VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Har man hittat rätt så har man!!!

Jag har haft en väldigt tråkig helg. Mest för att Anton har jobbat och då har jag inte haft så mycket att göra. Jag umgicks med mommo i lördags, i fredags hade vi lite gäster (det var det roligaste på hela helgen) och idag har jag övningskört vilket gick väldigt bra! Imorgon ska jag göra halkbanan och det ser jag fram emot.

Jag har så mycket jag skulle vilja skriva och berätta om mig och Anton men jag vet inte i vilken ände jag ska börja… Vi har varit ihop sedan 7 september 2008 så i år blir det 7 år sammanlagt. Det är länge för att bara vara 21 år båda två. Jag lade märke till honom innan sommarlovet började efter 7:an, jag var i en övergång när jag skulle byta till en annan klass och i den nya klassen kände jag betydligt fler samt att de umgicks med Antons klass mycket. Jag blev kär direkt och då hade han en annan tjej. Jag började sms:a honom och fick tillslut fram att jag gillade honom jättemycket men han gillade mig som kompis… jag är inte den som ger upp, ”jag får det jag vill” så jag fortsatte skriva till honom. Han kom fram till att han gillade mig lite grann men inte mer än sin flickvän och han skrev att jag fick vänta tills de hade gjort slut så fick vi se vad som skulle hända haha…. Det var inte okej tyckte jag! Han ville inget illa såklart men han kände inte mig och vågade inte chansa. Efter sommaren och skolstarten börjat umgicks vi ofta på våra raster vi hade ihop och äntligen började han gilla mig på riktigt. Jag var störtkär och väldigt blyg men gjorde vad jag kunde för att visa att jag ville ha honom.

Söndagen den 7:e september 2008 gjorde han slut med flickvännen och ville bli ihop med mig. Vi visade vår kärlek öppet direkt. Anton var min första riktiga pojkvän, jag hade därför aldrig kysst någon så allting var nytt! Han var inte veteran precis han heller. Vi gick sakta fram, kramades och höll om varandra, höll i händerna tills en dag då vi skulle säga hej då utanför skolan och han böjde sig ner efter en puss från mig. Jag blev hypernervös och visste inte vad jag skulle göra men jag pussade honom fort på munnen och var supernöjd! Anton var ingen kille som skämdes över något, han var tvärtom så det fanns alltid människor runt om oss när han pussade och kramade mig. Jag gillade det även fast jag tyckte det var generande. Jag var väldigt blyg i början av vårt förhållande så han tog ofta första stegen.

399

Vi var 14 år när vi blev tillsammans och i den åldern är det viktigt med kompisrelationer så vi hade båda svårt att få allt att gå ihop, det var mycket svartsjuka från båda hållen. Våra kompisar tröttnade på oss för att vi umgicks hela tiden och därför stötte dem ut oss och mina kompisar ogillade honom och hans kompisar ogillade mig… allt blev en ond cirkel och det var jätte jobbigt. Vi älskade att vara med varandra HELA tiden men alla andra tyckte det var för mycket. Våra familjer tyckte inte heller om det under ett bra tag. Anton var en hockeykille och hans träningar tog upp den mesta av tiden, jag satt och väntade på att dem skulle ta slut istället för att vara med mina kompisar. Samtidigt hade vi mycket i skolan under åttan och nian så att få ihop våra liv och göra alla nöjda gick inte, jag fick välja vem jag skulle vara med och det var alltid någon som blev sur. Tillslut hade jag inga kompisar kvar i princip. Jag spelade innebandy vid den tiden och hade många kompisar i laget som även gick i samma klass men de ville inte vara med mig längre. Till viss del förstod jag det men jag tyckte det var dålig stil.

Jag må ha varit blyg men jag tolererade inte vad som helst så jag samlade alla tjejkompisar i ett klassrum med en av lärarnas hjälp och förklarade för dem hur jag kände. Någon började gråta, de flesta hade något att skylla på och den som jag trodde mest om sa absolut ingenting! Hon satt helt tyst och nonchalant. Det tog väldigt hårt, men nu visste jag hur allt låg till, jag gav dem en chans att säga till mig vad dem kände också. Jag tyckte de skulle acceptera att jag hade ett förhållande bara. Det blev inte mycket bättre efter samtalet, jag gillar att vara ärlig men jag kunde inte göra mer. Det var inte så att de hatade mig men alla fortsatte att ta avstånd.

Antons kompisar tog avstånd dem också, inte på samma sätt och lika hårt men det kändes ändå såklart. Vissa av dem ogillade mig så mycket att de skrev fula, taskiga sms till mig om att jag skulle lämna Anton ifred osv. Oftast hände det när Anton och jag var ovänner vilket var ofta vid den tiden på grund av att allting var så svårt runt omkring….

009 - kopia

När vi började gymnasiet, på två olika skolor förbättrades allting fort. Vi fick nya kompisar, kunde börja om lite smått och vårt förhållande blev mycket bättre och mognare. Åh vad jag älskade Anton, han var mitt allt, vi pratade om allt ihop, vi löste alla problem som kom i vägen för oss. Anton avgudade mig, han skulle göra vad som helst för mig, när som helst för jag var hela hans värld. Vi var så olika jag och han, våra familjer var och är helt olika och jag lärde honom hela tiden nya saker, fick honom att se livet ur helt andra perspektiv. Hans familj är en typisk Svensson familj, min familj är tvärtom så när vi umgicks hemma hos mig blev det svårt för Anton att anpassa sig, men mina föräldrar sa också till om han gjorde fel eller om de tyckte att något inte var okej.

I årskurs 1 hade vi ett uppehåll på ett par veckor, som jag hade krävt. Jag hade många tankar om livet och var allmänt förvirrad, jag blev påverkad av en del personer i mitt liv som sa att jag skulle göra si när jag ville göra så… Jag älskade fortfarande Anton och ville vara med honom, många trodde fortfarande inte på vårt förhållande och det gjorde mig tveksam. Jag önskar vissa hade varit tysta och inte lagt sig i, för jag gjorde många dumma val på grund av att andra inte var nöjda med mitt liv eller som trodde att jag inte var nöjd själv. Det är vanligt att man har flera partners innan man stadgar sig och får ett riktigt liv ihop men har man hittat rätt så har man! Man behöver inte ligga med halva stan för att vara extra säker på att ens förhållande är tillräckligt bra, inte enligt mig. Många tyckte tydligen jag behövde annat att jämföra med. Jag ångrar en del saker jag har gjort men jag har lärt mig att inte grunna över saker som hänt eftersom man inte kan gå tillbaka och ändra i tiden.

Jag gick tillbaka till Anton efter uppehållet och vi försökte få ihop alla bitar igen. Jag hade krav på honom, krav på saker jag var trött på vilka hade bidragit till uppehållet. Sedan det uppehållet har vi aldrig haft något. Jag friade till Anton 2012-12-24 för att visa honom att det var han jag ville ha resten av mitt liv. Han väntade inte sig det men han blev väldigt glad.

002 (2) - Kopia

Plötsligt var det studenttider och efter min student skulle hela min familj flytta till Stockholm. Jag var ordförande i elevkåren och hade lagt mycket tid på att fixa i ordning hela systemet som var dött när jag anmälde mig. Senare fick jag stipendium för att jag gjort ett bra jobb och det var skönt att få bekräftelse efter all tid jag hade spenderat. Det var jobbigt att säga hej då till Anton när vi skulle flytta men vi hade bestämt att han skulle komma upp senare när jag hade fått jobb och så. Vi skulle få en lägenhet efter sommaren och då skulle vi flytta ihop! Och så blev det. Det var i andrahand, lagom nära city. Under tiden i Stockholm arbetade jag som telefonförsäljare, vårdare och kassabiträde, Anton arbetade som försäljare och köksbiträde. Jag var väldigt deprimerad under en period och ville ingenting längre. Jag var trött på att jobba, jag ville bara vara hemma. Anton trivdes inte i Stockholm, han hade alla vänner kvar i Växjö. Jag hade min familj men det räckte inte i alla lägen, jag behövde mer än så. Jag visste inte vad jag ville med mitt liv, jag stressade 10 år framåt i onödan men jag ville ha kontroll på ALLT. Pappa pratade vett i mig och jag skärpte mig något. Vi hamnade i ett vägval när vi blev av med lägenheten och valde att flytta till Växjö för båda mådde dåligt. Nu mådde jag istället dåligt för att min familj skulle stanna kvar och jag skulle åka ifrån dem. Pappa var rädd att jag skulle bli ännu mer deppig p.g.a flytten tillbaka och det blev jag till en början. Vi flyttade hem till Antons föräldrar under sommaren 2014, Jag saknade min familj otroligt mycket, visste fortfarande inte vad jag ville med mitt liv. Pappa ville att jag skulle flytta hem och hämta upp mig. Jag var verkligen på gränsen till att bli riktigt deprimerad. Jag grät hela tiden, ingen förstod mig, allting var fel. Anton och jag flyttade till egen lägenhet i Växjö efter sommaren och då började allting ordna upp sig igen. Jag började få kontroll på mig själv och jag mådde bättre. Jag stressade ner och fokuserade på nuet!

IMG_0712

Nu har vi bott i den lägenheten i snart 1 år, har ett barn på gång i början av september. Allt går bra, det som går bäst är vår relation. Hela vårt förhållande är superstarkt. Anton är det enda jag tänker på dagarna när jag inte tänker på min familj. Jag klarar mig inte utan honom, jag vill göra allt med honom! Jag älskar honom obeskrivligt mycket, han är den finaste personen jag vet, jag skulle göra vad som helst för honom! <3 <3 <3

Jag och hans föräldrar har en mycket bra relation idag, de har även träffat mina föräldrar och ätit middag nyligen (första gången på vårt 7 åriga förhållande). Jag har flera kompisar, några från Stockholm, några från tiden i årskurs 8:a som har släppt allt som var och accepterat Anton och mig som vi är. Vi umgås med varandras kompisar och bjuder in från båda hållen.

Livet är väldigt rörigt, speciellt i tonåren är det särskilt förvirrande. Anton och jag har gått igenom mycket på bara 7 år och det är bara vår början.

 001 (3) - Kopia   2009 - Kopia fotboll i sandsbro -10 (5)  024 126 166 169 DSC00985 IMG_0459

Kommentera

V.26 och helg för mig

Imorse började vi båda två arbeta tidigt. 05.45 vs 06.30 och vi gick och lade oss alldeles för sent i går. Jag drömde därför mardrömmar hela natten och vaknade flera gånger av mina mardrömmar som har kommit och gått under hela graviditeten. Varje gång jag börjar jobba tidigt på OKQ8 sover jag automatiskt sämre och oroligt för att jag inte vill komma försent. Det har hänt 1 gång att jag försovit mig och då började jag inte ens 05.45 utan klockan 08.00. Jag hann dock dit så det var lugnt :) men jag blir nervös för att jag börjar tidigt eftersom vi öppnar butiken själva. Om vi försover oss finns det ingen annan vaken, speciellt inte vid fem på morgonen.

Jag har haft en del kramper i mina vader i några månader. Det sker oftast när jag sover då jag oavsiktligt spänner en eller båda av dem och de börjar krampa, vilket ibland gör väldigt ont. Nu när magen är stor är det svårt att dra ut musklena och räta ut benen, det är som ett träningspass. Skitjobbigt! Att massera vaderna under dagen verkar fungera så jag gör det i förebyggande syfte när de är extra spända 😉

Efter jobbet körde jag förbi affären och köpte jordgubbar och geisha som jag nu har smaskat i mig :) jag har haft tur och inte fått några gravidcravings alls. I början mådde jag så dåligt att jag slutade äta sötsaker tvärt. Jag ville inte ha något med det att göra. Innan graviditeten var jag ett stort ”fan” av choklad så jag tycker bara det är bra att det lugnade sig. Nu har jag börjat äta lite mer gotte senaste 1,5 månaden men jag har inte samma sug som innan :).

När jag handlade hämtade jag även upp en klänning jag beställde i förra veckan från bubbleroom. Vi ska på bröllop nästa helg 30 maj (på min sida av släkten) så jag beställde hem en ”vanlig” klänning som inte sitter tight runt magen, så den får plats. Jag försöker vara smart och köpa kläder jag kan ha efter graviditeten också och inte bara mammakläder, det finns mer än man tror. I början när magen var liten var det väldigt svårt att välja kläder men med tiden vande jag mig och visste vad jag kunde ha och inte. Det är faktiskt inte så lätt, inte om man vill ha bekväma kläder på sig. Klänningen jag köpte är lite för lång för mig, jag är 1,60 m lång så det mesta är för långt i klänning och byxväg men det går att sy upp i allra värsta fall!

Kram på er

DSC_04371432214368692205699294

Kommentera

Barnvagn beställd!!!

Imorse var Anton och jag och kollade på barnvagnar för sista gången! Äntligen så är den beställd. Jag har varit trött på att stressa kring barnvagn så jag ville bara att Anton skulle bli nöjd så han fick bestämma det han ville ha :)

En Emmaljunga Viking Air blev det. En cityvagn som jag tidigare berättat lite om. Smidig och enkel att hantera. Vi beställde den som den ser ut på bilderna jag har lagt ut på oss. Vit liggdel i läder, ett chassi med lufthjul och till det beställde vi en beige sittdel, ett regnskydd och en rosa sufflett till liggdelen än så länge. Vi tänkte att vi köper till andra färger senare :)

Efter beställningen på babyproffsen åkte vi och handlade på Maxi. Vi köpte hem jordgubbar, choklad och annat gott och mat så klart! Om en stund ska jag övningsköra med vår bil som är större än farfars och då ska Anton vara med. Lite nervös är jag allt. Önska mig lycka till!

Kram

DSC_0436

Kommentera

V.25 ”Anton”

Hejsan!

Idag jobbar man till 01:00 igen men Julia jobbar också stängning idag vilket känns bra! Vi jobbar mittemot varandra så det är nära och bra! Nu är det V.25 och det närmar sig med stora steg nu och det känns. Julia blir ju inte direkt mindre och det skall köpas saker och man ska fixa en massa saker innan den lille kommer:)

Vagn ska inköpas/beställas denna veckan, vi har tittat på säng till den lille och sedan blir det blöjor m.m när den närmar sig förlossning! I helgen var vi hos mina föräldrar i sandsbro och tittade igenom 6-7 kassar med kläder och vi fick faktiskt med oss en hel papperskasse hem vilket var lite förvånande men skönt får då slipper vi stressa över alla barnkläder i början iallafall;)

Kommentera

En ledig måndag!

Anton jobbar fram till 01.00 inatt vilket är väldigt drygt för mig här hemma. Jag har en tvätt igång och sitter framför tv:n och slappar… roligare än så blir det inte. Jag övningskörde med farfar innan, han fick bli min handledare eftersom familjen flyttade till Stockholm och pappa var min dåvarande handledare. Vi har kört 2-3 gånger i veckan nu och det går bra så idag har jag faktiskt bokat halkbana, teoriprov och uppkörning! Jag är super nervös inför uppkörningen för jag ska köra upp privat. Jag körde två gånger med en lärare förra året men jag kände inte att det var för mig så att bara köra privat är mycket bättre! Vi får se när jag klarar det  : )

Jag är fortfarande i v.25, tiden går fort tycker jag. Jag försöker njuta av all egentid jag har och all tid med Anton för den kommer jag definitivt sakna sen. Jag har haft lite ångest över det, att Anton och jag aldrig någonsin kommer vara helt själva när bebisen är här. Jag tänker på små töntiga saker som att vi inte kan stå och kyssas i ett hörn hur som helst, det passar inte när man har ett litet barn, eller? Klart att vi kommer pussas offentligt men det där mysiga hånglet kanske man inte har tid med? Jag spekulerar kring massa saker som har med tiden efter barnet har kommit att göra. Allt ordnar sig så klart, vi får ta ett steg i taget.

Jag är fortfarande hård i magen för det mesta och har ont i magen mer ofta tyvärr. Den växer hela tiden känns det som för jag blir allt klumpigare. Bebisen rörde på sig jättemycket i helgen, sent på nätterna. Jag var hemma själv en av kvällarna och då började bebisen sparka jättemycket, obehagligt mycket. Jag höll ett finger på magen och tryckte lite löst och jag kunde känna tydligt hur den flyttade på sig. Det mest obehaliga var när det stack upp antingen en fot eller en hand precis där jag höll mitt finger, då tryckte jag emot för det kändes jättekonstigt och då tryckte bebisen tillbaka mot mig men sedan släppte det. Det var lite läskigt haha. Åh vad jag vill hålla om det lilla knytet nu! Jag försöker att inte bli för exalterad för att få tiden att gå snabbt och det har fungerat bra hittills. Vi måste beställa barnvagn denna veckan och det har varit ett litet stressmoment. Det kommer förmodligen bli en Emmaljunga Viking, en jättesmidig cityvagn som är lite smalare och väldigt lättkörd. Mina föräldrar har bestämt att de vill betala för vagnen och det är vi tacksamma för, det är ett av de dyraste köpen (så klart beroende på vilken vagn man väljer) men de vill att vi har en vagn med god kvalité och därför ska den vara nybeställd. Hade vi betalat själva hade vi köpt en vagn på nätet (så mycket billigare).

Nedan ser ni bild på mig och magen, pappas ölmage och fina Anton som klappar min mage : )

Kram

 

v 25 (4)v 20 (2)v24 (7)

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna