Ni kanske har märkt och ”känt” att jag inte har varit riktigt bekväm med att lämna James till förskolan i samma utsträckning som med Chloéy? Det är iallafall så det är och värst var såklart de första veckorna men det känns bättre för varje vecka som går eftersom jag vänjer mig men även fast jag gör det så tycker jag att han är för liten att börja förskolan. Han kan gå vilket är en stor fördel men han kan inte säga med ord vad han vill, sedan har han fortfarande ett stort behov av närhet som jag egentligen vill ge honom och inte överlämna till hans förskolelärare.
Chloéy började förskolan när hon var 2 år och 1 månad gammal och det var precis i rätt tid skulle jag vilja säga för vi hade precis gått in i en jobbig period när vi inte kunde sysselsätta henne ordentligt för att hon är ”för stor” för att bara vara hemma. Hon ville ut och se nya saker och upptäcka allt och ingenting så för hennes del har det varit en stor avlastning för oss men lämningarna har varit värre än med James. De första två veckorna gick det bra men sedan grät hon mycket och höll fast vid oss hårt för att hon inte ville bli lämnad ensam så det har också varit väldigt jobbigt men med tiden kommer Chloéy acceptera att bli lämnad såsom vi lär oss att acceptera James och hans förskolestart. Jag tror att jag hade känt mig mer mogen att överlämna min minsting James efter julhalvåret när han blir lite äldre än 1,5 år. Det är den perfekta åldern i mina ögon men det är alltid olika från barn till barn. Vi har som jag tidigare sagt (i ett annat inlägg) väldigt bra förskolelärare så både Anton och jag känner oss trygga i att barnen går på den förskolan de gör. Vi litar på att de ringer oss om det skulle vara extra svårt någon dag om någon av James eller Chloéy inte slutar gråta eller liknande. Det finns alltid gränser och de tror jag att dem följer.
Det som tar emot mest för min del är nog att James har ett större närhetsbehov som jag inte kan tillfredsställa längre eftersom föräldradagarna är slut och både Anton och jag måste få in pengar. James är faktiskt en väldigt mysig kille som person och han myser väldigt mycket när vi är hemma och sitter ofta i knät med snutten och nappen och när vi gör vardagliga saker kommer han plötsligt springandes mot mig eller Anton för att mysa lite och sedan springer han vidare igen. Chloéy är mer svårflörtad men jag håller på att lära henne vad ”mysa” är och hon blir bättre men hon gör det inte självmant som James.
Många har inte möjlighet att välja när ens barn ska börja förskolan eller hur många timmar de ska gå så vad har vi för val? Vi måste göra det bästa av situationen och det hoppas jag att alla förskolelärare/barnskötare och pedagoger gör också för det underlättar för allihopa.
Jag älskar den här bilden på honom för han ser så glad ut och just när bilden togs så log han för att han tyckte något var roligt, inte för att jag lekte clown bakom kameran haha!
Igår lämnade vi varsitt barn på förskolan, Anton tog Chloéy och jag James. Jag fick en kram av Chloéy som sa hejdå och vinkade sedan tog jag James i famnen och släppte in honom på hans del av förskolan. Han gick direkt in i det stora ”allrummet”, hämtade en kossa och sa ”TITTA” medans han såg väldigt nyfiket på mig. Sedan dränktes kossan i James dregel som började sutta på huvudet.. Jag hängde av alla hans saker på de olika krokarna och det är inte lätt för en nybörjare som mig för det finns en krok eller en hylla för precis allt! Någonstans ska skorna stå, på ett ställe ska regnkläderna hänga och på ett annat hans ytterjacka och det bara fortsätter och fortsätter…
Jag ville inte stanna kvar för länge för att James inte ska vänja sig vid att jag finns vid honom för långa stunder för den tiden spenderade Anton med honom första veckan men nu är det vecka nummer två vilket betyder att man ska släppa taget lite. Jag sa hejdå till James som tittade ut mot tomma intet med kossan i handen, sedan började han vinka men han tittade fortfarande inte på mig så jag började gå och då fattade han att jag verkligen skulle gå. Han blev lite ledsen men en av pedagogerna avledde riktigt fort så jag hörde inte ett ljud till så jag fortsatte gå ut från förskolan och bort till Anton. Så fort jag kom utanför James förskoledörr kände jag hur jobbigt det plötsligt kändes inuti. ”Jag har lämnat mitt barn och det känns inte bra” var det enda jag kunde tänka. Det var inte på grund av lärarna eller något som har med förskolan att göra men känslorna bara vällde över och ögonen fylldes med tårar som jag försökte hålla inne. ”Han är så liten, mammas lilla kille…” fortsatte jag att tänka. Det är inte alls samma sak att lämna Chloéy för hon är helt självständig, hon kan prata och säga vad hon vill och hon behöver inte samma närhet som lilla James fortfarande är väldigt mån om hemma som borta.
Väl utanför grinden till förskolan blev gråten i halsen tyngre och med Anton precis framför mig gick det inte att hålla tillbaka så jag sa direkt ”Jag tycker inte om att lämna honom…”, sedan grät jag och Anton tröstade och sa att han klarar sig jättebra. Jag vet, det gör han verkligen men om jag fick bestämma, då hade James fått stanna hemma tills efter jul. Nu har vi inte den möjligheten men jag kan inte sluta tänka OM. På bara några månader sker det jättemycket med ett barn och ju äldre de blir, desto bättre klarar de sig utan sina föräldrar/sin förälder.
Igår var Chloéy på sin förskola för första gången på riktigt. Det känns helt absurt att hon ska börja ”skolan” som jag säger till henne för dagis säger man inte längre har jag förstått. Hon håller på att skolas in i förskolan och det är så roligt att se henne i den miljön tillsammans med andra barn. Hon har behövt den här stimuleringen länge så det blir skönt för både oss och henne att hon får göra sig av med sin energi någonstans för vi blir tokiga alla tre (Anton, James och jag). James skulle också varit på sin inskolning men han hade hög feber natten till måndagen så han har varit hemma i två dagar men imorgon ska han till sin avdelning med Anton. Jag är mest nervös inför James inskolning för han är min lilla minsting och han har fortfarande ett annat behov av närhet som jag är rädd inte täcks ordentligt på förskolan eftersom det finns många fler barn att ta hand om i samma ålder. Till skillnad från Chloéy pratar inte James särskilt mycket, han visar vad han vill med sitt beteende och kroppsspråk som tar ett tag att förstå.
Det är väl lite jobbigt för alla föräldrar att släppa iväg sina barn som har varit hemma över 1 år så det hör nog till. Mitt schema till min skola är väldigt lugnt men jag kan inte räkna med att gå efter det för det blir betydligt mer pluggtid hemma och jag försöker förbereda mig så gott jag kan men det känns skönt att barnen inte behöver gå 8-9 timmars dagar direkt. Anton har inget heltidsjobb heller så han kommer fortsätta vara hemma med dem en del tills han hittar en större tjänst 🙂 Tills dess ska jag bara hålla tummarna att allting går så smidigt som möjligt med ALLT, kram!
Förskolan ligger bara en liten bit bort så Chloéy och jag gick hand i hand nästan hela vägen till förskolan, hennes favoritkanin var såklart i hennes andra hand 😉
Lagom dagen efter James har fyllt ett år så hade han ett inbokat besök på BVC idag. Det var dags för vaccination och läkarundersökning. Jag skjutsade Anton och James till vårdcentralen vid 10.00, sedan åkte jag och storhandlade med Chloéy inför midsommarhelgen. Det gick bra på BVC enligt Anton, även med sprutorna i låren. James väger 11,230 kg och är 80 cm lång! För mig och Chloéy gick det väldigt bra, vi var hemma efter lite mer än 1 timma. Skönt att det inte var så mycket folk ute, det underlättar för min stresshjärna.
Ikväll ska jag på bio tillsammans med en annan småbarnsmamma och det ser jag mycket fram emot. Jag har inte varit på bio sedan länge konstigt nog, med tanke på att jag gick på bio varje månad när jag var yngre… Jag ÄLSKAR att på på bio! Vi ska se ”rough night” vilket jag tycker passar oss mammor toppenbra ?
Jag har gjort en sammanfattning av James 1 års firande från igår så om ni vill se finns videon på vår YouTube kanal ”mammaochpappablogg”.
-Kul med minnen, inte bara för offentlighetens skull. Firandet var jättebra och James fick fina presenter från allihopa! Nu återstår det bara för Anton och mig att skriva en text i hans minnesbok. Vi gjorde det när Chloéy fyllde ett år så detsamma gäller för lillemannen. Vi ska försöka komma ihåg det varje år tills de fyller 18 år minst?
Här är vår gårdag i lite bilder också (allt vi bjöd på var hemmagjort för det är ju godast!)
För 1 år och sju månader sedan fick Anton och jag veta att jag var gravid med ”bebis nummer 2”. För 1 år och 1 månad sedan var jag höggravid. För 1 år och några timmar sedan fick jag värkar och fyra timmar senare kom James till världen! Klockan 19.09, 3245 gram tung och 50 cm lång. 
Chloéy var bara 11 månader gammal när James föddes och jag minns hur mycket jag saknade henne från BB. Jag blev tårögd i bilen precis innan vi skulle svänga in på parkeringen. Min lillasyster Towa var utomhus och lekte med Chloéy i sandlådan och jag var så glad inombords, allt var fulländat på något sätt. Där för första gången fick hon se sin lillebrorn för första gången och sedan dess har de hängt ihop väldigt bra…
Vi tyckte att Chloéy lärde sig krypa, gå och stå fort men James är bevis på att man kan lära sig ännu snabbare. Lite för fort enligt mig. Han stod upp vid 7 månaders ålder, gick vid 10 månaders och kröp såklart innan dess. Nu har han börjat härma det vi säger och han är så mycket mer delaktig i allting som händer. Chloéy är en väldigt snäll storasyster för det mesta men hon är såklart lite busig och elak då och då. James förstör för lilla Chloéy han också men ännu inte medvetet så där är det lite skillnad. Barnen gör oss tokiga viss dagar och den första tiden när båda var väldigt små var skitjobbig av få ihop men vi får helt klart ut mest kärlek av allt detta. James idag är det din första födelsedag (näst efter dagen du föddes) och du är en av de två bästa sakerna som har hänt i mitt och pappa Antons liv. Vi älskar dig!
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!❤
Om ni är intresserade av mer läsning så kan ni läsa detta inlägget som var det första som skrevs efter förlossningen: HAN ÄR HÄR!
Kram!
Kommentera