VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Konflikter i skolan och kompisar med dåligt inflytande..

Det är en väldigt skön känsla när samtliga barn är badade/duschade en söndag kväll, naglarna är klippta, öronen topsade och de somnar gott utan att ett världskrig har uppstått. Igår var en sådan söndag. James och Chloéy hade varit iväg från lunch till kvällen på aktiviteter och kalas och därför var de särskilt trötta. De kom hem lite innan halv åtta efter att James varit på sin friidrotts träning och Chloéy på ett barnkalas för en kille i klassen. Kalaset var på Wallride och Chloéy var helt genomsvettig när hon var färdig så inte nog med att hon redan hade duschat på morgonen, hon fick duscha igen för att det kliade så mycket på kroppen. På lördagen hade Chloéy dans i vanlig ordning och därefter lekte hon med en av sina bästa kompisar som går på samma dans! James leker för det mesta med en och samma kompis som även är hans bästa kompis sedan han var 4 år. Jag har inte sett James leka så bra med någon annan kompis som han gör med sin bästa vän och jag är så glad att dem två har hittat varandra för de är väldigt lika i sättet att va på. Om de själva hade fått bestämma hade de lekt varje dag haha! Just nu bor vi nära varandra och då blir det enklare att gå förbi och leka en stund även på vardagarna vilket kan vara svårt att få till annars.

Det finns kompisar som vi har blivit tvungna att ta lite avstånd till både för Chloéy och James och det har gett positiva resultat. Det är på grund av olika anledningar som leder till samma sak – att det påverkar James och Chloéy negativt som till exempel personlighetsmässigt. James har haft flera sådana personer som påverkat honom mindre bra och vi tog ett längre uppehåll när han inte fick ta hem, eller följa med specifika kompisar hem. Samtidigt pratade vi med James om varför och vad som krävdes för att han skulle få leka med dem igen och det finns en hel del som krävs av James själv. Det är inte lätt för honom dock att alltid vara den som säger ”nej” när någon hittar på ett bus som går över gränsen. Han vill inte vara den som är ”tråkig” men vi har hjälpt James förstå att man inte är en bra kompis bara för att man gör som andra säger. Ett tag tog James med sig saker till skolan som han inte fick. Det kunde vara godis, lego, läsk som han smugglade ner i sin ryggsäck. Han ville vara snäll mot sina kompisar och det är en fin tanke men det är inte heller rätt väg att gå. James har blivit så mycket bättre på att säga ifrån och inte gå efter de kompisar som inte är snälla eller ska göra hyss. Jag tror mycket på att hjälpa våra barn att känna sig trygga i sig själva så de vågar stå emot andra människor de möter nu och i framtiden. De ska aldrig göra någonting som går emot deras egen magkänsla för det ska kännas bra i kroppen men det är såklart lättare sagt än gjort. Man måste träna på det och så småningom kommer de förstå vad som känns rätt och vad som känns fel för just dem. Det är en annan sak vad som faktiskt är rätt och fel och det måste tas hänsyn till också.

Chloéy har helt andra problem med sina kompisar. Det är stor skillnad på hur tjejer beter sig och hur killar beter sig. Chloéy går i tvåan nu och från att ha bråkat om småsaker i förskoleklass med tjejkompisarna, bråkar de om lite större grejer nu och konflikterna kan hålla i sig under en längre tid. Det är inte ovanligt att vi får sms från en annan förälder som skriver att det har varit bråk mellan ett gäng tjejer och att de vill att alla ska prata med sina barn. Ofta handlar det om missförstånd och jag kan bli gråhårig av att andra föräldrar inte kan se helheten och att de inte tar vissa saker på mer allvar. Chloéy är en väldigt bra kompis i skolan och utanför skolan. Att hon bråkar konstant med James här hemma är en sak men hon gör det inte med kompisar. Hon älskar att leka med sina kompisar och hon vill att alla ska vara med och ha det bra. Hon är ofta en medlare i konflikter och säger till en vuxen om någonting händer som de inte kan lösa själva. Det är snarare så att de vuxna inte alltid lyssnar utan avfärdar det som barnen vill ha hjälp med.

Häromveckan hade vi utvecklingssamtal med Chloéy och jag berättade för hennes lärare om att Chloéy tycker det är särskilt jobbigt med en kompis i klassen. Hon är fysisk mot Chloéy och letar efter bråk konstant. Chloéy kommer ofta hem och berättar att det har hänt något och att hon har sagt till vuxna på skolan men ingenting händer. Denna gången berättade jag allting och nu ska de följa upp de här bråken mer och få ett slut på dem. Problemet till att de inte har tagit det mer seriöst är att det är för många vuxna inblandade för när Chloéy säger till när någonting händer (vilket oftast är under fritids) är det olika vuxna. Hon kanske har sagt till 5 olika personer och för varje person är det enstaka tillfällen men eftersom Chloéy har sagt till många vuxna om alla händelserna totalt har ingen utrett det mer. Detta förklarade jag för hennes lärare och först då förstod hon. Innan dess sa hon också att Chloéy ska fortsätta säga till en vuxen när någonting händer men nej, det räcker inte. Tillslut bestämdes det att läraren ska få information om allting som händer på fritids för att de inte ska missa något. Senast det hade hänt en sak hade Chloéy blivit puttad i en trappa vilket kunde gått illa. Den gången sa en vuxen till kompisen men ingenting mer hände. Gången innan dess blev Chloéy knuffad hårt på gården för att hon hade gått ifrån en lek med ett gäng tjejer inklusive kompisen som knuffade. Alla tjejer förutom den sistnämnda hade gått efter Chloéy och försökt förstå vad som blev fel och då kände sig den sista utlämnad och därför knuffade hon henne. Saken är den att det alltid brukar vara Chloéy själv som går efter kompisar som blir ledsna eller arga och denna enstaka gång som det var hon själv fick hon en hård knuff. Dessa är bara två av många saker som hänt och vi hoppas det kommer lugna ner sig med hjälp att läraren.

Det är känsligt när man pratar om andras barn framför pedagoger och lärare nu för det klassas som känsliga uppgifter och de får inte nämna några namn för oss föräldrar. Jag tycker det blir stelt och jag anser att jag som förälder har rätt att veta vem som har gjort någonting. Till exempel på förskolenivå när Tyler kommer hem med bitmärken och vi inte får veta någonting förutom att det har hänt och att det inte ska hända igen (men det sker 3 gånger på raken). Även när James och Chloéy gick i förskolan och var 5 år och de själva berättade om vad som hänt och vi frågade de vuxna visste de knappt vad de skulle säga. I huvudet skriker jag ”men hallå, jag vet vem det är som har gjort illa mitt barn, kan ni inte bara erkänna det?!”. Det kanske inte alltid spelar någon roll att få namn på barnen som gjort något men i vissa fall är det faktiskt viktigt. Särskilt nu i skolåldern och det vore väldigt bra att få veta hela sanningen som förälder för att kunna ta itu med saken. Det är ofta man får kontakta föräldrarna till barnen och lösa det därigenom än att skolan gör det, trots att konflikterna sker på skoltid. Vi tar väldigt allvarligt på om andra barn är elaka mot våra barn men också om våra barn skulle vara elaka tillbaka. I den åldern som Chloéy är i, är barnen väldigt medvetna om vad de gör trots att de inte alltid menar något illa, men det går att påverka dem väldigt mycket fortfarande. Jag har sagt till James och Chloéy att de inte behöver vara bästa kompisar med alla men dem ska vara det vi kallar för ”en bra kompis”. Mer behöver man inte begära.

Lilla Tyler har inte samma problem att dras med. De gångerna han blev biten gick han på sin andra förskola som vi inte trivdes med. De tog väldigt lätt på de där bitmärkena och varje gång det hade hänt något skyllde de på att de inte kan se allt. Jag brydde mig inte om att veta vilket barn som bitit honom, jag ville bara att de skulle ha mer uppsikt på det barnet eftersom det var hen som blev en ”fara” för andra barn. Tyler brukade inte reagera för stunden, han blev inte ledsen ens berättade dem. Men det måste ha gjort ont ändå såklart! Stackarn! Olyckor händer ofta på förskolan för barnen trillar och råkar smälla till en kompis med en pinne eller vad det kan vara. Tyler kommer hem med märken ibland men det är inget allvarligt och det är ofta engångsföreteelser. Om någon bråkar med honom och försöker ta någon leksak eller liknande blir han förvånad och säger inte mycket. Pedagogerna har berättat det för oss. Tyler går vidare och leker med något annat ifred. Men som han älskar sin förskola han går på nu! Pedagogerna, kompisarna, leksakerna, maten, vilan, ALLT! Han lever livet där haha.

Majoriteten av tiden i skolan är det bra med James och Chloéy också och vi fokuserar på det som är roligt och givande för dem. Skolan ska vara rolig och man ska se fram emot att gå dit. Det är många utmaningar som vi får ta oss igenom. Ha en fin måndag, kram!

20230825_195629

Kommentera

Vi ska testa att ta bort Chloéys medicin till våren!

Denna veckan startade vi med ett läkarbesök måndag morgon! Chloéy var inte jätte taggad och det brukar hon inte vara när vi ska gå dit. Inte för att det gör ont eller så men hon tycker det är tråkigt och hon vill absolut inte missa skolan. Vi kom dit och väl där gick det snabbt. Läkaren börjar alltid med att ställa frågor till Chloéy (och mig) och sedan känner han på alla hennes leder i benen och händerna, även nacken och huvudet. Denna gången var det inte några svullnader eller stela leder. Något som är väldigt positivt är att läkaren tycker vi ska testa att ta bort Chloéys medicin till våren och se hur hennes kropp hanterar det. Han tycker det ser så pass bra ut att hon har stora chanser att klara sig utan medicinen. Jag hoppas såklart att det kan bli så men jag är tveksam till om hennes kropp kommer klara det. Vi är ändå väldigt positiva till att han sa detta och att det finns stora chanser till att hon kommer klara sig utan medicin i framtiden.

I förra veckan hade Chloéy ett annat problem. Hennes mage kaosade totalt och hon hade så pass ont att jag fick hämta henne från skolan i onsdags vilket aldrig har hänt förut. Vi gav henne sprutan förra söndagen och sedan dess hade hon magont som trappades upp tills hon inte kunde hantera smärtorna längre och blev sängliggandes. Att Chloéy har ont i magen är inget konstigt för det är en biverkning från sprutorna men hon ska inte ha så ont att hon inte kan äta, stå eller gå. Vanligtvis brukar hon ha ont i magen på kvällarna till och från. Efter att ha pratat med läkaren i måndags kunde vi snabbt räkna ut att hon har mest ont veckan efter hon har fått sin spruta och därför ska vi nu ge henne magmedicin varannan vecka för att hjälpa magen. Det är medicin mot magkatarr och det är magkatarr som är själva biverkningen från sprutorna. Anton och jag gav Chloéy hennes medicin förra veckan när hon fick sådär ont och det blev bättre efter ett par dagar tack och lov. Till en början visste vi inte vad det var, hon kunde likagärna fått magsjuka för hon var illamående, kunde inte äta och var lite varm. Sedan var det inte längesedan som Chloéy hade rotaviruset och låg inlagd på sjukhus. Vi trodde det kunde ha med det att göra också men som tur var kunde det läka ut hemma med den vanliga medicinen hon tar vid behov.

I helgen var Chloéy iväg på äventyr i Stockholm med min lillebror. Hon fick chans att gå på galapremiär på ”Nelly Rapp” som är hennes favorit film. Hon var jätte nöjd med allting och har berättat alla detaljer för mig efteråt. Från att hon mötte min mamma på centralstationen till att hon gick på premiären på söndagen och åkte hem sent på kvällen. Det är en ”once in a lifetime” -händelse som kanske inte kommer hända igen. Jag menar, jag har aldrig varit på en galapremiär och jag är 29 haha! Det hade varit coolt att gå på en riktig premiär en gång i livet och se kändisar såklart! Men det var riktigt kul att Chloéy fick uppleva det och bli bortskämd av sin mormor i Stockholm!

Hoppas ni har en fin vecka, massa kramar!

sth3sth sth1 sth2

Hemma i Växjö hade vi besök av James bästa kompis familj och deras hund. Tyler som annars är skygg när det kommer till katt och hund blev bästa kompis med Daisy som hon heter. Han var så gullig mot henne och hade så kul!

tyty tyty12

Kommentera

Chloéy har varit inlagd på sjukhus..

Vilken vecka vi har haft! Den har varit händelserik minst sagt! Tyvärr inte i positiv bemärkelse. Det började egentligen förra helgen när Chloéy hade ont i magen på lördagen. Hon brukar få magont som kommer och går på grund av hennes medicin Humira och reumatismen så det är inget vi reagerar på i första taget. Men på lördags-natten började hon kräkas och ha väldigt ont i magen. Kräkningarna slutade på söndag morgon. Därefter blev hon dålig på andra hållet.. Hon hade starka magkramper som inte gick över och fick inte behålla vatten. Vi försökte göra allt vi kunde för henne här hemma men på tisdagskvällen gick det inte mer. Hon hade för ont och det blev inte bättre. Jag var den som sprang omkring mest hemma för Chloéy ville enbart att jag skulle hjälpa till på toaletten och i duschen. Ett tag var det väldigt mycket spring och när hon låg i sin säng helt slut sa hon ”Förlåt mamma” från ingenstans. ”Vad menar du?” Sa jag. ”Du går runt och runt och runt och gör allting åt mig. Förlåt.”. ”Men lilla gumman. Det är klart jag gör det. Jag gjorde samma sak när du var bebis men även nu när du är stor och sjuk så kommer jag ta hand om dig. Det gör ingenting så tänk inte på det!” Älskade Chloéy ❤

Redan på söndagen hade jag ringt in till 1177 för lite rådgivning. De sa åt mig att ringa barnakuten också men det var inte till så stor hjälp. På tisdagen ringde jag återigen 1177 och de sa att vi skulle ringa barnakuten igen vilket jag gjorde. Därefter fick vi besked om att vi skulle ta oss till vuxenakuten för att Chloéy behövde bli undersökt av en kirurg. Hon hade som sagt svåra magsmärtor och just på tisdagen klagade hon över att det gjorde särskilt ont i vänster sida av magen. Man ville därför kontrollera så det inte var något annat organ förutom magen som var sjukt. Blindtarmen var på topplistan. Jag åkte direkt med Chloéy och vi behövde inte vänta länge i väntrummet för en gångs skull. Däremot tog det några timmar innan vi fick veta vad som skulle ske härnäst. Det slutade med att Chloéy blev inlagd på barnmottagningen.

Man tog många prover på henne. Blodprov, kissprov m.fl. Kramperna kom och gick och varken hon eller jag sov den natten. En av de stora anledningarna till att Chloéy blev inlagd var för att hon hade stor vätskebrist. Det vi försökt ge henne hemma räckte inte för hon fick inte behålla något så hon fick dropp ganska snabbt på sjukhuset. Det tog inte många timmar innan hennes flagnade läppar blev mjuka och fina igen. På onsdagen fortsatte man göra kontroller regelbundet men vi fick inte svar på vad det kunde vara. De uteslöt inte blindtarmen trots att de gjorde ultraljud på magen som inte visade på något inuti. Tydligen så är det svårt att se blindtarmen via ultraljud men de kollade inte bara den. De kollade på njurarna, levern och allt annat därinne. Det såg bra ut. Samma dag på eftermiddagen togs avföringsprov som skickades iväg. Vi skulle få svar nästkommande dag.

Under hela tiden sa varje läkare att de inte trodde det var blindtarmen, utan att de trodde det var vanlig magsjuka. Jag ville dock inte lyssna på det för symtomen tedde sig inte alls likt en ”vanlig magsjuka”. Jag trodde inte det var blindtarmen heller egentligen men någonting stod i alla fall inte rätt till. På onsdagen kom äntligen beskedet om vad det var som spökade i Chloéys lilla taniga kropp. Rota-Viruset. Det var oväntat. Vad vi har hört och blivit varnade för så är det främst bebisar som får viruset och därför tänker man inte på det när någon blir såhär sjuk. Inte ens Tyler är i riskgrupp för det som är över 2 år gammal. Han är även vaccinerad mot det som väl är! Det är inte James och Chloéy. Och det kan man undra varför Chloéy inte är vaccinerad som är i en riskgrupp. Hon vaccineras varje år mot influensan och hon har fått vaccin mot vattenkoppor men inte något mot Rota-Virus. När man läser om viruset så är det främst bebisar som får det samt personer med nedsatt immunförsvar (såsom Chloéy). Sån jäkla otur har hon. Vi har ingen aning om vart hon fick viruset ifrån, det är omöjligt att säga för vi har ingen vi känner eller i vår närhet som haft det under de senaste veckorna.

Igår eftermiddag blev Chloéy utskriven för det fanns inte mer man kunde göra på sjukhuset. Det finns ingen medicin att få mer än vätskeersättning via dropp och så. Vi fick möjligheten att ge henne morfin på sjukhuset när det var som värst men Chloéy ville inte ta någon sådan medicin. Hon kämpade på och tog sig igenom smärtorna på egen hand. Idag har hon fortfarande väldigt ont men kramperna kommer lite mer sällan. Varje gång hon får i sig en liten matbit eller dryck som inte är vatten reagerar magen direkt. Hon får behålla det mesta och det är positivt. Det som är jobbigast är att hon har väldigt ont när magen krampar och vi kan inte göra någonting. Hon testar med kyla, värme och Alvedon. Alvedon hjälper ingenting alls tyvärr så den vill hon inte ens ta längre vilket jag förstår.

Vet ni vad som också är jobbigt? James insjuknade i morse med samma symtom. Hela dagen har både Anton och jag varit vårdare för bägge två. Är det inte det ena så är det det andra. James både kräks och gör nummer 2 på en och samma gång så det har hänt MÅNGA olyckor på en och samma dag. Ändå är vi förberedda och klär in sängar och soffor med handdukar och allt möjligt. Just nu är han i karantän i sitt och Tylers sovrum. Där får ingen obehörig gå in haha. Särskilt inte Tyler. Vi hoppas bara att det går över snabbare för James. Det har hållit på i 7 dagar för Chloéy totalt nu. Den normala sjukperioden är mellan 4-6 dagar. Men eftersom Chloéy har sämre immunförsvar vid sådana här infektioner får hennes kropp jobba extra hårt. Veckan har verkligen inte blivit som vi tänkt. Det är så synd med tanke på vädret som har varit så fint. Jag ser fram emot att kunna åka och bada när alla barnen är friska igen.

Hoppas ni får en fin helg ❤

Längtar tills Chloéy är såhär glad igen…

20230604_112700

Kommentera

Status på Chloéy och reumatismen

Livet går undan och allt som har med Chloéys sjukdom att göra är en del av hennes samt vår vardag nu. Det mesta flyter på men vissa gånger kan vi komma på oss själva med att ha glömt ge henne sprutan på söndagen. Vi brukar oftast komma ihåg på kvällen men i sällsynta fall ger vi henne sprutan dagen efter. Även dagen innan om vi ska åka bort. Det gör sällan ont numera. Och det går otroligt smidigt. Hon vill fortfarande använda bedövningsplåster så det får hon. Och de sitter på i flera timmar för bästa effekt. Förra helgen fick hon sprutan senast. Hon sitter ofta på toalettlocket och har benet lutat mot en pall för att slappna av i låret där vi sticker henne. Den senaste gången var Tyler med oss i badrummet och han var SUPER nyfiken. Jag visade honom vad vi skulle göra. Att sprutan var ”ajaj” och att Chloéy skulle få den. Han förstår vad ”ajaj” innebär och pekade bekymrat på Chloéy som jag sedan stack. Chloéy spelade med lite och låtsades ha ont för att Tyler skulle förstå bättre. Sedan vips så var det klart! Chloéy fick ett plåster och Tyler skulle såklart ha ett han också. Han hade faktiskt ett sår på sitt knä efter att ha trillat dagen innan. Han pekade på såret och sa ”ajaj”. Sedan gick han nöjd från toaletten med plåster på knät. Chloéy gick ut utan att vara det minsta berörd av situationen.

Det var andra tider när Chloéy var yngre. Smärtorna hon hade dagligen och sprutorna som gjorde så himla ont att ta. Hon har kommit långt med barnreumatismen. Men jag fasar för att det inte bara kommer vara ”barnreumatism”. Hennes kropp visar inte på några tecken om att hon har växt ifrån sin sjukdom. Snarare tvärtom så har hon haft mer ont under det senaste halvåret. Ganska nyligen och under två olika tillfällen hade Chloéy ordentliga smärtor i benen. En gång innan resan till Thailand och en gång efteråt. Det fanns inga samband mellan gångerna men min slutsats efter den andra incidenten var att smärtorna berodde på sjukdomen. Det är inte alltid lätt att särskilja vad som är vad. Barn kan ha ont att olika anledningar. Och vid första tillfället kom Chloéy in till mig mitt i natten och hade väldigt ont i benen. Det klassiska är att barnen har växtvärk på nätterna. Dock har Chloéy inte haft problem med växtvärk men det går omöjligtvis att veta där och då i stunden. Den natten somnade hon om efter att ha fått tröst och värmekudden. Jag funderade inte mer på det försen det hände igen, någon vecka efter vi kom hem från vår resa.

Denna gången hade vi hunnit flytta och för att komma till mig och Anton på nattetid/tidig morgon måste man ta sig upp en trappa. Jag vaknade av att Chloéy grät bredvid min sängkant. Jag frågade var som var fel och hon berättade att hon inte kunde gå ordentligt och att det gjorde ont i benen. Jag kopplade direkt samman detta med vad som hände förra gången och tänkte att det inte kan vara växtvärk. Det var tidig morgon men inte dags att stiga upp ännu. Jag hjälpte Chloéy ner och värmde värmekudden i mikron och lyckades få henne att somna om. När det sedan var dags att vakna och ta sig till skolan hade hon fortsatt svårt att gå. Lederna var stela. Hon gick som Bambi på hal is. Kunde inte kontrollera benen. Detta fick mig att tänka tillbaka ännu längre i tiden när hon var några år gammal och precis samma sak hände men då stod jag framför en mini-version av min dotter. När hon var så liten var det första gången jag såg Chloéy halta på benet en morgon när jag fattade att något inte stämde. Deja vu…

Efter att hon inte kunde gå ordentligt denna morgonen fick Chloéy stanna hemma från skolan tills värken och stelheten hade släppt. Det är första gången sedan hon började ta Humira-sprutan som detta hände. Chloéy har aldrig behövt stanna hemma på grund av smärtor nämligen. Hon kan ha lite värk ibland men inte så pass mycket att hon inte kan gå. Sedan vill Chloéy väldigt gärna gå till skolan så hon kämpar på med värken när hon kanske egentligen borde ta det lugnt, och jag tror att hon inte alltid säger till mig och Anton av den anledningen. Inte långt efter att detta inträffade var det dags för hennes rutinbesök hos läkaren. Anton följde med Chloéy och efteråt fick jag veta att läkaren tyckte hon var lite svullen på benen som han alltid känner och klämmer på. Vi skulle hålla koll på det själva och ringa direkt om hon får sådär ont igen. Än så länge har det inte inträffat fler gånger men det kommer ju också från ingenstans känns det som. Man kan inte ens få någon föraning när hon kommer få mer ont eller inte. Chloéy håller ut och fortsätter vara en kämpe när det gör mer ont. Jag tänker att det kunde ha varit mycket värre än såhär. Det finns faktiskt en medicin som hjälper henne. Den botar inte sjukdomen i sig men den tar bort symtomen.

Finfina du ❤

20230429_181220

Kommentera

Stolta föräldrar ❤

Det är redan 2:a advent och jag känner varken julstress eller julstämning. Ändå började vi pynta tidigare än vanligt i år. I mitten av november om jag minns rätt. Första glaset med julmust tog jag tidigare än det och jag sitter med ett glas bredvid mig nu samt adventsljusen tända. Just denna helgen har varit speciell, dels för att vi haft besök av min lillebror Wille från Stockholm. Den har också varit seg för att James blev sjuk igår lördag med magsjuka. Vi har fått hålla oss inne väldigt mycket men idag på eftermiddagen gav vi oss ut på en promenad, även James som är mycket piggare. Han kommer få vara hemma imorgon med Anton och piggna till ännu mer innan vi släpper iväg honom. Vi håller fortfarande tummarna över att ingen annan ska insjukna. Men trots att James har mått väldigt dåligt från och till har vi andra haft roligt emellanåt och umgåtts mycket. Chloéy fick automatiskt gå ner i varv hon också och hon har varit hur lugn som helst. Igår var jag hemma själv flera timmar med alla tre barnen och när Tyler stod i vägen när jag skulle hjälpa James som kräkts ropade jag direkt på henne som kom och sysselsatte Tyler. Hon har liksom inte tvekat en sekund på att hjälpa till en dag som igår. Det var inte alls självklart att hon skulle ställa upp på det sättet för bara ett halvår sedan. Ni skulle bara ana hur mycket Chloéy har förändrats senaste tiden…

Anton och jag pratade om detta igår, om hur mycket våra barn har vuxit och förändrats. Hur stolta vi är över dem. Att det känns som att dem är precis där vi vill ha dem just nu i den åldern dem är i. Vi ser resultat på vårt sätt att uppfostra och det har lyst igenom extra starkt under de närmsta två månaderna. Att det skulle bli såhär från att ha varit precis tvärtemot kunde vi inte se när vi var mitt inne i det allra värsta kaoset. Jag har inte skrivit så mycket om våra värsta utmaningar och svårigheter med vårt föräldraskap. Jag har åtminstone inte gått in på det i detalj. Jag tror inte jag kommer göra det heller men för att berätta lite kortfattat så är det som så att vi haft särskilt svårt i vår uppfostran med Chloéy. Hon har krävt väldigt mycket från oss som vi inte har vetat hur vi ska hantera eller ge det hon faktiskt behöver. Det gick så långt att vi kontaktade BVC och i sin tur familjehälsan. Vi träffade en barnpsykolog, även Chloéy var där en gång. Sedan skrev vi upp oss på en föräldrautbildning (detta var innan sommaren 2022). Utbildningen skulle börja nu i höst men under första omgången passade det inte att gå. Den är på väldigt dumma tider och vi hade mycket annat som pågick i höstas. När nästa tillfälle erbjöds hade vi märkt en sådan drastisk förändring att vi inte kände något behov av att gå längre så vi tackade nej. Så från att ha varit riktigt desperata till att tacka nej skedde under en 6 månaders period ungefär. Vi var verkligen desperata. Inga tips och trix från nära och kära hjälpte. Vi tror mycket av det beror på att ingen riktigt förstod hur vi faktiskt tampades med hennes utbrott här hemma. Det var fysiska utbrott, flera gånger om dagen. Med skrik, smällar i dörrar och andra möbler, sparkar, fula ord och mycket mer.

Anton och jag gick bokstavligt talat sönder för hur vi än försökte så fick vi motsatt effekt och det kändes som att det hela tiden blev värre och värre och värre. Semestern var svår men det blev bättre sakta men säkert. Sedan skolan började i augusti har hon blivit en helt annan människa. Hennes behov är tillfredsställda på ett helt annat sätt och hon är sig själv igen. Vi ger kärlek och får tillbaka kärlek. Förut gav vi väldigt lite för att det var svårt i och med att vi bråkade och tjafsade varje vaken minut och vi lyckades inte bryta mönstret. Nu kommer hon självmant till oss och vill vara nära, kan berätta med ord att hon vill vara med oss eller säga att hon älskar oss. Chloéy sa aldrig att hon älskade någon förut. Det satt så himla långt inom henne. Hon var så innerligt frustrerad och arg, säkerligen oförstådd av oss vuxna som inte lyckades förstå och tillgodose hennes behov. Men på något sätt lyckades vi ändå och nu är vår lilla glada, spralliga och förståndiga Chloéy tillbaka. Hon har humor igen och förstår när vi skojar med henne, hon leker med James och Tyler på ett mycket vänligare samt lekfullare sätt, hon över huvud taget leker med Tyler och visar kärlek gentemot honom vilket har tagit sisådär över ett år. Ni kanske funderar över om hennes beteende kom efter att jag blev gravid med Tyler och han kom till världen men så är det faktiskt inte. Detta är något vi har kämpat med under flera års tid och under vissa perioder har det varit särskilt ansträngt såsom den senaste som var innan sommaren. Det kunde pågå allt ifrån några veckor till ett par månader i sträck.

Vi vet att Chloéy är känslig för förändringar och när det sker en liten förändring hemma eller i skolan exempelvis så märker vi det tydligt. Vi gör allt för att mildra detta och pratar mycket om när det ska hända något nytt. Det är klart att Tylers födelse blev en stor grej och den har absolut påverkat hennes senaste 1,5 år men innan dess var det andra saker som påverkade henne på samma sätt. Även när vi lyckats ta bort något som fått negativ inverkan på henne har beteendet fastnat vid någonting annat istället. Det är så hon har lyckats visa att ”felet” inte ligger i sakerna som sker runtomkring henne. Hade Tyler inte kommit hade hon agerat utåt på grund av någonting annat. Just nu är den största skillnaden jämfört med då hur hon hanterar sina känslor. Hur hon beter sig när hon får ett nej. Hur hon släpper saker väldigt fort och inte går och tänker på något hon inte fick under en veckas tid. Sedan lyser hon upp på ett helt annat sätt när vi ser på henne. Hon är genuint lycklig och lugn inombords till skillnad från då när hon verkade tappa livslusten mer och mer. Hon till och med skrek rakt ut att hon ville dö. Det var riktigt smärtsamt att höra. Och just det var faktiskt droppen när jag ringde och sökte hjälp för då kände jag att jag inte kunde göra något mer för jag hade redan gjort allt jag kunde komma på. Maktlösheten som man känner då och då som förälder skav verkligen inuti mig. Till och med James påverkades av Chloéys raseri och han pratade mycket med mig om det, fast på sitt sätt. Det började med att han sa att han inte tycker om att vara med henne. Att han inte älskar henne längre. Han började rita teckningar utan Chloéy på bilderna. Han led i tysthet också på något sätt men det är inte konstigt för att klimatet hemma var riktigt illa. Anton och jag var urusla föräldrar till och från. Jag mådde skitdåligt. Hade ångest varje kväll som alltid slutade med ett storbråk mellan Chloéy och mig eller Chloéy och Anton eller mig och Anton. Jag ångrade alltid hur jag hanterade situationen. Mitt tålamod var så lågt att när någon bara nuddade vid mig under fel tidpunkt så reagerade jag starkt tillbaka. Jag klarade inte av att sitta nära Chloéy lika lite som hon ville sitta nära mig. Det är helt sjukt egentligen för hon är mitt barn. Men så illa var det. Det finns så många fler exempel att berätta och trots att jag nämnde att jag skulle gå in på detta kortfattat så har jag berättat en hel del. Om ni minns mina inlägg om klagomål från grannarna vi fick hela förra sommaren så har dessa klagomål direkt koppling till det jag har skrivit om. Ni kan tänka er hur jobbigt det blev att både tänka på grannarna och familjen samtidigt mitt i all kaos. Idag är vi inte vän med någon av grannarna längre…

Jag är obeskrivligt stolt över hur fin vår dotter är och jag älskar henne SÅ ❤

 20221009_135432 20221004_185927 20221001_121210 20220827_191212received_1179763369627614

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna