VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Konflikter i skolan och kompisar med dåligt inflytande..

Det är en väldigt skön känsla när samtliga barn är badade/duschade en söndag kväll, naglarna är klippta, öronen topsade och de somnar gott utan att ett världskrig har uppstått. Igår var en sådan söndag. James och Chloéy hade varit iväg från lunch till kvällen på aktiviteter och kalas och därför var de särskilt trötta. De kom hem lite innan halv åtta efter att James varit på sin friidrotts träning och Chloéy på ett barnkalas för en kille i klassen. Kalaset var på Wallride och Chloéy var helt genomsvettig när hon var färdig så inte nog med att hon redan hade duschat på morgonen, hon fick duscha igen för att det kliade så mycket på kroppen. På lördagen hade Chloéy dans i vanlig ordning och därefter lekte hon med en av sina bästa kompisar som går på samma dans! James leker för det mesta med en och samma kompis som även är hans bästa kompis sedan han var 4 år. Jag har inte sett James leka så bra med någon annan kompis som han gör med sin bästa vän och jag är så glad att dem två har hittat varandra för de är väldigt lika i sättet att va på. Om de själva hade fått bestämma hade de lekt varje dag haha! Just nu bor vi nära varandra och då blir det enklare att gå förbi och leka en stund även på vardagarna vilket kan vara svårt att få till annars.

Det finns kompisar som vi har blivit tvungna att ta lite avstånd till både för Chloéy och James och det har gett positiva resultat. Det är på grund av olika anledningar som leder till samma sak – att det påverkar James och Chloéy negativt som till exempel personlighetsmässigt. James har haft flera sådana personer som påverkat honom mindre bra och vi tog ett längre uppehåll när han inte fick ta hem, eller följa med specifika kompisar hem. Samtidigt pratade vi med James om varför och vad som krävdes för att han skulle få leka med dem igen och det finns en hel del som krävs av James själv. Det är inte lätt för honom dock att alltid vara den som säger ”nej” när någon hittar på ett bus som går över gränsen. Han vill inte vara den som är ”tråkig” men vi har hjälpt James förstå att man inte är en bra kompis bara för att man gör som andra säger. Ett tag tog James med sig saker till skolan som han inte fick. Det kunde vara godis, lego, läsk som han smugglade ner i sin ryggsäck. Han ville vara snäll mot sina kompisar och det är en fin tanke men det är inte heller rätt väg att gå. James har blivit så mycket bättre på att säga ifrån och inte gå efter de kompisar som inte är snälla eller ska göra hyss. Jag tror mycket på att hjälpa våra barn att känna sig trygga i sig själva så de vågar stå emot andra människor de möter nu och i framtiden. De ska aldrig göra någonting som går emot deras egen magkänsla för det ska kännas bra i kroppen men det är såklart lättare sagt än gjort. Man måste träna på det och så småningom kommer de förstå vad som känns rätt och vad som känns fel för just dem. Det är en annan sak vad som faktiskt är rätt och fel och det måste tas hänsyn till också.

Chloéy har helt andra problem med sina kompisar. Det är stor skillnad på hur tjejer beter sig och hur killar beter sig. Chloéy går i tvåan nu och från att ha bråkat om småsaker i förskoleklass med tjejkompisarna, bråkar de om lite större grejer nu och konflikterna kan hålla i sig under en längre tid. Det är inte ovanligt att vi får sms från en annan förälder som skriver att det har varit bråk mellan ett gäng tjejer och att de vill att alla ska prata med sina barn. Ofta handlar det om missförstånd och jag kan bli gråhårig av att andra föräldrar inte kan se helheten och att de inte tar vissa saker på mer allvar. Chloéy är en väldigt bra kompis i skolan och utanför skolan. Att hon bråkar konstant med James här hemma är en sak men hon gör det inte med kompisar. Hon älskar att leka med sina kompisar och hon vill att alla ska vara med och ha det bra. Hon är ofta en medlare i konflikter och säger till en vuxen om någonting händer som de inte kan lösa själva. Det är snarare så att de vuxna inte alltid lyssnar utan avfärdar det som barnen vill ha hjälp med.

Häromveckan hade vi utvecklingssamtal med Chloéy och jag berättade för hennes lärare om att Chloéy tycker det är särskilt jobbigt med en kompis i klassen. Hon är fysisk mot Chloéy och letar efter bråk konstant. Chloéy kommer ofta hem och berättar att det har hänt något och att hon har sagt till vuxna på skolan men ingenting händer. Denna gången berättade jag allting och nu ska de följa upp de här bråken mer och få ett slut på dem. Problemet till att de inte har tagit det mer seriöst är att det är för många vuxna inblandade för när Chloéy säger till när någonting händer (vilket oftast är under fritids) är det olika vuxna. Hon kanske har sagt till 5 olika personer och för varje person är det enstaka tillfällen men eftersom Chloéy har sagt till många vuxna om alla händelserna totalt har ingen utrett det mer. Detta förklarade jag för hennes lärare och först då förstod hon. Innan dess sa hon också att Chloéy ska fortsätta säga till en vuxen när någonting händer men nej, det räcker inte. Tillslut bestämdes det att läraren ska få information om allting som händer på fritids för att de inte ska missa något. Senast det hade hänt en sak hade Chloéy blivit puttad i en trappa vilket kunde gått illa. Den gången sa en vuxen till kompisen men ingenting mer hände. Gången innan dess blev Chloéy knuffad hårt på gården för att hon hade gått ifrån en lek med ett gäng tjejer inklusive kompisen som knuffade. Alla tjejer förutom den sistnämnda hade gått efter Chloéy och försökt förstå vad som blev fel och då kände sig den sista utlämnad och därför knuffade hon henne. Saken är den att det alltid brukar vara Chloéy själv som går efter kompisar som blir ledsna eller arga och denna enstaka gång som det var hon själv fick hon en hård knuff. Dessa är bara två av många saker som hänt och vi hoppas det kommer lugna ner sig med hjälp att läraren.

Det är känsligt när man pratar om andras barn framför pedagoger och lärare nu för det klassas som känsliga uppgifter och de får inte nämna några namn för oss föräldrar. Jag tycker det blir stelt och jag anser att jag som förälder har rätt att veta vem som har gjort någonting. Till exempel på förskolenivå när Tyler kommer hem med bitmärken och vi inte får veta någonting förutom att det har hänt och att det inte ska hända igen (men det sker 3 gånger på raken). Även när James och Chloéy gick i förskolan och var 5 år och de själva berättade om vad som hänt och vi frågade de vuxna visste de knappt vad de skulle säga. I huvudet skriker jag ”men hallå, jag vet vem det är som har gjort illa mitt barn, kan ni inte bara erkänna det?!”. Det kanske inte alltid spelar någon roll att få namn på barnen som gjort något men i vissa fall är det faktiskt viktigt. Särskilt nu i skolåldern och det vore väldigt bra att få veta hela sanningen som förälder för att kunna ta itu med saken. Det är ofta man får kontakta föräldrarna till barnen och lösa det därigenom än att skolan gör det, trots att konflikterna sker på skoltid. Vi tar väldigt allvarligt på om andra barn är elaka mot våra barn men också om våra barn skulle vara elaka tillbaka. I den åldern som Chloéy är i, är barnen väldigt medvetna om vad de gör trots att de inte alltid menar något illa, men det går att påverka dem väldigt mycket fortfarande. Jag har sagt till James och Chloéy att de inte behöver vara bästa kompisar med alla men dem ska vara det vi kallar för ”en bra kompis”. Mer behöver man inte begära.

Lilla Tyler har inte samma problem att dras med. De gångerna han blev biten gick han på sin andra förskola som vi inte trivdes med. De tog väldigt lätt på de där bitmärkena och varje gång det hade hänt något skyllde de på att de inte kan se allt. Jag brydde mig inte om att veta vilket barn som bitit honom, jag ville bara att de skulle ha mer uppsikt på det barnet eftersom det var hen som blev en ”fara” för andra barn. Tyler brukade inte reagera för stunden, han blev inte ledsen ens berättade dem. Men det måste ha gjort ont ändå såklart! Stackarn! Olyckor händer ofta på förskolan för barnen trillar och råkar smälla till en kompis med en pinne eller vad det kan vara. Tyler kommer hem med märken ibland men det är inget allvarligt och det är ofta engångsföreteelser. Om någon bråkar med honom och försöker ta någon leksak eller liknande blir han förvånad och säger inte mycket. Pedagogerna har berättat det för oss. Tyler går vidare och leker med något annat ifred. Men som han älskar sin förskola han går på nu! Pedagogerna, kompisarna, leksakerna, maten, vilan, ALLT! Han lever livet där haha.

Majoriteten av tiden i skolan är det bra med James och Chloéy också och vi fokuserar på det som är roligt och givande för dem. Skolan ska vara rolig och man ska se fram emot att gå dit. Det är många utmaningar som vi får ta oss igenom. Ha en fin måndag, kram!

20230825_195629

Kommentera

James 7 år och midsommar!

 I tisdags fyllde vår äldsta prins 7 år!! Han var extra peppad inför just denna födelsedagen och räknade noggrant ner dagarna. Vi verkade pricka in hans största intressen helt perfekt med presenterna han fick och han var så nöjd. Jag älskar att se uttrycken på barnens ansikten när de får någonting som de verkligen tycker om. Det behöver inte vara något som de faktiskt har önskat sig. James fick bland annat ett Minecraftspel till vårt ps4 som han inte hade önskat sig men som vi visste att han skulle uppskatta. Hans spelar samma spel med sin bästa kompis hemma hos honom och James hade inte skrivit ner detta på sin önskelista. Perfekt tänkte jag!

DSC02996 DSC02989 DSC02956 DSC02973

Vi håller på att planera hans barnkalas vilket är mer än enkelt att göra. Vi har ändå fördelen att både James och Chloéy fyller på sommaren och då passar det bra att vara ute. Efter mycket om och men gick James med på att ha sitt barnkalas utomhus men vi har ännu inte bjudit in några. Jag vill inte skicka inbjudningar till någon av hans kompisar när han inte vill bjuda in samtliga killar i klassen. Det tar emot för mycket i mig för jag vet att man pratar sinsemellan om vem som ska gå på vilket kalas. Samtidigt vet jag att de flesta INTE bjuder alla i klassen eller ens alla av samma kön för det blir helt enkelt för många. Jag menar, har man ett kalas på Leos Lekland eller liknande är det begränsat med platser och det går inte bjuda in alla barnen i sin skolklass. Fördelen nu är att James enbart går på fritids nästa vecka också, sedan stänger skolan 5 veckor och då tycker jag det passar bäst att skicka inbjudningar. För då är de flesta barnen hemma eller på en annan skolas fritids och det blir inte det där pratet. Jag vill absolut undvika att göra någon annans barn ledsen men man kan aldrig veta vilka som blir bjudna till andras kalas heller. Vi kan bara styra våra egna bjudningar.

DSC02995

Midsommar har det också varit som vanligt efter James har fyllt år. Vi valde att hålla oss hemma i år och bara ta det lugnt. Ingen stress och inga måsten. Planen blev att ta oss ut till Evedal där man har midsommarstång samt sång och lite aktiviteter för barnen. Vi tog med oss picknik och badkläder för de som ville bada. Ingen doppade sig men vi blev svalkade av att bara vistas vid vattnet. Efter stranden var alla tre barnen griniga och trötta så vi fick väldigt svårt att ta med oss dem hem. Väl hemma satte vi igång med midsommarmaten och tillslut blev alla mätta! Tänk vad lite mat kan göra stor skillnad för humöret för både stora och små..

DSC03022DSC03023

Kommentera

Hjärtat i halsgropen

Idag sattes mitt hjärta på prov kan jag säga. Det händer X antal gånger när man har barn varje år och idag var en av de dagarna. Jag förberedde Tyler för att vi skulle gå och hämta James på skolan. På tisdagar slutar Chloéy senare än James och därför skulle vi enbart hämta honom. Tyler får på sina sandaler med min hjälp och jag knäpper fast honom i sin vagn.  Jag går över järnvägen och uppför den branta backen som vi alltid gör. Skjutsar Tyler i vagnen framför mig med mjölksyra i vaderna som alltid uppstår högst upp i backen och kommer fram till skolan som ligger väldigt nära oss. Det tar 6-7 minuter att gå om alla är på bra humör. Idag var jag på plats 12.45 och James slutar 12.50. Jag ställer mig vid den stora ingången och väntar. Tyler vänder jag mot alla barnen på gården som springer och har roligt. Klockan tickar och den blir tio i. Sedan fem i. Till sist blir den ett. ”Nää” tänker jag. ”Varför skickar de inte ut James till mig?”.

Jag går in i skolan efter att alla barnen i hans klass äntligen har rusat ut på gården. Alla utom James.. Jag kollar in hans plats som är helt tom! ”Men då måste han vara ute på gården, jag har nog missat honom”. Jag går ut och inspekterar den stora skolgården. Ser inte en skymt av James. Inte hans blåa väska eller hans blå hjälm. Jag blir lite stressad och tänker att jag ska se om hans cykel står kvar för det måste den ju göra med stor sannolikhet. Jag blir chockad när jag ser att hans cykel är borta. Börjar tänka att jag har missat att leta någonstans. Att han absolut inte kan ha försvunnit sådär. Pratar med en granne som har en lika gammal pojke i parallellklass men hon har inte sett till honom. Nu springer jag mot den stora skolbyggnaden med Tyler i vagnen fortfarande. Lämnar Tyler fastspänd utanför och rusar in i klassrummet. Jag frågar James lärare om de har skickat ut James varav båda svarar ”ja”. Men de blir genast oroliga dem också och rusar ut för att leta. Samtidigt försöker jag ha en konversation med en av lärarna och gå igenom vart jag själv har letat. Efter mycket om och men bestämmer jag mig för att springa hem och se efter om han verkligen har cyklat hem?!?! Lärarna fortsätter leta på skolan och jag springer nerför backen, över den stora vägen och över järnvägen. Stannar upp för att andas och sedan springer jag resten av biten hem. Innan jag kommer fram till vår dörr hoppas jag med allt jag har att hans cykel som är lika blå som hans ryggsäck, ska stå parkerad antingen utanför ytterdörren eller i cykelstället. Jag hinner inte tänka tanken om vad jag skulle göra om den inte var där för min tanke avlutas med att jag ser cykeln! Prydligt parkerad i cykelstället.

Fina lilla James.. Jag börjar andas ut i hallen och funderar på hur jag ska bemöta honom och vad jag ska säga. Det känns inte rätt att bli arg för jag är inte arg. Jag är bara orolig och tänker mig in i hans situation som har cyklat hem helt själv i tron om att jag skulle vara hemma. Jag kan se framför mig hur besviken och ledsen han måste ha varit när jag inte var där. Det skulle jag också känt. Det blir ett samtal om hur orolig jag och hans lärare var samt vad som hade kunnat hända. Han fick såklart massa kramar också! Att cykla över järnvägen ensam är absolut förbjudet och det vet han om. Men jag förstår att i en sex-årings huvud går bara tanken om att komma hem runt och då kvittar det vilka hinder som står emellan. James måste ha trott att jag hade glömt bort att hämta honom och så tog han saken i egna händer. Det verkade lite så på honom. Men det finns ju vuxna på skolan som är där för att hjälpa till om man mot förmodan inte skulle dyka upp.. En av James lärare kom cyklandes förbi en stund senare. Hon hade cyklat efter mig för att se om han var hemma. Hennes puls var också väldigt hög haha men det var fint av henne att kolla läget. Anton och jag behöver uppenbarligen prata med James om detta igen men inte just idag, det räcker med det jag själv har sagt till att börja med. Hans lärare kommer prata med honom i morgon också. Som det kan gå. Och så orolig man hinner bli innan det löser sig. Jag är fortfarande lite skakig och chockad men det lägger sig nog fram till kvällen. Nu blir det fokus på Tyler igen som badar bredvid mig. En av hans favoritgöra, särskilt när han är gnällig och har sjuksymtom. Det visade sig vara tänder på gång igen. Några riktigt envisa ena. Han vill knappt äta när det värker som mest och han dreglar något så kopiöst. Det värsta är att han blir otröstlig när det gör mest ont. Det har gått flera dagar nu och vi hoppas han mår bättre så fort det bara går så att alla blir på bättre humör här hemma. Är det något som smittar så är det sura miner.

Ha det fint och ta hand om er, kram!

DSC01792

Bild från första skoldagen där man ser hans fina väska och cykel som syns på väldigt långt håll!

20220816_074403

Kommentera

Skolan har börjat!

Denna veckan är en stor vecka för alla tre barnen. James har börjat förskoleklass, Chloéy ettan och Tyler förskolan. James har skött sig jätte bra och jag tror han känner sig trygg för att han varit på gården och inuti skolan förut när vi har hämtat och lämnat Chloéy. När Chloéy började på Bäckaslöv kände hon inte någon så hon hade det något tuffare. I morse lämnade jag dem för första gången båda två och det kändes konstigt att släppa iväg James till skolan. Han har kommit hem nöjd och glad hittills och jag tolkar det som att han har det bra. Den största förändringen för Chloéy är att hon har fått en egen plats vid ett bord. I förskoleklass har de inte bord och stolar som lektionssalarna. Hon har även fått sitt första schema vilket känns absolut surrealistiskt.

Tyler hade sin första dag på förskolan idag. Anton tar de första dagarna med honom och man börjar alltid med en timme. Imorgon är det två timmar, en timme utomhus och en timme inomhus. Från och med nästa vecka kommer jag vara föräldraledig på halvtid för att kunna hämta Tyler från inskolningen tidigt. Enligt inskolningsschemat slutar de senast 13.30 och jag tycker det känns okej såhär i början. För alla funkar det dock inte att ha en inskolning under en period som sträcker sig på lite mer än 2 veckor och då får man ju anpassa tiderna efter det. Jag tjurar mest över att man behöver lämna intyg på sin sysselsättning. Jag tycker det är SÅ onödigt. Alla har sina olika anledningar till att lämna på förskolan och jag tycker inte kommunen ska lägga sig i det. Anton fick höra från en av pedagogerna idag att när man studerar som Anton kommer göra, får man bara lämna max 8 timmar. Vad är det för regel?! Kan vi inte bara få bestämma det som passar oss och vår familj bäst?

Schemat vi har skickat in börjar gälla i början av september, då kommer James och Chloéy gå på fritids också vilket är ovanligt för att vara dem. Tiderna vi har bestämt är anpassade efter mitt schema också så att jag ska kunna hämta samt lämna när det behövs och därför gör det mig upprörd när det finns en gräns på 8 timmar för studerande. Det finns inget skriftligt bevis på detta ännu så vi ignorerar det för tillfället så får vi se vad som händer. Jag är vemodigt inställd till alla dessa förändringarna. Det blir rutiner på riktigt för allihopa och vi kommer ses väldigt lite jämfört med vad vi har gjort förut under flera års tid egentligen. Allting har en början och ett slut, jag antar att detta är början på vårt nya familjeliv med nya rutiner.

I helgen kommer vi vara i Stockholm för att vara med på en familjefest på min pappas sida. Nästan hela släkten bor i Växjö men festen kommer vara i Stockholm så allihopa får ta sig dit. Vi ska sova hos min lillasyster där barnen har sin kusin Nicolás att leka med, James längtar galet mycket att få träffa dem! Vi längtar också förstås! Ikväll kommer vi packa och förbereda. Igår satte vi dit Tylers nya bilstol eftersom han har vuxit ur sitt babyskydd. Han hade det i över ett år! Många byter bilstol mycket tidigare men jag tycker det är onödigt när de inte vuxit ur sitt gamla. Vi hoppas han trivs i stolen på bilresan dit och hem.

Ha en fin torsdag, Kram!

 20220816_074403 20220816_07442220220813_150945 20220813_151411 20220814_145017 20220814_145029 20220814_145057

Kommentera

James 6 år ❤️

I måndags fyllde James 6 år! Vi började fira honom redan i söndags för då hade vi bjudit in till barnkalas. Han fick bjuda alla killarna i förskoleklassen + två från hans förra förskola. James ville egentligen låta bli att bjuda två av kompisarna i förskolan för att han inte brukar leka med dem men det var jag strängt emot. När man ändå bjuder alla andra utom 2 får man faktiskt bjuda dem också. Jag vill inte vara ansvarig över att ha sårat någon och vi vet alla att det finns många föräldrar som inte tänker på det när det bjuds in till kalas kors och tvärs. Chloéy var inte bjuden på grannkompisens kalas till exempel, fastän de har lekt väldigt mycket. Det tyckte inte hon var särskilt roligt efter att hon såklart fick veta att det hade varit kalas och hon inte var bjuden..

James barnkalas blev bra tyckte James. Hälften kom och det var vi tacksamma för, det var tillräckligt med de barnen som kom. Dock tycker vi det är konstigt att dem som inte kom inte gav besked om att de inte kunde komma så vi var förberedda för att fler skulle komma. Väl på James födelsedag blev det lite lugnare. Jag jobbade ju och det var som en vanlig vardag förutom att James fick paketer från oss på morgonen samt frukost på sängen. Vi hade ordnat en cykel till honom och det var verkligen på tiden för han har blivit så lång men han har vägrat byta till en större. Nu har han inget val haha.

Igår blev det ”vuxenkalas” och James fick besök av min mormor, Antons föräldrar samt syskon med partners. Vi bjöd på korv med bröd och tårta! Jag känner att jag inte har tid att fokusera lika mycket på att styra upp sånt här längre när jag jobbar. Det känns som att jag missar så mycket och slängs in i allting. Tårta brukar jag alltid stå för men allt annat runt omkring… Jag har noll koll och kan inte ta åt mig varken ära eller kritik för saker som går bra eller mindre bra. Kontrollfreak som jag egentligen är så har det varit svårt att släppa på ansvaret hemma som Anton tagit över. Rutiner som var mina men som inte existerar längre. Samtidigt som jag överlåter ansvaret vill jag vara med på något höger eller vänster men jag inser att jag inte har tid. Kommer allting bli halvdant när vi båda två jobbar längre fram?

En dag kvar på jobbet denna veckan, sen är det midsommar. På lördag åker Anton till London för att gå på konsert. Mamma kommer från Stockholm och besöker oss. Det blir en fin helg det här ❤️

DSC01637DSC01642_1DSC01649DSC01652

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna