Inatt var den jobbigaste natten på länge! Lillan var uppe hela natten och skrek desperat rakt ut. Ingenting vi gjorde lugnade henne. Hon fick mat, blöjan byttes, hon fick nappen som hon spottade ut varje gång. Hon lyckades somna i famnen men det gick inte att lägga ner henne i babynestet ensam, då börjde alltsammans om igen. Både Anton och jag blev frustrerade. Jag gav henne till Anton efter första timmen för jag ville inte bli mer arg på henne, hon som är så oskyldig så Anton var uppe med henne längst.
Det var ett jädra oväder inatt, det blixtrade och mullrade hela natten fram till morgonen. Jag har varit rädd för åskan sedan jag var liten och jag tycker fortfarande att det är läskigt, speciellt när det blixtrar så mycket som igår. Usch!
Antons och min årsdag är den 7:e september, på måndag nästa vecka. Vi kan inte komma på något roligt att hitta på. Vi är inte bundna till att vara hemma som vi var när lillan var inskriven på neonatal så jag vill gärna åka iväg, ifrån Växjö. Vi funderar på Göteborg, alternativt att vi åker till Stockholm helgen inpå årsdagen och går ut en kväll ihop. Då får min familj passa lilltjejen för första gången isåfall. Vi sa att vi tar det spontant nästa vecka, Anton och jag så vi får se. Jag har inte varit hos min familj på ett par månader så jag vill verkligen åka dit, shoppingen som finns där är också rolig så den saknar jag också haha. Till helgen kommer familjen till namngivningen så vi ses ju då.
Kram
(Det är tur att hon är söt att titta på iallafall, hon charmar oss på så sätt även fast vi kan bli sura mitt i natten när hon skriker)
Idag var vi på vårt första besök på BVC där lillan vägdes och mättes till 2835 g och 47 cm. Nästa besök är på tisdag. Vi kommer ha lite tätare besök än vad man brukar ha i och med hennes för tidiga ankomst. Vi hade hembesök tre gånger i veckan så vi trappar ner besöken lite i taget så vi känner oss trygga.
Efter BVC besöket åkte vi hem till min farmor och farfar och fikade. De blir alltid lika glada av våra besök och jag tycker det är mysigt att få träffa dem lite då och då. Jag gav farfar blommor och choklad för hjälpen med körkortet och jag fick blommor utav dem för att jag har tagit körkortet haha 🙂
Ikväll skulle jag ”överraska” Anton med biomys men det blev totalt fail. Från början var tanken att göra det imorgon, jag pratade med Antons mamma om hon kunde passa lillan då men jag smsade henne idag igen vid sextiden och ändrade dagen. Det gick bra så jag och Anton lämnade lillan klockan åtta och tog oss ner till bion vid halv nio. Bion skulle börja 20.45 (trodde jag). Vi gick till hemmakväll och köpte godis och sen in på bion och fixade resten. Biljetterna köpte vi tidigare så jag hade inte kollat på dem så noga. Vi blev insläppta som vanligt och när vi kom in i biosalongen var filmen igång för fullt. Jag tänkte att den hade varat i 15 minuter kanske och att den då hade börjat 20.30 istället för 20.45. Men nej! Vi satte oss på våra platser och jag märkte snabbt att det inte kunde ha gått 15 minuter så jag kollade på biljetterna där det stod 19.45. Vi hade kommit en hel timme sent. Åh vad jag skämdes, jag som försökte ordna en mysig kväll så vi kunde slappna av lite. Hur kunde ens biljettmannen ha släppt in oss en timme försent??! Han sa inte ens någonting, ”salong 3” var det enda han fick ur sig… Anton blev såklart också besviken men vad skulle jag göra? Det har aldrig hänt förut, jag skyller på mitt nya mammaliv. Jag hinner inte tänka som förut. Jag har verkligen inte tid. Jag glömmer fortfarande bort en hel del som folk säger till mig men det är inte lika extremt som det var dagarna efter förlossningen. Tur det!
Jag har väldigt svårt att slappna av om dagarna, jag är på helvarv hela tiden nästan. Det börjar bli jättejobbigt. Jag gör alltid flera saker samtidigt för att vara mer effektiv men det gör mig bara mer stressad. Tiden går mycket fortare när man stressar och det vill jag inte. Jag vill njuta. Jag njuter varje sekund jag är med lillan, det gör jag verkligen, jag älskar att vara med henne, hålla i henne och trösta henne, till och med blöjbytena njuter jag av! Hon är helt underbar, så söt och fin att titta på och jag är helt fascinerad. Jag längtar efter all framtid jag har med henne, ihop med Anton, det ska bli så kul. Jag ser fram emot varje dag med dem! Jag tänkte senast idag på fler barn, jag fick sådan lust att få ett till, att få uppleva en förlossning till. Det var första gången jag såg tillbaka på den och kände att det var en jävligt cool grej jag gjorde, och att jag på allvar kan tänka mig att sätta mig i den sitsen igen. Det är ett litet rus att bara tänka tanken att jag gjorde något så stort, men det känns fortfarande overkligt. Jag hoppas jag få uppleva det igen.
God natt och kram på er
Hejsan hoppsan alla ni som läser vår blogg, kul att ni tycker det är roligt! Kram på er. Idag tog jag mitt körkort!!! Lyckan jag känner är stor, det var en stor börda som lättade från mina axlar idag. Jag gjorde uppkörningen förra veckan (tredje gången gillt) och klarade den och då grät jag av lycka efteråt för jag var så inställd på att jag aldrig skulle klara den. Den första jag ringde var Anton, därefter ringde jag pappa och sedan farfar som varit så snäll och kört runt med mig. Jag ringde alla igen idag efter jag klarade teorin. Anton och lillan följde med mig och väntade under tiden jag skrev provet. Jag kände mig väl förberedd den här gången, inte så konstigt kanske eftersom det var fjärde gången jag skrev upp haha. Fy vad jag ogillar deras frågor! Jag fick många frågor som jag hade haft på tidigare prov men det blev inte mycket lättare för det, jag glömmer lätt. Jag fick 53 rätt, precis över det som krävs. Jag körde hem med bilen efteråt och det var väldigt nervöst men roligt! Åh så glad jag är, ”check på min att göra lista”.
För två dagar sedan fick jag mens. Det har bara gått 1 månad sedan hon föddes och jag har redan fått menstruation?! Åh nej, fy, usch och blä……….. Jag som tänkte vara ”mensfri” i ett halvår kanske. Nehe, jag är en typisk mamma som skulle kunna få barn efter barn efter barn om vi levde lite längre tillbaka i tiden. Tur att vi inte gör det. Det är åtminstone ett tecken på att jag fortfarande fungerar och kan få fler barn. Innan Anton och jag försökte oss på att få barn så hade jag slutat med preventivmedel för några månader tillbaka. Jag tog beslutet att göra det för jag mådde inte bra av de minipillrena jag åt. Jag provade p-stav när jag var yngre men jag blödde väldigt mycket och väldigt ofta så den togs ut igen. Vanliga p-piller har de rekommenderat att jag inte ska äta för det finns risk för blodpropp och det hade en av mina farbröder långt tillbaks. Jag vågar inte operera in en spiral eller något annat heller. Jag är nöjd med mitt beslut att inte använda något, inte nu iallafall. Anton och jag lyckades bra med att inte göra mig gravid när vi inte ville så vi fortsätter på den banan. Det viktiga är att veta när det är befruktningstid och det läste jag mig till på 1177 (superbra hemsida om sjukvård). Nästa steg för mig nu är att komma ihåg på ett ungefär när exakt jag får mens varje månad så den är regelbunden, annars fungerar inte min teori utan preventivmedel. Om den är regelbunden är det enklare att räkna ut när det är riskzon. Jag har en känsla av att landstinget vill att alla kvinnor ska ha preventivmedel för innan Anton, jag och lillan åkte hem från neonatal fick vi en mängd med broschyrer och i en av dem stod det om preventivmedel. Jag citerar ”När ni återupptar ert samliv efter förlossningen använd kondom med tanke på infektionsrisk och för att förhindra graviditet. På efterkontrollen får du möjlighet att prova ut annat preventivmedel”. Observera att de skriver ”för att förhindra graviditet”. Jag tar det som att de uppmanar folk till att inte skaffa fler barn vilket de säkert inte menar. Människor som mig som inte vill använda preventivmedel då? Dem har de inte tänkt på. När jag pratade med min mödravårdscentral sa de också till mig att fundera ut ett preventivmedel jag ska ha tills jag ska på efterkontroll. Jag fick inte frågan om jag ens vill ha preventivmedel? Så dumt.
Lillan blir utskriven från neonatalavdelningen imorgon! Vi har varit inskrivna där i lite mer än 1 månad och nu ska vi bara ha kontakt med BVC. De var hemma hos oss idag och informerade, det känns jättebra. Barnsköterskan vi fick är i 25-30 års åldern och jättesnäll. Jag ser fram emot besöken där. Jag ser även fram emot att få träffa andra mammor nu, det har inte kommit igång eftersom tjejen var för tidigt född men nu så! Anton tio dagar börjar från och med fredag och då ska jag börja ta mammadagar. Det är jättesvårt att veta hur mycket jag verkligen ska ta så jag börjar med 1 månad i taget tills vi vet mer om hur ekonomin ser ut framåt för Anton ska byta jobb och så. Det är en enda röra med pappersarbete med försäkringskassan hit och dit, det har det varit sedan jag gick hem på gravidpenning. Det tar sådan tid alltihopa och jag har fått ringa så många samtal fram och tillbaka för det har varit så mycket som inte stämmer. Det är lätt hänt att glömma fylla i en blankett, det finns så många olika former av ansökningsformulär om ersättningar. Anton och jag ringer alltid när vi har frågor så vi slipper komplikationer, vissa gånger har vi suttit i samtal med en handläggare i mer än 30 minuter, men det är deras jobb så jag känner mig inte dum.
Kram 
Idag var hemsjukvården hos oss. Lillan hade gått upp lite till så nu väger hon lite över 2,6 kg. Hon är fortfarande mindre än de flesta bebisar som föds och är fullgångna men det känns att hon blir tyngre för varje vecka. Hon är mycket starkare i hela kroppen, speciellt i nacken som hon rör på väldigt mycket. Visst är det ostadigt men hon kan verkligen, man får stödja henne lite bara. Hon gillar inte alls när vi lägger henne på mage så hon får träna nacken, det fungerar en liten stund men hon tröttnar. Det går bättre när hon ligger på mamma eller pappa, då är hon super duktig!
Amningen har ju fungerat sådär som sagt. Jag sa det till hemsjukvården som mer än gärna hjälper till. Lillan har inte haft tålamod med att suga på mitt bröst och därför har mitt tålamod sinat. Hon har inte hittat något bra grepp. Amningsnappen fungerar inte längre så därför gav de mig tipset att jag skulle använda bröstpumpen som jag fortfarande har hemma (den är lånad från sjukhuset och kostar inget så länge vi har hemsjukvård). Jag ska börja pumpa tills den första mjölken kommer och sedan lägga till henne vid bröstet. Då hinner bröstvårtan forma sig mer så hon får lättare att suga tag och hon tappar inte tålamodet direkt för att det inte kommer mjölk, då kommer det direkt. Smart råd! Vi testade det när de fortfarande var hemma hos oss och det fungerade, det ska bara fungera helgen ut också 🙂 Dem kommer tillbaka på måndag igen och då får vi se hur det har gått.
I mitt förra inlägg klagade jag på att min mjölkproduktion inte var så bra, att mitt vänstra bröst inte hade någon mjölk osv. Hemsjukvården sa att det inte kan vara så för mjölkproduktionen slutar inte tvärt. Men den går upp och ner hela tiden. De sa även att vissa mammor bara ammar på ett av brösten och då slutar såklart produktionen i det andra men det är fullt normalt. Det hade jag aldrig hört förut. Men som de sa så brukar man tycka det är mer bekvämt att amma på ett av brösten och därför är det oftast mer mjölk där och det är enklare för bebisen att amma där också. Sedan beror tydligen flödet också på hur man mår i psyket. Ju bättre desto mer mjölk och det stämmer också. Det är viktigt att mamman känner sig lugn och bekväm, inte stressad för då går amningen lättare. Jag tänker ge detta ett försök helgen ut, jag vill inte ge upp för enkelt men jag lovar att sluta om jag bryter ihop mentalt.
Ha en fin helg allesammans <3
Idag är lilltjejen en hel månad. Det känns som hon alltid har funnits men så lång tid har det inte riktigt gått. Förlossningen känns så nära men så långt ifrån, jag kommer ihåg den så väl. Anton och jag pratade senast om den idag, han berättade om ögonblicket när jag fick ha henne på bröstet. Han tyckte jag var lite konstig, inte mig själv när jag sa hur fin hon var osv. Jag var i lite chocktillstånd så jag var säkert inte mig själv, speciellt inte efter lustgasen heller. Vilket minne vi har ihop Anton och jag, verkligen oförglömligt.
Idag har vi varit en runda på stan. Vi åt pizza till lunch där och köpte present till min mommo som fyller 60 på fredag. Vi var även inne på akademibokhandeln och köpte världens finaste anteckningsbok. Omslaget är handgjort. Det fanns många olika mönster och storlekar. Jag blev helt såld. Det ser ut som böcker från långt tillbaks i tiden. Jag har alltid älskat att skriva dagbok och anteckningar. Sedan jag var liten har jag uppskattat skrivböcker och pennor mer än vad personer i allmänt gör. Jag önskade mig därför en anteckningsbok av Anton i julklapp haha! Vi ska städa igenom lägenheten nu så ha det gott!
