Okej! Idag var det äntligen dags för barnens BVC besök! Min Mommo droppade in precis innan vi skulle gå in till sköterskan så det passade perfekt då det var massor som skulle göras! Chloéy skulle vägas, mätas, visa att hon kunde hoppa, sparka boll, prata med flera ord i samma mening och rita cirklar på ritpapper 🙂 hon klarade allt galant och vet ni vem som klarade hennes kontroll lika bra? JAMES! han gjorde allt det som Chloéy skulle göra för hon var lite blyg till en början så James hakade på med allt som BVC sköterskan instruerade om haha. Han har alltså klarat sin 2,5 års kontroll på sin 1,5 års kontroll? James fick vägas och mätas som sin storasyster på den stora vågen man står på och den stora mätstickan mot väggen. Han visade att han kunde prata och under hans kontroll ville de se om han kunde 10 ord vilket han definitivt kan… Sköterskan ställde flera frågor till mig om hans motorik och han fick alla godkända där också så check på det✔ James fick även ta spruta i armen 2 gånger för att den hoppade ut första gången när han spände sig av nålchocken stackarn. Han var helt klart ledsen och sa ”nej nej nej” när han förstod att han skulle få sprutan igen medans jag höll ännu hårdare kring honom så att samma sak inte skulle upprepas. Tur det inte är fler sprutor försen barnen är 5 år.
Nu till den viktigaste kontrollen av dem alla: Chloéys problem med motorik i fingrar och ben som jag har förklarat för er när hon inte kan röra vissa fingrar utan de är helt böjda och enligt Chloéy gör det ont att sträcka ut dem. Benen har även de varit stela och hon har svårt att gå och säger själv ”jag kan inte gå mamma” och att hon har ont. Detta händer inte varje dag men det har skett tillräckligt många gånger nu. Jag visade sköterskan två bilder på Chloéys krokiga fingrar samt en video och hon höll med mig om att det inte såg normalt ut. Det beror alltså INTE på växtvärk och heller inte på hennes tidiga födsel och ingen reumatisk sjukdom men vi får se vad barnläkaren säger som vi är bokade till på torsdag redan då det turligt nog var någon som hade avbokat sin tid. Jag hoppas att han tar oss på allvar. Jag försöker att inte tänka på det så mycket men det är svårt att bortse från att det kan vara något udda och allvarligt också, man vet ju aldrig. Jag ska inte gå händelserna i förväg iallafall!
(Jag är en glömsk mamma och kommer inte ihåg hur mycket de vägde eller mättes till och barnens ”bvc böcker” fick jag inte med att skriva det i men jag har mejlat sköterskan och bett om uppgifterna där istället)?
Sov så gott hörni, kram❤
För någon vecka sedan öppnades en helt ny dörr i James lilla värld. Hans talförmåga sa ”puff” och så började han prata. Det är så häftigt för just med James var det så tydligt för en dag kom han hem och sa ord för saker jag aldrig har hört honom säga förut men som han har snappat upp och sparat tills han kläckte fram det själv. Anton upptäckte att James kan räkna till 13?!?!?!? Hur är det ens möjligt? Det skedde tydligen när jag var i Stockholm och James har räknat till 3 förut men till 13? Jag blir så stolt och det är så roligt att se honom göra sig förstådd på ett annat sätt. Han pekar på saker och personer och föremål innan han säger vad det är för något eller någon och när han inte kan orden väntar han på att någon annan ska säga det och direkt efter han har hört det säger han likadant.
Det blir inte bara enklare för James, även för Chloéy som försöker prata med honom hela tiden haha. Ibland är hon väldigt pedagogisk och övertydlig och lägger huvudet på sned och säger åt honom vad han inte får eller vad han får göra eller vad HON vill att han ska göra men jag tycker att det är gulligt. James kan iallafall säga ”nej” och ”inte” när han inte håller med henne eller oss för den delen och sedan går han sin väg. Förut skakade han bara på huvudet och visade med kroppsspråket vad han ville, nu gör han bådadera.
James älskar att läsa böcker och det tjatar han om varje dag och helst ska vi läsa samma bok HELA dagen men det orkar jag absolut inte så jag försöker avleda med andra lekar haha! Han söker bekräftelse och vill lära nytt, det märks väldigt tydligt och det är ännu roligare att vara förälder när det syns att barnen lär sig. I takt med att James har blivit äldre och kan kommunicera så har han även lärt sig att bråka med sin storasyster och på ett sätt är det bra och då menar jag att det är bra när han säger ifrån och Chloéy inte får som hon vill men hon har nästan alltid övertaget för att hon är 11 månader äldre. Hon brukar köra med taktiken ”byteshandel” och i 90% av fallen får Chloéy den saken hon vill ha när hon hämtar en annan sak till James. Väldigt smart och så länge det är okej för James (så länge han blir lurad av taktiken) så är det okej. Jag märker att James tar efter det Chloéy gör i allting för när hon gör något de inte får och jag redan har sagt till James så blir det bara bekräftat så då gör de saken tillsammans istället och går emot både mig och Anton så vi är alltid 2 mot 2. Även tjatet tar James efter som Chloéy började med för några veckor sedan om vems mamma jag är…. Nu säger han ”min mamma” lika ofta som Chloéy gör det och så fort jag kliver upp från sängen efter att vi alla har sovit så springer båda barnen till mig om de är vakna (de är oftast vakna) och börjar stortjuta för att de redan har börjat tävlingen om vems mamma jag är och vem som har rätten att sitta i mitt knä och så vidare.
Imorgon ska vi äntligen på BVC besök för det blev ju avbokat förra veckan men båda barnen har kontroller att göra och det är väldigt mycket vi ska se igenom, bland annat Chloéys mystiska symtom i fingrar och ben… Jag återkommer, kram 🙂
PS. Se vår nya youtubevideo ”Lämna barnen på förskolan” på mammaochpappavlogg 😉 DS:
Det bästa med alla veckodagar är att hämta hem barnen och eftersom Anton numera jobbar till 19.00 får jag hämta barnen varje dag. Jag har inget emot det för det är väldigt roligt och tillfredsställande. Jag blir lika glad varje gång de kommer springandes gråtande eller med ett stort leende på läpparna. Man vet aldrig vilket humör de är på haha men de är alltid glada över att se mig men de reagerar olika. När jag lämnar barnen på morgonen är jag inte lika lycklig för det kan vara motigt och tjatigt och jobbigt. Häromdagen tyckte jag att det skulle bli jätte skönt att lämna både Chloéy och James för att de var så krävande hemma med sjukt mycket gnäll som resulterar i en sjukt tjatig mamma. ”Nej Chloéy du får inte göra så!”, ”Nej James klättra inte där..”, ”Man får inte puttas Chloéy, kom och säg förlåt till lillebror”, ”Mamma orkar inte bära dig nu James för jag ska hjälpa Chloéy att borsta hennes tänder”, ”Nej, usch, fy, blä VAD GÖR DU?!?! Inte leka med toalettborsten!” och så håller vi på…
Jag älskar dem verkligen men det är skönt med lite avstånd, särskilt efter att jag började studera på heltid och har fått väldigt mycket tid för mig själv och väldigt flexibla studieveckor som gör att jag kan hämta barnen tidigare när jag känner för det och inte för att jag är tvungen. Chloéys ena förskolelärare säger att Chloéy trivs mycket bättre sedan hon började gå längre dagar och det känns väldigt bra att höra. Enligt pedagogerna och lärarna så är Chloéy väldigt glad och pratglad nu och hon säger inte nej till allt som erbjuds längre. James hänger på alla andra än så länge men testar gränserna då och då. Han har tydligen försökt klättra på icke klättervänliga saker på förskolan också, precis det han gör hemma varje dag och så fort någon säger till blir han skitförbannad – som att världen gått under.
Jag har självstudier torsdag och fredag innan tentan på lördag och det känns bra just nu för jag har koll på läget och på de 13456777764 frågorna som vi ska kunna. Mitt mål inför tentan är att komma dit och ha alla förutsättningar för att göra mitt allra bästa och det kan jag påverka i två dagar till.
Hoppas allt är bra med er, kram och godnatt❤
Hej på er 🙂 Hoppas ni har en mysig lördag, här hemma har vi två mammiga barn varav ett med feber. De har varvat varandra med febriga nätter och hosta men James är extra hängig just idag men han verkar vilja sova bort det jobbiga. Chloéy är trotsig och får utbrott för varje ”nej” hon får men jag står fast vid det jag säger. I förmiddags gick jag ut med barnen medans Anton jobbade och då skrek och gnällde Chloéy hela vägen till lekplatsen och hem igen för att hon inte fick köra vagnen. Det är ingen världslig sak men jag sa nej från början och då är det ett måste för mig att fortsätta säga nej så att hon inte får som hon vill. James åkte rutschkanan en gång och sen gick vi hem haha så det var ganska meningslöst att gå ut men frisk luft skadar aldrig! Helgen ser lugn ut och jag behöver studera lite för att plugga in mina instuderingsfrågor. Om exakt två veckor har jag tenta och det ska bli roligt men det är såklart nervöst.
Det är lördag idag och därför tänkte jag passa på att dela med mig av våra rutiner kring sötsaker och godis som har med barnen att göra och det gör jag genom en video på youtube-kanalen mammaochpappablogg 🙂 Vårt mål här hemma är att vänta så länge som möjligt med lördagsgodis och så länge barnen inte får SE godis alltför ofta eller smaka det så verkar det fungera, iallafall för oss. För att veta mer kan ni klicka på länken ovanför eller HÄR så kommer ni direkt till videon.
Ha en fortsatt trevlig helg, KRAM!
Våra barn… De är riktigt härliga ibland och stundvis undrar jag var de egentligen kommer ifrån. Sekunderna är inte många från att det är frid och fröjd tills helvetet brakar loss och båda skriker och gråter rakt ut. Efter förskolan idag lekte vi utanför med grannen och hennes dotter som fick en lillasyster för ett litet tag sedan. Mamman berättade att den äldsta dottern (hon är lika gammal som Chloéy) får utbrott och att hon helst stänger alla fönster och dörrar för att grannarna inte ska höra. Jag gör likadant här hemma för ibland skäms jag – för som grannen också sa så låter det som att man slår sina barn när de skriker som värst men så är det självklart inte. Tokig blir jag definitivt men då får Chloéy fortsätta skrika på sitt rum och James får ofta komma upp i famnen för att han är för liten för att lugna ner sig själv.
Anton berättade att James och Chloéy träffades på deras lilla skolgård förra veckan och då gick James fram och stoppade in sitt pekfinger i hennes mun. Ja ni kan ju bara gissa vad Chloéy gjorde… Hon bet allt hon hade så James blev jätteledsen stackaren. Det var en av förskolelärarna som berättade för Anton som berättade för mig och det gjorde ont i mammahjärtat att få höra. När barnen leker hemma är det ofta tjafs om vad som är Chloéys saker för enligt henne är allting hennes och James bryr sig inte (om hon inte tar något från hans händer). Till en början för några månader sedan gjorde James inget motstånd alls men nu börjar han bli envis han också. Han är särskilt envis när han inte får som han vill från Anton och mig och då slänger han och kastar sig åt alla håll och kanter. Han är en superbra klättrare och tar sig upp på matbordet många gånger varje dag och sedan försöker han sätta sig ner i hans matstol för att sedan be snällt om yoghurt som han uttalar ”goggi”. Det är så gulligt men han får ju inte klättra upp där så bestraffningen blir att han får gå ner och sedan får vi lägga ner stolarna på golvet.
Jag tycker att barnen blir bättre på att umgås och leka med varandra och det märks redan nu hur roligt de har som många tjatade om att de skulle få för att det inte skiljer mer än 11 månader på dem. Bilderna nedanför visar hur de busade och gapskrattade i James spjälsäng igår och jag blir helt varm i kroppen när de gör så för jag blir så glad att de har roligt tillsammans. Det blev kramkalas i sängen tillslut och båda var superglada.
Jag är världens lyckligaste som har mina fina barn och att de är precis som de är. Hoppas er start på den här veckan har varit bra, kram <3
