James

Annons

”Inte leka med toalettborsten”

Det bästa med alla veckodagar är att hämta hem barnen och eftersom Anton numera jobbar till 19.00 får jag hämta barnen varje dag. Jag har inget emot det för det är väldigt roligt och tillfredsställande. Jag blir lika glad varje gång de kommer springandes gråtande eller med ett stort leende på läpparna. Man vet aldrig vilket humör de är på haha men de är alltid glada över att se mig men de reagerar olika. När jag lämnar barnen på morgonen är jag inte lika lycklig för det kan vara motigt och tjatigt och jobbigt. Häromdagen tyckte jag att det skulle bli jätte skönt att lämna både Chloéy och James för att de var så krävande hemma med sjukt mycket gnäll som resulterar i en sjukt tjatig mamma. ”Nej Chloéy du får inte göra så!”, ”Nej James klättra inte där..”, ”Man får inte puttas Chloéy, kom och säg förlåt till lillebror”, ”Mamma orkar inte bära dig nu James för jag ska hjälpa Chloéy att borsta hennes tänder”, ”Nej, usch, fy, blä VAD GÖR DU?!?! Inte leka med toalettborsten!” och så håller vi på…

Jag älskar dem verkligen men det är skönt med lite avstånd, särskilt efter att jag började studera på heltid och har fått väldigt mycket tid för mig själv och väldigt flexibla studieveckor som gör att jag kan hämta barnen tidigare när jag känner för det och inte för att jag är tvungen. Chloéys ena förskolelärare säger att Chloéy trivs mycket bättre sedan hon började gå längre dagar och det känns väldigt bra att höra. Enligt pedagogerna och lärarna så är Chloéy väldigt glad och pratglad nu och hon säger inte nej till allt som erbjuds längre. James hänger på alla andra än så länge men testar gränserna då och då. Han har tydligen försökt klättra på icke klättervänliga saker på förskolan också, precis det han gör hemma varje dag och så fort någon säger till blir han skitförbannad – som att världen gått under.

Jag har självstudier torsdag och fredag innan tentan på lördag och det känns bra just nu för jag har koll på läget och på de 13456777764 frågorna som vi ska kunna. Mitt mål inför tentan är att komma dit och ha alla förutsättningar för att göra mitt allra bästa och det kan jag påverka i två dagar till.

Hoppas allt är bra med er, kram och godnatt

20170905_155803 20170905_155800 20170905_155428

Annons

Rutiner kring sötsaker och lördagsgodis!

Hej på er :) Hoppas ni har en mysig lördag, här hemma har vi två mammiga barn varav ett med feber. De har varvat varandra med febriga nätter och hosta men James är extra hängig just idag men han verkar vilja sova bort det jobbiga. Chloéy är trotsig och får utbrott för varje ”nej” hon får men jag står fast vid det jag säger. I förmiddags gick jag ut med barnen medans Anton jobbade och då skrek och gnällde Chloéy hela vägen till lekplatsen och hem igen för att hon inte fick köra vagnen. Det är ingen världslig sak men jag sa nej från början och då är det ett måste för mig att fortsätta säga nej så att hon inte får som hon vill. James åkte rutschkanan en gång och sen gick vi hem haha så det var ganska meningslöst att gå ut men frisk luft skadar aldrig! Helgen ser lugn ut och jag behöver studera lite för att plugga in mina instuderingsfrågor. Om exakt två veckor har jag tenta och det ska bli roligt men det är såklart nervöst.

Det är lördag idag och därför tänkte jag passa på att dela med mig av våra rutiner kring sötsaker och godis som har med barnen att göra och det gör jag genom en video på youtube-kanalen mammaochpappablogg :) Vårt mål här hemma är att vänta så länge som möjligt med lördagsgodis och så länge barnen inte får SE godis alltför ofta eller smaka det så verkar det fungera, iallafall för oss. För att veta mer kan ni klicka på länken ovanför eller HÄR så kommer ni direkt till videon.

Ha en fortsatt trevlig helg, KRAM!

20170918175432

Annons

KRAMKALAS!

Våra barn… De är riktigt härliga ibland och stundvis undrar jag var de egentligen kommer ifrån. Sekunderna är inte många från att det är frid och fröjd tills helvetet brakar loss och båda skriker och gråter rakt ut. Efter förskolan idag lekte vi utanför med grannen och hennes dotter som fick en lillasyster för ett litet tag sedan. Mamman berättade att den äldsta dottern (hon är lika gammal som Chloéy) får utbrott och att hon helst stänger alla fönster och dörrar för att grannarna inte ska höra. Jag gör likadant här hemma för ibland skäms jag – för som grannen också sa så låter det som att man slår sina barn när de skriker som värst men så är det självklart inte. Tokig blir jag definitivt men då får Chloéy fortsätta skrika på sitt rum och James får ofta komma upp i famnen för att han är för liten för att lugna ner sig själv.

Anton berättade att James och Chloéy träffades på deras lilla skolgård förra veckan och då gick James fram och stoppade in sitt pekfinger i hennes mun. Ja ni kan ju bara gissa vad Chloéy gjorde… Hon bet allt hon hade så James blev jätteledsen stackaren. Det var en av förskolelärarna som berättade för Anton som berättade för mig och det gjorde ont i mammahjärtat att få höra. När barnen leker hemma är det ofta tjafs om vad som är Chloéys saker för enligt henne är allting hennes och James bryr sig inte (om hon inte tar något från hans händer). Till en början för några månader sedan gjorde James inget motstånd alls men nu börjar han bli envis han också. Han är särskilt envis när han inte får som han vill från Anton och mig och då slänger han och kastar sig åt alla håll och kanter. Han är en superbra klättrare och tar sig upp på matbordet många gånger varje dag och sedan försöker han sätta sig ner i hans matstol för att sedan be snällt om  yoghurt som han uttalar ”goggi”. Det är så gulligt men han får ju inte klättra upp där så bestraffningen blir att han får gå ner och sedan får vi lägga ner stolarna på golvet.

Jag tycker att barnen blir bättre på att umgås och leka med varandra och det märks redan nu hur roligt de har som många tjatade om att de skulle få för att det inte skiljer mer än 11 månader på dem. Bilderna nedanför visar hur de busade och gapskrattade i James spjälsäng igår och jag blir helt varm i kroppen när de gör så för jag blir så glad att de har roligt tillsammans. Det blev kramkalas i sängen tillslut och båda var superglada.

Jag är världens lyckligaste som har mina fina barn och att de är precis som de är. Hoppas er start på den här veckan har varit bra, kram <3 

20170917171139 20170917171142 20170917170935

Annons

För liten att börja förskolan…

Ni kanske har märkt och ”känt” att jag inte har varit riktigt bekväm med att lämna James till förskolan i samma utsträckning som med Chloéy? Det är iallafall så det är och värst var såklart de första veckorna men det känns bättre för varje vecka som går eftersom jag vänjer mig men även fast jag gör det så tycker jag att han är för liten att börja förskolan. Han kan gå vilket är en stor fördel men han kan inte säga med ord vad han vill, sedan har han fortfarande ett stort behov av närhet som jag egentligen vill ge honom och inte överlämna till hans förskolelärare.

Chloéy började förskolan när hon var 2 år och 1 månad gammal och det var precis i rätt tid skulle jag vilja säga för vi hade precis gått in i en jobbig period när vi inte kunde sysselsätta henne ordentligt för att hon är ”för stor” för att bara vara hemma. Hon ville ut och se nya saker och upptäcka allt och ingenting så för hennes del har det varit en stor avlastning för oss men lämningarna har varit värre än med James. De första två veckorna gick det bra men sedan grät hon mycket och höll fast vid oss hårt för att hon inte ville bli lämnad ensam så det har också varit väldigt jobbigt men med tiden kommer Chloéy acceptera att bli lämnad såsom vi lär oss att acceptera James och hans förskolestart. Jag tror att jag hade känt mig mer mogen att överlämna min minsting James efter julhalvåret när han blir lite äldre än 1,5 år. Det är den perfekta åldern i mina ögon men det är alltid olika från barn till barn. Vi har som jag tidigare sagt (i ett annat inlägg) väldigt bra förskolelärare så både Anton och jag känner oss trygga i att barnen går på den förskolan de gör. Vi litar på att de ringer oss om det skulle vara extra svårt någon dag om någon av James eller Chloéy inte slutar gråta eller liknande. Det finns alltid gränser och de tror jag att dem följer.

Det som tar emot mest för min del är nog att James har ett större närhetsbehov som jag inte kan tillfredsställa längre eftersom föräldradagarna är slut och både Anton och jag måste få in pengar. James är faktiskt en väldigt mysig kille som person och han myser väldigt mycket när vi är hemma och sitter ofta i knät med snutten och nappen och när vi gör vardagliga saker kommer han plötsligt springandes mot mig eller Anton för att mysa lite och sedan springer han vidare igen. Chloéy är mer svårflörtad men jag håller på att lära henne vad ”mysa” är och hon blir bättre men hon gör det inte självmant som James.

Många har inte möjlighet att välja när ens barn ska börja förskolan eller hur många timmar de ska gå så vad har vi för val? Vi måste göra det bästa av situationen och det hoppas jag att alla förskolelärare/barnskötare och pedagoger gör också för det underlättar för allihopa.

Jag älskar den här bilden på honom för han ser så glad ut och just när bilden togs så log han för att han tyckte något var roligt, inte för att jag lekte clown bakom kameran haha!

20170712_134710

Annons

Lämnade förskolan gråtandes.

Igår lämnade vi varsitt barn på förskolan, Anton tog Chloéy och jag James. Jag fick en kram av Chloéy som sa hejdå och vinkade sedan tog jag James i famnen och släppte in honom på hans del av förskolan. Han gick direkt in i det stora ”allrummet”, hämtade en kossa och sa ”TITTA” medans han såg väldigt nyfiket på mig. Sedan dränktes kossan i James dregel som började sutta på huvudet.. Jag hängde av alla hans saker på de olika krokarna och det är inte lätt för en nybörjare som mig för det finns en krok eller en hylla för precis allt! Någonstans ska skorna stå, på ett ställe ska regnkläderna hänga och på ett annat hans ytterjacka och det bara fortsätter och fortsätter…

Jag ville inte stanna kvar för länge för att James inte ska vänja sig vid att jag finns vid honom för långa stunder för den tiden spenderade Anton med honom första veckan men nu är det vecka nummer två vilket betyder att man ska släppa taget lite. Jag sa hejdå till James som tittade ut mot tomma intet med kossan i handen, sedan började han vinka men han tittade fortfarande inte på mig så jag började gå och då fattade han att jag verkligen skulle gå. Han blev lite ledsen men en av pedagogerna avledde riktigt fort så jag hörde inte ett ljud till så jag fortsatte gå ut från förskolan och bort till Anton. Så fort jag kom utanför James förskoledörr kände jag hur jobbigt det plötsligt kändes inuti. ”Jag har lämnat mitt barn och det känns inte bra” var det enda jag kunde tänka. Det var inte på grund av lärarna eller något som har med förskolan att göra men känslorna bara vällde över och ögonen fylldes med tårar som jag försökte hålla inne. ”Han är så liten, mammas lilla kille…” fortsatte jag att tänka. Det är inte alls samma sak att lämna Chloéy för hon är helt självständig, hon kan prata och säga vad hon vill och hon behöver inte samma närhet som lilla James fortfarande är väldigt mån om hemma som borta.

Väl utanför grinden till förskolan blev gråten i halsen tyngre och med Anton precis framför mig gick det inte att hålla tillbaka så jag sa direkt ”Jag tycker inte om att lämna honom…”, sedan grät jag och Anton tröstade och sa att han klarar sig jättebra. Jag vet, det gör han verkligen men om jag fick bestämma, då hade James fått stanna hemma tills efter jul. Nu har vi inte den möjligheten men jag kan inte sluta tänka OM. På bara några månader sker det jättemycket med ett barn och ju äldre de blir, desto bättre klarar de sig utan sina föräldrar/sin förälder.

20170822_082537