VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

På bättre humör

Jag är tillbaka på bloggen och på lite bättre humör. Det är ju midsommar men jag är inte så taggad för det, mer för att Anton är ledig och för att vi ska ha kalas för James på söndag. Han fyllde 2 år i onsdags och den dagen hade jag och barnen det väldigt bra. Vi lämnade Anton på jobbet lite innan 10 och kl.13 hade Chloéy en tid hos barnläkaren där hon fick vaccin mot vattenkoppor inför hennes kommande behandling mot lederna. Behandlingen kommer ske i form av sprutor med små mängder cellgifter (som inte har några farliga biverkningar i längden) som vi ska lära oss att ge Chloéy hemma en gång i veckan på obestämd tid. Vi har en bra inställning och jag känner mig inte rädd eller något så det kommer gå bra, det är jag säker på. Det känns skönt att vi fick igång den här processen efter många telefonsamtal och smärtor hos Chloéy. Efter läkarbesöket åkte jag och barnen till Leos Lekland och där blev det som det blev kan jag väl säga haha. Jag tappade bort barnen flera gånger men hittade dem återigen men de var mest glada och hade väldigt roligt. Senare på kvällen tog Antons föräldrar initiativet att komma hem till oss för att äta pizza och det var mysigt så sammanfattningsvis fick James en bra dag och han var så glad när vi sjöng för honom på morgonen och det värmer i hjärtat<3

20180620_072843 IMG_20180620_192442_447 20180620_072317 20180620_072910

Sedan jag skrev sist om att jag var utmattad så har det blivit lite bättre och jag försöker ta det lugnare med allting för att inte stressa upp för småsaker. Vi tar en dag i taget och jag vill fokusera på att barnen och jag ska ha något att se fram emot varje dag. Just nu är flera familjemedlemmar från Stockholm här under helgen, bland annat kusinen Nicolás som är en favoritkompis. Att ha närmsta familjen på besök gör så himla mycket och jag är så glad över att ha dem i livet allihopa.

Förra veckan hade Chloéys avdelning på förskolan sommaravslutning precis som James hade veckan innan dess. De skiljde sig lite åt för Chloéys avdelning Rymden inte kommer finnas kvar och pedagogerna hade ordnat en liten rutschkana med björkar och ballonger runtomkring som de åkte ut på. Allt påminde mig om min student från Teknikum som är den enda gymnasieskolan i Växjö som åker ut på just det sättet, väldigt speciellt men roligt.
Vi har redan fått gå på möte på nya avdelningen Astronauten och träffat både föräldrar och pedagoger och det känns bra nu när vi fått höra mer om hur de jobbar med barnen.
20180614_174951

Idag ska vi äta midsommarmat hos min farmor och farfar och det är nog första gången vi hänger där på midsommarafton faktiskt :) Ärligt talat så visste vi inte vilka vi skulle ”fira” med detta året och det känns så deprimerande att inte ha någon/några som alla andra verkar ha. De flesta är uppbokade nästan ett år innan för att de firar med samma människor samma år och eftersom vi gärna varierar oss så blir det svårt men idag kommer vi träffa både farmor och farfar och familjen som är med från Stockholm. Jag hoppas ni får ett bra midsommarfirande, kram<3

Kommentera

Vredesutbrott

Ny fas = nya utmaningar

James har gått in i en väldigt otrevlig fas där han får utbrott för extremt små saker enligt oss men för honom är de hela världens undergång.

”Kex” säger han innan frukost och vi vet att han vill ha ett digestivekex. När han inte får det kommer utbrott nummer 1.

När jag hämtar barnen efter förskolan brukar de utstråla glädje samtidigt som de är jätte trötta och häromdagen kom ett utbrott vid hemgången och James skrek hela vägen hem.

Inatt vaknade James lite efter 4 på morgonen. Han fick somna om jämte mig men jag kunde däremot inte somna om för han låg och rörde på sig ovanligt mycket så jag bäddade ner honom i soffan. Där sov han en stund till men ville tillbaka till stora sängen och påväg dit slog han huvudet i tv-bordet så där fick han ganska snabbt ett till utbrott. Han vägrade somna på en timme och skulle bestämt göra det i min famn vilket aldrig händer vanligtvis. Så han fick somna i min famn, sedan somnade både jag och han om i Antons och min säng.

Utbrotten är inte lindriga och verkligen inte kortvariga. De kan hålla på i 30 minuter och under den tiden är James otröstlig. I bästa fall får vi ta upp honom och vagga honom lugn medans han snyftar och gråter men innan dess ligger han och slänger sig åt alla möjliga håll, skriker så att vi tror att vi ska få tinnitus och så håller det på…

Det hjälper inte att avleda honom mitt i ett utbrott, knappt innan det sker heller för det allra bästa är att lägga honom på en mjuk plats där han får ligga och skrika och sparka sig lugn på egen hand. Jag tycker synd om honom samtidigt som jag känner mig otillräcklig för att ingenting jag gör hjälper.

Idag fick Antons föräldrar bevittna ett av utbrotten hemma hos dem och hans mamma lugnade tillslut ned honom och sedan blev han sig själv igen. Då är han världens mysigaste och gosigaste kille så nu ska vi njuta av hans bra humör ett par timmar och mysa i trädgården hos svärmor och svärfar. Snart kommer mamma och mommo för att hänga på så det blir pizza lite senare.

Ha en fortsatt bra lördag, kram☀☀☀

20180428_123347

Kommentera

Pappa duger precis lika bra!

Jag är inne i en väldigt bra period med barnen nu och jag känner att jag kan njuta av att vara med dem och det är inte bara gnäll på dagarna men det är alltid gnäll haha. Både James och Chloéy är mamma-grisar och det tär på både mig och Anton men nu märks det tydligt att Anton tycker det är jobbigt liksom jag tycker att det är jobbigt när båda klänger på mig. För honom är det tvärtom, han blir ledsen för att barnen inte vill vara med honom och det vet jag inte hur det känns. För någon dag sedan skulle vi ta barnen till förskolan som vanligt och då flippade det ut totalt. Barnen skrek efter mig och jag försökte vara pedagogisk som jag brukar och mitt tålamod höll ganska bra. För Antons del var det inte riktigt så. Han blev frustrerad över att barnen vägrade göra allt han sa och så fort han rörde vid barnen så kastade dem sig och började skrika. Till och med Chloéy gjorde det och det är inte likt henne ska jag säga så hon var väl bara morgontrött… James däremot hade panik och dels berodde det på att hans snuttefilt var i tvättmaskinen för att det skedde en olycka med den ihop med James blöja på morgonen och hans snutte är hela hans värld förutom mig som han gärna gosar ihjäl. Han grät hysteriskt på grund av att han inte fick ha snuttefilten med bajs på och det var bara jag som kunde lugna ner honom genom att hålla honom hårt och nära för annars slängde han sig.

Jag lämnade barnen själv den morgonen för Anton gav upp och var som sagt arg, frustrerad och ledsen inombords så vi pratade när jag kom tillbaka. Jag visste inte att han kände som han gör innan vi satte oss ner i soffan och talade vett i varandra men nu vet jag och vi kom fram till flera saker att tänka på. Nummer 1 – att det inte är okej att skrika på barnen för det är helt fel uppfostran tycker jag och hur ska barnen lära sig att inte skrika på oss om vi skriker på dem när det är kaos hemma?! Nummer 2 – Anton ska få mer tid med barnen på helgerna utan mig så att de inte kan gå till ”mamma” när det blir lite jobbigt. Nummer 3 – Anton ska lämna barnen själv framöver så att barnen är mer lugna vid lämningarna (idag bröt Chloéy totalt ihop för att hon ville att jag skulle göra allting fastän Antons snällt stod bredvid och är fullt kapabel att göra exakt samma saker).

En bra princip när man har små barn och tycker att det blir för mycket ibland är att gå ifrån en stund och stänga in sig i ett rum, andas lite och ta nya tag för när man fortsätter i de allra värsta stunderna så blir det aldrig bra! Jag tycker att jag lärde mig det när barnen var pyttesmå men jag tror att män och pappor över lag har svårare att lugna sig och ge tålamodet en chans. Barnen är värda mer än dåligt tålamod och skrikande föräldrar så om ni anser att ni har sämre tålamod så är det enda ni kan göra att öva upp det.

För Antons del handlar det inte bara om att han blev ledsen för att barnen inte ville vara med honom, det handlar om att inte känna sig tillräcklig som förälder och det tror jag att många känner igen för det har nog alla känt. Jag också men i andra sammanhang som när James kom till världen och Chloéy fortfarande var min lilla 11 månaders bebis som krävde mycket uppmärksamhet jag inte kunde tillgodose henne. När jag hade tenta förra veckan kände jag mig otillräcklig för att jag prioriterade att studera när jag helst ville umgås med barnen men jag stod ut och det ger resultat men all tid är värdefull tid. Så ni föräldrar som inte känner er tillräckliga för att barnen har mamma vs pappa perioder vet jag inte hur ni känner men jag kan tänka mig in i era situationer och jag tror att en stor anledning till att barnen väljer en av sina föräldrar beror på hur ofta man träffar dem. När Anton var pappaledig var det inte alls samma tjat om ”mamma” för då dög Anton lika bra men nu när han arbetar heltid som han för första gången gör sedan barnen kom så ser han bara barnen någon timme på morgonen och kanske en stund innan läggdags på kvällen men mer än så är det inte. Helgerna är avgörande och samtidigt som Anton vill umgås med barnen så vill han ha tid för sig själv också och det förstår jag. Mitt schema är mer flexibelt med få fasta tider i skolschemat men jag försöker att inte studera så mycket på kvällarna och eftermiddagarna när barnen är hemma.  Samtidigt som barnen säger att de vill vara med mig så tjatar de varje dag om sin pappa och de undrar vad han gör och vad han är. Chloéy förstår att han jobbar men hon har börjat vänta på honom på kvällarna nu fastän hon är genomtrött efter en heldag på förskolan. Hon väntar på honom för att hon vill ha sin pappa för jag duger faktiskt inte bara och alltid, de behöver sin pappa precis lika mycket som de behöver deras mamma och förutom oss klarar de sig själva bara James har sin snuttefilt och Chloéy sin kanin<3

Kommentera

Barnen i samma rum

I söndags möblerade vi om här hemma och James säng åkte in i Chloéys rum som nu är BARNENS RUM. De somnade lugnt och stilla den natten utan att gå upp en enda gång och då var vi stolta Anton och jag. Nätterna efter det har gått bra men Chloéy har inte velat gå och lägga sig i sin säng. Hon vill somna i vår säng nu för tiden och det har hon fått. I förr går kväll skrek hon på mig för att hon ville ha öppen dörr för att hon skulle läsa bok men det gick inte för James springer ut om dörren inte är stängd och han ville bara sova den kvällen. Jag mig inte och det gör lite ont i hjärtat när hon gråter så mycket när hon ska sova men jag var bestämd om att hon inte fick ha dörren öppen och boken hon ville läsa tog jag ifrån henne. Igår kväll gjorde vi som så att Chloéy fick sitta uppe i soffan och läsa bok och sedan ville hon somna i vår säng som sagt men sen la vi henne i hennes egen säng.

Det har känts väldigt tomt i vårt sovrum nu, särskilt första natten. Det var en underlig känsla att inte behöva gå på tå och tissla och tassla för att det sov ett barn bredvid oss. Vi har ju haft ett av barnen inne hos oss i 2,5 år men nu är det bara Anton och jag vilket samtidigt är skönt för jag kunde lägga mig i sängen och läsa i min bok igår kväll och det är något jag har saknat. Jag somnar mycket lättare så jämfört med när jag ligger och tittar på telefonen, det gör nog alla!

Idag åkte jag till skolan tidigare för att göra några uppgifter i en av studieböckerna men jag insåg att jag skulle behöva ännu en bok att fördriva tiden med haha. Jag har läst arbetsrätt denna veckan och kursen pågår ända till 20 mars och hittills är den intressant med många böcker att läsa och mycket att lära in. Vi får se om jag väljer denna inriktning när kursen väl är slut :)

Hoppas ni får en bra torsdag, kram!

20171214113525

Kommentera

Könsmärkta leksaker och kläder

Genom Chloéy har jag märkt tydligt att leksaker och kläder hon och James får ofta är relaterade till vilket kön de har. Just med Chloéy märks det lite extra för att hon själv reagerar på det. När James fick bilar i julklapp ville hon också ha bilar och när han fick en hel bilbana blev hon lika hysterisk som James själv blev. Tröjan med monster på som han också fick i present vill Chloéy ha en likadan utav och hon ville absolut ha den på sig häromveckan tillsammans med James ”monsterbyxor” så självklart fick hon det. På julafton vägrade hon ha sin röda julklänning på sig, hon ville hellre ha skjorta som James. Förstår ni hur dåligt samvete jag får och ångesten på julafton jag kände när jag inte hade någon skjorta till henne?! Jag vill aldrig tvinga på henne typiska tjejplagg eller typiska leksaker där allt helst är rosa….

Det är enkelt för Anton och mig att sätta stopp från vårt håll eftersom vi är barnens föräldrar men det går nästan inte att stoppa det som sker i deras omgivning. Det var inte vi som köpte bilar och banor eller kläder med monstertryck på till James, det var släktingar och familjemedlemmar. De vill såklart inget illa men hur ska vi hantera det? Jag har varit tydlig här hemma med att leksakerna barnen har är gemensamma och de minns inte exakt vem de har fått sakerna ifrån och än så länge fungerar det. När de blir äldre kommer de vilja veta vilka leksaker som är deras för jag vet själv att man vill ha sina egna saker ifred också och jag tänker inte låta det gå så långt att Chloéys leksaker bara är dockor, prinsessklänningar och allt vet vad i rosa färger. Jag tänker heller inte låta James få alla de ”coola” leksakerna som monster, dinosaurier, bilar osv för Chloéy tycker om att leka med sådant också.

Jag förstår mer och mer varför förskolorna började vara könsneutrala och rensa verksamheterna från leksaker och låta barnen använda sina fantasier för i de små åldrarna är fantasin inte begränsad som för oss vuxna, de har oändligt många roliga och tokiga idéer. Jämfört med förskolan så har vi väldigt många leksaker hemma och vi försöker rensa lite då och då och skänka bort eller lägga undan leksaker som de inte använder längre. De flesta är i Chloéys rum för James har inte ett eget rum ännu men barnen ser det som ett lekrum på dagarna och sovrum på kvällarna. Snart ska de få sova och leka i samma rum hela tiden då vi planerar att flytta in James säng i Chloéys rum och kasta ut den hemskt stora byrån som tar all plats. Hur jag än vrider och vänder på det så kommer barnens omgivning påverka tillräckligt mycket för att barnen ska bli typiskt könsmärkta som tjej och kille genom typiskt könsmärkta klädesplagg och leksaker och det är inte så jag  vill ha det och det är för barnens skull. Jag vill att de ska tycka och känna att det är okej att ha på sig vad de vill när de blir äldre utan att bry sig om människors fördomar och samhällets strukturuppdelning mellan könen. De ska även få ha vilka intressen de vill och det jag känner att Anton och jag kan göra då är att ge barnen tillräckligt med självförtroende så att de kan stå upp för sig själva och helst inte göra något de inte vill på grund av grupptryck eller så att de inte blir för påverkade av andra personers åsikter när dessa blir negativa.

Jag kan bli sur när jag ska handla kläder till barnen och jag bara hittar rosa vs blåa färger på allt. Vad hände med alla andra färgerna? Och hur svårt kan det vara att våga mixa färgerna lite och inte bara ha rosa hjärtan på en redan rosa tröja utan kanske ett rosa monster på en grön tröja och blåa fjärilar på en orangea tröja? Det är väl mer könsneutralt skulle jag vilja säga för det skulle jag köpa till båda mina barn. När Chloéy och James är tillräckligt gamla för att själva bestämma vad de vill köpa hem så hoppas jag att sortimenten har utvecklats och att det finns färre ”tjej och kill” avdelningar, i annat fall får vi lära dem att det är helt okej att köpa kläder från bägge avdelningar oavsett kön. När jag var yngre köpte jag faktiskt några plagg på ”killavdelningarna” och det kändes naturligt att göra det för jag köpte plagg som jag trivdes i. Chloéy som redan verkar bry sig om vad hon har på sig och inte får vi ta med fler gånger så att hon får välja stil själv och hon är så pass liten att hon inte förstår att kläderna är uppdelade i avdelningar så det är perfekt att ta henne till butikerna redan nu! Så får det bli men jag vet inte hur det ska bli med omgivningen. Har ni några tankar att dela med mig, hur tänker ni och vad tycker ni egentligen?

KRAM!

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna