Vilken fin helg det har varit! Vädret har gjort sig påmint om att det är vår på riktigt och vi har spenderat mycket tid utomhus. Chloéy har åkt inlines och James har cyklat. Jag har till och med tagit mig ut på en springtur det sista jag gjorde igår söndags kväll för att avsluta helgen. Det var riktigt skönt! Anton och jag startade helgen med att ha barnvakt. Vi träffade våra kära vänner Nisse och Emma ute på restaurang och åt god mat. Sedan fortsatte vi hänga hemma hos dem och spelade spel. Sedan många år tillbaka har vi spelat brädspel av olika slag med Nisse och när han sedan blev tillsammans med sin Emma har vi fortsatt. Vi älskar spel och vi skulle absolut göra det varje helg om det gick!
På lördagen hämtade vi barnen hemma hos Antons föräldrar på FM. Chloéy skulle iväg på sin danslektion till klockan 11.00 som jag har skjutsat henne till varje lördag. När vi kom fram möttes vi av Tyler i hallen. Han såg väldigt förvånat på oss när vi kom som att han tänkte ”vad gör ni här?”, ”jag har det bra här med farmor och farfar”. Han verkade inte ha längtat efter oss direkt haha! Men det var så skönt att han verkligen trivdes för det var, hör och häpna, första gången som Tyler sov borta. Jag kan knappt fatta att vi inte fått det att hända tidigare. Men det har faktiskt sina förklaringar. Bland annat för att han ofta är sjuk men också för att Anton och jag inte prioriterat det tillräckligt högt fastän vi har behövt vara själva. Men istället för att ordna övernattning har vi låtit någon passa barnen på hemmaplan så att vi kunnat gå på bio, träna eller äta ute. Det händer alltför sällan det också men det är mysigt när vi väl gör det!
Igår söndag var vi igång hela långa dagen. Anton var inte hemma för han hade åkt iväg med ett gäng på fiske. Jag och barnen stack iväg första turen på morgonen med bilen för att hjälpa Casper att hämta sin bil på sitt jobb. Sedan passade vi på att handla lite till veckan som skulle komma. Det gick hur bra som helst. Ingen av barnen försökte smuggla med sig någonting eller bröt ihop för den delen. Vi hann hem för att leka ute en stund innan vi gick in för att laga lunch. Lagom till vi hade satt oss vid bordet kom mormor för att umgås med oss hela dagen. Sedan anslöt barnens farmor och faster. Vi tog oss ut till Evedal för att leka och ha picknik! Hur fint och mysigt som helst. Chloéy fortsatte öva att åka sina inlines och det går bara bättre och bättre tycker jag. Stolt mamma som vanligt! När vi kom hem lite senare igen började vi förbereda för att grilla. Casper och jag grillade kyckling och kött. Lite senare grillade vi marshmallows också, efter vi hade ätit den goda maten! Tillslut kom även pappan i huset hem och då passade jag på att köra hem mormor.
Här kommer helgens bilder:
Denna långhelg har spenderats mycket utomhus trots att det varit kallt och blåsigt. Men det är ändå skönt att det inte lägger sig någon mer snö nu. Idag fick barnen springa ”Lilla Växjöloppet”. James och Chloéy sprang 500-meters loppet och Tyler sprang det kortaste för de allra minsta. Jag är så känslig när jag står bredvid och tittar på när barnen presterar. Jag bara börjar gråta utan förvarning. Så snart loppet hade startat för James och Chloéy tårade ögonen sig och det var riktigt svårt att inte börja gråta. Jag lyckades hålla mig och fortsatte titta på. Anton stod lite längre bort för att kunna heja därifrån också. Båda två var väldigt nöjda efteråt och stolta att de orkade springa fort hela vägen. Vad barnen än tar sig an så kommer jag stå vid deras sida och heja på och det är så spännande oavsett vad de väljer för intressen. Jag älskar att se på när de får göra något de tycker om ❤
Igår var vi bjudna till kompisar för att fira valborg. Vi grillade korv och hamburgare, sedan åt vi tårta till efterrätt som jag hade bakat. Den senaste tiden har jag inte bakat många tårtor men det är extra kul när jag får feeling. För det mesta känns det som att jag inte hinner baka lika ofta för att barnen är på mig som hökar i köket och likaväl som att andra spenderar tid på sina intressen behöver jag ett par timmar ifred för att kunna åstadkomma något. Jag hann baka tårtan under FM fram till lunch från grunden och då var ändå min plan att göra tårtbottnarna kvällen innan.. Resultatet blev jag nöjd med ändå!
För övrigt har vi mestadels gjort smågrejer och några måsten. För det mesta har allt varit under kontroll. Inte för stressigt och inte för lugnt. Jag har en känsla av att veckan kommer fortsätta så. Vi avslutade valborgshelgen med att hänga hos Antons föräldrar där vi fick grillat till middag och lekte massor utomhus på baksidan! Hoppas ni hade en fin Valborg ❤
I morse väcktes jag av Tyler som smög sig fram från James rum där han hade sovit inatt. Jag sov på soffan i vardagsrummet som är precis intill. Jag ville inte låta Tyler sova på nedervåningen utan att jag var där. Anton och jag har nämligen vårt sovrum på loftet i lägenheten men Tyler vill inte alltid somna där uppe. Just nu är det särskilt svårt att få Tyler att somna och han vaknar fortfarande mycket på nätterna. Enstaka gånger sover han hela natten men det är ofta som han vaknar mellan 1-2 gånger och är ledsen. Han sover inte bra och det har han inte gjort på länge. Det har definitivt något att göra med hans andning och remissen som vi fått till ”öron, näsa, hals” som jag redan nämnt i tidigare inlägg.
Solens härliga strålar har värmt oss idag! Jag har varit ute med barnen vid två tillfällen och det var lika skönt båda gångerna. Jag försöker så bra jag bara kan just nu att fokusera på de små sakerna i vardagen. Att vara i stunder som är extra härliga och fina med hela mitt medvetande. Inte sitta med telefonen. Det brukar jag inte göra i stor omfattning men nu har jag valt bort den helt nästan för att jag påverkas negativt av den. Jag vill vara med och leka tillsammans med barnen, inte titta på. Jag vill lyssna på vad de har att säga till mig i lugn och ro utan att göra tre andra saker samtidigt som jag egentligen inte måste göra i stunden men som jag ändå gör för att jag är van att multitaska. Jag vill kunna se tillbaka på åren som mamma där jag är nu och känna att jag gjorde allt jag kunde. Att jag faktiskt var närvarande. Så närvarande jag kunde vara utifrån förutsättningarna som är. Det är självklart inte särskilt enkelt att hela tiden vara närvarande. Särskilt inte i vardagen när man har fokus på många saker samtidigt. Men det är ju precis just då som det är viktigast att stanna upp och vara närvarande. Att tillåta sig själv att andas ut, andas in och ta in nuet.
Är ni bra på det? Tar ni tillvara på stunder som är extra fina och försöker hålla om dem lite extra hårt? Det är svårt att börja med det när man inte brukar göra det. Jag måste påminna mig själv om att göra det men jag tycker jag har blivit bättre på att njuta lite extra när det händer saker som är något utöver det vanliga. Det kan vara att barnen har gjort någonting eller lärt sig någonting för första gången och då kan jag få starka känslor. Till exempel kommer jag särskilt ihåg när Chloéy lärde sig att cykla. Jag minns precis vilken plats, vilken gata och hennes reaktion. Vi kämpade så mycket hon och jag. Däremot sitter inte minnet av James och hans första cykeltag lika starkt i minnet för det hände på ett helt annat sätt. Det var för ”enkelt” och inte lika känslomässigt. Det kändes som han bara hade bestämt sig för att cykla och så kunde han det. Andra situationer jag försökt njuta lite extra i är under vår Thailand-resa. Mötet med elefanterna. När vi åkte tuktuk. När vi åt på en särskild restaurang vid stranden. När barnen gjorde och såg saker för första gången i sina liv utanför Sverige över huvud taget haha. Allting var ju nytt och spännande. Det är så jäkla roligt att uppleva saker genom deras ögon. De säger så roliga saker och är inte rädda för att säga som de tycker.
Den här långhelgen har på något sätt varit välbehövlig. Som jag sa till mormor förut idag när jag var där så känns det fel att säga att jag också behövde ”långledigt” efter att ha varit bortrest. Tyvärr är det sant. Jag kan inte vara mer ärlig än att säga att vår resa inte var någon härlig semesterresa där man kommer hem med laddade batterier. Totalt tvärtom. Jag har börjat komma fram till att jag förmodligen har haft lite utmattningssymtom sedan vi kom hem och jag är fortfarande inte stabil ännu. Det har inte enbart med resan i sig att göra, det är många faktorer som spelar in. Men att vara hemma och vila upp sig är en HEEEEEELT annan femma. Jag älskar att vara hemma. Jag är för hemmakär för att ränna runt och göra aktiviteter på vardagarna eller hänga med kompisar varje vecka. Sån är jag.. Men just nu har jag inte känt mig som jag ”ska”. Jag har tappat greppet lite om vad jag vill och vart jag är påväg. Jag har fokuserat för lite på mig själv igen och glömt bort att prioritera mina känslor och min egen vilja. Det är farligt att vara en empatisk person på så vis. Och en mamma som vill ha stenkoll på allt. Jag själv tynar ju bort på en plats jag inte ens hittar till längre. Det är som att ha tappat bort en nyckel till en dörr som går till ett rum vars innehåll är jag själv.
Samtidigt försöker jag vara tacksam för vad jag har. Det gör jag ofta eftersom majoriteten av världens befolkning inte är i närheten av att leva ett liv som vi gör. På så sätt kommer vi alltid vara lyckligt lottade men att gå runt och tänka så räcker tyvärr inte hela vägen för att jag själv ska känna lycka. Om jag kunde skulle jag hjälpa varenda unge i världen som behövde någon form av hjälp. Ibland står jag inte ut med tanken på vad som händer. Jag lägger väldigt mycket energi och tankar till dessa fina barn utan att det gör någon som helst skillnad för dem. Inte för mig heller mer än att jag går ner mig och mår riktigt dåligt över saker jag inte kan påverka här och nu. ”Skänk pengar till välgörenhet då?!”. Nej. Det räcker inte för mig. Jag kan inte ”bara” skänka lite pengar och sedan gå vidare med mitt eget liv. Det känns opersonligt och det blir som att gesten i sig bara utförs för att det ska kännas bra att leva i överflöd och lyx. Jag vill hjälpa till på plats. På riktigt. Det är en dröm jag har. Se där. Jag nämnde precis någonting som jag själv vill göra i framtiden. Utan barnen. Bra gjort!
Nu ska jag alldeles strax göra mig klar för sängen. Imorgon väntar en ny fin dag i solen. Chloéy och jag har planerat att vi ska kolla på en vårjacka till henne. Och gardiner till hennes rum. ”Det är de små sakerna som räknas” ❤
Påsk = tulpaner, gott sällskap och fint väder. Tack för fin påskmiddag i lördags och tack för en fin helg med mamma och lillebror från Stockholm. En nöjd kille tappade en envis tand också ❤
Vi har varit hemma i Sverige i nästan 3 veckor men vi är fortfarande inte riktigt i fas ännu känner vi. Men det beror inte enbart på eventuell jetlag. Det har varit mycket i vardagen som har att göra med att vi nyligen flyttade, sedan fyllde Tyler 2 år och blev sjuk samma dag vi skulle ha kalas.. Vi har därför försökt planera om hans firande flera gånger utan framgång så nu struntar vi i att ha kalas för Tyler. Jag orkar inte planera gång på gång och få bakslag på bakslag. Det är oerhört ansträngande och en jobbig anspänning. Det var så typiskt just den dagen vi skulle ha kalas för honom. Vi stod och fixade med det sista verkligen, en timme innan gästerna skulle komma och då kräktes han. Sedan hade han feber i några dagar vilket gick över till förkylningssymtom och vi passade på att ta honom till vårdcentralen under den veckan också eftersom han nyligen hade lunginflammation. Men man hittade inget konstigt. Det är faktiskt frustrerande att läkarna inte hittar någonting. Inte ens förkylningsastma som ändå hade varit rimligt i och med besvären med andningen. Vi fick en remiss till ”öron, näsa hals” som jag hoppas kommer ta saken mer seriöst. Vårdcentralen gör inte det. De avfärdar det mesta och vill enbart att han ska åka hem och vila upp sig. Ändå har jag påtalat varje gång att det inte känns normalt att Tyler är sjuk så mycket. Det kan inte vara bra för hans kropp. Den får liksom ingen återhämtning.
Anton och jag är båda två väldigt trötta på att vara hemma med Tyler när han är sjuk. Det är tyvärr en vana för oss och på något sätt får vi vardagen att fungera. Jag har jobbat väldigt mycket hemifrån när jag har tagit hand och Tyler men oftast har vi turats om under dagarna så att båda kan uträtta det som är viktigast och mest prioriterat. Under det senaste året har Tyler varit sjuk nästan varje vecka. Jag överdriver inte. Det längsta uppehållet han haft var 3 veckor innan vi åkte till Thailand men så blev han såklart sjuk när vi kom fram. Så länge har han aldrig varit frisk förutom när han var liten bebis och inte gick på förskola eller träffade särskilt mycket folk p.g.a. pandemin. För oss kändes de tre veckorna som en evighet och vi var tacksamma för varje dag som vi kunde komma ikapp med allt vi låg efter med.
Det som känns som en vana för oss är inte ”det normala” och därför reagerar jag som jag gör. Vet ni vad väntetiden är för att komma till ”öron, näsa, hals”? 4 månader här i Växjö. Vi fick fylla i en sådan blankett om att vi vill utnyttja vårdrätten om 90 dagar. Men det är för dåligt att det ska vara såhär. Vad händer med sjukvården? De tar inte emot fall som inte är direkt akuta och det är lång väntetid. Jag ringde faktiskt vårdcentralen igår för min egen hälsa. Jag kunde inte få någon tid utan jag skulle ringa igen om ett par veckor för att de enbart tar emot det som är mest akut. Och då har jag ändå gått med mina besvär i sisådär 2 år utan att klaga. Jag går tyvärr i sista hand för jag prioriterar alla andra och när jag för en gångs skull vill reda ut något som jag har problem med till och från så går det inte..
Trots att min energi är väldigt låg nu så gör solen underverk. Äntligen kom det fint väder igen!!! I helgen satt vi upp rullgardiner hemma så vi inte bländas av ljuset utanför tidigt på mornarna. Vi var även på IKEA i söndags och lät Tyler stanna hos sin farmor och farfar. Vi får sällan någon lugn och ro med honom i närheten och därför tog vi beslutet att hålla honom på hemmaplan. Det gjorde vi rätt i. De stora barnen fick hänga med och vi köpte bland annat ett skrivbord till Chloéy. Jag brukar spana på Marketplace på facebook efter möbler av olika slag men jag har spanat för länge efter ett skrivbord utan att hitta något som passade i Chloéys rum och då tog vi beslutet att köpa nytt. Det blev jätte bra! Nu har vi lite hyllor kvar också sedan kan vi förhoppningsvis packa upp de sista sakerna från flytten.
När vi kom hem sent på eftermiddagen efter IKEA var alla väldigt trötta och av någon anledning på dåligt humör. Barnen lyssnade inte på ett ord jag sa och samtidigt orkade jag knappt stå upp på benen. Kroppen bara la av. Den gör så på eftermiddagarna och kvällarna ibland och det finns inte något jag kan göra för att stoppa den. Det bara händer. Men jag kan inte bara lägga mig ner för på kvällarna är det mycket som ska förberedas och göras. För att inte tala om middagsbestyret som allt som ofta är kaos. Alla är hungriga och trötta och orkar ingenting. På något vänster får alla ändå i sig mat och hamnar i sina sängar efter mycket om och men. Det tar ett tag att få tillbaka rutinerna efter att ha gått ”bananas” på semestern. Jag hoppas att vårens solstrålar fortsätter värma oss alla och får mig på bättre humör. Jag behöver det❤
Här är några bilder tagna i farten från förra veckans vardag:
HEEJ!!! Vi är tillbaka i Sverige sedan i onsdags förra veckan och har försökt återhämta oss sedan dess. Det har tagit betydligt längre tid att komma tillbaka till vardagen efter flygresan hem än vad det tog att anpassa sig på andra hållet när vi var framme i Thailand. Jag är fortfarande seg och somnar gärna tidigt på kvällarna, liksom barnen. Anton envisas med att sitta uppe ändå men det slutar med att han somnar i soffan istället.
Jag har tänkt mycket på hur jag ska sammanfatta resan. Vad jag egentligen känner om den och hur alla tyckte det var men det är svårt. Jag har inte smält allt ännu så jag berättar lite nu om det jag känner idag. Jag vill börja med att ge all eloge till våra barn som varit mer eller mindre exemplariska under allt som har med ”resa” att göra. Från tågresan till Köpenhamn och lång väntetid i Singapore till lång flygresa på mer än 12 timmar både dit och hem. Den som hade mest spring i benen var Tyler och honom fick vi underhålla på många olika sätt men det gick förvånansvärt bra med honom också. Dock startade resan inte särskilt roligt och det blev inte som vi tänkt oss. För Tyler blev sjuk så snart vi var framme i Phuket och fortsatte vara det när vi kom på plats på Koh Lanta där vi befann oss mestadels av semestern. Tyler fick feber och var orkeslös. Han drack enbart vatten i tre dagar. Vi pratade med hotellägaren på den tredje dagen som skickade dit vårdpersonal från en klinik på ön. De gjorde några kontroller och kom fram till att vi skulle ta med Tyler till kliniken för att ta ytterligare prover. Jag följde med. Man tog blodprover, kollade andning, puls, syresättning m.m. Det konstaterades att lungorna inte lät bra och Tyler röntgades på plats. Lungorna var grumliga på bilden de visade mig och man gav diagnosen lunginflammation. Sedan ville de lägga in honom på sjukhuset i Ao Nang som låg 1,5 timme bort på fastlandet. Tyler behövde få dropp med medicin och andra ämnen som kunde stabilisera honom. Så jag och Tyler åkte i vad jag först trodde skulle vara en taxi men visade sig vara ambulans. Två stycken faktiskt. En på ön via bilfärja till fastlandet och sedan en annan därifrån till sjukhuset. De hade blåljuset på men inte ljudet. Det var lite overkligt måste jag säga men jag bara hängde med och försökte hålla kontakt med Anton på hotellet för att uppdatera kring allt som hände.
På de första två bilderna nedan mår T inte bra. Men på de två sista var han mycket piggare och fick därför ta bort droppet! Sjukhusdräkten ni ser på bild hade alla barn som kom till avdelningen vi var på. Urgulligt tycker jag och därför tog jag hem outfiten som en souvenir trots att det var en tuff vistelse.
Väl på sjukhuset fortsatte man göra tester och röntgade Tyler för 2:a gången. Sedan fortsatte man med att undersöka honom regelbundet under 2 dygn innan vi kom tillbaka till ön igen och kunde börja semestern på riktigt. Tyler blev väldigt skakad av sjukhusvistelsen av flera anledningar. Bland annat från sticken i armar, händer och fötter man gjorde. För min del var detta det jobbigaste också för att han skrek och skrek och skrek på hjälp till mig som han ville skulle ta honom bort från doktorerna och sköterskorna. Vi var lättade över att komma tillbaka till de andra igen men det var svårt att slappna av till att börja med. Det mest positiva var och är fortfarande att Tyler blev sig själv igen. Han har inte varit såhär frisk på väldigt länge faktiskt. Han har varit sjuk väldigt ofta hemma i Sverige också utan att ha fått någon bra hjälp men vi kommer ta vidare detta till den svenska sjukvården och hoppas få fler svar.
För att återgå till resan så anslöt många från min familj på ön Koh Lanta. Min mamma kom tillsammans med en av mina bröder. Min lillasyster åkte med sin familj. Sedan kom även pappa med sin familj och hälsade på ett par dagar. Ön var väldigt lugn och mysig. Lagom för barnen skulle jag säga. Vi åkte på några utflykter men stannade annars vid hotellet och testade nya restauranger längs med stranden eller stan. En kväll åkte vi in till gamla stan när det var festival där och upptäckte den. En dag gjorde vi en vandring i djungeln som vi ångrade så snart vi kommit in för långt. Huvudsaken är väl att vi genomförde den haha men ingen av oss tyckte det var värt det förutom utsikten som kom emot oss när vi kom ut från djungeln igen och en fin strand syntes. En annan dag träffade vi ett gäng elefanter som bodde i en egen liten ”fristad” som en privat familj tog hand om. Istället för att rida på dem fick man mata, ta kort, klappa och vandra med dem. Man kunde även bada med dem men vi skippade den delen. Elefantträffen var min favorit på resan och jag vet att barnen uppskattade detta väldigt mycket också. Tyler var tokig i att mata dem med bananer och hans reaktioner när han såg de första elefanterna var härlig att se.
…
…
…
Vi hade en pool nästan utanför vår Bungalow som vi bodde i och havet var precis intill restaurangen som tillhörde vårt boende, vilken låg 20-30 meter från Bungalowen ungefär. Vi sov jämte varandra i två dubbelsängar och Tyler hade en egen spjälsäng som han gärna sov i på nätterna. Värmen gick upp över 35 grader när det var som varmast och därför undvek vi att vara aktiva mitt på dagarna. Man kände sig lite dåsig på grund av värmen när det var som varmast och jag vill helst ligga i skuggan då. Ingen av barnen tyckte det var särskilt roligt att bada i havet faktiskt. Tyler var lite rädd för vattnet som hela tiden kom emot honom när vi gick på stranden. James och Chloéy badade några gånger i havet men långt ifrån varje dag. De uppskattade poolen mer men de hade något medel i poolen som gjorde att vi fick utslag när vi badade för länge så vi var tvungna att variera mellan havet och poolen. Vissa dagar fick vi hoppa över att bada för att barnens utslag sved för mycket trots behandling med salva och babypulver som var mest effektivt. Kvällarna i Thailand var absolut skönast. Man var absolut inte kall och det var inte för varmt heller, riktigt behaglig värme blev det när solen började gå ner. Varje dag åt vi på restaurang. Det är väl inte jätte vanligt med all inklusive i Thailand. Och eftersom det är billigt att äta ute så tycker vi att det är värt att göra det och testa olika restauranger.
…
…
…
…
Det blev inte mycket shopping som jag kanske hade förväntat mig. Dels kände jag inte för att handla något och dels var det ganska stressigt när vi väl var på en marknad. Barnen ville titta på saker som de var intresserade av hela tiden och lilla Tyler ville köpa alla leksaker han fick syn på. Men de flesta leksakerna var det inte bra kvalité på och de gick sönder inom 1 dygn när vi väl köpte något. Förutom att vara på Koh Lanta så åkte vi över till en av Phi Phi öarna och bodde där 1 natt. Anton och jag har delade åsikter om den vistelsen. Jag tycker den var helt onödig i efterhand men Anton är nöjd över att ha åkt dit igen. Vi var nämligen där för många år sedan när vi själva reste. Det var som en hel annan ö denna gången. Mycket bättre förr tyvärr. Därav var det inte värt för min del. Dock reagerade jag på att det var mycket som hade gått i konkurs och var stängt under hela vår vistelse, inte bara på Phi Phi. Man kunde verkligen se att Corona-Pandemin hade satt sina spår.
Efter vi hade varit på Phi Phi åkte vi direkt till Phuket i 2 nätter innan vi skulle ta flyget hem därifrån. Vi tog beslutet att sova där en extra natt för att landa lite och vara för oss själva. Därför bokade vi ett större boende också som alla uppskattade. Vi slapp gå varandra på nerverna som vi gjorde i Bungalown de sista nätterna på Koh Lanta. Det var ganska jobbigt och påtagligt nämligen. Barnen började bråka och tjafsa om allt och Tyler fick meltdowns för minsta lilla. De verkade färdiga med resan och längtade hem. Under den korta vistelsen i Phuket gjorde vi inga utflykter men vi besökte en stor affär som heter ”super cheap” som var gigantisk. Det var all inhemsk befolkning som handlade där och vi. När vi försökte ställa frågor om var en viss vara fanns förstod de sällan vad vi menade och därför vi vi leta på egen hand för det mesta. korridorerna var långa och om man ville handla lite godis fanns det hur mycket som helst att välja på, liksom många andra saker. Vi hittade några billiga klädesplagg som var av en helt okej kvalité som vi köpte med oss. Sedan fick barnen välja varsin leksak. Tyler valde bilar. Det är hans favorit i livet nu och han får inte nog. Han ska titta på bilar på tv, leka med bilar och själv köra leksaksbil.
När vi väl kom hem var alla som i eufori. Lyckan vi kände kunde knappt beskrivas haha. Jag gick bara runt här hemma och log och kände mig hög på lättnadskänslor. James slängde sig i soffan som han längtat efter. Chloéy letade upp riskakorna i köket och satte sig i sin säng och njöt av varje tugga. Tyler strosade runt och bara va. Anton minns jag inte vad han gjorde men jag vet att han var minst lika lättad som jag. Det var riktigt skönt att åka hemifrån, det tyckte vi verkligen. Men det var också riktigt skönt att komma hem. Små saker i vardagen som vi tagit för givet blev uppmärksammade och jag kände stor tacksamhet inombords. För att nämna några saker så var det sjukt skönt att kunna torka sig med tjockare toalettpapper. I Thailand är pappret väldigt tunt och går enkelt hål på.. Vattentrycket när vi tvättar händerna och duschar är mycket hårdare i Sverige och det går betydligt fortare att tvätta sig här. Vi slapp insekterna som hade bitit sönder och samman oss allihopa. Vi kunde sova i våra egna sängar igen. För er som inte varit i Thailand så kommer här en heads-up att sängar där rent generellt är väldigt hårda. Oavsett om man bor i lägenhet, hotell eller Bungalow. En sista sak som vi hade tröttnat på i slutet var alla missförstånd som blev på grund av att Thailändarnas engelska inte är så bra. Främst i uttalet för att de inte säger alla bokstäver i de engelska orden. Det var många gånger när vi beställde mat som det blev fel, trots att vi suttit och pekat på bilden i menyn. För att undvika missförstånd gäller det att prata så basic man bara kan. Med få ord och gärna med Thailändsk brytning/dialekt.
Såhär glada var barnen när vi var på väg till Thailand och jag tycker bilden passar bra som ett avslut också eftersom de var såhär glada över att komma hem också. Att vi gjorde den här resan kunde vi själva inte tro för ett år sedan. Allt hängde på om jag skulle få fortsatt anställning och när det hände blev denna resan möjlig. Vi är tacksamma för att vi kunde dra iväg under den kalla svenska vintern. Trots att det var en påfrestande resa hände det många roliga saker också. Blev det som vi tänkt oss? Inte riktigt. Men det blev väldigt bra ändå. Nästa gång vi reser blir det inte lika långt bort, det är en sak som är säker. Tack livet för detta ♥
