VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

5 minuters-metoden, hiss eller diss?

Sömn kan man aldrig få för mycket av under småbarnsåren. Under våren och sommaren låg jag minus på mitt ”sovkonto” hela tiden men jag var inte dödstrött för det. Inte försen nu när hösten kom har jag fått mig en större chock och blivit betydligt tröttare och i sin tur mer deppig. Mitt tålamod är något sämre och jag har liksom inte samma motivation till att göra saker. Men det kanske hänger ihop med mitt intensiva sökande efter nytt jobb också som hela tiden resulterar i besvikelse och dåliga besked..

Tyler är lite mer än 6 månader nu. Han väger snart 9 kilo och han är väldigt framåt. Under några veckors tid har vi kämpat med att få Tyler att sova längre stunder på dagarna och nätterna. Vi har därför varit extremt trötta, både Anton och jag. Inte orkat göra någonting på kvällarna. När Tyler var mindre, ungefär 4 månader och bakåt gick det inte att få rutin på sömnen alls. Men då kände jag inte heller behovet av att göra några rutiner för det enda jag gjorde då var att amma hela tiden och jag lyssnade till Tylers signaler när han ville äta. Oftast somnade han vid bröstet vilket var smidigt men i takt med att han har vuxit har sovmönstret ändrat sig. Efter att han blev fem månader somnade han varje gång han åt ersättning. Sedan slutade han plötsligt sova ordentligt. Han somnade varken när han åt, blev vaggad eller omfamnad. Det var dags för oss att införa nya sovrutiner helt enkelt men det är faktiskt inte så enkelt som det kanske låter.

Just nu sover han jätte bra i sin barnvagn. Under dagarna är det vagnen som fungerar allra bäst och därför tänker vi fortsätta låta honom sova där. Han har numera sin sittdel men vi lutar den tillbaka så att han är bakåtlutad. Han sover ofta utomhus också för då vaknar han inte lika fort. Det största problemet har varit kvällarna och nätterna. På kvällarna har det tagit upp mot en timme att lägga honom, om inte mer ibland. På nätterna har han vaknat ofta, kanske 6 gånger och varit orolig samt ledsen. I måndags när jag inte orkade vagga Tyler längre för att jag själv var så trött bestämde jag mig att testa 5 minuters-metoden. Jag blev tipsad om den och tänkte att det är värt att prova.

När Tyler blev trött vid cirka åtta på kvällen när han brukar sova la jag ner honom i hans vagga efter han hade fått ersättning. Innan jag började med metoden kontrollerade jag även blöjan så att jag med säkerhet kunde veta att han inte skrek på grund av den. Sen tog jag tiden. Jag gick in till Tyler. Gav honom sin napp och snutte. Stoppade om honom och gick ut från rummet. Som vanligt tog han ut sin napp, började skrika och var inte alls nöjd. Han fäktade med armarna och slet sig i öronen som han gör när han är arg. Jag väntade i fem minuter, sedan gick jag in till honom igen. Gav honom nappen, klappade honom och stoppade om honom. När det hade gått totalt 15 minuter började han försöka sova på egen hand. Han slet inte ut nappen som innan och trots att han fortfarande var ledsen så skrek han inte rakt ut. Jag gick in till honom efter ytterligare 5 minuter och klappade lite på honom. Nästa gång hade han somnat. Det tog 25 minuter sammanlagt. Och ja det var jobbigt till en början eftersom han skrek väldigt mycket och högt men jag vet att när man ska testa en metod måste man fullfölja den för att säkert veta om den fungerar. 5 minuters-metoden handlar om att man går in till bebisen efter 5 minuter i taget tills bebisen somnat. Man ska inte ta upp sin bebis. Heller inte prata med den. Bara visa att man är där och sedan gå ut igen.

Det var en lättnad när Tyler hade somnat men det gjorde också lite ont i mammahjärtat. När jag googlade nästa dag på metoden var det väldigt mycket negativ kritik mot den. Det var många elaka kommentarer mot andra som har skrivit om den på sociala medier och det fanns psykologer och andra experter som avrådde från metoden och var motståndare. Men jag läste också att många BVC lärde föräldrar att använda sig av metoden förut. Idag kunde det förekomma på en del BVC men det betyder ju ändå att metoden används av många fortfarande. Jag reagerade i alla fall över alla negativa aspekter men jag håller inte med dem som anser att metoden innebär barnmisshandel. Det är väl att ta i. Oavsett om metoden fungerar eller inte ska det kännas bra för föräldrarna att utföra den på sin bebis och efter att jag har testat den enbart en kväll kände jag för att prova en annan variant.

Nästa kväll gjorde jag i ordning Tyler för natten igen och såg till att han var mätt och nöjd. Jag la ner honom i vaggan och stannade kvar bredvid. Satte mig på huk och klappade honom. Först på huvudet, sedan ner mot ryggen och armarna samt magen. Jag fortsatte klappa honom någon minut och slutade i cirka 20 sekunder efter det. Tyler märke såklart när jag slutade och började röra på sig mer. Han skrek dock inte någonting. Inte under hela tiden. Jag klappade honom igen och slutade efter en stund och gjorde samma sak om igen tills han somnade. Jag tänkte att jag skulle göra en snällare variant av 5 minuters-metoden utan gråt och skrik och det fungerade verkligen. Istället för 25 minuter tog det 15 minuter. Dessutom var allting en lugn samt mysig stund och jag kunde gå därifrån utan ångestkänslor. Igår kväll behövde jag inte klappa honom alls länge. Han somnade jätte fort och var väldigt lugn. Dock undrar jag om det var en engångsföreteelse men det återstår att se resten av veckan. För det tar ju inte bara en gång eller två gånger att få in nya rutiner. Det krävs tålamod i minst en vecka för att bebisen ska vänja sig. Det viktiga är att när man väl har valt metod så ska man stå fast vid den och inte byta hela tiden.

Om ni, som oss också har haft svårt att få er 6 månaders bebis att sova rekommenderar jag er att ta till er en metod eller rutin som känns bra för er. Prova den fullt ut innan ni kan ta ställning till den, annars är det lönlöst. Och vill ni testa 5 minuters-metoden måste ni lägga hjärtat åt sidan en stund när de skriker som allra mest. Det är svårt men det blir bättre. Dock vill jag också säga att jag inte tror på att prova sådana metoder på yngre barn än 5-6 månader. BVC verkar inte rekommendera något sådant innan dess heller. Ta hand om er och hoppas att ni hittar ett sätt som fungerar för er. Det återstår att se hur det går för Tyler resten av veckan men jag återkopplar om det längre fram ❤

 20210921_160533 20211001_141248

Kommentera

Sömnbrist deluxe

Jag minns inte att Anton och jag var såhär trötta när Chloéy och James var små. Då var det inte bara en bebis att ta hand om utan två! De senaste veckorna har varit riktigt tuffa och än så länge är bristen på sömn återkommande och jag har noll energi för det mesta. Jag försöker mitt bästa men jag kommer liksom ingenvart med någonting känns det som. James och Chloéy är ofta otåliga och Tyler har varit extra gnällig i snart två veckors tid. Han sover inte alls bra. Och om han får för sig att sova lite länge som upp till en timme i sträck är det alltid när jag inte har möjlighet att vila samtidigt som honom.

På kvällarna är jag helt slut och jag orkar knappt ta mig till sängen. Varje morgon när jag stiger upp längtar jag tills det blir dags att gå och lägga mig igen även fast jag vet att det inte riktigt hjälper. Tyler är uppe flera gånger på nätterna och äter samt gråter för att han vill ha sin napp. Vi håller på att vänja honom vid att dricka välling men än så länge avskyr han den. Han spottar och gör grimaser och vägrar dricka den men jag ger honom en liten slurk varje dag och hoppas att han vänjer sig snart.

Efter att James och Chloéy ligger i sina sängar på kvällarna är timmarna därefter väldigt heliga här hemma. Det är de få timmarna vi har över till att planera, prata, mysa och så vidare. Men inte ens det orkar vi göra. Anton och jag sitter eller ligger bokstavligt talat i var sin ände i soffan och ingen av oss orkar flytta på sig. Att se en film tillsammans är lyx och de senaste gångerna vi har försökt titta på en film har båda somnat… kärleken flödar inte riktigt på samma sätt men vi försöker vårt bästa. Jag är så tråkig att jag kan fantisera i mitt huvud att jag kramar Anton eller ger honom en puss på munnen för att jag inte orkar gå fram till honom när jag väl satt mig ner haha. Vi vill hinna med så många saker men just nu är det bara så att vi inte hinner med allting.

Hoppas att denna perioden vänder snart, jag ser verkligen fram emot att vi får sova mer sammanhängande!

20210913_113800

Kommentera (2)

Tyler 6 månader!

-Vilken dag är det idag Julia?

-Jag vet inte.. tisdag?

-Ja men vilken dag?

-21 september, har jag glömt något?

-Ja 21 september. Tyler blir 6 månader idag!

HAHA alltså jag har så dålig koll. Det är alldeles för mycket att hålla reda på med tre barn ibland! Idag är Tyler 6 hela månader och jag hänger inte med. I början var det ganska fridfullt och jag kände att jag hade all tid i världen men inte längre. Tyler lär sig nya saker hela tiden och från att bara ha legat ner och tittat sig omkring kan han snart sitta, han går i sin gåvagn, kan säga ”pappa”, tar sig fram på golvet genom att rulla och det är inte långt kvar innan han lär sig krypa. Han är så fin och go och så himla älskad. Snart kommer det vara Anton som är föräldraledig och då blir det ännu svårare att hänga med i svängarna. Det känns väldigt jobbigt att inte kunna vara närvarande på samma sätt men jag behöver verkligen jobba och det är Antons tur att vara hemma. Jag börjar verkligen närma mig ett jobb och jag känner på mig att det släpper snart. När jag väl har börjat jobba igen kommer jag bli en ännu bättre mamma som inte går omkring och tjatar varje dag. Det blir ju en hel del gnäll från de stora barnen och det går inte tillfredsställa alla hela tiden.

Tyler ska på BVC-besök lite senare i veckan och då får vi veta hans vikt och längd. Det är även dags för läkarundersökning. På förra kontrollen fick Tyler sin andra dos av sprutor och det är skönt att han inte ska ta fler på ett tag. Han har ju mått så dåligt efter varje vaccination. Apropå vaccination är snart Anton och jag ”färdig-vaccinerade”. Vi tog vår första dos för ett tag sedan och nu i slutet av september kommer vi ta vår andra dos. Anton ska ta sin imorgon och jag har bokat tid nästa vecka. Utifall att vi får symtom ville vi boka under två olika veckor för det är aldrig roligt att vara sjuka samtidigt OCH ta hand om barnen. Det behövs minst en frisk vuxen för att allting ska flyta på någorlunda när det vankas sjukdomar.

För en stund sedan kom jag på att vi glömde packa ner en frukt i Chloéys väska. Jag fick så dåligt samvete för hon behöver verkligen en frukt på förmiddagen och för första gången glömde vi.. båda två.. Jag är beredd på att få en miniutskällning av henne när jag hämtar upp henne för jag vet hur viktig den där frukten är för henne. Eller riskakorna som hon oftast vill ha med sig. I morse kom vi iväg senare än vanligt och det blev nog så att vi glömde bort det i farten. Vissa dagar lyckas vi vara ute i god tid men andra dagar är det typ sjuttioelva saker att göra på enbart 5 minuter och då hamnar jag efter i planeringen. Men vi har inte kommit försent. Chloéy börjar skolan tio över åtta. Klockan ringer dock prick åtta och därför försöker vi infinna oss på skolgården då. Efter Chloéy har gått in fortsätter James och jag mot hans förskola som han går i på tisdagar, onsdagar och torsdagar. Han har väldigt lång helg den killen och måndagarna tenderar att bli väldigt långtråkiga. Dels är jag trött och sedan har jag inte några bra idéer på vad vi ska hitta på under alla timmar. James sitter helst framför tv:n men vi har bestämt att vi ska korta ner hans skärmtid ett tag för att få honom mer lekfull och fantasifull som han också är.

Hoppas ni får en bra tisdag, kram på er ❤

Tyler 0 månader vs Tyler 6 månader:

 20210404_100801 20210404_100811

20210916_124314 20210916_124318

Kommentera

Barnakuten med Tyler

Vår vecka slutar inte att överraska. Tyvärr överraskar den inte i positiv bemärkelse. Halva familjen är numera sjuka och vi blev tvungna att ställa in namngivningen som skulle ägt rum idag klockan 14 hemma hos oss. Det fint uppsatta partytältet står kvar på tomten utanför. Varje gång jag har tittat ut genom fönstret har tältet påmint mig om vår fina och väl planerade tillställning som inte kunde genomföras. Det är verkligen skit tråkigt och ledsamt att vi fick ställa in en dag innan men vi hade inget annat val.

Igår fredag åkte jag in till barnakuten med Tyler. Han hade varit febrig tidigare i veckan och blivit rosslig i halsen. Tisdag och onsdag natt sov han ytterst lite och på torsdag natt blev det ännu värre. Hans andning blev sämre och när jag steg upp med Tyler på fredag morgon vid 6 tyckte jag att det var dags att ringa 1177. Han lät alldeles för ansträngd och han kunde inte äta ordentligt längre. Så jag ringde och vi blev hänvisade till barnakuten. Klockan 7 på morgonen var vi där och stannade till 12 ungefär. Tyler var otroligt duktig och jag kunde enkelt roa honom med de få leksaker jag tog med mig. Det var bra att jag packade skötväskan full eftersom vi väntade så länge. Under de fem timmarna vi var där gjorde de en allmän kontroll, lyssnade på lungorna två gånger samt gav honom adrenalin att andas in i två omgångar. Han fick även en dos med kortison i vätskeform. Innan jag åkte hem med honom sa läkaren att vi skulle ha extra koll på Tyler under det närmsta dygnet. Jag tycker att han har blivit bättre trots att han andas lite tungt ibland. Men det verkar gå åt rätt håll. Om det mot förmodan skulle vända måste vi såklart ringa in igen men vi håller tummarna!

Utöver Tylers sjukhusbesök och andningsbesvär är James sjuk igen. Han var nämligen sjuk i början på veckan och tillfrisknade efter ett par dagar men nu när han har varit frisk i några dagar kom hans feber samt huvudvärk tillbaka idag på morgonen. Och han har verkligen varit dålig. Han är extremt varm och får stundvis jätte ont i huvudet. Sedan är han jätte trött och hängig. Han dricker bra men äter oregelbundet. Ibland är han pigg men oftast helt slut. Men James är inte den enda som har blivit sjuk. Anton har också fått någon sjukbacill men han har främst ont i halsen. Jag och Chloéy är symtomfria och vi har hjälpt killarna lite extra idag. Jag har sprungit mellan alla rum hela dagen känns det som. Lagat mat, matat, hjälpt till med toalettbesök, klappat, tröstat, kylt handdukar, diskat, tvättat och allt man kan tänka sig. Vissa stunder har jag bara velat åka hemifrån och andas ut för att det har varit så intensivt. Jag tar vara på kvällen desto mer istället och sitter hellre uppe en timme extra för att ta det lugnt.

Efter all slit med planering inför namngivningen var det en konstig känsla att släppa taget om allt och i princip glömma allt. Vi har bara försökt släcka bränder igår och idag. Men vi vill gärna få till ett nytt tillfälle senare i höst. Det som jag tycker är mest synd är att vi inte kommer kunna ha namngivningen utomhus som vi hade tänkt. Det skulle ha blivit så himla mysigt här ute. Jag kan se framför mig alla gäster, maten, ceremonin och dekorationerna. Men jag får helt enkelt försöka fantisera och drömma ihop en ny plan tillsammans med Anton. Huvudsaken är och förblir att alla är friska. Annars blir ingenting roligt ändå.

Hoppas ni har haft en fin lördag ute i solen, god natt på er ❤

20210903_094914 20210903_100802 20210903_112315

Kommentera

Vill inte att det ska ta slut..

Jag har börjat inse att Tyler inte är en liten, liten bebis längre. Han har snart vuxit ur sin liggdel i vagnen, inte bara på längden. Han vill gärna sitta upp och därför är det snart dags att byta till sittdelen. Men jag drar mig för att göra det för jag vill inte att han redan ska vara så stor. Jag är fast i bebisbubblan på något sätt och jag vill aldrig att den ska ta slut. Jag älskar nyfödda bebisar. Det är det mest gosiga och mysiga som finns! Och med Tyler har jag verkligen njutit. Vi har gosat och myst varje dag. Jag har ofta haft honom liggandes i bärsjalen från att han var nykläckt tills nu. Jag har gått och burit på honom ofta för att jag tycker det är mysigt och jag har sovit jämte honom för att jag tycker det är mysigt.

Jag har alltid beundrat gravida kvinnor och deras bebisar för jag tycker det är så fantastiskt hela resan som görs. Jag kan till och med bli avis på andra gravida när jag själv inte är gravid. Men det är för att jag vet att de har så mycket roligt att se fram emot som jag vill tillbaka till och återuppleva. Bara att uppleva en förlossning kan vara super häftigt och det händer inte så många gånger i livet. Sedan är det just den korta perioden efter förlossningen när man har en nyfödd att ta hand om. Det är så många känslor att hantera och intryck att ta in. Inte minst är det utmanande att lära känna ett nytt litet liv. Alla signaler i form av skrik, gnäll och andra ljud ska man som förälder lära sig. Ibland är det jätte svårt och tufft och ibland flyter allting på. Det som är allra bäst med att få barn är den stora mängden kärlek som bara exploderar. Inte bara hemma utan det är mellan alla människor som finns nära. Det finns liksom inga bekymmer, inget hat eller några problem när det har kommit ett nytt liv. Allting känns naturligt och tankesättet förändras hos en. Man tänker mer att allt runt omkring löser sig. Det måste det göra. För det finns liksom inte tid att älta saker. All fokus är på bebisen. Resten kommer i andrahand.

Innan jag fick barn hade jag en väldigt stark känsla och vilja att bli mamma. Det var mitt stora mål i livet. Ingenting kändes mer viktigt eller lika spännande. Sedan Chloéy kom har föräldraskapet känts självklart. Och då menar jag faktumet att vara förälder. Det betyder inte att det har varit enkelt för det har det verkligen inte varit periodvis. Men jag menar att min roll som förälder kändes så självklar och det känns fortfarande som att min absolut viktigaste roll är mamma-rollen. Jag lever definitivt för mina barn och de går först i alla lägen. Ibland kan det innebära att jag måste ta hand om mig själv för att kunna ta hand om barnen på ett bättre sätt men i slutändan gör jag allting för barnen. Det händer att jag tappar mig själv lite på vägen ibland och glömmer vem jag är utöver deras mamma men jag brukar hitta tillbaka. Om inte annat påminns jag om vem jag är när jag umgås med min familj som har levt med mig sedan jag var liten.

Jag vet inte varför men efter denna graviditeten och förlossningen har allting som har med bebislivet att göra känts särskilt speciellt. Kanske för att det förmodligen är sista gången vi går igenom det här. Eller för att Anton inte är deprimerad som han var när James var liten. Eller är det på grund av att Anton och jag helt enkelt är mer bekväma som föräldrar och ser positivare på livet som småbarnsföräldrar?

förlossningen (17)t12förlossningen (16)1-3 mån (18)t10t11t51-3 mån (7)1-3 mån (3)

Kommentera (2)

För att få de senaste uppdateringarna