VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Tylers operation

I tisdags blev operationen äntligen genomförd! På måndags kvällen la jag Tyler senare för att han inte skulle vakna för tidigt morgonen därpå. Han fick ju inte äta någonting innan operationen och jag var nervös över att han skulle bryta ihop totalt på grund av det. Ack så fel jag hade, Tyler skötte sig toppenbra och tjatade inte om mat alls. Vi hade pratat om vad som skulle hända och han hade stenkoll på allt. Vi gick igenom papperna vi fick hem inför operationen där det stod steg för steg med bilder. Allt ifrån att man inte fick äta innan och bli stucken med en nål till att man får glass när man har vaknat. Tyler kom ihåg de flesta stegen och han gick igenom dem noggrant med mig på kvällen innan han skulle lägga sig helt utan min påverkan och det kändes bra för då visste jag att han hade tagit till sig informationen vi hade gått igenom. Det första vi gjorde på morgonen var att sätta på Tyler Emla plåstren i båda armvecken och på ena handen. De ska sitta i minst en timme men vi satte på dem tidigare än så. Vi vet med oss från Chloéys historik att bedövningen fungerar bättre om de sitter ännu längre än en timme.

Tyler och jag tog bussen till sjukhuset och Anton lämnade Chloéy och James på fritids eftersom det är påsklov denna veckan. Under tiden han gjorde det hann Tyler och jag fram till avdelningen där vi började med att ta längd och vikt. Sedan fick vi vänta på ett rum ungefär en halvtimme tills de hämtade oss igen och Tyler fick byta om till sjukhusnattlinne samt få en nål insatt. Jag var lite orolig över det momentet men det gick så himla bra för Tyler sa inte någonting utan han lekte med sakerna de hade i samma rum samtidigt som sköterskorna hittade ett bra ställe att sticka honom på. Efteråt fick han fortsätta leka i samma rum en stund för vi skulle vänta ett tag innan det var dags att gå ner till operationssalen. Vi väntade i lite mer än en halvtimme till och under den tiden hann Anton komma upp till oss. Sedan var det dags att gå ner och en sköterska följde oss hela vägen. Jag fick sätta på mig en mörkblå kappa och en mössa för håret. Jag skulle följa med när Tyler sövdes och det fick bara följa med en förälder. Vi väntade i tio minuter utanför operationsavdelningen och sedan sa vi hej då till Anton och blev ledda till ett rum där vi fick vänta ytterligare tjugo minuter för att få komma in till salen. Innan dess kikade både operationsläkaren och narkosläkaren in för att ställa några frågor. Bland annat undrade de om Tyler hade några förkylningssymtom och ja det hade han men han är lite förkyld hela tiden på grund av halsmandlarna. Det var okej och de hade överseende med det när det gällde just dessa operationerna. Man fick dock inte vara för slemmig i halsen och det var inte Tyler den dagen.

Jag underhöll Tyler med sånger och vi lekte kurragömma i ett litet rum på några få kvadratmeter. Han var nöjd och glad och det gjorde mig glad. Plötsligt var det dags och vi fick komma in i operationssalen. Jag har aldrig tidigare varit inne i en operationssal så det var nytt för mig liksom det var för Tyler. I mitten av rummet stod en säng och runt om sängen fanns redskap och maskiner samt minst 5 personer med olika funktioner. Alla var jätte snälla och tillmötesgående och försökte charma Tyler på alla sätt de möjligen kunde. På sängen satt ett gosedjur i form av en lokatt, den hade också en sjukhusmössa på sig. Tyler fick hoppa upp i sängen och alla flockades runt honom. Jag var där hela tiden han var vaken och de gav Tyler masken man får när man sövs, men enbart masken, ingen slang kopplad till den. De ville testa om han tyckte det var okej att ha den i ansiktet. En av tjejerna i rummet (de var alla tjejer) tog fram tre pennor i tre olika färger. Tyler fick välja en och han valde en brun. Den doftade chokladtårta och de sa att han skulle måla med doftpennan inuti masken om han ville. Efter det bad de honom sätta masken mot ansiktet och fortsätta lukta. Sedan konstaterade de att Tyler kunde sövas med mask och man kopplade direkt på slangen. Allt detta gick otroligt fort och smidigt för på bara någon minut hade Tyler försvunnit in i en annan värld i masken samtidigt som man sprutade in vätskor i hans kanal via handen där han tidigare hade blivit stucken. På ett kick blev hans kropp tung och en av tjejerna höll i hans huvud som föll tungt i hennes hand. De la honom tillrätta på operationsbordet och jag skulle gå ut. En av personerna följde mig ut och jag kikade på Tyler bakom mig innan jag lämnade rummet. Där låg han, helt ovetandes och nedsövd. Min lilla Tyler.

”Är du okej” frågade tjejen som följde mig. ”Inte nu längre” svarade jag och brast ut i gråt. Allt hade gått SÅ bra, jag hade känt mig hur lugn som helst hela tiden men jag tror det blev för surrealistiskt att lämna Tyler på operationsbordet alldeles blottad och utlämnad till vårdpersonalen. Jag var tvungen att få ur mig den känslan och det fick jag. Utanför väntade Anton och han fick ta emot en gråtande sambo vilket han absolut inte var med på. Tjejen berättade lugnt och stilla vad som skulle hända samt att de skulle ringa till mig när Tyler kommer till uppvaket. Hon försäkrade sig om att vi var okej innan hon gick in till de andra igen. Anton och jag tog hissen ner till cafét, jag hade inte ätit frukost ännu eftersom jag inte ville sitta och äta hemma framför Tyler på morgonen när han fastade.. Det kändes snabbt bättre och vi väntade spänt på att min telefon skulle ringa. Vi hann fika färdigt innan ringsignalen ljöd. I telefonen sa en man att Tyler hade kommit till dem på uppvaket och att vi kunde ta oss dit nu. Anton och jag tog hissen till våning fyra och hittade snabbt dit. Tyler låg i sidoläge i en sjukhussäng och sov fortfarande. Han såg liten och skör ut. Han hade en syrgasmask framför ansiktet och lokatten var fortfarande med. Personalen på plats var väldigt alerta och tittade till alla patienter regelbundet, de var precis intill hela tiden.

Vi skulle inte få träffa läkaren försen Tyler hade vaknat och hon kunde undersöka honom och det tog ett tag. För oss tog det faktiskt extra lång tid för Tyler vaknade inte upp som de andra barnen i samma rum gjorde. Tre andra barn i lite olika åldrar upp till 6 år vaknade före Tyler och det var inga konstigheter. Tyler vaknade först till en gång och kom upp till mig i knät men somnade om direkt. Sedan vaknade han efter en stund igen och var jätte ledsen. Han ville direkt gå därifrån och pekade mot utgången. Det gick inte nå fram till honom för han var helt inställd på vad han ville. Han hade ingen ögonkontakt med någon och han svarade inte när vi pratade med honom. Personalen var tvungna att koppla från slangen med dropp han hade för att vi skulle kunna bära honom och gå med honom i famnen. Det borde hjälpa tänkte vi. Nej nej. Han fortsatte skrika och gråta. Efter säkert femton minuter utan framgång gav de honom lugnande och Tyler somnade om. Han fick lugnande ytterligare 2 gånger efter det för att han vaknade i samma tillstånd. Men tillslut, efter tredje gången vaknade han och lugnade äntligen ner sig med hjälp av Anton och mig som lockade med allt vi visste han tyckte om. Vi fick kontakt med Tyler och han svarade på tilltal. Han ville till och med äta den där glassen han hade tänkt mycket på innan operationen.

När det var dags att undersöka Tyler var hans operationsläkare inte längre tillgänglig så vi fick prata med en annan läkare som utförde samma ingrepp. Hon berättade att operationen hade gått bra, att de hade tagit bort två tredjedelar av halsmandlarna samt att de hade skrapat bakom näsan också. Vi fick ställa frågor och sedan fick vi stanna tills Tyler var tillräckligt pigg. Han kräktes upp blod som hade kommit ner i magen efter att han ätit sin glass och druckit saft. Det var bra sa personalen på plats. Väl hemma fortsatte Tyler kräkas allt han drack och åt. Han ville gärna äta men han fick inte behålla särskilt mycket. Vi kom hem med Tyler på eftermiddagen vid två tiden. Han sövdes kvart i tio på förmiddagen. Hemma sov han konstant med undantag för några få uppvak och försök med att dricka samt äta lite yoghurt. Till klockan två på natten sov Tyler och då var han ganska pigg. Han ville äta och dricka igen. Denna gången fick han äntligen behålla både mat och vätska men vi tog det försiktigt. Sedan fick jag honom att somna om igen och han vaknade på bra humör igen. Tyler har inte klagat så mycket på smärta i halsen, bara vid enstaka tillfällen. Vi märker att han sväljer lite hårdare när han äter fast mat men han säger ingenting. När han inte har medicin i kroppen blir han varm och öm så det har hjälp att ge honom Alvedon och Ipren. Om han får feber över 38,5 grader måste vi ringa in till mottagningen men än så länge har han inte haft hög feber. Han har haft förhöjd temperatur bara. Idag är det tredje dagen efter operationen och Tyler hoppar och stojar. Vi försöker få honom att ta det lite lugnare men han har mycket energi. Han ska inte överanstränga sig de första dagarna för det kan göra mer ont i halsen då.

Om allt fortsätter gå i rätt riktning är Tyler tillbaka på förskolan efter påsk. Han måste kunna äta ordentligt utan problem och hans dippar som kommer och går när han blir matt och orkeslös måste upphöra. Vi är glada att operationen är gjord och vi hoppas det kommer gynna Tyler i det långa loppet. Jag är särskilt tacksam för att det inte var en mer allvarlig operation och jag ser upp till alla föräldrar som tar sig igenom enorma kriser som uppstår när barn måste genomgå svåra och omfattande operationer. Jag lämnade Tyler på operationsbordet med stort förtroende till personalen på plats och det fanns inga stora risker alls med operationen. Men tänk att lämna sitt barn på operationsbordet och inte veta om man kommer ses igen. Jag kan bara föreställa mig den känslan. All kärlek till er. Jag vill även önska er alla som läser detta en fin påsk! Hoppas vädret är med oss ❤

 

Kommentera

Tyler 3 år och James friidrottstävling!

Äntligen har Tyler fyllt 3 år och om jag har tolkat honom rätt har hans födelsedagsfiranden varit över förväntan! Vi har firat under två olika tillfällen hemma hos oss, i torsdags och i lördags. Sedan har han blivit firad på förskolan på fredagen. På torsdag morgon väckte vi honom med sång och när han hade vaknat sjöng vi en gång till för han missade hela sången haha! Han var ganska yrvaken till att börja med men förstod snabbt att det äntligen var hans dag. Han fick massa presenter och han var jätte taggad på att öppna allihopa. På dagen var han ledig och senare på eftermiddagen kom Tylers farmor, min mormor och hans faster. Vi fikade och åt pizza på kvällen vilket är en av hans favorit-rätter. Fredagen blev lugnare och jag gjorde färdigt Tylers tårta på kvällen. Sedan var det fullt ös på lördagen.

Chloéy hade innebandyträning tio i nio på morgonen. James skulle delta i en friidrottstävling som började kl.11.00 och kalaset för Tyler började 16.00. Jag tog med mig James och Tyler till tävlingen och Anton och Chloéy mötte upp oss i arenan efter hennes träning. James fick tävlingsnummer 160 och första grenen han skulle göra var att kasta kula. Sedan blev det längdhopp och till sist 60 m. Detta var James andra tävling i friidrott och jag hoppas han kommer vilja vara med fler gånger. Han blir bara bättre och bättre och lär sig nya tekniker som han inte själv reflekterar över så mycket. Det viktigaste är alltid att han ska tycka det är roligt och han har inte varit 100% tillfredsställd detta halvåret. Han får gå terminen ut och sedan tar vi ett beslut därefter. James vill gärna börja på fotboll och vi hoppas han kan få en plats snart men det har varit fullt länge i laget han vill spela i…

Vi hann mellanlanda hemma ett par timmar innan det kom gäster och det bjöds på Tylers andra favoriträtt – korv (med bröd). Tyler fortsatte få massa fina presenter och han har verkligen blivit överväldigad av alla fina saker. Som ni ser på bild fick han ett vrålåk som han är väldigt stolt över. Tack alla som har grattat Tyler på hans födelsedag, allt från telefonsamtal till presenter och sång! Kram!

Kommentera

Studiedag för Tyler

Idag har Tyler haft studiedag så vi har hängt hela dagen han och jag! Han var väldigt sugen att gå till förskolan imorse men jag förklarade att den är stängd och att han var tvungen att vara hemma med mig och han verkade förstå vad jag menade. Nästa sekund berättade han för James och Chloéy att han skulle vara hemma för att skolan är stängd. Han pratar konstant och lär sig hela tiden nya meningar och ord, han är väldigt klok i det han säger också. Som till exempel när han vill säga något till mig när jag inte lyssnar, då säger Tyler med sin lugna fina röst ”Mamma, jag pratar med dig” och samtidigt tittar han på mig bestämt med sina fina ögon. Anton säger att jag gör likadant med James och Chloéy när dem inte lyssnar på mig och Tyler har tydligen tagit efter haha!

På morgonen tog vi bussen till min mormor och gick ut i solen och lekte. Sedan tog vi oss vidare till affären där mormor behövde handla lite. På vägen hem köpte vi pizza som vi åt till lunch, det var Tylers önskemål om vad han ville äta. Pizza är en stor favorit hos honom. Efter maten var det dags för vila och han slocknade i mormors stora, sköna säng. Sedan har resten av dagen bara flutit på. Anton och jag var på besök på en förskola på eftermiddagen för att vi har gått i tankarna om att byta till en skola som ligger närmre oss. Efter sommaren byter Tyler ändå grupp eftersom han fyller 3 och då blir det även byte av pedagoger och det är just pedagogerna i hans nuvarande grupp som är den största tryggheten samt anledningen till varför han går kvar där han är. Vi ska titta på ett till alternativ i början av april så vi får lite att jämföra med, sedan får vi se vad det blir och om vi tittar vidare!

Operationen som skulle ske den 7:e mars har inte blivit av som ni kanske förstått. Den blev framflyttad till den 26:e mars för att det var någon mer prioriterad operation de skulle göra. Tyler fyller år den 21:a mars och jag är glad att han får opereras efter han har haft sitt kalas för han pratar varje dag om sin födelsedag. Det börjar närma sig på riktigt nu och vi är nästan färdiga med hans presenter. Jag tycker alltid det är svårt att köpa nya leksaker till barnen för även om de önskar sig något speciellt betyder inte det att de leker med sakerna särskilt mycket. Tyler har fortfarande ett mega-stort intresse för bilar och det hänger kvar. Han önskar sig såklart ännu mer bilar men vi måste stoppa inflödet där känner vi haha. Tågbana fick han i julklapp och den tycker han fortfarande om. Anton fick dock idén att köpa en speciell bana till hans ”hot wheels” bilar han gärna leker med. Det finns många sorters banor och de är väldigt dyra att köpa nya så vi kollar just nu på begagnade banor. Det blir nog en sådan bana också, men sedan får det räcka med saker från oss! En till önskan Tyler har är en biltårta och det uppdraget tar jag mig på såklart och jag ska inte göra honom besviken. Men små barn som Tyler skulle bli glada av vilken biltårta som helst, det skulle räcka att bara ställa en liten leksaksbil på. Jag ska göra lite mer än så men jag har inte riktigt bestämt mig för hur den ska se ut ännu..

Hoppas ni har haft en fin måndag, kram!

Kommentera

Tyler har fått sin operationstid!!!

Vi har äntligen fått en operationstid till Tyler!!! Det har gått nästan 1 år sedan vi var i Thailand förra året där han blev väldigt sjuk i början av resan vilket resulterade i att vi fick veta mer om hans hälsa på några dagar jämfört med hemma i Sverige under nästan 2 års tid… Jag var ofta med Tyler hos jourläkare och på akuten samt vårdcentralen. Ingen tog Tylers problem på allvar när han var en väldigt liten bebis kände jag. I Thailand undersöktes han grundligt och de var väldigt måna om att vi skulle kontakta svensk sjukvård när vi kom hem för att fortsätta utreda hans andningsvägar. Häromdagen ringde dem till mig från barndagvården på Växjö Lasarett och erbjöd en tid den 7:e mars! Jag var lite chockad av samtalet för jag var inte förberedd. Det var över ett halvår sedan det bestämdes att han skulle opereras när vi var på ”öron, näsa, hals” på sjukhuset. Jag frågade så mycket jag kunde komma på men personen jag pratade med försökte avsluta samtalet flertalet gånger under tiden märkte jag. Men jag ville inte lägga på luren innan jag hade fått veta mer om ingreppet och vad som händer efter operationen. Hon berättade att de ska ta bort 2/3 av hans halsmandlar men att de inte vet om de behöver ta bort något av polyperna bakom näsan och därför ska man kolla det under ingreppet. Operationen tar ungefär 30 minuter och vi åker hem samma dag. Det låter väldigt smidigt och vi hoppas det kommer gå snabbt. Anton och jag är väldigt lättade över att det kommer bli av och vi vet att det kommer underlätta för Tyler i framtiden. ♥

För ett litet tag sedan var Anton och jag med Tyler på ett annat vårdbesök som vi trodde var ett förberedande möte inför operationen. Detta var innan jul. Men när vi kom till läkarbesöket på barnmottagningen och läkaren frågade ”vet ni varför ni är här” tittade Anton och jag på varandra som stora frågetecken och jag kom på varför vi egentligen var där. Jag kände mig lite lurad av kallelsen som inte sa vad besöket gällde och sedan blev det bara så konstigt för att vi var inställda på att det gällde operationen. Besöket handlade istället om Tylers fläckar han har på kroppen. De ser ut som leverfläckar men det är det inte och han får fler och fler med åldern och några växer sig större. Jag upptäckte de allra första när han var cirka 2 månader gammal. Då var fläckarna väldigt ljusa, som en svag skugga på huden. Efter några veckor till blev de mörkare och mörkare och sedan fick de precis samma nyans som födelsemärken har. En utredning påbörjades redan då för att ta reda på varför han hade dessa fläckar på kroppen. Vi började på BVC men blev skickade vidare till en hudläkare och sedan till barnmottagningen. Innan vi fick svar på vad det kunde vara hade jag googlat fram det och jag fick fråga läkarna om det var sant. De kunde inte svara 100% säkert för att fläckar på huden enbart är ett första symtom på att man kan ha sjukdomen som heter neurofibromatos.

Det tog ett tag innan jag kunde uttala namnet korrekt och i början läste jag på så mycket att jag blev rädd över vad som kan komma att ske i framtiden. Förutom fläckarna kan det bli mycket mer allvarligt i form av neurologiska sjukdomar. Fläckarna kallas för godartade tumörer vilket låter läskigt bara det. Än så länge har han inte fler symtom och därför har han inte fått någon diagnos. Det får vi se med åldern i takt med hur hans utvecklingskurva ser ut. Utöver att han får gå på läkarbesök 1 gång per år får han också gå till ögonläkare 1 gång per år. Där var vi häromveckan och de gav Tyler ögondroppar som utvidgar pupillerna så de kan titta långt in i ögat efter små fläckar. De har inte sett några hittills vilket är jätte positivt. Sjukdomen finns i tre olika steg och Tyler är inte ens i steg 1 ännu men tillsammans med läkare håller vi koll. Jag är tacksam för att det inte har blivit några fler symtom och trots att jag var väldigt nojig i början och såg allting som avvikelser ser jag inte på det med samma ögon nu. Vi tar det som det kommer och om vi upptäcker något nytt eller ovanligt får vi gå vidare med det i sådana fall.

Det finns så många sjukdomar man kan drabbas av och jag är tacksam att mina barn inte har fått något allvarligare än vad de har. Chloéy har fortfarande sin barnreumatism men som jag skrev i ett tidigare inlägg ska vi testa att ta bort hennes medicin till våren vilket är ett stort steg i rätt riktning. Om det inte skulle fungera fortsätter vi som vi har gjort med hennes mediciner vilket går hur bra som helst. Tyler kommer få sin operation som kommer göra att han kan andas, sova och äta bättre. Det är många frågetecken kring neurofibromatosen men vi försöker att inte oroa oss i onödan. ♥

Ha en fin eftermiddag och kolla gärna in bilderna på tillbakablicken när vi var på sjukhuset i Thailand förra året!

Tyler idag – hemma och sjuk

I Thailand
Ambulansresan

Första natten

Efter andra natten och MÅNGA stick samt mediciner senare..

Tylers favoritaktivitet på sjukhuset

Under ett besök av Pappa och Fia som befann sig i närheten tog vi oss äntligen utanför sjukhuset och fick lite värme på oss igen ♥

Äntligen tillbaka på hotellet igen ♥

MIN ÄLSKADE, GYLLENE TRIO ♥♥♥

 

Kommentera

Konflikter i skolan och kompisar med dåligt inflytande..

Det är en väldigt skön känsla när samtliga barn är badade/duschade en söndag kväll, naglarna är klippta, öronen topsade och de somnar gott utan att ett världskrig har uppstått. Igår var en sådan söndag. James och Chloéy hade varit iväg från lunch till kvällen på aktiviteter och kalas och därför var de särskilt trötta. De kom hem lite innan halv åtta efter att James varit på sin friidrotts träning och Chloéy på ett barnkalas för en kille i klassen. Kalaset var på Wallride och Chloéy var helt genomsvettig när hon var färdig så inte nog med att hon redan hade duschat på morgonen, hon fick duscha igen för att det kliade så mycket på kroppen. På lördagen hade Chloéy dans i vanlig ordning och därefter lekte hon med en av sina bästa kompisar som går på samma dans! James leker för det mesta med en och samma kompis som även är hans bästa kompis sedan han var 4 år. Jag har inte sett James leka så bra med någon annan kompis som han gör med sin bästa vän och jag är så glad att dem två har hittat varandra för de är väldigt lika i sättet att va på. Om de själva hade fått bestämma hade de lekt varje dag haha! Just nu bor vi nära varandra och då blir det enklare att gå förbi och leka en stund även på vardagarna vilket kan vara svårt att få till annars.

Det finns kompisar som vi har blivit tvungna att ta lite avstånd till både för Chloéy och James och det har gett positiva resultat. Det är på grund av olika anledningar som leder till samma sak – att det påverkar James och Chloéy negativt som till exempel personlighetsmässigt. James har haft flera sådana personer som påverkat honom mindre bra och vi tog ett längre uppehåll när han inte fick ta hem, eller följa med specifika kompisar hem. Samtidigt pratade vi med James om varför och vad som krävdes för att han skulle få leka med dem igen och det finns en hel del som krävs av James själv. Det är inte lätt för honom dock att alltid vara den som säger ”nej” när någon hittar på ett bus som går över gränsen. Han vill inte vara den som är ”tråkig” men vi har hjälpt James förstå att man inte är en bra kompis bara för att man gör som andra säger. Ett tag tog James med sig saker till skolan som han inte fick. Det kunde vara godis, lego, läsk som han smugglade ner i sin ryggsäck. Han ville vara snäll mot sina kompisar och det är en fin tanke men det är inte heller rätt väg att gå. James har blivit så mycket bättre på att säga ifrån och inte gå efter de kompisar som inte är snälla eller ska göra hyss. Jag tror mycket på att hjälpa våra barn att känna sig trygga i sig själva så de vågar stå emot andra människor de möter nu och i framtiden. De ska aldrig göra någonting som går emot deras egen magkänsla för det ska kännas bra i kroppen men det är såklart lättare sagt än gjort. Man måste träna på det och så småningom kommer de förstå vad som känns rätt och vad som känns fel för just dem. Det är en annan sak vad som faktiskt är rätt och fel och det måste tas hänsyn till också.

Chloéy har helt andra problem med sina kompisar. Det är stor skillnad på hur tjejer beter sig och hur killar beter sig. Chloéy går i tvåan nu och från att ha bråkat om småsaker i förskoleklass med tjejkompisarna, bråkar de om lite större grejer nu och konflikterna kan hålla i sig under en längre tid. Det är inte ovanligt att vi får sms från en annan förälder som skriver att det har varit bråk mellan ett gäng tjejer och att de vill att alla ska prata med sina barn. Ofta handlar det om missförstånd och jag kan bli gråhårig av att andra föräldrar inte kan se helheten och att de inte tar vissa saker på mer allvar. Chloéy är en väldigt bra kompis i skolan och utanför skolan. Att hon bråkar konstant med James här hemma är en sak men hon gör det inte med kompisar. Hon älskar att leka med sina kompisar och hon vill att alla ska vara med och ha det bra. Hon är ofta en medlare i konflikter och säger till en vuxen om någonting händer som de inte kan lösa själva. Det är snarare så att de vuxna inte alltid lyssnar utan avfärdar det som barnen vill ha hjälp med.

Häromveckan hade vi utvecklingssamtal med Chloéy och jag berättade för hennes lärare om att Chloéy tycker det är särskilt jobbigt med en kompis i klassen. Hon är fysisk mot Chloéy och letar efter bråk konstant. Chloéy kommer ofta hem och berättar att det har hänt något och att hon har sagt till vuxna på skolan men ingenting händer. Denna gången berättade jag allting och nu ska de följa upp de här bråken mer och få ett slut på dem. Problemet till att de inte har tagit det mer seriöst är att det är för många vuxna inblandade för när Chloéy säger till när någonting händer (vilket oftast är under fritids) är det olika vuxna. Hon kanske har sagt till 5 olika personer och för varje person är det enstaka tillfällen men eftersom Chloéy har sagt till många vuxna om alla händelserna totalt har ingen utrett det mer. Detta förklarade jag för hennes lärare och först då förstod hon. Innan dess sa hon också att Chloéy ska fortsätta säga till en vuxen när någonting händer men nej, det räcker inte. Tillslut bestämdes det att läraren ska få information om allting som händer på fritids för att de inte ska missa något. Senast det hade hänt en sak hade Chloéy blivit puttad i en trappa vilket kunde gått illa. Den gången sa en vuxen till kompisen men ingenting mer hände. Gången innan dess blev Chloéy knuffad hårt på gården för att hon hade gått ifrån en lek med ett gäng tjejer inklusive kompisen som knuffade. Alla tjejer förutom den sistnämnda hade gått efter Chloéy och försökt förstå vad som blev fel och då kände sig den sista utlämnad och därför knuffade hon henne. Saken är den att det alltid brukar vara Chloéy själv som går efter kompisar som blir ledsna eller arga och denna enstaka gång som det var hon själv fick hon en hård knuff. Dessa är bara två av många saker som hänt och vi hoppas det kommer lugna ner sig med hjälp att läraren.

Det är känsligt när man pratar om andras barn framför pedagoger och lärare nu för det klassas som känsliga uppgifter och de får inte nämna några namn för oss föräldrar. Jag tycker det blir stelt och jag anser att jag som förälder har rätt att veta vem som har gjort någonting. Till exempel på förskolenivå när Tyler kommer hem med bitmärken och vi inte får veta någonting förutom att det har hänt och att det inte ska hända igen (men det sker 3 gånger på raken). Även när James och Chloéy gick i förskolan och var 5 år och de själva berättade om vad som hänt och vi frågade de vuxna visste de knappt vad de skulle säga. I huvudet skriker jag ”men hallå, jag vet vem det är som har gjort illa mitt barn, kan ni inte bara erkänna det?!”. Det kanske inte alltid spelar någon roll att få namn på barnen som gjort något men i vissa fall är det faktiskt viktigt. Särskilt nu i skolåldern och det vore väldigt bra att få veta hela sanningen som förälder för att kunna ta itu med saken. Det är ofta man får kontakta föräldrarna till barnen och lösa det därigenom än att skolan gör det, trots att konflikterna sker på skoltid. Vi tar väldigt allvarligt på om andra barn är elaka mot våra barn men också om våra barn skulle vara elaka tillbaka. I den åldern som Chloéy är i, är barnen väldigt medvetna om vad de gör trots att de inte alltid menar något illa, men det går att påverka dem väldigt mycket fortfarande. Jag har sagt till James och Chloéy att de inte behöver vara bästa kompisar med alla men dem ska vara det vi kallar för ”en bra kompis”. Mer behöver man inte begära.

Lilla Tyler har inte samma problem att dras med. De gångerna han blev biten gick han på sin andra förskola som vi inte trivdes med. De tog väldigt lätt på de där bitmärkena och varje gång det hade hänt något skyllde de på att de inte kan se allt. Jag brydde mig inte om att veta vilket barn som bitit honom, jag ville bara att de skulle ha mer uppsikt på det barnet eftersom det var hen som blev en ”fara” för andra barn. Tyler brukade inte reagera för stunden, han blev inte ledsen ens berättade dem. Men det måste ha gjort ont ändå såklart! Stackarn! Olyckor händer ofta på förskolan för barnen trillar och råkar smälla till en kompis med en pinne eller vad det kan vara. Tyler kommer hem med märken ibland men det är inget allvarligt och det är ofta engångsföreteelser. Om någon bråkar med honom och försöker ta någon leksak eller liknande blir han förvånad och säger inte mycket. Pedagogerna har berättat det för oss. Tyler går vidare och leker med något annat ifred. Men som han älskar sin förskola han går på nu! Pedagogerna, kompisarna, leksakerna, maten, vilan, ALLT! Han lever livet där haha.

Majoriteten av tiden i skolan är det bra med James och Chloéy också och vi fokuserar på det som är roligt och givande för dem. Skolan ska vara rolig och man ska se fram emot att gå dit. Det är många utmaningar som vi får ta oss igenom. Ha en fin måndag, kram!

20230825_195629

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna