När jag var förstföderska var såklart allting nytt som har med barn, graviditet och förlossning att göra. Direkt under första MVC besöket kände jag mig väldigt liten för barnmorskorna pratade i termer jag inte förstod och det fortsatte de göra under alla besök, även efter förlossningen. Till och med när James var i magen hade jag svårt att komma ihåg de olika begreppen och pinsamt nog kom han bara 11 månader efter Chloéy haha. Jag tänker göra klart för mig och andra som inte har koll på termerna här och nu, säg till om ni saknar några 🙂
Hb värde – blodvärdet (koncentration av hemoglobin i blodkropparna). Är detta värdet lågt så har man järnbrist och det fick jag lite smått under bägge graviditeterna men jag ville inte ta järntabletter p.g.a förstoppningseffekten.
P glukos blodprov – ett prov som visar blodsockervärdet (glukos) i blodet det vill säga om man har graviditetsdiabetes eller inte. Detta har jag aldrig haft.
Äggvita i urinen – tecken på havandeskapsförgiftning eller urinvägsinfektion (man har protein i urinen). Havandeskapsförgiftning kan vara allvarligt och i värsta fall görs akut kejsarsnitt om värdena inte blir bättre eller håller sig på en jämn nivå.
Nupptest – en annan förkortning på ”kombinerat ultraljud och blodprov” KUB vilket i sig är ett test för att se efter om fostret har Downs Syndrome.
Foglossning – från bäckensmärtor till ryggsmärtor på grund av att lederna gör sig mer rörliga.
BF – beräknat förlossningsdatum, det datumet bebisen/bebisarna är beräknade att komma vilket sällan stämmer exakt.
BVC – barnavårdscentral. Inte visste jag att det fanns en särskilt vårdcentral för bebisar när jag skulle få mitt första barn men nu är det en självklarhet.
Cervix – livmoderhalsen
Vul – vaginalt ultraljud
Fontanell – ett mjukt område på bebisarnas huvud mellan skallben, detta växer ihop ungefär vid 1 års ålder.
Sammandragningar VS värkar – en sammandragning är när livmodermuskeln spänner sig (den övar sig inför förlossningen så detta kan hända lite då och då under graviditeten), en värk däremot är en kraftigare sammandragning som påminner om mensvärk och den kommer tätare och blir kraftigare tills bebisen/bebisarna är ute.
Slemproppen – en slemmig flytning som är ett tecken på att livmoderhalsen börja öppna sig. Detta kan ske flera veckor innan förlossningen verkligen startar. Min slempropp kom en dag innan James föddes och lite rester kom även samma dag som han föddes. Värkarna startade inte direkt därefter men inom ett dygn var allt igång och då var jag i vecka 39.
Bristningar – sår i slidan eller mellangården efter förlossningen. Detta sys oftast ihop precis efter förlossningen men har man problem med att hålla tätt längre fram bör man söka hjälp. I värsta fall kan man spricka ända från slidan till rumphålet men det händer väldigt sällan!
Avslag – blödning alla föderskor får både som fött vaginalt eller via kejsarsnitt. Det tar 4-6 veckor innan den försvinner och man får blödningen för att det blir ett sår i livmodern efter att moderkakan har lossnat.
Eftervärkar – när livmodern drar ihop sig till sin vanliga storlek efter en förlossning. Det känns som mensvärk och just under amningstillfällena drar livmodern ihop sig mer så därför kan det göra extra ont då. Jag tog värktabletter efter min andra förlossning mot detta och det hjälpte bra i ett par dagar, sedan behövde jag inget.
Mjölkstockning – mjölkgångarna i bröstet eller brösten har täppts till och det orsakar smärtor och det bildas små knölar i brösten. Man kan få feber när detta sker som oftast går över av sig självt. Jag hade inte stockning med mina barn, jag hade heller inte överdrivna mängder mjölk så det är mindre chans att få stockning då.
Framfall – när organen i underlivet sjunker ner och gör så att livmodern buktar fram i slidöppningen vilket kan kännas tungt och det kan skava. Det kan även vara svårt att göra nummer 1 och 2 men dessa besvär försvinner efter ett par månader. Knipövningar är att rekommendera. Jag har inte fått framfall men jag har gjort knipövningar efter båda förlossningarna för att stärka muskulaturen i underlivet så att jag enklare kan hålla tätt.
Nu har jag gått igenom de allra flesta termer jag tyckte var svåra att begripa mig på när jag var förstföderska särskilt. Jag googlade alltid upp uttrycken när jag kom hem från MVC även fast jag hade frågat barnmorskan där också men minnet är kort när man är gravid haha! Hoppas jag har lärt er något och att inlägget är till någon hjälp.
KRAM!
(All fakta som finns med i inlägget är egen kunskap samt fakta från 1177 vårdguiden)
KommenteraJag har inte pratat mycket om graviditet och förlossning på länge så nu tycker jag att det är dags. Det är ett tag sedan jag själv var gravid men jag tycker det är så himla roligt att prata om och diskutera kring allt som har med det att göra, från pluset på stickan till den första tiden när bebisen är ute. Det finns inget mer fantastiskt än att få barn här i världen, det tycker jag!
Jag vill prata om arbete kombinerat med graviditetsbesvär som många kvinnor upplever. Jag känner att det finns ett behov att skriva lite om detta både för att jag själv inte hade de bästa förutsättningarna och för att jag är helt säker på att många kvinnor blir dåligt behandlade och icke respekterade på sina arbetsplatser från att de berättar om graviditeten samt när det märks att de inte kan prestera lika bra som förut av helt normala anledningar egentligen.
När jag blev gravid med Chloèy 2014 berättade jag för familjen i tredje graviditetsmånaden. Snabbt efter det bestämde jag träff med min chef för att informera henne. Jag mådde illa varje dag och det var skönt att låta henne veta varför jag hade sjukskrivit mig vissa dagar. Det var inte helt enkelt att jobba efter de första tuffa månaderna heller. Om jag ansträngde mig och bar tungt, stod upp länge, inte åt något 1 gång i timmen så fick jag yrsel och illamåendet kom krypandes. Jag blev tvungen att gå hem från jobbet många gånger, sjukskriva mig många dagar och jag fick inte stöd från chefen alls. Inte ens efter den gången jag svimmade av i butiken mitt framför en kö av kunder och ambulansen hämtade mig fick jag empati.
Jag fick inte använda en stol att sätta mig på bakom kassan för att det inte såg bra ut, jag skulle göra det som alla andra kunde som inte var gravida. Inte ens den biträdande chefen som varit gravid på samma arbetsplats kunde stötta eller hjälpa mig. Min vanliga chef hade ingen erfarenhet om att sköta någon anställd som var gravid eller föräldraledig, hon har heller inga egna barn, förstår ni då hur svårt det blev för mig att få dispans på vissa arbetsuppgifter jag inte klarade av? Ännu värre skulle det varit att ha en manlig chef utan någon förståelse heller, det har säkert någon av er erfarenhet av? Iallafall så pratade jag med min chef så gott det gick och sa att jag inte kunde göra si och så för att det var tungt och riskfyllt. Jag höll fast vid det även fast hon tjurade över det. Jag ville inte skada mig själv eller barnet, jag skulle känna mig väldigt skamfylld om något skulle hända p.g.a jobbrelaterade saker. Mot slutet blev det mycket värre och väldigt tungt men som tur var fick jag godkänd graviditetspenning av försäkringskassan eftersom jag jobbar så många timmar ensam på mitt arbete. Det blev ändå för mycket för mig innan jag skulle vara ledig så jag fick sjukskriva mig två veckor innan grav.penningen började rulla.
När Chloèy väl kom fick jag inga ”Grattis” hälsningar, inte när James kom heller för den delen. Jag tycker definitivt att jag förtjänade ett grattis, faktiskt flera sådana. Jag bestämde mig för att inte visa upp Chloéy på jobbet för vad skulle de eller jag säga? De verkade inte bry sig så jag tycker inte de förtjänade att se hennes söta ansikte och lilla bebiskropp.
Vet ni vad det dummaste med hela min erfarenhet är? Det är att den biträdande chefen är gravid nu, hon gick nyligen hem fin och höggravid. Hon har fått sitta på en stol bakom kassan, fått äta när och hur hon vill, arbetat tillsammans med någon mycket oftare än mig (jag fick fler stängningspass även när chefen visste att jag inte mådde bra under just dem arbetspassen ihop med graviditetssymtomen), hon har fått dispans och hon ska minsann få en present (bebisen ska få en present) från alla anställda förutom mig för bitter som jag är över detta vill inte jag köpa något till mina chefer för jag får ingenting tillbaka.
Jag nöjde mig inte med att få bli behandlad hur som helst men det fanns ändå en del saker jag borde gjort något åt men som jag inte orkade ta itu med för jag var så trött på tjatet. Jag hoppas ni står upp för er och gör som mig, nöj er inte. Era chefer SKA anpassa era arbetsuppgifter efter hur ni mår och påverkas av graviditeten. Ingen chef tycker om sjukskrivningar men det är bara att ignorera de sura minerna och fortsätta sjukskriva er när ni känner er jäkligt risiga. Jag tycker vi har den rättigheten att göra så. Det är inte lätt att hinna ikapp med arbete och allt annat i livet som gravid när man mår dåligt men det är ingen annan mer än andra gravida som förstår hur en känner. I slutändan är det DU som ska orka stå på benen och utföra arbetet, inte din sambo, mamma, pappa eller kompis så skit i om de också tjatar och tycker du ska gå till jobbet. Kontakta facket om du har en strulig chef, dem är till väldigt bra hjälp, det har de varit för mig i många lägen. Utnyttja systemen vi betalar för, när ska de annars komma till nytta?
Om du har problem just nu eller vill berätta om före detta problem och dispyter på din arbetsplats får du gärna dela med dig här i kommentarsfältet alternativt på min mejl: [email protected]
Jag tror på en rättvis värld och på jämlikhet, det borde alla göra!
Bilderna är tagna när jag var gravid med Chloéy!
En av mina läsare undrar vad man behöver ha hemma efter en förlossning och
det här tycker jag att man behöver ha hemma:
Till mamman:
–Förlossningsbindor (köpes på apoteket)
–Intimtvätt och kräm till underlivet (köpes på apoteket)
–Salva mot hemorrojder för de som har haft under graviditet eller har tendens att få det
–Sköna trosor som inte skaver eller sitter tight
–Amningsbh (minst två stycken)
–Amningsilägg
–Slappa kläder att mysa i om dagarna den första tiden
Till bebis:
-Kläder såklart, allt från bodys till mössa och varmare kläder om det är kallt ute
–Blöjor och våtservetter
–Skötväska (behöver absolut inte vara något märkvärdigt, bara en väska)
–Nappar
–Bebistops
–Rumpsalva
–Rumptermometer
–Badolja, balja samt badstöd (och badtermometer om man är osäker på hur varmt 37c är
–Koksaltlösning till näsan om de blir täppta (de blir lätt täppta)
–Nappflaska, bröstpump med tillbehör om tanken är att pumpa ut mjölk annars behövs inget mer än brösten 😉
Övrigt:
–Bilstol
–Skötbädd och ev. skötbord om det behövs
–Barnvagn med regnskydd och myggnät
–Babynest att lägga bebisen i när den sover tillsammans med föräldrarna i stora sängen. I början tycker jag det är behövligt för att inte riskera något men nu är James snart 2 månader och sover bara på ett litet täcke (det är inget BVC rekommenderar men herregud, man rullar inte över sina barn så enkelt)
–Bärsele eller bärsjal kan vara skönt att ha om det är en sällskapssjuk bebis. Köp i efterhand annars för det kan behövas mer när barnet är 2-3 månader och man inte får något gjort för att den skriker
–Spjälsäng eller vagga med täcke, kudde, påslakan, lakan, örngott m.m.
Jag har skrivit något liknande i DETTA inlägget
Om ni vill ha tips inför packning av BB väskan så klickar ni HÄR
HOPPAS DET VAR TILL HJÄLP, KRAM 🙂
Kommentera
Jag såg bland sökorden igår att någon hade sökt efter inlägg som har med rakning vid förlossning att göra. Det betyder ju att det finns fler som vill läsa om det och eftersom jag tycker om att skriva inlägg om sådant som ingen annan vågar skriva om så kommer ett inlägg om just det du sökte på igår!
Jag tror många kvinnor oroar sig över att visa upp allt dem har inför en förlossning. Man döljer ju ingenting och personer man aldrig har träffat förut ska titta på ens privataste delar som inte ens partnern sett på så noggrant.
Det har varit inne att raka underlivet rätt länge nu så för dem som inte gör det tror jag det finns en oroskänsla. Sedan finns det såklart dem som inte bryr sig alls och det borde ingen göra men det är lättare sagt än gjort. Många rakar sig nog inför sin förlossning trots att dem själva inte känner att dem vill eller behöver men om det är det som krävs för att lugna några nerver så tar dem flesta till den åtgärden.
Jag är den typen som inte bryr mig om vad andra tycker, oftast skulle jag vilja säga. I slutändan gör jag det jag tycker känns bäst. Jag hade inga ”tvångstankar” inför Chloéys förlossning som fick mig att tänka på hur jag såg ut där nere. Barnmorskorna har sett så mycket och dem skulle aldrig få för sig att kommentera en orakad kvinna. Om dem skulle göra det så är det väldigt oproffessionellt och då säger jag bara ”varsågod att säga något elakt tillbaka”. Dem får inte bete sig hur som helst.
Är man höggravid som jag är nu så är det inte särskilt enkelt att raka sig. Man ser i princip ingenting! Sjukt jobbigt och frustrerande.
Oroa er inte, barnet kommer ut oavsett om ni är rakade eller inte och när värkarna är som allra värst så kommer ni garanterat inte bry er om hur ni ser ut någonstans på hela kroppen.
Lycka till!
Kommentera (4)