I söndags var det en stor dag för James. Han fick gå på sitt allra första barnkalas han var inbjuden till! Ni anar inte hur nöjd han var när det kom post till honom med en dinosaurie på vykortet. Inbjudan var till hans bästa kompis på förskolan och han såg fram emot kalaset hela förra veckan. Han frågade mig och Anton varje dag när det var dags att gå på kalaset och när det var söndag kunde han inte varit mer otålig. Tillslut var det dags att gå bort till kompisen med presenten James varit med och valt ut. Jag älskade blicken han hade i ögonen och humöret han var på. Han var så otroligt stolt och det var så härligt att se. Han var helnöjd efter kalaset och han kommer säkert hålla denna första kalasinbjudan i minnet en tid framöver.
Det är faktiskt inte särskilt långt kvar tills James själv fyller år. Midsommardagen infaller hans födelsedag på detta året. Tänk att han ska bli hela fyra år. Dock får han inte bjuda sina vänner på kalas, här hemma väntar vi tills barnen fyller fem vilket Chloéy gör i sommar. Hon kommer få ha barnkalas men vi får se när i tiden det blir eftersom coronaviruset ställer till det lite. Men i grova drag är det okej att komma hem till oss så länge man inte har några coronasymtom.
Denna veckan började relativt lugnt men har blivit fylld med flera små projekt och träffar. Imorgon ska vi på den andra lägenhetsvisningen som vi inte har höga förväntningar på. Vi känner ändå att det är värt att se hur standarden är, sedan vill vi få mer information kring framtidsplanerna som jag fick höra innebär renoveringar samt rivningskontrakt. För mig är det okej om vi får hyra X antal år men vi får se..
Jag ska inte hålla mig långdragen idag, dessutom behöver jag sova. Ha det bra tills vi hörs nästa gång, kram❤
KommenteraAlltså våra senaste kvällar har varit kaos… Att en napp kan påverka en hel familj såhär mycket trodde jag inte. James var en väldigt snuttig kille förut och gick gärna med nappen i mun. Han gosade mest hela tiden men sedan han lämnade den sista nappen till kaninerna har han förändrats. Från att vara lugn och kramgo till vild och arg. Under dagarna är det okej men det märks att han är otålig och studsar upp och ner av all energi. Däremot är nattningen en ordentlig utmaning och pina! Jag har fasat för kvällarna i en hel vecka och det har inte blivit bättre än. Jag minns inte att Chloéy blev så arg som James, hon var ledsen första kvällen och sedan trappade det ner. James var riktigt ledsen första kvällen och somnade bredvid mig efter många tårar. ”Jag klarar inte det här” sa han till mig mot slutet innan han somnade. När han vaknade upp nästa morgon sa jag direkt ”James, du klarade det!!!”. Han såg förvånat på mig och runtomkring sig med ett nyvaket uttryck, sedan sa han ”Jag klarade det” och var supernöjd.
Alla andra kvällar har James försökt slå mig, skrikit och gråtit. Han ställer sig upp i sin säng så fort vi lägger honom ner och han hånskrattar mot mig när jag säger till honom. Jag har behövt hålla fast honom för att han inte ska slå på mig för det hjälper inte att gå ut från rummet, då river han ner allting därinne. Och om han går utanför rummet så springer han rakt emot mig för att hoppa på mig. Jag vet inte om vi har gått för fort fram men både Anton och jag är eniga om att vi inte kan ge honom en ny napp nu när vi har tagit det första steget. Det är heller inte så att vi tvingade James att ge bort den sista nappen förra veckan. Han var glad när han lämnade den och vi hade pratat om det i några veckor att nappen snart skulle försvinna. Det är ingen tvekan om att James har varit väldigt fäst vid sin napp men jag tror ändå att han var redo för att sluta.
Saken är den att jag inte tror att det bara handlar om nappen. Det handlar om en ny fas i James liv, en fas som jag inte varit redo för jag heller. James och min kemi har alltid varit på en annan nivå jämfört med den jag har med Chloéy. Jag kan hantera James enklare för han är inte lik mig på samma sätt som C är. Sedan bondade jag med James när jag ammade honom och de stunderna var fyllda med så mycket som jag missade med C. Häromkvällen var svår och jag kände mig otillräcklig som inte kunde ge James det lugnet han behövde för att kunna sova. Jag var både utmattad och frustrerad men kom på att det faktiskt inte bara berodde på att jag inte kunde natta honom som förut. Det var så många känslor inuti mig som gjorde att jag brast och föll i storgråt. Min lilla James var inte ”lilla” James längre. Utan nappen växte han och blev de 3,5 år han faktiskt är. Inte 2 år som jag fastnat vid. För inte så länge sedan funderade jag på att James snart inte skulle vara lika nära längre, inte lika beroende av mig som mamma. Det skrämde mig. Nu är det verklighet och jag har svårt att hantera det.
För första gången har det gått upp för mig att även mina barn blir äldre. Det går fort i småbarnsåren när man ser det i ett större perspektiv men när det är tufft känns det som en evighet. Från spädbarnsåldern upp till 3 går det ändå väldigt fort. Tänk bara hur mycket som utseendet förändras, ännu mer sker inuti de små liven. Både Anton och jag tycker att Chloéy och James är i väldigt roliga åldrar. Det går att kommunicera med dem och inte bara få tillbaka ”ja” och ”nej”-svar. De tänker och funderar på allting och kommer ofta med roliga frågor. Jag skulle inte vilja byta bort mitt liv även fast det känns som jag har gått igenom fler jobbiga perioder än bra under familjelivet. När man säger att småbarnslivet är tufft så är det definitivt en försköning. Småbarnslivet är skittufft och för många par resulterar det i separation. Det är inte så konstigt när jag tänker efter men jag är glad att återigen vara på banan igen efter ännu en tuff period i livet.
Önska oss lycka till med nattningen framöver, kram!
Idag hände det! James lämnade sin sista napp. Han har svårt att sova och vi har försökt lägga honom X antal gånger nu.. Han säger att han saknar sin napp och det förstår jag. Han var väldigt fäst vid sina nappar men nu är han 3,5 år och vi tyckte att det var dags. Han har varit förberedd sedan flera månader tillbaka och har pratat mycket om hur det ska gå till.
Det slutade med att 2 nappar gavs till tomten på julafton och 1 till kaninerna på 4H gården idag. Han satt ett stund och klappade kaninerna med nappen i munnen, gav den till Anton som sa till James att sutta en sista gång. Sedan hängdes den upp på stängslet.
Nu har vi två barn som båda är fria från blöjor och nappar. Det känns overkligt och jag tänker direkt på fler barn i framtiden?. Men först vill jag ta min efterlängtade examen! Det är mitt stora mål 2020. Inget löfte. Det kommer hända men jag vet inte när eftersom det saknas 7,5 HP nu som jag förklarat tidigare. Det finns fortfarande chans att komma in på någon kurs.
Vårt nyårsfirande var mysigt häromdagen med bra sällskap och god mat. Kunde inte bli mycket bättre❤
Hoppas ni också fick chans att fira in det nya året ordentligt!
”Det är tisdag kväll, Anton golfar och jag är hemma själv med barnen. Båda två är jätte trötta redan vid 18.00 men det är alldeles för tidigt att lägga dem vid den här tiden. Jag börjar med deras kvällsrutiner vid kvart över åtta men de somnade inte tidigare än halv tio. Sommarkvällarna har inte varit så rofyllda som vi hade hoppats på. James och Chloéy beter sig som durasellkaniner så fort vi nämner att det är läggdags och det slutar ofta med att vi är tröttare än barnen för att vi har ansträngt oss så mycket. Jag sitter i soffan och vaktar barnen så att de inte ska springa ut från sovrummet och helt plötsligt blir det tyst. Åh vad skönt tänker jag för nu kan jag slappna av. Jag har min bärbara dator i knät och spanar efter födelsedagspresenter till Chloéy som fyller 3 på söndag. Efter kanske 15-20 minuter går jag för att se så Chloéy och James ligger och sover ordentligt. De brukar vilja somna på golvet nu för tiden och vi säger inte nej för vi vill bara att de ska somna men när jag öppnar dörren in till deras sovrum så är det tomt! Ingen av dem syns till. Jag försöker behålla lugnet och tänker att det värsta som kan hända är att de springer ut på vägen och blir påkörda. Jag hinner även tänka att de kanske sitter precis utanför vid trappan som går upp till oss från utsidan då vi bor på andra våningen i ett tvåvåningshus. Grejen är den att ytterdörren är låst och det enda stället de kan ta sig ut på är genom deras fönster och dumt nog så hade jag öppnat just det fönstret en stund innan de skulle sova för de var så varmt i lägenheten. Alla våra fönstren har barnlås men den kvällen hade jag som sagt öppnat förbi låset. Jag öppnar ytterdörren några sekunder efter att jag upptäckt deras tomma sovrum och nästan i exakt samma ögonblick ser jag dem! Puh, de har inte sprungit iväg. De sitter som två ljus nere hos de välkända grannarna och jag är så chockad att jag inte vet vad jag ska säga. Jag skäller inte på barnen och jag pratar inte ens om det som de hade gjort tillsammans, klättrat ut genom fönstret uppenbarligen och utan ett enda ljud eller någon olycka. Grannarna träffar vi på varje dag och de tänkte att det var konstigt att jag inte var där ute med barnen men ibland så kommer James och Chloéy till dem spontant så egentligen är det inget konstigt. De hade precis tänkt gå upp till mig för att se om det hade hänt något och de berättar att Chloéy sagt till dem att de väntade på pappa där ute. Vilken liten lögnerska. Jag är fortfarande förvånad över händelsen men så glad att de inte tog en längre promenad än tvärs över huset. Nu kommer fönstret förbli stängt under alla de timmar jag inte har uppsikt så det inte händer igen.”
Är det bara vi eller stressar ni också in i det sista när det är kalas på G? Anton är en stor tidsoptimist och jag är inte bra på att hålla tiden när vi ska ha en tillställning för det tillkommer fler saker på vår ”att göra lista” än vi räknat med. Inatt sov Nicolás hos oss för att Towa skulle få en hel natts sömn som hon tvärtom absolut inte fick natten innan dess. Duktig som han var så sov han hela natten hos oss och Towa fick sovmorgon hemma i mammas lägenhet. Han skötte sig exemplariskt fram tills Towa kom hem hit för då blev han mammig som alla barn blir. Gästerna kom och vi hann få alla bitar på plats. James fick massa fina presenter igen (han har redan blivit firad 3 gånger innan idag och då räknar jag även med i onsdags när hans födelsedatum ägde rum och vi gav presenter på morgonen).
Jag har bakat så många tårtor senaste tiden och för mig betyder det att jag får chans att testa mig fram. Jag gör nästan alltid någon annorlunda och försöker göra tråkiga recept roliga så idag gav jag mig på ”att göra en tiger tårta” då vi hade djurtema på kalaset. Jag hade redan bestämt att jag ville göra kladdkaka som grund för det blir för tråkigt att göra jordgubbstårtor varje födelsedag och vi har redan hunnit äta det två gånger på två veckor haha. Jag tänkte göra en tårta på höjden men gav upp idén och gjorde det lite enklare för mig så det blev en tiger tårta och en fudgetårta med jordgubbar på. Till lunch ordnade vi köttbullemackor, räkmackor samt ost och skink mackor.
Next up är Chloéys födelsedagsfirande (näst efter mamma som fyller på tisdag men hon gör sin egen tårta haha). Chloéy har sagt att hon vill vara på Evedal där vi var förra året och eftersom det blev så lyckat så ska vi absolut ordna det igen. Det är inte bara stressigt med kalas, det är mysigt att träffa familj och vänner och jag tycker det är roligt att planera till viss del, tills dess att vi blir tidsoptimister 😉
Ikväll kommer mamma med enkelresa hit till Växjö så nu är flytten permanent! Det ska bli så mysigt att ha henne här och så skönt att ha en av mina föräldrar på gångavstånd! Sommaren ser ljusare ut och redan nästa vecka kommer badvädret igen verkar det som och det ska vi fira med att gå ut och bada och testa James nya badkrokodil haha. Hoppas ni har haft en bra midsommarhelg, ta hand om er<3
