det finns många olika slags skrik i de små liven och var och ett har ett syfte.
Chloéy har varit väldigt gnällig och skrikig i ett par veckor så det är svårt att få saker gjorda. Man glömmer att göra mat till sig själv och kommer bara på att man glömt det när magen vrålar efter mat. Vi kan inte äta en måltid ihop utan att behöva kolla till henne. Jag kan inte sitta på toa för länge, det är snabb-besök som gäller. Jag kan inte se på en film utan att hon avbryter för att hon vill något. Jag provade att träna hemma häromveckan men det gick inte, jag stressade mig igenom övningarna och fick lägga henne under mig när jag gjorde armhävningar så jag kunde ge henne en puss varje gång jag gick ner, jag fick även hålla i henne när jag gjorde benböj för just då var hon på riktigt dåligt humör. Nästan varje gång Anton och jag ska ha en mysig stund får vi avbryta. Listan kan göras väldigt lång men vi har faktiskt valt att bli föräldrar och sådant får man räkna med, vi överlever nog. Någon gång blir ju hon vuxen hon också.
När jag inte är med Chloéy känner jag mig tomhänt, som att jag saknar något. När jag inte håller i henne kommer jag på mig själv vaggandes med något annat i famnen och om jag inte ser henne på någon timme för att ha lämnat henne hos en barnvakt längtar jag nästan efter att få höra henne skrika även fast det kan vara jobbigt att höra det dagarna och nätterna långa. Jag kan bli avundsjuk när någon annan håller i henne för att hon är min och jag har inte alltid lust att dela med mig men det är inget jag vågar säga. Jag vill trösta henne när hon gråter desperat, jag vill mata henne och jag vill byta hennes blöja. Jag tycker det är kul att göra det och jag känner att hon behöver mig (och Anton) mer än allt annat. Därför tycker inte jag det är en börda att trösta henne, jag behöver ingen hjälp med det.
Vi har ett band starkare än vad jag är medveten om, en relation som jag inte kommer ha med någon annan människa och det är så fantastiskt att jag får leva resten av mitt liv med att se henne växa upp och bli en egen individ. Det ska bli så roligt. Jag älskar henne villkorslöst och jag önskar jag kunde stanna hemma med henne tills hon flyttar hemifrån!
Mommy loves you!
Ni som har läst min förlossningsberättelse vet att jag hade ytterst få komplikationer efter min vaginala förlossning. Jag fick ett skrapsår på insidan i underlivet som jag inte kände av alls. Men efter jag kom hem så har det svidit lite då och då, ibland svider det till när jag har samlag, ibland inte. Vissa mornar när jag ligger i sängen och drar så värker hela underredet, det strålar ut i skelettet så det gör ont i blygdbenet. Det är en jobbig smärta som bara går över av sig själv. Ibland håller den i sig längre och då kan det vara svårt att sova.
Jag tog epiduralbedövning under förlossningen och det tar man i ryggen och än idag har jag smärtor omkring där dem stack mig. Det kommer oftast när jag spänner den delen av ryggen där sticket gjordes och det händer oftast när jag ska lägga mig ner, då gör det ont. Det känns väldigt ömt just då men när jag trycker med fingrarna och masserar omkring sticket så känner jag ingenting. Jag har ingen aning om det borde ha gått över nu. Det jag vet är att det finns risker med att ta epidural och det är förstås ett fåtal personer som får men för livet i form av smärtor. Jag ska prata med min mödravårdcentral när jag ska dit på efterkontroll, jag ska även ta upp att jag har värk i blygdbenet som strålar lite här och var. Efterkontrollen är i slutet av oktober, jag antar att dem vill veta hur jag upplevde förlossningen och min tid hos mödravårdcentralen. På en blankett jag har därifrån vill dem prata om preventivmedel också men det är inget jag ska ha, det har jag skrivit om i ett annat inlägg ”mens, körkort, preventivmedel, utskrivning från neonatal”.
Nu på fredag ska vi till BVC nästa gång och då ska jag ha ”mamma” samtal med barnsköterskan så vi ska väl också prata om förlossningen.
Ha en fin dag allesammans
Kram
Kommentera