VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Update ❤

Tiden bara går och det närmar sig sommarlov. Det är nästan skrämmande hur fort veckorna flyger förbi sedan jag började jobba. Jag har känt att jag inte har tid att göra någonting annat än att jobba på vardagarna för vips så är det kväll och plötsligt ligger alla och sover. Jag är verkligen inne i det klassiska ekorrhjulet just nu. Det går bättre och bättre på jobbet. För varje vecka känner jag mig mer säker vilket resulterar i att jag kan prestera på en annan nivå. Dock är jag fortfarande ny och det är viktigt att inte glömma bort det för det finns SÅ mycket mer att lära och hittills har jag lärt mig MASSOR!

Denna helgen blev inte riktigt som vi hade tänkt. Igår skulle vi träffat min mormor på lunch hos henne och på kvällen skulle några familjemedlemmar komma och kolla eurovision här. Natten till lördagen blev James sjuk. Han vaknade någon gång efter tre och väckte mig. Han var varm och febrig. Så under hela lördagen var han ganska utslagen och vilade samt sov väldigt mycket. Vi fick avboka alla planerna förutom Anton som skulle iväg hela långa dagen och kvällen på svensexa. Min dag kändes otroligt lång men tillslut tog den slut och idag mår James mycket bättre. Vi kommer dock hålla honom hemma idag också så halva familjen kommer åka iväg på en annan inplanerad lunch för att fira Antons morföräldrar i Tingsryd. Helgerna för mig är väldigt viktiga för min återhämtning. Det känns också viktigt att jag får ut så mycket som möjligt av dem för att ha kraft och energi till att jobba. Men när det kommer en sådan här helg blir det lite bakslag av alltihopa och jag känner bara för att åka och jobba och komma hem när allt är bra igen. Samtidigt är detta en stor del av rollen som förälder och hur tråkigt det än är så går alla igenom det. Men även jag önskar att jag kunde spola fram tiden, om för bara ett par dagar ibland.

Tyler har lärt sig en himla massa saker sedan han fyllde ett år i mars. Han går runt som vem som helst här hemma och har i princip slutat krypa. Han har lärt sig att klättra och vill äta själv med bestick. Han upptäcker alla vrår och minsta lilla grässtrå utomhus. Det krävs inte mycket för att underhålla en så liten människa och jag får påminna mig själv om det faktiskt. Till exempel när vi är utomhus. Då behövs egentligen inte en enda leksak för Tyler nöjer sig just nu med att bara gå runt och känna samt smaka på allt han kan hitta. Han är helt överlycklig när han är utomhus. Den korta promenaden från ytterdörren till bilen är en annan sak han uppskattar. Det är lätt hänt att istället bära honom till bilen bara för att det är smidigt men egentligen kan han ju få gå. Så länge vi inte har jätte bråttom.. Sista veckan har Tyler blivit något mer klängig. Han vill vara mycket mer nära och gosa med mig eller Anton om vi är hemma. Han söker mycket bekräftelse och vi ger honom allt vi kan. Så fort han inte får det när han vill och vi ger fokus åt James eller Chloéy bryter han ihop totalt. Han lägger sig på golvet på magen i ren frustration och protesterar. Han är ju så söt när han gör det också haha.  Lilla, söta, fina Tyler ❤

Jag hoppas ni har haft en bra helg och att ni får en jättebra kommande vecka. Kram ❤

20220514_132802 20220430_143625 20220504_161711 20220505_184308 20220508_133219 20220417_111619

Kommentera

Idag gick han flera steg!

God kväll fina läsare. Jag har precis satt mig i soffan efter att ha tagit lite disk. De stora barnen och jag satt och kollade på ett bakprogram på Netflix tills båda ville gå och lägga sig. Anton är på bio och kommer hem sent ikväll. Jag har saknat att blogga varje vecka sedan jag började jobba. Det är något som sitter och nöter i bakhuvudet när jag inte hinner göra det. Jag har ju så få timmar över efter en dag på jobbet och all fokus går till rutiner och barnen. Sedan lägger jag mig mycket tidigare än vad jag gjorde förut och därför känns det som att dygnets antal timmar inte alls räcker till längre.

Tyler har blivit så stor. Vi firade hans ett-års dag samt namngivning för två helger sedan. Inte ens det har jag berättat om… men det blev lyckat och vi var väldigt nöjda och trötta efter den dagen. Vi hade många gäster att ta hand om och vi bjöd på smörgåstårta samt en efterrätt som bestod av choklasmousse, brownie, dulce de leche, vispad grädde samt färska hallon. Vi fick en liten kris angående smörgåstårtorna för att de vi själva hade slitit med inte räckte till alla 45 gästerna men min fina svärmor åkte och köpte några stycken till mitt under maten. Det räddade hela festen skulle jag säga! Men de flesta gästerna märkte inte ens av det haha. Efterrätten gick inte att räkna fel på för varje person fick varsitt glas fyllt med ingredienserna jag nämnde ovan. Efter kalaset och namngivningen fick vi hjälp med att ställa i ordning alltsammans och det gick hur smidigt som helst med hjälp av några gäster som var kvar. Vi firade i en bygdegård ute i Tävelsås och vi behövde städa upp samma dag eftersom det fanns andra inbokade aktiviteter dagarna efter. Vi tycker att det var smidigt och enkelt att vara i en stor byggnad med tillhörande kök och gott om plats för alla barn som vuxna. Det fanns inget att klaga på.

Idag gick Tyler flera steg helt självmant för första gången! Jag satt vid vårt matbord tillsammans med min bror och mormor. När jag tittar mot Tyler som var någon meter ifrån mig på golvet så ser jag att han står upp och jag hinner inte riktigt koppla i huvudet att han inte håller i sig i någonting. Och så gick han de där stegen på eget initiativ rakt mot mig. Hur fantastiskt är det inte!!! Ett par timmar innan det hände övade jag och Anton med Tyler och försökte få honom att gå från Anton till mig och tvärtom. Då gick han också flera steg men vi peppade honom rejält för att det skulle gå. Det är en annan sak när dem själva går de där stegen utan att någon hejar på. Nu är det inte långt kvar tills du hellre går och står än kryper. Vår underbara Tyler. Han har alldeles nyligen lärt sig att klättra upp i soffan också. Inte lika kul eftersom det blir en fallrisk. Vi försöker därför öva honom i hur han ska gå ner från soffan. Ibland gör han rätt och vänder sig med magen ner mot soffkuddarna och hasar sig ner med fötterna först. Ibland tar han dock den snabba vägen och sitter upp samtidigt som han sakta glider ner med rumpan och riskerar att ramla rakt på ansiktet. Ännu har det inte skett att han dunsar i golvet och vi hoppas han lyckas undkomma det.

Nästa vecka är det påsklov för barnen och Anton kommer vara hemma med alla tre eftersom han är föräldraledig med Tyler. Det ska bli skönt med långhelg för min del också i slutet på veckan för jag är ofta helt slut efter jobbet. Vissa dagar kan jag inte släppa mitt arbete och det har tagit över. Jag vet inte varför jag själv tror att jag är bra på att hantera stress när jag alltid lyckas bli för stressad i det mesta jag tar mig an. Det betyder inte att jag presterar dåligt egentligen. Men jag har svårt att slappna av och det drabbar ju mitt egna privatliv. Jag tror att det också kan bero på mitt kontrollbehov som jag inte kan styra. Jag menar det finns en gräns för hur mycket jag kan påverka och göra, sedan är det upp till andra och omvärlden att göra sitt också. Jag längtar tills jag kan slappna av mer och känna mig bekväm i det jag gör. Man kan inte stressa fram kunskap och erfarenhet. Det tar tid. Alla säger det. Ge det tid ska du se att det löser sig. Japp, jag vet. Men under tiden som man ger det tid måste det finnas någon slags standard för hur man ska må och känna. Där är jag något tveksam.

Ne nu får jag önska er en fortsatt mysig lördagskväll så hoppas jag att jag kan skriva snart igen! ❤

Såhär nöjd var Tyler på sin födelsedag när Anton gav honom en hel glass för sig själv haha!!

DSC01133

Tyler fick ett lektält från mig och Anton i present ❤

DSC01116

LITE BILDER FRÅN NAMNGIVNINGEN:

DSC01264 DSC01161 DSC01242 DSC01254

DSC01192 DSC01188 DSC01183 DSC01268

Kommentera

SISTA DAGEN!!!!

Vet ni vad?! Idag är sista dagen jag är föräldraledig! Det går en rysning i nacken längs med ryggen samtidigt som jag skriver nu för jag är så innerligt lycklig för detta. På måndag har jag en ny arbetsgivare att gå till. Det känns helt fantastiskt och overkligt. Jag storgrät när jag fick besked om anställningen och kunde inte riktigt fatta att det äntligen är min tur. Som jag har kämpat för detta och haft ångest över så länge. Men så en dag släppte det, som vi alla visste skulle ske någon dag. Det jobbiga är att man inte vet när. Jag kommer ha titeln ”HR generalist” och det känns toppen. Nervös är jag allt men det släpper nog nästa vecka när jag har kommit igång.

Sista tiden som föräldraledig har jag haft en hatkärlek till allt jag gör. Ena stunden har jag varit överdrivet tacksam och sitter och tar in allt som sker med njutning. Nästa stund har jag känt mig otillräcklig, haft ångest och mått skit. Jag var ju redo att börja jobba redan när Tyler var 6 månader så nu har jag varit hemma 6 månader till utan att egentligen vilja det. Men jag har försökt att ta tillvara på tiden med barnen så gott jag har kunnat. Det är svårt när man vill något annat och det är press från olika håll. Anton kommer vara ledig framöver för Tyler börjar inte förskola försen i augusti. Jag tror Anton har underskattat hur svårt det är att vara föräldraledig. Det är några år sedan han var hemma med James och då var James något yngre än vad Tyler är. Nu känns det som att jag har gjort allt det jobbiga och tagit hand om barnen under den tuffaste tiden. Det är som att servera Anton alla godsaker nu. Samtidigt förtjänar han att vara hemma oavsett hur gammal Tyler är för Anton har slitit på sitt jobb längre än han också hade planerat för. Det är jag tacksam för.

Denna veckan har det varit sportlov här i Växjö och vi har haft något att göra i princip varje dag. Jag ville verkligen att veckan skulle bli riktigt bra för barnen eftersom det är min sista lediga vecka. Men man vill inte överdriva heller så vi har försökt hålla det på en lagom nivå. Idag har vi bokat in en timme på Hop N Pop. James och Chloéy har sovit hos sin farmor och farfar inatt så jag ska möta upp dem på hoppstället och låta dem hoppa loss. Tyler är med på ett vänster så jag tror inte jag kommer kunna hoppa något. Tidigare i veckan var barnen på BIO med min mormor, de har lekt med kompisar och ska leka med kompisar i helgen också. Imorgon blir det ”mellomys” hos Antons föräldrar, förra lördagen var vi här hemma. Vi ska helt enkelt fortsätta fånga denna veckan och göra den så bra som möjligt för barnen. Hoppas ni får en bra helg allihopa och ta hand om er. Glöm inte att hålla utkik på vår youtube-kanal. Förra videon vi la ut innehöll lite förlossningsmaterial och videos på barnens reaktioner när de fick veta att Tyler låg i magen samt första mötet med honom. I helgen kommer det ut ännu en video. KRAM!

Här kommer några bilder från veckan ❤❤❤

20220224_14440020220223_113643 20220223_113638 20220221_123355 20220221_134608 20220220_100201 20220222_165251

Kommentera (4)

Kroppen 11 månader efter förlossningen

Om ett par dagar är det exakt elva månader sedan jag födde mitt tredje barn vaginalt. För tredje gången har min kropp återhämtat sig efter att ha anpassat sig till en graviditet, förlossning och allt därefter. Från hormonsvängningar till blödningar. När jag var gravid med Chloéy var jag i 20 års åldern och hon föddes en vecka innan jag fyllde 21. James kom en månad innan jag skulle fylla 22. Tyler föddes när jag var 26,5 år gammal och detta året fyller jag hela 28 år. Jag känner mig gammal när jag blickar tillbaka på hur ung mamma jag var när Chloéy föddes men egentligen var jag ju själv ett litet barn. Jag känner mig SÅ mycket klokare idag men jag vet att jag kände mig väldigt klok när jag var 21 också haha!

En stor skillnad jag har märkt på återhämtningen när jag jämför alla graviditeter är att det har tagit längst tid nu sista gången. Min kropp har varit mycket skör och mina fogar har varit som mest uttänjda. Mina höfter har aldrig varit så breda som de var när jag hade fött Tyler. Sakta men säkert har mina fogar och min hållning gått tillbaka till det normala. Utan hård träning eller onödig stress från mig själv. Jag har för en gångs skull låtit kroppen ta hand om det själv genom att låta den få TID. Jag tror det har varit extra bra för min del med tanke på att jag inte är 21 år längre. Ju äldre man blir desto större risker finns det med att bära och föda barn. Kroppen är inte ung föralltid. Dock var det enklast att trycka ut Tyler jämfört med de andra två men det kan bero på ryggmärgsbedövningen jag hann få. Även mina erfarenheter sen tidigare, någonting måste det ju ha gett. Men känslan efter förlossningen av att stå, gå, kissa, sova och allt var mer ansträngande efter min tredje gång. Visst har jag känt mig öm och mörbultad varje gång men med Tyler var det lite värre. Det tog mycket längre tid för mig att kunna gå ordentligt. Att stå upprätt utan att svanka för mycket eller för lite. Hållningen var kass i flera veckor. Jag vankade fram som en pingvin i säkert en månad. Blev andfådd av att gå ett varv runt kvarteret.

För första gången förstod jag vad andra kvinnor berättat om att inte kunna hålla tätt. För jag kunde inte nysa eller hosta utan att behöva gå akut på toaletten. Jag höll inne varje nysning och när jag skulle hosta spände jag varje muskel i min nedre del av kroppen och korsade benen ordentligt. Det kändes bokstavligt talat som att hela underlivet skulle ramla ner på golvet. En jätte konstig känsla men jag minns det väl. Så kände jag inte efter Chloéy och James hade kommit. Men för varje barn man föder tenderar det säkert att bli lite värre och man blir uppenbarligen slappare i muskulaturen. Det kan jag intyga utifrån mina egna erfarenheter. Sakta men säkert blev allting bättre och jag blev starkare i min bäckenbotten, i mina magmuskler och i resten av kroppen. Det tog ett par månader innan jag vågade leka datten med de stora barnen igen för det var väldigt obehagligt att springa kan jag lova. Så jag sprang inte försen det kändes okej rent fysiskt. Nu springer jag som jag gjorde innan graviditeten och jag är i princip helt återställd från alla biverkningar jag har haft. Jag har alltid känt mig lyckligt lottad som inte har bestående problem efter mina förlossningar. Det är vanligare än man tror och det är inte många som vågar tala öppet om sina problem. Till exempel urininkontinens. Att inte kunna hålla tätt. Trots knipövningar och andra medel kanske det inte fungerar men det är inget man ska gå och skämmas över i det tysta. Man ska söka hjälp. Jag minns att min senaste barnmorska sa att man ska kunna leva sitt liv som man gjorde innan graviditet och förlossning vilket betyder att allting som inte är ”vanligt” ska man söka hjälp för.

Samtidigt som det är väldigt tabu att tala om ovanstående saker är det också mycket hets kring hur man ska träna, hur man ska äta och hur man ska vara som mamma. Inte nog med allting man precis har gått igenom som kan vara väldigt traumatiskt, det ska börjas tidigt med träning och hälsa enligt många. För mig är det orimligt och totalt onödigt att stressa på det sättet. Men det är också svårt att undvika all press som syns på sociala medier och som också kan komma från nära vänner, släktingar samt familj. Jag har turen att inte ha någon i min närhet som hetsar mig kring detta. Men jag tror många får onödiga ”peakar” samt kommentarer om detta ämnet. Jag tycker den största pressen ligger i social media. Stora profiler lägger ut alltför orealistiska bilder före och efter som inte alls stämmer med verkligheten. Det är lätt att bli avundsjuk på andras utseenden men det hjälper inte en själv särskilt mycket. Jag följer inga profiler som får mig att må dåligt eller som får mig att tvivla på mitt eget utseende. Jag säger till mig själv i mitt eget huvud att sluta när jag tänker för mycket och sen håller jag mig borta från profilerna som får mig att känna tvivel. Jag kan bli väldigt provocerad av en del bilder för att jag vet hur många som kämpar med sin hälsa efter att ha varit gravida. Jag har själv inte den kroppen som går tillbaka till sin ursprungliga form efter ynka en månad eller två. Det kan omöjligtvis vara det normala. Snacka om att det ger många kvinnor ångest. Ändå ska man inte jämföra sig med andra men det blir ju så när vissa personer visar upp sig i bikinibilder veckor efter deras förlossningar. En själv har fortfarande inte badat i bikini sedan förra årets förlossning…. Baddräkt är det som gäller för mig nu. Jag fick slänga alla små över- och underdelar jag aldrig kommer komma i igen. För mina höfter är något bredare och mina bröst lite större och det gick knappt att komma i mina bikinis. För att slippa den ångesten gjorde jag mig av med dem och beslutade mig för att köpa nya badkläder nu till sommaren istället. Det gjorde mig tio gånger lyckligare än att kämpa förgäves med att få plats i mina gamla plagg. Denna gången har jag inte kämpat, jag har bara låtit det hända. Ibland rotar jag i min garderob efter kläder jag kunde bära innan graviditeten och plötsligt kommer jag i något gammalt plagg vilket ger mig en boost att fortsätta som jag gör. Helt i min egen takt, utan stress, dieter eller andra ”hacks”. Ta hand om er och kom ihåg att ni är fina precis som ni är!

❤❤❤

Före VS 4 månader efter förlossningen VS nu

 20210106_214247 DSC03806 20220208_215010

Kommentera

10 månader och första kompisen

Igår var Tyler på 10-månaders kontroll på BVC. Vi bokade om det besöket några gånger innan det passade för vi var sjuka första gången det var planerat, sen var BVC-sköterskan sjuk och sen bokade vi även om p.g.a. andra omständigheter. Men nu äntligen har vi varit där. Jag var så nyfiken på vad Tyler faktiskt väger och nu ligger vikten på 10390 gram. Han är 70,6 cm lång. Det är ingen liten bebis längre. Han är som en klump som rör sig framåt i full fart. Han är riktigt snabb och jag tappar bort honom ibland här hemma haha.

Anton och jag tror att Tyler kommer gå när han är 11 månader och det ser ljust ut. För Tyler går och står hela tiden samtidigt som han håller i sig i bord och annat. Han är så duktig och försiktig när han ska sätta sig ner från stående. Jag minns när James var lika liten och kunde gå vid 10 månader. Han var inte försiktig någonstans. Han trillade och trillade om och om igen. Han var överallt men benen hängde inte med huvudet, han bara skulle framåt. Det är skönt att Tyler tar det lite lugnare för det är ju ingen stress. Hellre att de tar lite längre tid på sig att lära sig gå än tvärtom för det är nästan farligt när de är tidiga och inte har tillräckligt bra motorik.

På tal om motorik har Tyler alldeles nyligen börjat klappa sina händer mot varandra. Det är något jag har tränat med honom ett tag och plötsligt släppte det för honom och han satt och klappade händerna helt från ingenstans. Det är så härligt att se sina barns första utvecklingssteg och hur glada dem själva blir av att kunna göra saker de aldrig gjort förut. Jag blir fortfarande lika exalterad med tredje barnet och hans framsteg som vid Chloéys första. Skillnaden är att jag är mindre bra på att dokumentera allt som händer… Förutom att klappa händerna säger Tyler ”mamma”, han börjar förstå vad saker heter och reagerar när vi säger lampa genom att titta på lampor till exempel. Han har sagt pappa men det är inget som återkommer lika ofta som han säger mamma. Tyler har även börjat lyssna till sitt eget namn och reagerar när vi ropar på honom. Jag är redo för hans första steg och nu väntar vi alla spänt på när det kan komma att hända. Det är ett av dem allra mest fantastiska ögonblicken i barnens utveckling ❤

Denna veckan hade Tyler sin första lekdejt med en kompis. En två månader yngre bebis som var på besök en förmiddag med sin mamma. Det var verkligen första gången som Tyler interagerade med ett annat barn på det sättet och han var väldigt nyfiken. Han skulle hela tiden pilla på bebisens mun och näsa, ta nappen från honom och vara allmänt oförsiktig som bebisar är haha. Det värsta var nog att Tyler tog alla leksaker från den andra bebisen. Verkligen alla leksaker! Så fort vi mammor la fram leksaker i knät eller om den andra bebisen höll i något så var Tyler där på en sekund och tog dem. Jag vet inte om han förstår att sakerna är hans eller om han bara tyckte det var roligt att ha leksakerna som den andra killen hade. Han var iallafall inte bra på att dela med sig ännu haha. Men det är inte bebisar heller. Bebisar är de mest själviska varelserna. Och det måste dem vara för att överleva och det tar några år innan de lär sig att vänta på sin tur eller låta någon annan leka med ens egna saker.

Det dröjer inte långt kvar tills Tyler fyller 1 år vilket känns surrealistiskt på alla sätt. Första året går väldigt fort när man blickar tillbaka men det går extremt sakta under de tuffa veckorna, de vakna nätterna eller under andra krävande omständigheter. På ett sätt är det skönt att han har blivit större för det är enklare med sömnen som påverkar oss föräldrar väldigt mycket. Men jag saknar också tiden när han var nyfödd och pytteliten för jag älskar den fasen otroligt mycket. Jag skulle vilja leva i den bubblan betydligt längre än vad man gör. Nu känns det som jag har vaknat upp på riktigt och att jag måste inse att han inte är en mini längre. Men han behöver mig fortfarande mycket och jag kommer finnas här hela tiden. Så länge jag lever. Och det ska bli så roligt att få se ännu en liten människa växa upp och bli stor. Med allt vad det innebär.

Mamma älskar dig ofantligt mycket lilla Tyler, precis som jag älskar dina storasyskon. Ni är dem bästa ❤❤❤

received_476574173820889 received_4438336012945126 received_586050369231064

20220104_152059 20220103_153230 20211115_134046

DSC00163 DSC03811

20211018_150754 20211101_090817 20211008_085102(0)

20210713_131635 20210608_174302 20210426_184114

20210503_193840 20210503_081225 20210413_105432

20210406_135003 20210516_134126 received_499829797701090

20210910_142705 20210731_174639 20210805_123237

Foto-2

❤❤❤

Kommentera


För att få de senaste uppdateringarna