VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Julgranen är på plats

Vi som bestämte att vi inte ska ha någon gran i år heller fick ändå lust att ha en veckan innan jul. Vi fick ingen julkänsla här hemma så granen gjorde pricken över i:et. Nu väntar jag bara på min beställning av två klänningar så jag kan prova ut dem innan jul 🙂

Anton har blivit inringd till jobbet och får fler tider vilket är super och det är helt annorlunda att vara hemma själv med lillan. Så ensamt men ändå inte. Idag har hon varit väldigt ledsen till och från och jag har inte kunnat trösta henne vilket är jätte frustrerande. Nu tror jag verkligen att det är tänder som är på gång för hon är i sin mun hela tiden och dregglar jättemycket och gråter rakt ut från ingenstans. Stackars liten. Tur att man inte kommer ihåg hur det känns.

Vi åkte och besiktigade bilen hon och jag. Då skötte hon sig exemplariskt. Men bilen var det inte lika bra med. Två lysen ska bytas och handbromsen var inte så bra så det blir verkstad på fredag och så får vi se vad dem kan göra.

Nu ska vi snart äta raggmunkar, blodpudding och bacon (istället för fläsk blev det), vi är gammeldagsa här hemma när det gäller mat men det är så gott 🙂

Kram

20151216_164519 IMG_20151216_125411

Kommentera

Gravidbilder från graviditeten med Chloéy

Som jag nyligen har skrivit har jag fortfarande inte tagit en enda bild av min gravidmage nu men med Chloéy i magen togs det massor. Det är roligt att se tillbaka på de fina bilderna med en lite större mage, när allt var så spännande och nytt. Här har ni en del av dem:

20150718_13473320150718_115421

20150719_165316

slutet v 20 (2) v21 (2)

v28 (2)

v30 (1) v30 (2)

v31 (2)

v31 (9)

v32 (3) v33 (3)

Kommentera

Bvc ger oss dåliga råd

Sedan vi började gå till Bvc med Chloéy så tycker vi de har sagt väldigt konstiga saker och gett oss dåliga råd. Jag tycker om vår sköterska men förtroendet för henne och kunskaperna kring vissa saker är inte jätte högt.

I början när Chloéy äntligen fick ta bort sonden från näsan så var de väldigt otydliga med information. När hon hade sonden matade vi henne genom slangen var tredje timme men ombads fortsätta med det efteråt fastän det inte fungerade. Vi fick väcka henne och hålla på istället för att vänta tills hon vaknade själv. I början var hon för svag för att säga till när hon ville ha mat eftersom hon föddes tidigt men när sonden var ute hade det fungerat men vi vågade inte testa. När vi hade satt alarm och råkat stänga av det i sömnen på nätterna mådde jag dåligt i onödan när jag trodde hon svalt men Chloéy behövde ändå sova men Bvc tyckte ändå skulle vi ge mat…

Vi var på ett återbesök på neonatalavdelningen där vi vistades när hon var född. De vägde och mätte och kollade igenom henne. Efter kontrollen frågade läkaren om vi fortfarande ger henne järndroppar. Jag blev som ett frågetecken för det var inget som Bvc hade sagt till om heller. Tydligen så får för tidigt födda barn järndroppar fram till dem är 6 månader men Bvc hade sagt att vi skulle börja när hon var 6 månader… Så störande. Jag gick och köpte järndropparna men vi gav dem bara ett par dagar för Chloéy hade svårt för att göra nummer två och hon var extra gnällig så vi tog själva beslutet att avstå. Vi har ändå missat mer än hälften av tiden och vi vill inte att hon skriker mer än vad hon redan gör.

För flera veckor sedan ringde jag Bvc och frågade om råd. Chloéy hade varit otroligt skrikig i en vecka och jag trodde det var någonting. Det enda rådet de gav mig var att testa och ge alvedon för att se om hon lugnade sig. Vad är det för råd? Medicin är väl den sista utvägen? De gav mig ingen anledning till varför för det fanns ingen anledning att ge henne Alvedon. Jag pratade med pappa om det och han sa att vi skulle ge henne mer mat så det gjorde vi och hon blev lugnare samma dygn.

Eftersom jag inte ammar Chloéy av olika anledningar (jag hoppas kunna amma nästa bebis) så är det trögare med magen för att hon får ersättning. Det tog inte så lång tid innan vi märkte att det var jobbigt för henne att bajsa och vi gick även då och frågade vid ett Bvc besök. Rådet vi fick då var att ge laktulos. Laktulos har jag själv använt när jag hade min stressmage och bieffekterna kan göra det värre, det visste jag. Men jag skulle alltså ge det till min 1 månad gammal dotter? Det tog emot att ge henne en liten dos i maten under en dag fastän det tillslut lättade. Vi gav inte mer efter ett samtal med min pappa den gången också. Det slutade med att vi bytte ut hennes mat till en sort för känsliga magar och vips så fungerade magen bättre.

Vårt Bvc har gett oss fler dåliga än bra råd och innan jag börjar med något nytt när jag tycker det låter skumt så pratar jag med min familj i Stockholm först. Det känns så tråkigt att byta när man känner igen sig där vi är inskrivna men det kanske inte är värt det när det är som det har varit från början.

Kram

20151214_102950 20151214_102015

Kommentera

Ingen lucia här hemma, bara skrik

Det går upp och ner med Chloéy nu. Ena stunden skriker hon rakt ut och slutar inte hur mycket vi än tröstar, men sedan kan hon vara jätteglad och le och på lekhumör. Jag hoppas innerligt att det inte beror på den lilla mängden gröt hon fick i sig för första gången igår. Hon fick max i sig en liten tesked om ens det för hon spottade så mycket. Tänk om hon är så känslig? Vi kommer testa ge henne samma sorts gröt om ett par dagar för att se om hon reagerar likadant.

Jag tror inte det är på grund av gröten. Och det kan inte vara för att hon är hungrig för vi ger henne mat lite oftare för att hon vill ha det tightare mellan målen och mängden räcker för hon brukar inte äta upp 210 ml som vi nu erbjuder henne, bara när hon är jätte hungrig.

Vi funderar på om det kan vara växtvärk eller om tänderna börjar komma också, men vi ser och känner inget i tandköttet men det syns inte försen tänderna tränger upp.

Man blir så frustrerad när ett barn bara skriker. Innan vi fick Chloéy och jag gick förbi en barnvagn med en skrikande bebis i undrade jag varför mammorna inte tog upp sina barn direkt men nu förstår jag. Det är inte hela världen att de skriker en stund, vi kan ändå inte ta upp dem direkt i alla lägen och orken att göra det finns inte alltid. Som förälder lär man sig ignorera skriken för en stund för annars skulle alla föräldrar bli galna.

Jag är så sjukt trött på hennes skrik redan nu och det har gått ett dygn. Jag blir på så dåligt humör, har ingen lust att prata med någon eller träffa någon. Jag vill bara stänga in mig tills det är över.

Det är lucia idag men jag kan inte bry mig mindre än vad jag gör nu. Innan jag fick barn var det enklare att förbereda fika och annat mys men jag är oftast så slut eller har jag ingen lust att fira det som ska firas så det blir inget tillslut. På Instagram ser jag bilder på småbarn i samma ålder som Chloéy som har luciakläder på sig. Vi fick en tomtedräkt av Antons mamma som hon tyckte Chloéy skulle ha på julafton. Anton bökade på henne den innan men den var alldeles för varm och Chloéy skrek. Ni får ha en mysig söndag.

Kram

20151213_102126

De röda strumpbyxorna sitter kvar men tomteklänningen fick vi lägga undan.

1450009009403-245050712

Kommentera

Bortskämda 90 talister

Jag känner mig bortskämd för att jag inte trivs i vår nya lägenhet. Det har jag inte gjort sedan vi kom hit och jag hade ingen lust att flytta hit efter kontraktet var påskrivet. Det är så tråkigt. Jag vet inte om det bara är just lägenheten jag inte trivs i eller om det är i området. Det är bara nybyggda hus och bostadsrätter samt några hyresrätter. Allt är så nytt och jag känner inte mig hemma. Sedan har jag hela tiden i bakhuvudet att vi kommer behöva större boende efter att nästa barn är lite större. Chloéys rum är inte jättestort och vi har datorn på ett skrivbord i samma rum så det får inte plats två sängar där inne sen. Det nya knytet får ligga i vårt sovrum i en spjälsäng så länge men jag har redan nu börjat leta efter fyror och femmor. Det tar sådan tid att få lägenhet här i Växjö så man måste vara ute i god tid.

Vi kommer inte kunna köpa något eget försen Anton får ett heltidsjobb i form av en fast anställning så det är inget alternativ. Vi klarar oss där vi är nu men det är verkligen svårt att känna sig som hemma och att göra i ordning i en lägenhet man vet man kommer behöva flytta ifrån inom ett och ett halvt år. Alla väggar är vita och jag vill tapetsera men samtidigt inte för att jag tänker på att jag vill flytta till ett ställe vi kan bo längre i. Men då kommer nästa ”problem”. Jag vill studera efter att jag har varit mammaledig ett tag med nästa barn och utbildningen finns inte i Växjö… Om jag hinner plugga upp några betyg och göra högskoleprovet och lyckas komma in så kommer vi behöva flytta till Stockholm. Det kommer vara värt det i slutändan men det är så synd att jag inte kan studera här där vi vill uppfostra barnen när dem är små.

Jag är kräsen och säkert lite bortskämd i mina tankar men det är jag inte ensam om. Just min generation 90 talisterna är en kräsen generation. Vi nöjer oss inte så lätt med jobb, boende, låga inkomster och annat. Vi vill ha det bästa och ta oss till toppen utan ansträngning eller några konstigheter.

Jag kommer ihåg mitt samtal om att flytta hemifrån med mina föräldrar när jag gick i gymnasiet. Jag berättade min vision av hur jag ville bo och hur min första lägenhet skulle se ut. Mamma och pappa skakade båda på sina huvuden och sa att jag hade för höga förväntningar. Ja det hade jag säkert och de förklarade att den första lägenheten oftast är den värsta. Mamma berättade om en liten etta hon hade bott i där hon fick duscha över toalettstolen bland annat. Det ingick inte i min vision kan jag säga men jag flyttade inte hemifrån ensam. Anton och jag flyttade ihop i en tvåa i Stockholm som var gammal men mysig. Sedan kom vi tillbaka till Växjö igen och bodde hos Antons föräldrar tills vi fick en tvåa i stan som var jätte fin tyckte vi. Nu sitter vi i en lägenhet byggd 2011 och det finns nog inte ett fel med den. Vi är 21 år gamla och vi kan inte tänka oss att bo som vi gjorde första gången. Ju bättre man får det och uppgraderar sig till gör det svårare att byta ner sig senare.

Jag har arbetat sedan jag var 14 år gammal medans Anton hade första sommarjobbet när han var 16 år. Sedan dess har jag alltid haft ett jobb och jag har inte varit jätte kräsen men när jag har känt att jag har fått tillräckligt med erfarenhet av en bransch så byter jag. Jag vill inte tillbaka till vården till exempel och att arbeta i butik är ingenting för mig. Jag har kvar min tjänst på OKQ8 men vi får se om jag kommer tillbaka dit. Nu är det långt kvar i och med att vi ska få barn nummer två så det ger mig mer tid att tänka.

Jag tror att många är kräsna när de ska söka jobb idag men jag förstår det. Tiderna har förändrats sedan mina föräldrar jobbade på det första och bästa arbetet de kunde få. Idag är vi mer kräsna. Samhället är stressigare och fler mår psykiskt dåligt och är deprimerade. Att ha ett jobb man vantrivs med går inte då, det gör det värre så vi söker oss till de arbetena som är svåra att få så det kan ta längre tid att få jobb. Det finns många arbetsplatser med dåliga villkor, orättvisa chefer samt kollegor. Om det inte går ihop sig och man stannar för länge går det nedåt tillslut men vi är värda mer än så. Jag har en del erfarenheter av sådana jobb och det är inte kul att gå till jobbet. Jag stod ut flera gånger men det finns en gräns av hur mycket en person tål. På arbetet vistas vi så många timmar i veckan och att ha en bra arbetsmiljö och kollegor man kommer överens med är ett måste. Är vi då bortskämda eller tänker vi mer på vår hälsa idag? Jag tänker mycket på min hälsa och mitt välmående ska jag erkänna men ni tänker kanske annorlunda?

Ta hand om er där ute

Kram

20151212_140354(0)

Kommentera (2)


För att få de senaste uppdateringarna