Chloéy

Annons

Chloéys första utvecklingssamtal

Igår var Anton och jag på utvecklingssamtal på Chloéys förskola. Vi skulle prata om hennes inskolning och hur hon fungerar i gruppen samt om övriga punkter som vad vi vill att hon ska lära sig på förskolan. För det första vill jag säga att det var superroligt att höra hur personalen uppfattar Chloéy på förskolan för det var bara positiva ord. Hon är tydligen väldigt pratglad, tar plats, visar nyfikenhet och är bestämd och envis och säger ”nej” när hon inte vill göra någonting vilket jag är stolt över att hon gör så att hon inte gör saker hon faktiskt inte vill göra. Både Anton och jag blev glada över att höra alla goda ord och tydligen hamnar hon sällan i dispyter när det handlar om att dela med sig. Hemma blir det bråk varje dag men förskolelärarna har uppfattat hela gruppen som väldigt omtänksam, snäll och hjälpsam så det blir sällan konflikter. De menar även på att eftersom de inte har samma sorts leksaker på förskolan som vi har hemma så bidrar även det till färre bråk och oenigheter för barnen måste ha fantasi för att någonting ska vara något. Det betyder att allt kan vara allt. Ibland önskar jag att vi inte hade leksaker hemma heller, åtminstone inte ”de självklara” som dockor, bilar och starkt könsindelade leksaker med blåa och rosa färger som är svåra att undvika eftersom leksakerna tillverkas i de färgerna… Byggklossar, djur, lego och liknande är klart mycket bättre men tänk att jag var emot förskolans nya riktlinjer angående leksaker innan jag fick barn fram tills de började förskolan. Jag kunde inte se framför mig vad barnen skulle göra om de inte fick leka med leksaker men sedan jag blev mamma förstår jag ju att en bunke från köket är roligare att leka med än en leksak och att barnen har stor fantasi vilket förskolan utnyttjar till fullo!

Antons och mina sista funderingar/tankar om vad vi förväntar oss att Chloéy ska lära sig var redan uppfyllda. Vi kom dit förberedda med att säga ”Vi önskar att ni kan skapa rätt förutsättningar så att Chloéy kan bli mer självständig och att hon får lära sig att dela med sig” men bägge är redan uppfyllda. Hon delar ju med sig och hon gör nästan allting själv på förskolan som att klä på sig ytterkläderna när de ska gå ut och när hon behöver hjälp går hon och frågar någon av lärarna. Hemma förväntar sig Chloéy att få hjälp med allt så det är nog vi som måste visa att hon kan klä på sig hemma som hon tydligen gör på förskolan. Chloéy vet inte att vi vet haha men nu ska det bli ändring iallafall.

Utvecklingssamtal när man är 2 år gammal känns ganska nyuppfunnet? Det känns lite för tidigt men det handlade mer om att vi ska få koll på läget och det vill man ju ha som förälder. Man går ju inte igenom ogjorda läxor eller icke godkända prov för det kommer senare men det tar vi då. Ha en fortsatt bra tisdag, kram kram!

20170915_160825

Annons

”Inte leka med toalettborsten”

Det bästa med alla veckodagar är att hämta hem barnen och eftersom Anton numera jobbar till 19.00 får jag hämta barnen varje dag. Jag har inget emot det för det är väldigt roligt och tillfredsställande. Jag blir lika glad varje gång de kommer springandes gråtande eller med ett stort leende på läpparna. Man vet aldrig vilket humör de är på haha men de är alltid glada över att se mig men de reagerar olika. När jag lämnar barnen på morgonen är jag inte lika lycklig för det kan vara motigt och tjatigt och jobbigt. Häromdagen tyckte jag att det skulle bli jätte skönt att lämna både Chloéy och James för att de var så krävande hemma med sjukt mycket gnäll som resulterar i en sjukt tjatig mamma. ”Nej Chloéy du får inte göra så!”, ”Nej James klättra inte där..”, ”Man får inte puttas Chloéy, kom och säg förlåt till lillebror”, ”Mamma orkar inte bära dig nu James för jag ska hjälpa Chloéy att borsta hennes tänder”, ”Nej, usch, fy, blä VAD GÖR DU?!?! Inte leka med toalettborsten!” och så håller vi på…

Jag älskar dem verkligen men det är skönt med lite avstånd, särskilt efter att jag började studera på heltid och har fått väldigt mycket tid för mig själv och väldigt flexibla studieveckor som gör att jag kan hämta barnen tidigare när jag känner för det och inte för att jag är tvungen. Chloéys ena förskolelärare säger att Chloéy trivs mycket bättre sedan hon började gå längre dagar och det känns väldigt bra att höra. Enligt pedagogerna och lärarna så är Chloéy väldigt glad och pratglad nu och hon säger inte nej till allt som erbjuds längre. James hänger på alla andra än så länge men testar gränserna då och då. Han har tydligen försökt klättra på icke klättervänliga saker på förskolan också, precis det han gör hemma varje dag och så fort någon säger till blir han skitförbannad – som att världen gått under.

Jag har självstudier torsdag och fredag innan tentan på lördag och det känns bra just nu för jag har koll på läget och på de 13456777764 frågorna som vi ska kunna. Mitt mål inför tentan är att komma dit och ha alla förutsättningar för att göra mitt allra bästa och det kan jag påverka i två dagar till.

Hoppas allt är bra med er, kram och godnatt

20170905_155803 20170905_155800 20170905_155428

Annons

Rutiner kring sötsaker och lördagsgodis!

Hej på er :) Hoppas ni har en mysig lördag, här hemma har vi två mammiga barn varav ett med feber. De har varvat varandra med febriga nätter och hosta men James är extra hängig just idag men han verkar vilja sova bort det jobbiga. Chloéy är trotsig och får utbrott för varje ”nej” hon får men jag står fast vid det jag säger. I förmiddags gick jag ut med barnen medans Anton jobbade och då skrek och gnällde Chloéy hela vägen till lekplatsen och hem igen för att hon inte fick köra vagnen. Det är ingen världslig sak men jag sa nej från början och då är det ett måste för mig att fortsätta säga nej så att hon inte får som hon vill. James åkte rutschkanan en gång och sen gick vi hem haha så det var ganska meningslöst att gå ut men frisk luft skadar aldrig! Helgen ser lugn ut och jag behöver studera lite för att plugga in mina instuderingsfrågor. Om exakt två veckor har jag tenta och det ska bli roligt men det är såklart nervöst.

Det är lördag idag och därför tänkte jag passa på att dela med mig av våra rutiner kring sötsaker och godis som har med barnen att göra och det gör jag genom en video på youtube-kanalen mammaochpappablogg :) Vårt mål här hemma är att vänta så länge som möjligt med lördagsgodis och så länge barnen inte får SE godis alltför ofta eller smaka det så verkar det fungera, iallafall för oss. För att veta mer kan ni klicka på länken ovanför eller HÄR så kommer ni direkt till videon.

Ha en fortsatt trevlig helg, KRAM!

20170918175432

Annons

Kruppanfallet i måndags

Idag har barnen fått gå till förskolan igen. Det har varit lite snuvigt och förkylt här hemma så Chloéy stannade hemma från skolan i förrgår och det berodde främst på att hon fick ett ”kruppanfall” på natten. Jag beskrev händelsen lite kort på mitt instagramkonto julsaaaan att det var en av de läskigaste upplevelserna hittills som har att göra med barnen…

Chloéy vaknade upp väldigt plötsligt vid tolv på natten i måndags och hade jättesvårt för att andas. Anton hade ännu inte gått och lagt sig så han hörde Chloéy hosta inifrån hennes rum så han gick dit . Det är alltid läskigt när det händer olyckor eller liknande med sina egna familjemedlemmar för man blir automatiskt sämre på att göra rätt saker och den här gången var det Anton som inte klarade av att lugna Chloéy. Jag vaknade ganska plötsligt jag också men av att jag hörde Anton prata allvarligt med Chloéy. Han sa något om att hon måste dricka vatten och försöka hosta och jag förstod inte varför men sedan hörde jag konstiga ljud som kom från Chloéy så jag sprang in i hennes rum och förstod direkt vad som var fel – andningen. Anton trodde att Chloéy bara behövde hosta så att det rasslande ljudet skulle försvinna (som en vanlig slemhosta). Han försökte även tvinga i henne vatten men hon totalt vägrade och det förstår jag för kan man inte andas ordentligt vill man inte ha en flaska med vatten i munnen. Jag tog Chloéy i min famn och talade lugnt till henne och vaggade henne samtidigt som jag tröstade och klappade på henne för hon var både ledsen och panikslagen. Hon klamrade fast vid mig som en apa och blev genast trygg. Jag ifrågasatte Anton direkt och undrade vad han höll på med för han var fast besluten om att Chloéy bara behövde hosta lite så jag stod ett tag och skällde på honom för att så inte var läget. Hon kunde ju inte andas! Jag fick nästan tvinga honom att ringa 1177 och innan dess var jag påväg att ta bilen till sjukhuset men Anton ringde och förstod allvaret när det inte gick över och när det varken hjälpte med vatten eller att hosta för hostade gjorde hon några gånger men det kom hon ingenstans med.

Sköterskan på 1177 konstaterade att det var krupp genom att lyssna på Chloéys andning via telefonen som lät rasslande och väldigt ansträngande. Vi blev ändå kopplade till barnakuten för att få en bedömning eftersom Chloéy verkade ha extra svårt att andas emellanåt. Men efter råden om att ge henne Alvedon och frisk luft gick det så pass bra att hon kunde somna senare på natten igen med extra kuddar bakom huvudet så att hon fick ”sittsova”. Innan vi var med om den här händelsen så kunde jag aldrig ana att det var så krupp såg ut. Jag har bara hört om det för jag vet att en av mina små kusiner har haft stora problem med krupp och astma bland annat. Nu förstår jag hur panikartat det kan bli men nu vet jag exakt vad som behöver göras nästa gång och i första hand är det att göra precis som jag gjorde – lugna ner barnet. Får föräldrarna panik så får barnet panik och det brukar vara en av föräldrarna som kan hålla lugnet och ändå se allvaret och vad som behöver göras. Det är ju en av de värsta sakerna som kan hända ens barn när de slutar andas eller får svårt att andas eller när de sätter i halsen så det gäller att vara förberedd och HLR det vet jag hur man gör, även hur man går tillväga vid luftvägsstopp men frågan är ju alltid om man agerar på något annat sätt än vad man faktiskt har lärt sig för vi människor agerar instinktivt och ibland kan det göra mer skada än nytta. Chloéy har inte haft några fler ”anfall” eller problem med andningen så vi hoppas det förblir så, nu har hon endast lite hosta och vanliga förkylningssymptom.

Hoppas ni får en jättebra torsdag allihopa, var försiktiga och ta hand om er och era barn<3

20170902154542

Annons

KRAMKALAS!

Våra barn… De är riktigt härliga ibland och stundvis undrar jag var de egentligen kommer ifrån. Sekunderna är inte många från att det är frid och fröjd tills helvetet brakar loss och båda skriker och gråter rakt ut. Efter förskolan idag lekte vi utanför med grannen och hennes dotter som fick en lillasyster för ett litet tag sedan. Mamman berättade att den äldsta dottern (hon är lika gammal som Chloéy) får utbrott och att hon helst stänger alla fönster och dörrar för att grannarna inte ska höra. Jag gör likadant här hemma för ibland skäms jag – för som grannen också sa så låter det som att man slår sina barn när de skriker som värst men så är det självklart inte. Tokig blir jag definitivt men då får Chloéy fortsätta skrika på sitt rum och James får ofta komma upp i famnen för att han är för liten för att lugna ner sig själv.

Anton berättade att James och Chloéy träffades på deras lilla skolgård förra veckan och då gick James fram och stoppade in sitt pekfinger i hennes mun. Ja ni kan ju bara gissa vad Chloéy gjorde… Hon bet allt hon hade så James blev jätteledsen stackaren. Det var en av förskolelärarna som berättade för Anton som berättade för mig och det gjorde ont i mammahjärtat att få höra. När barnen leker hemma är det ofta tjafs om vad som är Chloéys saker för enligt henne är allting hennes och James bryr sig inte (om hon inte tar något från hans händer). Till en början för några månader sedan gjorde James inget motstånd alls men nu börjar han bli envis han också. Han är särskilt envis när han inte får som han vill från Anton och mig och då slänger han och kastar sig åt alla håll och kanter. Han är en superbra klättrare och tar sig upp på matbordet många gånger varje dag och sedan försöker han sätta sig ner i hans matstol för att sedan be snällt om  yoghurt som han uttalar ”goggi”. Det är så gulligt men han får ju inte klättra upp där så bestraffningen blir att han får gå ner och sedan får vi lägga ner stolarna på golvet.

Jag tycker att barnen blir bättre på att umgås och leka med varandra och det märks redan nu hur roligt de har som många tjatade om att de skulle få för att det inte skiljer mer än 11 månader på dem. Bilderna nedanför visar hur de busade och gapskrattade i James spjälsäng igår och jag blir helt varm i kroppen när de gör så för jag blir så glad att de har roligt tillsammans. Det blev kramkalas i sängen tillslut och båda var superglada.

Jag är världens lyckligaste som har mina fina barn och att de är precis som de är. Hoppas er start på den här veckan har varit bra, kram <3 

20170917171139 20170917171142 20170917170935