Mörk, mysig och lugnande är hösten för mig. Jag har alltid tyckt om den för att jag gillar att bara sitta hemma och mysa. Inte ha lika många måsten och inplanerade aktiviteter. Att tända ljus är ju bland det mysigaste man kan göra som också ger en det där lugnet som behövs mitt i all vardagsbestyr. Det som är nackdelen med hösten är mörkret som leder till en trötthet som man aldrig är riktigt redo eller beredd för. Jag har definitivt inte varit redo i år heller och jag har känt mig lite deppig av någon anledning. Kanske för att jag är mitt i ekorrhjulet just nu vilket jag fasat för innan jag hamnade där. Men nu är det min verklighet och jag kan inte riktigt acceptera det ännu.
Anton och jag hämtade Tyler tillsammans på hans förskola idag. Han stod i ett av utegårdens förråd och lekte vilket gjorde att vi inte fick syn på honom i första taget. Men så tillslut tittade ett litet ansikte fram och han såg oss direkt. Hela hjärtat fylls med massa kärlek när våra blickar möts och han håller fram sina armar hela vägen bort mot oss som avslutas med en lång kram. Det känns riktigt jobbigt att Tyler går långa dagar. Jag har inte samma kontroll och möjlighet att hämta tidigt som jag hade när James och Chloéy var lika små. Vissa dagar är extra tuffa och då har jag svårt att tänka på något annat än att dagen ska ta slut och jag får träffa honom igen. Jag saknar de stora barnen också men det är en annan sak när dem är så små som Tyler är. Jag vet att både James och Chloéy älskar att vara på fritids till exempel. Vilket är jätte positivt. Vi får helst inte hämta tidigare om vi frågar dem. Men Tyler å andra sidan, han vet inte varför han är på förskolan och har inte en blekaste aning om vad Anton och jag gör på dagarna. Ibland undrar jag vad han tänker när han går runt där, utan att veta vad klockan är, eller när nästa måltid kommer, och framförallt när vi kommer och hämtar honom igen. Nu har han börjat förstå att vi kommer tillbaka vilket tog ett par veckor men det gör stor skillnad att han inte bryter ihop när vi lämnar på samma sätt längre. Nu är det mer några snyftningar och det är över så fort vi dragit oss undan hans synfält.
I helgen var Anton och jag iväg några timmar utan barnen. Casper, min lillebror, passade alla tre barnen och under tiden åt vi middag ute och gick på standup. Det var en mysig lördag kväll bara vi två! På söndagen lunchade vi hos Antons föräldrar. Vi tog även med en av våra dvärghamstrar som gick bort någon gång på natten/morgonen till söndag. Jag hittade honom liggandes utanför sin sovkoja, helt stel. Vi hade väntat oss att han skulle somna in för att han varit sjuk sedan ett tag tillbaka. Men han har varit pigg och snäll hela tiden så vi lät det vara tills hans kropp inte orkade mer. Dock tror jag att hans brorsa som är kvar i livet kommer vara deprimerad nu. De har hängt med varandra sedan de föddes. Han är över två år gammal och kommer nog inte leva så länge till ändå. I alla fall så begravdes Hugo som han kallades, bakom svärföräldrarnas lekstuga. Där ligger även deras egna hamstrar begravda som de hade när Anton var yngre. James och Chloéy verkade inte särskilt berörda av dödsfallet. Tyvärr har de inte haft intresse för att leka med dem under de senaste året. Men Chloéy kände lite empati för den andra hamstern som lever för att han är ensam nu. Efter att vår andra hamster gått bort kommer det inte bli fler hamstrar här hemma, inte som jag sköter om åtminstone.
Hoppas ni haft en bra start på veckan, kram!
Jag såg att mitt senaste blogginlägg handlade om Tyler som var sjuk. Gissa vad detta ska handla om… Jo, att Tyler är sjuk. Han har varit sjuk varje vecka nu sedan han började förskolan på heltid. Man tappar verkligen fokus på allting runt omkring när man vabbar och det inte går att hålla rutinerna. Jag har jobbat så ofantligt mycket hemifrån den senaste tiden och jag har själv varit sjuk jag också. Tvingade iväg mig själv i tisdags men blev hemma (arbetandes) resten av veckan. I lördags var alla friska igen. Vi träffade en kompis till Tyler och hans mamma och pappa. De har alldeles nyligen flyttat till hus så det var extra spännande att få se. Oj så fint det var! Anton var iväg på annat håll och spelade golf men alla barnen var med mig och vi åt lunch och lekte på en lekplats hos dem.
På eftermiddagen när jag skjutsade James och Chloéy till sin farmor och farfar började jag ana att något var på gång med Tyler igen. Det visade sig vara feber och det blev början av vad om känns som den 214320453504:e gången han är sjuk i hans 1,5 års korta liv. Efter att vi hade lämnat Chloéy och James samt hämtat Anton åkte jag vidare ensam. Jag behövde genomföra några ärenden. Det var så sjukt mycket folk och jag som redan var stressad av att Tyler visade sig vara sjuk, blev ännu mer stressad av att trängas bland folk. Barn skrek vart jag än vände mig och jag klarade inte av att höra så mycket ljud på en och samma gång. Jag kunde inte koncentrera mig. Glömde bort vad jag gjorde där och försökte minnas varför jag åkte från första början.
Jag är så sjukt frustrerad och omotiverad just nu. Igår kväll hade Anton och jag planerat en myskväll, bara vi två. Jag hade ordnat massa plockmat och det var verkligen sämsta valet med tanke på att Tyler inte enbart fick feber, han kräktes också. Förmodligen på grund av sin feber. Han har gjort det varje gång han får det nämligen och vi har nu konstaterat att det är så han reagerar när han är febrig. Vanligtvis somnar Tyler klockan 19 men igår vaknade han ofta så han fick ligga ute i soffan tills det värsta hade gått över. (Med oss som vaktade). I natt vaknade han vid två tillfällen och var uppe i cirka en timme båda gångerna. Jag tog passet mellan två och tre. Emellanåt är Tyler väldigt pigg och glad men från ingenstans har han jätte ont och vi vet inte vart. Jag känner mig så värdelös och hjälplös som inte kan hjälpa honom. Det är så sjukt svårt med små barn som inte kan prata ännu för det finns så många ställen de kan ha ont på. Vi har gett honom Alvedon men den hjälper inte. Han tål inte att få flytande medicin heller så vi måste ge honom suppar.
Vi kan inte vara de enda föräldrarna som stressläser barnens böcker från skolbiblioteket kvällen innan återlämning, eller glömmer skriva på alla papper som barnen tar med sig hem, eller missar föräldramöten! Stress är bara förnamnet på vad vi går igenom när vi är sjuka. Oftast är barnen inte sjuka samtidigt heller, en i taget är klassiskt. Sedan smittas Anton och jag in i det sista och försöker vårt bästa med att pussla ihop vardagen. Nästa vecka har jag massor inbokat i min jobbkalender och det stressar mig. Inte för att jag har mycket inbokat men för att det alltid finns en risk att jag behöver ställa in, boka om och avboka mina möten på grund av sjukdom här hemma. Just nästa vecka ”har jag inte tid” men det är väl klart att ”måste man så måste man” och barnen går alltid först. Just nu längtar jag efter att jobba imorgon för att komma ifrån sjukstugan. Anton får vara hemma med Tyler. På tisdag ska jag åka till Stockholm (om situationen är stabil här hemma). Det är ett möte på onsdag förmiddag på kontoret i Stockholm som jag helst inte ska missa. Trots att jag gärna vill åka härifrån just nu så kan jag inte åka med gott samvete om jag vet att det är eller kommer bli kaos så fort jag lämnar lägenheten.
Idag hade Anton och jag planerat att åka på dagsspa tillsammans. Vi skulle ha lämnat Tyler hos barnens farmor och farfar på förmiddagen där James och Chloéy befann sig för att sedan åka till Kosta. Vi visste redan igår att det inte skulle bli av när Tyler blev dålig och det känns så typiskt när vi äntligen har bokat in någonting för bara oss. Vi gör det alldeles för sällan och det beror väl dels på hur svårt det kan vara att ordna barnvakt till alla tre barnen. Mest svårt till Tyler för vi måste lämna honom till någon han träffar ofta och som han känner sig trygg med. Just nu är det nästan bara sin farmor och farfar och därför är det egentligen mest optimalt att Tyler får vara själv där medans de stora får vara hos någon annan. Det blir ett nytt försök en annan helg och då hoppas jag att alla håller sig friska!
❤
Tyler förra helgen när han var frisk!
Våra planer för helgen fick en helomvändning i fredags när Tyler började kräkas. Jag hämtade honom på förskolan där han hade varit pigg och glad hela dagen. Han var fortsatt pigg och glad när vi var hemma under ett par timmar men sedan slog det till och han började må jätte dåligt. Jag sov i soffan med Tyler på en madrass nedanför utifall att han skulle kräkas under natten men som tur var blev natten okej. Efter fredagen har han haft feber till och från och idag är han dunderförkyld. Han är så täppt i näsan att han har svårt att svälja sin egen saliv. Vi har provat allt! Näsdroppar, nässpray, nässug och allt däremellan. Jag kan inte komma på något som skulle fungera bättre än det vi har testat men om ni har några tips är det alltid välkommet!
Både Anton och jag sover dåligt när Tyler inte sover. Vi vaknar av varandra och för min del hjälper det knappt att lägga mig ute på soffan för att jag är väldigt lättväckt. Ibland önskar jag att jag kunde sova mig igenom åskoväder, snarkningar från Anton eller falska skrik i sömnen från barnen. Mina instinkter har bestämt något annat. Ikväll har vi verkligen kämpat med Tyler och just nu sover han. I vagnen. Jag tänker hela tiden att han när som helst kan vakna och då är det tillfälliga lugnet över. Det enda lugnet jag har är när alla mina barn sover. Det är en frihetskänsla och en sådan lättnad. Att kunna ta hand om sig själv och Anton under ett par timmar istället för att tänka på barnens behov som man gör. Det är en stor stress att vara förälder för allt hänger ju på en. Har vi inte koll på Tyler är det stor sannolikhet att det kommer ske en olycka. Senast idag på eftermiddagen fångade jag honom i sista sekund när han hade klättrat upp på matbordet och skulle ta sig ner. Han missade foten på stolen och jag kom i precis rätt tid för att fånga upp honom. Anton stod egentligen mycket närmare men han var fullt fokuserad på dammsugaren och jag kom i förbifart efter att ha putsat rent ett fönster. Tur i oturen skulle jag säga.
Imorgon får Tyler stanna hemma och Anton och jag kommer dela upp dagen. Chloéy ska till ögonläkaren på FM och sedan till skolan efter det. Vi hoppas Tyler kommer må mycket bättre så han kan gå till förskolan snart igen. Allt hänger på hur han sover på nätterna just nu och att han kan andas ordentligt. Trots att Tyler varit sjuk i helgen tog vi med alla barnen för att kunna förtidsrösta igår. Vi stod i kö i cirka en timme och mot slutet var alla tre barnen något otåliga men jag tycker det gick bra. Vi var på stadens bibliotek där det finns yta att leka på så vi skickade James och Chloéy dit medans Anton och jag stod i kön tillsammans med Tyler i vagnen. När vi hade röstat gick vi en kort runda i stan och köpte godis till kvällens mys. Idag var en mycket dryg dag av helt andra anledningar. Kort sagt hämtade jag ett bord som jag köpt på marketplace på Facebook. Det är ett utebord till nästa sommar (ja, jag är lite tidig men egentligen är jag väldigt sen eftersom denna sommaren är slut). Bordet fanns inte i Växjö så jag behövde åka en bit. Jag tog med mig James och Tyler i bilen. Anton följde med Chloéy till hennes simskola. Det tog över 3 timmar totalt. Kommer jag göra om det igen? Svar nej. Men bordet blir toppen hos oss så nu ska jag släppa det!
Hoppas ni får en fortsatt bra kväll, kram!
Godmorgon! Har ni sovit gott? Det har inte jag.. Tyler är helt omöjlig om nätterna och det blir inte bättre. Han vill stiga upp och titta på TV klockan tre och leka. Det tillåter vi inte för det leder till ännu värre nattrutiner. Han vill inte somna i sin säng längre. Vi har fått gå en runda med honom i vagnen och bära över honom till sängen. Men sen vaknar han efter ett par timmar när det är dags för oss själva att lägga oss och då fungerar ingenting som vi har testat än så länge. Allt ifrån trösta, dricka vatten, bli klappad och vaggad, byta blöja osv. Jag hoppas att han inte kommer orka stöka runt när han går längre dagar på förskolan. Nästa vecka ska han gå från 08.30-13.30 i bästa fall. Det blir första dagen han testar att sova där i morgon. Håller tummarna för att det ska gå bra.
Igår var en riktigt varm, kvav och fuktig dag. Vi hade lust att åka till en lekpark så hälften cyklade och Anton tog på sig roller blades med Tyler i vagnen puttandes framför. När vi kom fram blev det ännu varmare men vi höll ut i någon timme innan vi åkte hemåt igen. Senare på eftermiddagen åkte vi hem till Antons föräldrar. Hans pappa fyllde 55 år och det skulle såklart firas! Vi blev bjudna på mat och tårta. Detta året fick han ingen fysisk present utan det är en heldag fylld med diverse aktiviteter tillsammans med Anton och hans bror. Än så länge är allting hemligt men jag vet att det blir roligt när det väl är dags! Antons mamma fyllde också 55 men tidigare i år. Snart är det dags för hennes upplevelse också vilket är spa. Jag ska följa med och det ska bli så skönt att få ta det lugnt utan barnen.
Vi åkte hem vid nio tiden på kvällen och då var Tyler väldigt trött men det tog ett tag att få honom till att sova ändå. James och Chloéy protesterade ingenting, dem somnade som på beställning. Idag kommer en kompis till James hit och ska leka. I övrigt är dagen väldigt lugnt och jag funderar på om jag ska baka bullar. Jag får se hur min energinivå är under dagen tror jag. Rätt som det är dippar den och då känns det som jag ska ska somna ståendes. Vi hade planer på att åka till Astrid Lindgrens värld idag faktiskt men vädret där var mindre bra under större delen av dagen. Det känns inte så kul att titta på teater utomhus när det ska regna hela dagen så vi skippade det denna gången.
Hoppas ni får en fin söndag. Kram 💕
STORT GRATTIS IGEN KRILLE 💕 ATT DU ÄR NÄRMARE 60 ÄN 50 ÄR FAKTA MEN DU ÄR JU FAKTISKT HUR PIGG SOM HELST SÅ DET HOPPAS VI ATT DU FÅR VARA I MÅNGA ÅR TILL! HÄR KOMMER NÅGRA BILDER FRÅN SOMMAREN:
Denna veckan är en stor vecka för alla tre barnen. James har börjat förskoleklass, Chloéy ettan och Tyler förskolan. James har skött sig jätte bra och jag tror han känner sig trygg för att han varit på gården och inuti skolan förut när vi har hämtat och lämnat Chloéy. När Chloéy började på Bäckaslöv kände hon inte någon så hon hade det något tuffare. I morse lämnade jag dem för första gången båda två och det kändes konstigt att släppa iväg James till skolan. Han har kommit hem nöjd och glad hittills och jag tolkar det som att han har det bra. Den största förändringen för Chloéy är att hon har fått en egen plats vid ett bord. I förskoleklass har de inte bord och stolar som lektionssalarna. Hon har även fått sitt första schema vilket känns absolut surrealistiskt.
Tyler hade sin första dag på förskolan idag. Anton tar de första dagarna med honom och man börjar alltid med en timme. Imorgon är det två timmar, en timme utomhus och en timme inomhus. Från och med nästa vecka kommer jag vara föräldraledig på halvtid för att kunna hämta Tyler från inskolningen tidigt. Enligt inskolningsschemat slutar de senast 13.30 och jag tycker det känns okej såhär i början. För alla funkar det dock inte att ha en inskolning under en period som sträcker sig på lite mer än 2 veckor och då får man ju anpassa tiderna efter det. Jag tjurar mest över att man behöver lämna intyg på sin sysselsättning. Jag tycker det är SÅ onödigt. Alla har sina olika anledningar till att lämna på förskolan och jag tycker inte kommunen ska lägga sig i det. Anton fick höra från en av pedagogerna idag att när man studerar som Anton kommer göra, får man bara lämna max 8 timmar. Vad är det för regel?! Kan vi inte bara få bestämma det som passar oss och vår familj bäst?
Schemat vi har skickat in börjar gälla i början av september, då kommer James och Chloéy gå på fritids också vilket är ovanligt för att vara dem. Tiderna vi har bestämt är anpassade efter mitt schema också så att jag ska kunna hämta samt lämna när det behövs och därför gör det mig upprörd när det finns en gräns på 8 timmar för studerande. Det finns inget skriftligt bevis på detta ännu så vi ignorerar det för tillfället så får vi se vad som händer. Jag är vemodigt inställd till alla dessa förändringarna. Det blir rutiner på riktigt för allihopa och vi kommer ses väldigt lite jämfört med vad vi har gjort förut under flera års tid egentligen. Allting har en början och ett slut, jag antar att detta är början på vårt nya familjeliv med nya rutiner.
I helgen kommer vi vara i Stockholm för att vara med på en familjefest på min pappas sida. Nästan hela släkten bor i Växjö men festen kommer vara i Stockholm så allihopa får ta sig dit. Vi ska sova hos min lillasyster där barnen har sin kusin Nicolás att leka med, James längtar galet mycket att få träffa dem! Vi längtar också förstås! Ikväll kommer vi packa och förbereda. Igår satte vi dit Tylers nya bilstol eftersom han har vuxit ur sitt babyskydd. Han hade det i över ett år! Många byter bilstol mycket tidigare men jag tycker det är onödigt när de inte vuxit ur sitt gamla. Vi hoppas han trivs i stolen på bilresan dit och hem.
Ha en fin torsdag, Kram!
