VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Magsjuk liten Tyler…

Det har gått exakt en vecka sedan James blev sjuk förra fredagen. Han hade jätte ont i huvudet och kräktes på kvällen två gånger. På söndagen var han bra igen men då insjuknade Chloéy. Inte med kräkningar. Utan trötthet, öm i kroppen och lederna. När hon blev bättre fick Tyler magsjuka. Han var väldigt dålig och har varit till och från men inte så dålig att vi har behövt åka in med honom, tack och lov för det! Anton och jag klarade oss tyvärr inte heller. Vi är båda förkylda med olika symtom och det är nog ingen tvekan om att vi har corona liksom många andra i landet och världen nu. Vi har faktiskt inte testat oss och egentligen behöver vi inte göra det. Vi måste oavsett stanna hemma tills vi är friska och vi kan alla regler som gäller. Att få ett kvitto på att det verkligen är corona behöver jag inte, det känms som en helt vanlig förkylning men det hade kanske varit annorlunda om jag var äldre eller hade bakomliggande sjukdomar.

Vi har varit hemma hela veckan och det har varit svårt till och från som jag vet att det är för många av er andra där ute. Det är svårt och intensivt att vara hemma med sina sjuka barn. Ännu värre när man är sjuk själv. Anton och jag brukar aldrig vara sjuka samtidigt men denna gången hade vi otur. Vi har ändå försökt dela upp ansvaret och vilat i omgångar. Men när det handlar om magsjuka är Anton inte den bästa lagkamraten haha. Han har fobi mot kräksjukan och blir extremt bitter varje gång den hälsar på oss. Han tar avstånd från oss allihopa och delar inte ut några kramar eller så. Han tvättar händerna stup i kvarten och gör det som enbart måste göras. Det är verkligen en kontrast till hur jag själv gör. Oavsett om jag hatar kräksjukan eller inte så måste man ju ta hand om dem som är sjuka. När Tyler kräktes var det verkligen en utmaning kan jag säga. Jag har inte varit med om att ett barn under 1 år har kräkts på det viset och det var inte lätt att sikta i någon hink precis. Jag fick springa till vårt badkar och hålla honom över det. Han var såklart väldigt ledsen och hade ont men vi satt på toaletten bredvid badkaret han och jag. Tyler klängde på mig som en apa hela den dagen. Och jag tyckte så himla synd om honom. Jag sa inte ett ord när han kräktes över hela mig när jag hade fått i honom gröt och lite andra saker ett par timmar innan det. Det var bara att stiga in i duschen och få bort alltihop.

Jag antar att det är denna sidan av föräldraskapet man inte tänker på när man väljer att skaffa barn haha. Och det är en av dem absolut jobbigaste sidorna. Men det som är positivt är att det går över. Fastän det inte känns så. En hel dag med sjuka barn kan kännas som en evighet. Klockan gå i slowmotion och det enda man vill är att tiden ska gå fort för att det förhoppningsvis ska bli bättre dagen efter. Sen, när man minst anar det blir alla friska igen och man glömmer nästan hur jobbigt det var. För mig är det som en befrielse att bli frisk igen. Livet ser plötsligt ljust ut och man andas in den friska luften utomhus med stor njutning. Det känns ändå som att vi kommer bli friska i helgen så vi siktar på det. Tills dess kommer det bli oändligt mycket skärmtid för oss alla och en hel del glass och godis för att vi ska orka ta oss igenom resten av tiden hemma.

Häromdagen skickade vi Antons mamma att handla till oss. Idag blev det Antons syster som så snällt stack iväg och kom hem med mer än vad vi bett om. Vad hade vi gjort utan er i tider som dessa?! Med det önskar jag er alla en bra helg och om ni är sjuka som oss får ni krya på er och försöka hålla ut i kaoset. KRAM på er! ❤

20220121_143102 20220121_194601 20220120_104024

20220121_092044

Kommentera

Mycket på en och samma gång..

När jag inte bloggar regelbundet beror det oftast på en av två saker. Antingen har jag inte lust eller så har jag helt enkelt inte tid. Egentligen vill jag publicera ett inlägg i veckan men efter att det har varit väldigt intensivt under många veckor har det varit svårt. Många dagar kliar det i fingrarna på mig för att jag har sån lust att skriva men inte får tillfälle eller möjlighet att göra det. Det slutar med att jag slocknar i sängen och inte orkar. Energin tar verkligen slut snabbt såhär på hösten och in på vintern. När man har bestämt sig för att vara effektiv och utföra ärenden eller sysslor ligger man som utslagen efteråt och vill helst ligga kvar resten av dagen.

Denna veckan har gått fort för mig. Inte på ett bra sätt egentligen. Jag har varit ytterst lite närvarande i min kropp denna veckan. Även när jag har försökt har mina tankar svävat iväg och det har känts som att mitt medvetande inte befunnit sig inom mig. Jätte jobbigt men också jätte konstigt. Jag har inte förmågan att fokusera ordentligt och tappar bort ord och meningar, även saker jag ska göra. Jag kan sitta på toaletten och kissa medans jag tänker en tanke om att jag exempelvis ska plocka upp en tröja från golvet som ligger i köket. Efter jag har spolat och tvättat händerna har jag glömt vad jag tänkte på och börjar istället med något annat. Så fortsätter det hela tiden och till sist blir det ju 100 saker samtidigt som måste slutföras. Jag avbryter mig själv hela tiden med att göra någonting annat. Det är väldigt svårt att bryta mönstret. Kroppen går och står men i mitt huvud är jag någon helt annanstans.

Mycket info från barnens skolor senaste tiden. Jul, advent, Lucia, Corona-restriktioner, studiedagar osv osv osv. Listan blir snabbt lång. Det blir inte enklare av att dem inte går på samma skola för tillfället för jag måste försöka anpassa alla barnens rutiner till varandras så att jag slipper göra allting tre gånger om. Som till exempel mellanmålet. När James och jag är hemma måndagar och fredagar behöver jag verkligen ordna mat på rutin för att James schema ska matcha Chloéys tills hon kommer hem. Samtidigt ska Tyler sov-schema anpassas och hans måltider försöker jag ordna samtidigt som vi andra äter men det är lättare sagt än gjort.

I förmiddags var svärmor barnvakt en stund medans jag kikade på black-friday fynd. Jag hittade knappt någonting som jag hade tänkt mig men det var värt att kolla ändå. Jag fick låna bilen hon körde hit med som jag hade ångest över att köra. Jag får nämligen lite panik över att växla för att jag är så satans rädd att göra bort mig i trafiken. Jag gjorde det med samma bil för ett tag sedan. Fick motorstopp vid helt fel tillfällen och kände mig så dum. Jag ringde Anton idag och hade honom i luren medans jag körde till första stället. Det gjorde mig genast lugn och utifall något skulle hända kunde jag ju skylla på hans instruktioner haha! Men allt gick toppen. Det kunde nog inte ha gått smidigare. Jag kom fram till alla butiker utan något motorstopp. Att man kan vara så nojig..

Ikväll kollade vi på Frost med James och Chloéy. Tyler somnar varje kväll vid sju-tiden och hinner inte vara med och gosa i soffan. Det är dock skönt att han sover på fasta tider, åtminstone på ett ungefär. Men han är super duktig med sovvanorna nu och det är jag tacksam för! Man blir snabbt bortskämd igen när en bebis plötsligt sover. Då glömmer man nästan bort de sömnlösa nätterna. Sanningen är ju att jag knappt sov någonting de första månaderna. Ammade varannan timme ungefär och Tyler sov verkligen inte alls mycket. Mycket mindre än vad både James och Chloéy gjorde när de var så små. När han blev 6 månader förbättrades nattsömnen och successivt har vi vant honom vid ett mönster. Något som vi har varit väldigt konsekventa med är att försöka vänja Tyler vid dag och natt. Vi har visat att det är natt genom att ha det nedsläckt även när vi går in till honom för att mata eller trösta. Vi pratar heller inte med honom om det inte är nödvändigt att sjunga en sång eller hyssja lite grann. På dagarna sover han i dagsljuset och nyligen gjorde jag vanan att söva honom i hans spjälsäng även på dagarna. Innan dess somnade han enbart i sin vagn på dagtid och sena kvällar men det blev osmidigt tillslut. Jag fortsatte ändå med det tills det inte gick längre och han var mogen nog att sova i sin stora säng. Nu trivs han allra bäst där! Men det kommer dagar när han behöver extra närhet för att somna in och då ger vi honom det. Framöver vet vi att det kommer nya faser när han säkerligen kommer vägra att sova i spjälsängen. Alla bebisar och barn gör det men på olika sätt.

Hoppas ni får en fin helg allihopa och en mysig advent. Massa kramar ❤❤❤

Tyler och jag hos hudläkaren i veckan! Han har märken som ser ut som födelsemärken på kroppen och har haft sen han var ett par veckor gammal. Dem blir fler och vi vet inte vad det är ännu. Fick inga svar hos läkaren, vi blev remitterade för andra gången… Om ni tittar noga ser ni ett av märkena på magen :)

 260384796_897843814453258_6612591627960143547_n 262095398_1767669526757820_9046589522221669502_n

PÅ SPRÅNG.. JAG ÄR ALLTID PÅ SPRÅNG NU FÖR TIDEN KÄNNS DET SOM. 

262065729_618514845941084_4027014028536733467_n

UTELEK

260979973_622781902480944_1053208676020569405_n 260752244_609775356968830_7944590009267984198_n

KILLEN SOM FÖRSÖKER KLÄTTRA PÅ ALLT ❤

260979976_5182411268453182_1577623793295869536_n

Kommentera

5 minuters-metoden, hiss eller diss?

Sömn kan man aldrig få för mycket av under småbarnsåren. Under våren och sommaren låg jag minus på mitt ”sovkonto” hela tiden men jag var inte dödstrött för det. Inte försen nu när hösten kom har jag fått mig en större chock och blivit betydligt tröttare och i sin tur mer deppig. Mitt tålamod är något sämre och jag har liksom inte samma motivation till att göra saker. Men det kanske hänger ihop med mitt intensiva sökande efter nytt jobb också som hela tiden resulterar i besvikelse och dåliga besked..

Tyler är lite mer än 6 månader nu. Han väger snart 9 kilo och han är väldigt framåt. Under några veckors tid har vi kämpat med att få Tyler att sova längre stunder på dagarna och nätterna. Vi har därför varit extremt trötta, både Anton och jag. Inte orkat göra någonting på kvällarna. När Tyler var mindre, ungefär 4 månader och bakåt gick det inte att få rutin på sömnen alls. Men då kände jag inte heller behovet av att göra några rutiner för det enda jag gjorde då var att amma hela tiden och jag lyssnade till Tylers signaler när han ville äta. Oftast somnade han vid bröstet vilket var smidigt men i takt med att han har vuxit har sovmönstret ändrat sig. Efter att han blev fem månader somnade han varje gång han åt ersättning. Sedan slutade han plötsligt sova ordentligt. Han somnade varken när han åt, blev vaggad eller omfamnad. Det var dags för oss att införa nya sovrutiner helt enkelt men det är faktiskt inte så enkelt som det kanske låter.

Just nu sover han jätte bra i sin barnvagn. Under dagarna är det vagnen som fungerar allra bäst och därför tänker vi fortsätta låta honom sova där. Han har numera sin sittdel men vi lutar den tillbaka så att han är bakåtlutad. Han sover ofta utomhus också för då vaknar han inte lika fort. Det största problemet har varit kvällarna och nätterna. På kvällarna har det tagit upp mot en timme att lägga honom, om inte mer ibland. På nätterna har han vaknat ofta, kanske 6 gånger och varit orolig samt ledsen. I måndags när jag inte orkade vagga Tyler längre för att jag själv var så trött bestämde jag mig att testa 5 minuters-metoden. Jag blev tipsad om den och tänkte att det är värt att prova.

När Tyler blev trött vid cirka åtta på kvällen när han brukar sova la jag ner honom i hans vagga efter han hade fått ersättning. Innan jag började med metoden kontrollerade jag även blöjan så att jag med säkerhet kunde veta att han inte skrek på grund av den. Sen tog jag tiden. Jag gick in till Tyler. Gav honom sin napp och snutte. Stoppade om honom och gick ut från rummet. Som vanligt tog han ut sin napp, började skrika och var inte alls nöjd. Han fäktade med armarna och slet sig i öronen som han gör när han är arg. Jag väntade i fem minuter, sedan gick jag in till honom igen. Gav honom nappen, klappade honom och stoppade om honom. När det hade gått totalt 15 minuter började han försöka sova på egen hand. Han slet inte ut nappen som innan och trots att han fortfarande var ledsen så skrek han inte rakt ut. Jag gick in till honom efter ytterligare 5 minuter och klappade lite på honom. Nästa gång hade han somnat. Det tog 25 minuter sammanlagt. Och ja det var jobbigt till en början eftersom han skrek väldigt mycket och högt men jag vet att när man ska testa en metod måste man fullfölja den för att säkert veta om den fungerar. 5 minuters-metoden handlar om att man går in till bebisen efter 5 minuter i taget tills bebisen somnat. Man ska inte ta upp sin bebis. Heller inte prata med den. Bara visa att man är där och sedan gå ut igen.

Det var en lättnad när Tyler hade somnat men det gjorde också lite ont i mammahjärtat. När jag googlade nästa dag på metoden var det väldigt mycket negativ kritik mot den. Det var många elaka kommentarer mot andra som har skrivit om den på sociala medier och det fanns psykologer och andra experter som avrådde från metoden och var motståndare. Men jag läste också att många BVC lärde föräldrar att använda sig av metoden förut. Idag kunde det förekomma på en del BVC men det betyder ju ändå att metoden används av många fortfarande. Jag reagerade i alla fall över alla negativa aspekter men jag håller inte med dem som anser att metoden innebär barnmisshandel. Det är väl att ta i. Oavsett om metoden fungerar eller inte ska det kännas bra för föräldrarna att utföra den på sin bebis och efter att jag har testat den enbart en kväll kände jag för att prova en annan variant.

Nästa kväll gjorde jag i ordning Tyler för natten igen och såg till att han var mätt och nöjd. Jag la ner honom i vaggan och stannade kvar bredvid. Satte mig på huk och klappade honom. Först på huvudet, sedan ner mot ryggen och armarna samt magen. Jag fortsatte klappa honom någon minut och slutade i cirka 20 sekunder efter det. Tyler märke såklart när jag slutade och började röra på sig mer. Han skrek dock inte någonting. Inte under hela tiden. Jag klappade honom igen och slutade efter en stund och gjorde samma sak om igen tills han somnade. Jag tänkte att jag skulle göra en snällare variant av 5 minuters-metoden utan gråt och skrik och det fungerade verkligen. Istället för 25 minuter tog det 15 minuter. Dessutom var allting en lugn samt mysig stund och jag kunde gå därifrån utan ångestkänslor. Igår kväll behövde jag inte klappa honom alls länge. Han somnade jätte fort och var väldigt lugn. Dock undrar jag om det var en engångsföreteelse men det återstår att se resten av veckan. För det tar ju inte bara en gång eller två gånger att få in nya rutiner. Det krävs tålamod i minst en vecka för att bebisen ska vänja sig. Det viktiga är att när man väl har valt metod så ska man stå fast vid den och inte byta hela tiden.

Om ni, som oss också har haft svårt att få er 6 månaders bebis att sova rekommenderar jag er att ta till er en metod eller rutin som känns bra för er. Prova den fullt ut innan ni kan ta ställning till den, annars är det lönlöst. Och vill ni testa 5 minuters-metoden måste ni lägga hjärtat åt sidan en stund när de skriker som allra mest. Det är svårt men det blir bättre. Dock vill jag också säga att jag inte tror på att prova sådana metoder på yngre barn än 5-6 månader. BVC verkar inte rekommendera något sådant innan dess heller. Ta hand om er och hoppas att ni hittar ett sätt som fungerar för er. Det återstår att se hur det går för Tyler resten av veckan men jag återkopplar om det längre fram ❤

 20210921_160533 20211001_141248

Kommentera

Sömnbrist deluxe

Jag minns inte att Anton och jag var såhär trötta när Chloéy och James var små. Då var det inte bara en bebis att ta hand om utan två! De senaste veckorna har varit riktigt tuffa och än så länge är bristen på sömn återkommande och jag har noll energi för det mesta. Jag försöker mitt bästa men jag kommer liksom ingenvart med någonting känns det som. James och Chloéy är ofta otåliga och Tyler har varit extra gnällig i snart två veckors tid. Han sover inte alls bra. Och om han får för sig att sova lite länge som upp till en timme i sträck är det alltid när jag inte har möjlighet att vila samtidigt som honom.

På kvällarna är jag helt slut och jag orkar knappt ta mig till sängen. Varje morgon när jag stiger upp längtar jag tills det blir dags att gå och lägga mig igen även fast jag vet att det inte riktigt hjälper. Tyler är uppe flera gånger på nätterna och äter samt gråter för att han vill ha sin napp. Vi håller på att vänja honom vid att dricka välling men än så länge avskyr han den. Han spottar och gör grimaser och vägrar dricka den men jag ger honom en liten slurk varje dag och hoppas att han vänjer sig snart.

Efter att James och Chloéy ligger i sina sängar på kvällarna är timmarna därefter väldigt heliga här hemma. Det är de få timmarna vi har över till att planera, prata, mysa och så vidare. Men inte ens det orkar vi göra. Anton och jag sitter eller ligger bokstavligt talat i var sin ände i soffan och ingen av oss orkar flytta på sig. Att se en film tillsammans är lyx och de senaste gångerna vi har försökt titta på en film har båda somnat… kärleken flödar inte riktigt på samma sätt men vi försöker vårt bästa. Jag är så tråkig att jag kan fantisera i mitt huvud att jag kramar Anton eller ger honom en puss på munnen för att jag inte orkar gå fram till honom när jag väl satt mig ner haha. Vi vill hinna med så många saker men just nu är det bara så att vi inte hinner med allting.

Hoppas att denna perioden vänder snart, jag ser verkligen fram emot att vi får sova mer sammanhängande!

20210913_113800

Kommentera (2)

Tyler 6 månader!

-Vilken dag är det idag Julia?

-Jag vet inte.. tisdag?

-Ja men vilken dag?

-21 september, har jag glömt något?

-Ja 21 september. Tyler blir 6 månader idag!

HAHA alltså jag har så dålig koll. Det är alldeles för mycket att hålla reda på med tre barn ibland! Idag är Tyler 6 hela månader och jag hänger inte med. I början var det ganska fridfullt och jag kände att jag hade all tid i världen men inte längre. Tyler lär sig nya saker hela tiden och från att bara ha legat ner och tittat sig omkring kan han snart sitta, han går i sin gåvagn, kan säga ”pappa”, tar sig fram på golvet genom att rulla och det är inte långt kvar innan han lär sig krypa. Han är så fin och go och så himla älskad. Snart kommer det vara Anton som är föräldraledig och då blir det ännu svårare att hänga med i svängarna. Det känns väldigt jobbigt att inte kunna vara närvarande på samma sätt men jag behöver verkligen jobba och det är Antons tur att vara hemma. Jag börjar verkligen närma mig ett jobb och jag känner på mig att det släpper snart. När jag väl har börjat jobba igen kommer jag bli en ännu bättre mamma som inte går omkring och tjatar varje dag. Det blir ju en hel del gnäll från de stora barnen och det går inte tillfredsställa alla hela tiden.

Tyler ska på BVC-besök lite senare i veckan och då får vi veta hans vikt och längd. Det är även dags för läkarundersökning. På förra kontrollen fick Tyler sin andra dos av sprutor och det är skönt att han inte ska ta fler på ett tag. Han har ju mått så dåligt efter varje vaccination. Apropå vaccination är snart Anton och jag ”färdig-vaccinerade”. Vi tog vår första dos för ett tag sedan och nu i slutet av september kommer vi ta vår andra dos. Anton ska ta sin imorgon och jag har bokat tid nästa vecka. Utifall att vi får symtom ville vi boka under två olika veckor för det är aldrig roligt att vara sjuka samtidigt OCH ta hand om barnen. Det behövs minst en frisk vuxen för att allting ska flyta på någorlunda när det vankas sjukdomar.

För en stund sedan kom jag på att vi glömde packa ner en frukt i Chloéys väska. Jag fick så dåligt samvete för hon behöver verkligen en frukt på förmiddagen och för första gången glömde vi.. båda två.. Jag är beredd på att få en miniutskällning av henne när jag hämtar upp henne för jag vet hur viktig den där frukten är för henne. Eller riskakorna som hon oftast vill ha med sig. I morse kom vi iväg senare än vanligt och det blev nog så att vi glömde bort det i farten. Vissa dagar lyckas vi vara ute i god tid men andra dagar är det typ sjuttioelva saker att göra på enbart 5 minuter och då hamnar jag efter i planeringen. Men vi har inte kommit försent. Chloéy börjar skolan tio över åtta. Klockan ringer dock prick åtta och därför försöker vi infinna oss på skolgården då. Efter Chloéy har gått in fortsätter James och jag mot hans förskola som han går i på tisdagar, onsdagar och torsdagar. Han har väldigt lång helg den killen och måndagarna tenderar att bli väldigt långtråkiga. Dels är jag trött och sedan har jag inte några bra idéer på vad vi ska hitta på under alla timmar. James sitter helst framför tv:n men vi har bestämt att vi ska korta ner hans skärmtid ett tag för att få honom mer lekfull och fantasifull som han också är.

Hoppas ni får en bra tisdag, kram på er ❤

Tyler 0 månader vs Tyler 6 månader:

 20210404_100801 20210404_100811

20210916_124314 20210916_124318

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna