VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Studiedag för Tyler

Idag har Tyler haft studiedag så vi har hängt hela dagen han och jag! Han var väldigt sugen att gå till förskolan imorse men jag förklarade att den är stängd och att han var tvungen att vara hemma med mig och han verkade förstå vad jag menade. Nästa sekund berättade han för James och Chloéy att han skulle vara hemma för att skolan är stängd. Han pratar konstant och lär sig hela tiden nya meningar och ord, han är väldigt klok i det han säger också. Som till exempel när han vill säga något till mig när jag inte lyssnar, då säger Tyler med sin lugna fina röst ”Mamma, jag pratar med dig” och samtidigt tittar han på mig bestämt med sina fina ögon. Anton säger att jag gör likadant med James och Chloéy när dem inte lyssnar på mig och Tyler har tydligen tagit efter haha!

På morgonen tog vi bussen till min mormor och gick ut i solen och lekte. Sedan tog vi oss vidare till affären där mormor behövde handla lite. På vägen hem köpte vi pizza som vi åt till lunch, det var Tylers önskemål om vad han ville äta. Pizza är en stor favorit hos honom. Efter maten var det dags för vila och han slocknade i mormors stora, sköna säng. Sedan har resten av dagen bara flutit på. Anton och jag var på besök på en förskola på eftermiddagen för att vi har gått i tankarna om att byta till en skola som ligger närmre oss. Efter sommaren byter Tyler ändå grupp eftersom han fyller 3 och då blir det även byte av pedagoger och det är just pedagogerna i hans nuvarande grupp som är den största tryggheten samt anledningen till varför han går kvar där han är. Vi ska titta på ett till alternativ i början av april så vi får lite att jämföra med, sedan får vi se vad det blir och om vi tittar vidare!

Operationen som skulle ske den 7:e mars har inte blivit av som ni kanske förstått. Den blev framflyttad till den 26:e mars för att det var någon mer prioriterad operation de skulle göra. Tyler fyller år den 21:a mars och jag är glad att han får opereras efter han har haft sitt kalas för han pratar varje dag om sin födelsedag. Det börjar närma sig på riktigt nu och vi är nästan färdiga med hans presenter. Jag tycker alltid det är svårt att köpa nya leksaker till barnen för även om de önskar sig något speciellt betyder inte det att de leker med sakerna särskilt mycket. Tyler har fortfarande ett mega-stort intresse för bilar och det hänger kvar. Han önskar sig såklart ännu mer bilar men vi måste stoppa inflödet där känner vi haha. Tågbana fick han i julklapp och den tycker han fortfarande om. Anton fick dock idén att köpa en speciell bana till hans ”hot wheels” bilar han gärna leker med. Det finns många sorters banor och de är väldigt dyra att köpa nya så vi kollar just nu på begagnade banor. Det blir nog en sådan bana också, men sedan får det räcka med saker från oss! En till önskan Tyler har är en biltårta och det uppdraget tar jag mig på såklart och jag ska inte göra honom besviken. Men små barn som Tyler skulle bli glada av vilken biltårta som helst, det skulle räcka att bara ställa en liten leksaksbil på. Jag ska göra lite mer än så men jag har inte riktigt bestämt mig för hur den ska se ut ännu..

Hoppas ni har haft en fin måndag, kram!

Kommentera

Tyler har fått sin operationstid!!!

Vi har äntligen fått en operationstid till Tyler!!! Det har gått nästan 1 år sedan vi var i Thailand förra året där han blev väldigt sjuk i början av resan vilket resulterade i att vi fick veta mer om hans hälsa på några dagar jämfört med hemma i Sverige under nästan 2 års tid… Jag var ofta med Tyler hos jourläkare och på akuten samt vårdcentralen. Ingen tog Tylers problem på allvar när han var en väldigt liten bebis kände jag. I Thailand undersöktes han grundligt och de var väldigt måna om att vi skulle kontakta svensk sjukvård när vi kom hem för att fortsätta utreda hans andningsvägar. Häromdagen ringde dem till mig från barndagvården på Växjö Lasarett och erbjöd en tid den 7:e mars! Jag var lite chockad av samtalet för jag var inte förberedd. Det var över ett halvår sedan det bestämdes att han skulle opereras när vi var på ”öron, näsa, hals” på sjukhuset. Jag frågade så mycket jag kunde komma på men personen jag pratade med försökte avsluta samtalet flertalet gånger under tiden märkte jag. Men jag ville inte lägga på luren innan jag hade fått veta mer om ingreppet och vad som händer efter operationen. Hon berättade att de ska ta bort 2/3 av hans halsmandlar men att de inte vet om de behöver ta bort något av polyperna bakom näsan och därför ska man kolla det under ingreppet. Operationen tar ungefär 30 minuter och vi åker hem samma dag. Det låter väldigt smidigt och vi hoppas det kommer gå snabbt. Anton och jag är väldigt lättade över att det kommer bli av och vi vet att det kommer underlätta för Tyler i framtiden. ♥

För ett litet tag sedan var Anton och jag med Tyler på ett annat vårdbesök som vi trodde var ett förberedande möte inför operationen. Detta var innan jul. Men när vi kom till läkarbesöket på barnmottagningen och läkaren frågade ”vet ni varför ni är här” tittade Anton och jag på varandra som stora frågetecken och jag kom på varför vi egentligen var där. Jag kände mig lite lurad av kallelsen som inte sa vad besöket gällde och sedan blev det bara så konstigt för att vi var inställda på att det gällde operationen. Besöket handlade istället om Tylers fläckar han har på kroppen. De ser ut som leverfläckar men det är det inte och han får fler och fler med åldern och några växer sig större. Jag upptäckte de allra första när han var cirka 2 månader gammal. Då var fläckarna väldigt ljusa, som en svag skugga på huden. Efter några veckor till blev de mörkare och mörkare och sedan fick de precis samma nyans som födelsemärken har. En utredning påbörjades redan då för att ta reda på varför han hade dessa fläckar på kroppen. Vi började på BVC men blev skickade vidare till en hudläkare och sedan till barnmottagningen. Innan vi fick svar på vad det kunde vara hade jag googlat fram det och jag fick fråga läkarna om det var sant. De kunde inte svara 100% säkert för att fläckar på huden enbart är ett första symtom på att man kan ha sjukdomen som heter neurofibromatos.

Det tog ett tag innan jag kunde uttala namnet korrekt och i början läste jag på så mycket att jag blev rädd över vad som kan komma att ske i framtiden. Förutom fläckarna kan det bli mycket mer allvarligt i form av neurologiska sjukdomar. Fläckarna kallas för godartade tumörer vilket låter läskigt bara det. Än så länge har han inte fler symtom och därför har han inte fått någon diagnos. Det får vi se med åldern i takt med hur hans utvecklingskurva ser ut. Utöver att han får gå på läkarbesök 1 gång per år får han också gå till ögonläkare 1 gång per år. Där var vi häromveckan och de gav Tyler ögondroppar som utvidgar pupillerna så de kan titta långt in i ögat efter små fläckar. De har inte sett några hittills vilket är jätte positivt. Sjukdomen finns i tre olika steg och Tyler är inte ens i steg 1 ännu men tillsammans med läkare håller vi koll. Jag är tacksam för att det inte har blivit några fler symtom och trots att jag var väldigt nojig i början och såg allting som avvikelser ser jag inte på det med samma ögon nu. Vi tar det som det kommer och om vi upptäcker något nytt eller ovanligt får vi gå vidare med det i sådana fall.

Det finns så många sjukdomar man kan drabbas av och jag är tacksam att mina barn inte har fått något allvarligare än vad de har. Chloéy har fortfarande sin barnreumatism men som jag skrev i ett tidigare inlägg ska vi testa att ta bort hennes medicin till våren vilket är ett stort steg i rätt riktning. Om det inte skulle fungera fortsätter vi som vi har gjort med hennes mediciner vilket går hur bra som helst. Tyler kommer få sin operation som kommer göra att han kan andas, sova och äta bättre. Det är många frågetecken kring neurofibromatosen men vi försöker att inte oroa oss i onödan. ♥

Ha en fin eftermiddag och kolla gärna in bilderna på tillbakablicken när vi var på sjukhuset i Thailand förra året!

Tyler idag – hemma och sjuk

I Thailand
Ambulansresan

Första natten

Efter andra natten och MÅNGA stick samt mediciner senare..

Tylers favoritaktivitet på sjukhuset

Under ett besök av Pappa och Fia som befann sig i närheten tog vi oss äntligen utanför sjukhuset och fick lite värme på oss igen ♥

Äntligen tillbaka på hotellet igen ♥

MIN ÄLSKADE, GYLLENE TRIO ♥♥♥

 

Kommentera

Konflikter i skolan och kompisar med dåligt inflytande..

Det är en väldigt skön känsla när samtliga barn är badade/duschade en söndag kväll, naglarna är klippta, öronen topsade och de somnar gott utan att ett världskrig har uppstått. Igår var en sådan söndag. James och Chloéy hade varit iväg från lunch till kvällen på aktiviteter och kalas och därför var de särskilt trötta. De kom hem lite innan halv åtta efter att James varit på sin friidrotts träning och Chloéy på ett barnkalas för en kille i klassen. Kalaset var på Wallride och Chloéy var helt genomsvettig när hon var färdig så inte nog med att hon redan hade duschat på morgonen, hon fick duscha igen för att det kliade så mycket på kroppen. På lördagen hade Chloéy dans i vanlig ordning och därefter lekte hon med en av sina bästa kompisar som går på samma dans! James leker för det mesta med en och samma kompis som även är hans bästa kompis sedan han var 4 år. Jag har inte sett James leka så bra med någon annan kompis som han gör med sin bästa vän och jag är så glad att dem två har hittat varandra för de är väldigt lika i sättet att va på. Om de själva hade fått bestämma hade de lekt varje dag haha! Just nu bor vi nära varandra och då blir det enklare att gå förbi och leka en stund även på vardagarna vilket kan vara svårt att få till annars.

Det finns kompisar som vi har blivit tvungna att ta lite avstånd till både för Chloéy och James och det har gett positiva resultat. Det är på grund av olika anledningar som leder till samma sak – att det påverkar James och Chloéy negativt som till exempel personlighetsmässigt. James har haft flera sådana personer som påverkat honom mindre bra och vi tog ett längre uppehåll när han inte fick ta hem, eller följa med specifika kompisar hem. Samtidigt pratade vi med James om varför och vad som krävdes för att han skulle få leka med dem igen och det finns en hel del som krävs av James själv. Det är inte lätt för honom dock att alltid vara den som säger ”nej” när någon hittar på ett bus som går över gränsen. Han vill inte vara den som är ”tråkig” men vi har hjälpt James förstå att man inte är en bra kompis bara för att man gör som andra säger. Ett tag tog James med sig saker till skolan som han inte fick. Det kunde vara godis, lego, läsk som han smugglade ner i sin ryggsäck. Han ville vara snäll mot sina kompisar och det är en fin tanke men det är inte heller rätt väg att gå. James har blivit så mycket bättre på att säga ifrån och inte gå efter de kompisar som inte är snälla eller ska göra hyss. Jag tror mycket på att hjälpa våra barn att känna sig trygga i sig själva så de vågar stå emot andra människor de möter nu och i framtiden. De ska aldrig göra någonting som går emot deras egen magkänsla för det ska kännas bra i kroppen men det är såklart lättare sagt än gjort. Man måste träna på det och så småningom kommer de förstå vad som känns rätt och vad som känns fel för just dem. Det är en annan sak vad som faktiskt är rätt och fel och det måste tas hänsyn till också.

Chloéy har helt andra problem med sina kompisar. Det är stor skillnad på hur tjejer beter sig och hur killar beter sig. Chloéy går i tvåan nu och från att ha bråkat om småsaker i förskoleklass med tjejkompisarna, bråkar de om lite större grejer nu och konflikterna kan hålla i sig under en längre tid. Det är inte ovanligt att vi får sms från en annan förälder som skriver att det har varit bråk mellan ett gäng tjejer och att de vill att alla ska prata med sina barn. Ofta handlar det om missförstånd och jag kan bli gråhårig av att andra föräldrar inte kan se helheten och att de inte tar vissa saker på mer allvar. Chloéy är en väldigt bra kompis i skolan och utanför skolan. Att hon bråkar konstant med James här hemma är en sak men hon gör det inte med kompisar. Hon älskar att leka med sina kompisar och hon vill att alla ska vara med och ha det bra. Hon är ofta en medlare i konflikter och säger till en vuxen om någonting händer som de inte kan lösa själva. Det är snarare så att de vuxna inte alltid lyssnar utan avfärdar det som barnen vill ha hjälp med.

Häromveckan hade vi utvecklingssamtal med Chloéy och jag berättade för hennes lärare om att Chloéy tycker det är särskilt jobbigt med en kompis i klassen. Hon är fysisk mot Chloéy och letar efter bråk konstant. Chloéy kommer ofta hem och berättar att det har hänt något och att hon har sagt till vuxna på skolan men ingenting händer. Denna gången berättade jag allting och nu ska de följa upp de här bråken mer och få ett slut på dem. Problemet till att de inte har tagit det mer seriöst är att det är för många vuxna inblandade för när Chloéy säger till när någonting händer (vilket oftast är under fritids) är det olika vuxna. Hon kanske har sagt till 5 olika personer och för varje person är det enstaka tillfällen men eftersom Chloéy har sagt till många vuxna om alla händelserna totalt har ingen utrett det mer. Detta förklarade jag för hennes lärare och först då förstod hon. Innan dess sa hon också att Chloéy ska fortsätta säga till en vuxen när någonting händer men nej, det räcker inte. Tillslut bestämdes det att läraren ska få information om allting som händer på fritids för att de inte ska missa något. Senast det hade hänt en sak hade Chloéy blivit puttad i en trappa vilket kunde gått illa. Den gången sa en vuxen till kompisen men ingenting mer hände. Gången innan dess blev Chloéy knuffad hårt på gården för att hon hade gått ifrån en lek med ett gäng tjejer inklusive kompisen som knuffade. Alla tjejer förutom den sistnämnda hade gått efter Chloéy och försökt förstå vad som blev fel och då kände sig den sista utlämnad och därför knuffade hon henne. Saken är den att det alltid brukar vara Chloéy själv som går efter kompisar som blir ledsna eller arga och denna enstaka gång som det var hon själv fick hon en hård knuff. Dessa är bara två av många saker som hänt och vi hoppas det kommer lugna ner sig med hjälp att läraren.

Det är känsligt när man pratar om andras barn framför pedagoger och lärare nu för det klassas som känsliga uppgifter och de får inte nämna några namn för oss föräldrar. Jag tycker det blir stelt och jag anser att jag som förälder har rätt att veta vem som har gjort någonting. Till exempel på förskolenivå när Tyler kommer hem med bitmärken och vi inte får veta någonting förutom att det har hänt och att det inte ska hända igen (men det sker 3 gånger på raken). Även när James och Chloéy gick i förskolan och var 5 år och de själva berättade om vad som hänt och vi frågade de vuxna visste de knappt vad de skulle säga. I huvudet skriker jag ”men hallå, jag vet vem det är som har gjort illa mitt barn, kan ni inte bara erkänna det?!”. Det kanske inte alltid spelar någon roll att få namn på barnen som gjort något men i vissa fall är det faktiskt viktigt. Särskilt nu i skolåldern och det vore väldigt bra att få veta hela sanningen som förälder för att kunna ta itu med saken. Det är ofta man får kontakta föräldrarna till barnen och lösa det därigenom än att skolan gör det, trots att konflikterna sker på skoltid. Vi tar väldigt allvarligt på om andra barn är elaka mot våra barn men också om våra barn skulle vara elaka tillbaka. I den åldern som Chloéy är i, är barnen väldigt medvetna om vad de gör trots att de inte alltid menar något illa, men det går att påverka dem väldigt mycket fortfarande. Jag har sagt till James och Chloéy att de inte behöver vara bästa kompisar med alla men dem ska vara det vi kallar för ”en bra kompis”. Mer behöver man inte begära.

Lilla Tyler har inte samma problem att dras med. De gångerna han blev biten gick han på sin andra förskola som vi inte trivdes med. De tog väldigt lätt på de där bitmärkena och varje gång det hade hänt något skyllde de på att de inte kan se allt. Jag brydde mig inte om att veta vilket barn som bitit honom, jag ville bara att de skulle ha mer uppsikt på det barnet eftersom det var hen som blev en ”fara” för andra barn. Tyler brukade inte reagera för stunden, han blev inte ledsen ens berättade dem. Men det måste ha gjort ont ändå såklart! Stackarn! Olyckor händer ofta på förskolan för barnen trillar och råkar smälla till en kompis med en pinne eller vad det kan vara. Tyler kommer hem med märken ibland men det är inget allvarligt och det är ofta engångsföreteelser. Om någon bråkar med honom och försöker ta någon leksak eller liknande blir han förvånad och säger inte mycket. Pedagogerna har berättat det för oss. Tyler går vidare och leker med något annat ifred. Men som han älskar sin förskola han går på nu! Pedagogerna, kompisarna, leksakerna, maten, vilan, ALLT! Han lever livet där haha.

Majoriteten av tiden i skolan är det bra med James och Chloéy också och vi fokuserar på det som är roligt och givande för dem. Skolan ska vara rolig och man ska se fram emot att gå dit. Det är många utmaningar som vi får ta oss igenom. Ha en fin måndag, kram!

20230825_195629

Kommentera

Inskolning för Tyler och sommarens avslut på Kolmården!

Snart är inskolningen för Tyler slut. Idag var det extra jobbigt att lämna honom för han blev så innerligt ledsen. Inte ”skrik-ledsen” utan han grät djupt inifrån och det visade sig i hela hans ansiktsuttryck. Så fort pedagogen sa ”ska vi gå och leka här borta så kan mamma gå” började han snyfta och grimasera. Han höll verkligen inne gråten och jag blev blödig direkt. Jag visste att det skulle bli svårt att skiljas åt redan då. Jag satt kvar och lekte med bilarna en kort stund och sa att ”nu är det sista bilen sen går mamma” varpå Tyler sa ”okej”. Han fortsatte hålla inne gråten och när jag väl ställde mig upp för att gå blev han som en mjuk spaghetti och låg på golvet och grät. Jag sa hejdå och log så bra jag kunde fastän jag bara ville hålla om honom. Sedan vinkade jag i fönstret påväg bort. Det var den tuffaste lämningen på denna inskolningsveckan… och jag tänkte för mig själv ”varför valde jag att ta inskolningen, kunde jag inte lämnat den till Anton så jag slapp känna denna ångesten”. Men nu är det snart över och allting annat har gått väldigt bra.

20230815_13103520230809_111229

Tyler är glad och leker för fullt inom 10 minuter efter att jag har gått och han är jätte glad när jag kommer och hämtar honom. Vi ska bara få in vanan igen att skiljas åt på morgonen tills Tyler tycker det känns okej att jag går ifrån honom. Jag känner mig dock väldigt trygg med pedagogerna han har. Vi känner förskolan sedan innan eftersom både James och Chloéy gick där och hade sina inskolningar där. Det är en mindre förskola och därmed inte lika mycket kaos som vi kände på den andra. Vi vet vad vi har att göra med och många av pedagogerna känner vi redan. De är lika glada som vi att vi är ”tillbaka”. Förra veckan när hans inskolning började var det inga andra barn på hans avdelning förutom Tyler själv så vi fick en väldigt lugn och lyxig start. Visst var det lite tomt men han fick lära känna pedagogerna väldigt väl. Han har redan en favorit som han redan pratar mycket om och frågar efter. Goa unge!

I helgen åkte vi till Kolmården med Antons familj och spenderade två hela dagar där. Vi hade det toppen och vädret var på vår sida. Jämfört med för två år sedan när vi var där så hann vi med mycket mer. Bamses värld exempelvis som har så mycket roligt för barnen. Tyler fastnade för åkturerna och Bamse-teatern där vi fick se alla karaktärerna som var så fina i sina dräkter. Vi gick även på flera uppvisningar/föreställningar och Tylers favorit var den om fåglarna så vi såg den båda dagarna. Chloéy fick åka sitt livs åktur (hittills) som åkte Wildfire vilket är en gigantisk bergochdalbana. Hon är super modig och är knappt nervös när det kommer till sådant. Själv är jag extremt nervös innan jag åker och den var väldigt läskig men rolig. Chloéy sa att hon tyckte den var rolig mest, inte så läskig. Hon är helt tokig haha! Till skillnad från Chloéy tar James det lugnare och åker attraktioner i hans storlek mer eller mindre. Han är modig på sitt sätt som åkte sådant han inte gjorde sist vi var där. Vi var lyckliga och helt slut efter helgen och det satte punkt för sommaren. Nästa vecka sätter Antons studier igång igen och barnens skola likaså. De går på fritids till och med början på nästa vecka, sedan drar deras nya scheman på skolan igång! Det ska bli så spännande att se deras scheman och för James blir det mycket nytt som kommer få sitta i en skolbänk vilket de inte gör i förskoleklass. Chloéy flyttar upp en våning i byggnaden och får nya fritidslärare och såklart ny plats i ett nytt klassrum. Så stora ni har blivit mina små bebisar ❤

received_134935942899262620230813_11063120230813_16140420230813_095707

Kommentera

Remiss till Öron, Näsa, Hals för Tyler ❤

Vi har varit hemma i Sverige i nästan 3 veckor men vi är fortfarande inte riktigt i fas ännu känner vi. Men det beror inte enbart på eventuell jetlag. Det har varit mycket i vardagen som har att göra med att vi nyligen flyttade, sedan fyllde Tyler 2 år och blev sjuk samma dag vi skulle ha kalas.. Vi har därför försökt planera om hans firande flera gånger utan framgång så nu struntar vi i att ha kalas för Tyler. Jag orkar inte planera gång på gång och få bakslag på bakslag. Det är oerhört ansträngande och en jobbig anspänning. Det var så typiskt just den dagen vi skulle ha kalas för honom. Vi stod och fixade med det sista verkligen, en timme innan gästerna skulle komma och då kräktes han. Sedan hade han feber i några dagar vilket gick över till förkylningssymtom och vi passade på att ta honom till vårdcentralen under den veckan också eftersom han nyligen hade lunginflammation. Men man hittade inget konstigt. Det är faktiskt frustrerande att läkarna inte hittar någonting. Inte ens förkylningsastma som ändå hade varit rimligt i och med besvären med andningen. Vi fick en remiss till ”öron, näsa hals” som jag hoppas kommer ta saken mer seriöst. Vårdcentralen gör inte det. De avfärdar det mesta och vill enbart att han ska åka hem och vila upp sig. Ändå har jag påtalat varje gång att det inte känns normalt att Tyler är sjuk så mycket. Det kan inte vara bra för hans kropp. Den får liksom ingen återhämtning.

Anton och jag är båda två väldigt trötta på att vara hemma med Tyler när han är sjuk. Det är tyvärr en vana för oss och på något sätt får vi vardagen att fungera. Jag har jobbat väldigt mycket hemifrån när jag har tagit hand och Tyler men oftast har vi turats om under dagarna så att båda kan uträtta det som är viktigast och mest prioriterat. Under det senaste året har Tyler varit sjuk nästan varje vecka. Jag överdriver inte. Det längsta uppehållet han haft var 3 veckor innan vi åkte till Thailand men så blev han såklart sjuk när vi kom fram. Så länge har han aldrig varit frisk förutom när han var liten bebis och inte gick på förskola eller träffade särskilt mycket folk p.g.a. pandemin. För oss kändes de tre veckorna som en evighet och vi var tacksamma för varje dag som vi kunde komma ikapp med allt vi låg efter med.

Det som känns som en vana för oss är inte ”det normala” och därför reagerar jag som jag gör. Vet ni vad väntetiden är för att komma till ”öron, näsa, hals”? 4 månader här i Växjö. Vi fick fylla i en sådan blankett om att vi vill utnyttja vårdrätten om 90 dagar. Men det är för dåligt att det ska vara såhär. Vad händer med sjukvården? De tar inte emot fall som inte är direkt akuta och det är lång väntetid. Jag ringde faktiskt vårdcentralen igår för min egen hälsa. Jag kunde inte få någon tid utan jag skulle ringa igen om ett par veckor för att de enbart tar emot det som är mest akut. Och då har jag ändå gått med mina besvär i sisådär 2 år utan att klaga. Jag går tyvärr i sista hand för jag prioriterar alla andra och när jag för en gångs skull vill reda ut något som jag har problem med till och från så går det inte..

Trots att min energi är väldigt låg nu så gör solen underverk. Äntligen kom det fint väder igen!!! I helgen satt vi upp rullgardiner hemma så vi inte bländas av ljuset utanför tidigt på mornarna. Vi var även på IKEA i söndags och lät Tyler stanna hos sin farmor och farfar. Vi får sällan någon lugn och ro med honom i närheten och därför tog vi beslutet att hålla honom på hemmaplan. Det gjorde vi rätt i. De stora barnen fick hänga med och vi köpte bland annat ett skrivbord till Chloéy. Jag brukar spana på Marketplace på facebook efter möbler av olika slag men jag har spanat för länge efter ett skrivbord utan att hitta något som passade i Chloéys rum och då tog vi beslutet att köpa nytt. Det blev jätte bra! Nu har vi lite hyllor kvar också sedan kan vi förhoppningsvis packa upp de sista sakerna från flytten.

När vi kom hem sent på eftermiddagen efter IKEA var alla väldigt trötta och av någon anledning på dåligt humör. Barnen lyssnade inte på ett ord jag sa och samtidigt orkade jag knappt stå upp på benen. Kroppen bara la av. Den gör så på eftermiddagarna och kvällarna ibland och det finns inte något jag kan göra för att stoppa den. Det bara händer. Men jag kan inte bara lägga mig ner för på kvällarna är det mycket som ska förberedas och göras. För att inte tala om middagsbestyret som allt som ofta är kaos. Alla är hungriga och trötta och orkar ingenting. På något vänster får alla ändå i sig mat och hamnar i sina sängar efter mycket om och men. Det tar ett tag att få tillbaka rutinerna efter att ha gått ”bananas” på semestern. Jag hoppas att vårens solstrålar fortsätter värma oss alla och får mig på bättre humör. Jag behöver det❤

 Här är några bilder tagna i farten från förra veckans vardag:

20230331_114449 20230328_171852
20230328_190531 20230401_090842

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna