Vi är otroligt glada över att ÄNTLIGEN ha möjligheten att åka utomlands tillsammans som familj. Det blir den första solsemestern med barn för Anton och mig och vi kan inte fatta att det snart händer. Vi ska inte åka vart som helst heller utan vi har slagit till stort och i februari sätter vi oss på flyget till THAILAND!!! Jag kan inte förklara hur glad jag är över att detta ska hända. För det första älskar jag Thailand. Jag har varit där två gånger tidigare. En gång med min mamma och pappa samt syskon (för sisådär över 10 år sedan), den andra gången åkte jag och Anton dit tillsammans och träffade min familj som också åkte samtidigt. Denna gången ska vi åka till några nya ställen och upptäcka lite andra områden. Vår bas kommer vara på Koh Lanta. Sedan utgår vi därifrån när vi reser runt. En rolig sak till är att min syster med familj också kommer, samt min mamma och lillebror! Vi ska bo på samma hotell och hänga vid samma pool samt strand. Barnen kommer ha sin kusin Nicolás att leka med och tvärtom. Det fina med att de är 6 och 7 år gamla är att de förmodligen kommer minnas denna resan väldigt länge! Den enda som inte kommer göra det är lilla Tyler haha. Men han ska såklart hänga med ändå.
Det som jag är mest nervös och lite orolig över är den långa flygresan. Vi har inte flugit med barnen förutom vid ett tillfälle när James och Chloéy var små och vi flög från Växjö till Stockholm en jul. Det är ingen resa de minns och den var enbart 50 minuter kort. Nu kommer vi flyga från Köpenhamn och mellanlanda i Singapore. Från Singapore är det lite under 2 timmar till Thailand och Phuket dit vi anländer till att börja med. Sedan tar vi oss från Phuket till Koh Lanta med båt. Flygresan från Köpenhamn till Singapore tar 12 h och 35 minuter på vägen dit. Vi får göra det bästa av situationen och vara förberedda på det värsta tänker jag. På kvällarna googlar jag knep och tips om att resa med småttingar och har hittat några användbara. Men allt beror på hur barnen hanterar resan på plats. Allting är spännande till en början men när man har rest ett par timmar kan man lätt tröttna. Vi hoppas alla kan somna några timmar åtminstone. Tyler har trots allt en ”bassinett” som vi har bokat plats vid. Den kan man använda för barn upp till 2 år cirka så det är verkligen på gränsen.
Vi kommer vara borta i 2,5 vecka och är hemma i mitten på mars igen. Både James och Chloéy har fått ledigt från skolan vilket vi blev förvånade över. Vi ansökte i god tid, för snart 2 månader sedan. Jag förväntade mig ändå att få avslag men vi hade åkt i vilket fall. Det är svårare att göra såhär när de blir äldre och har fler läxor och prov.. Chloéy kommer förmodligen få med sig någon läxa att göra under resans gång så då får hon väl ha med sig den. Men det är viktigt för mig att vi får ha en ordentlig semester utan några som helst måsten. Vi har inte jullov nu till exempel som de flesta andra. James och Chloéy går på fritids och Tyler på förskolan. Det är väldigt få barn på plats och ibland frågar James och Chloéy varför inte de också kan vara lediga. Det är antingen nu eller på vår resa till Thailand. Vi får bara hålla ut lite längre säger jag till dem, sedan är det vår tur att slappna av lite mer. Fritids är inte så dumt ändå. Senast idag blev de besvikna över att jag hämtade tidigare. De ville se färdigt filmen som var på. James berättade att han hade skaffat sig en ny kompis som han så gärna ville fortsätta leka med. Nästa vecka vill han absolut inte att jag ska hämta tidigare än klockan fem sa han haha..
När det händer bra och roliga saker i vårt liv har jag lite svårt att sprida samt dela det vidare. Jag vet att jag håller tillbaka mycket för att jag avskyr skrytmånsar och jag vill själv inte bli uppfattad som en sådan men ibland känner jag bara ”strunt samma”, jag måste få berätta sådana här saker och dela min glädje också. Och jag är verkligen lycklig över detta! Ni skulle bara ana hur nervös jag var när jag hade godkänt bokningen av flygbiljetterna på datorn när vi på sätt och vis hade beslutat oss för att det skulle bli en resa. Jag mådde både bra och dåligt samtidigt. Jag visste inte om det kändes rätt eller fel. Det var så mycket pengar att jag först tänkte att jag kanske skulle lagt de på något annat… men den här resan är en stor investering i oss som familj och det är en resa vi kommer minnas. Man säger hela tiden att meningen med livet eller värdet i livet inte finns i saker och ting som är fysiska. Jag håller med till viss del. Man kan köpa sig lycka till viss del skulle jag ändå säga. Men det viktigaste för mig är istället att skapa fina minnen tillsammans för det är sådant man lever på väldigt länge. Inte en fin märkesväska man har köpt eller en snygg och dyr bil. Minnen är mer unika och betydelsefulla. Precis som alla våra barn är för oss ❤
Hej och god fortsättning på er alla! Jag ligger i badet och varvar ner efter denna julvecka. Vi har kastats mellan att känna noll julstämning på grund av sjukdom till att ändå få till det sådär dagen innan julafton när vi var friska igen. Herregud vad sjuka vi var tidigare i veckan. Både Anton och jag. Jag var bara tacksam över att få ha blivit frisk precis innan jul för barnens skull. Sen hade jag inte många förväntningar. Dock blev min bror sjuk och fick stanna hemma på julafton vilket var tråkigt. Resten av gänget som skulle fira hemma hos Antons föräldrar kom som planerat och vi fick en mysig julafton.
Både James och Chloéy var väldigt exalterade dagen innan och de hade energipeakar flera gånger som sköt rakt upp i höjden. Vi hade förberett dem på att vi kanske inte kunde fira som planerat vilket de var lite ledsna över men båda två var mest ledsna över att ”mamma och pappa” inte var friska. För de ville så gärna fira med oss. Jag hade inga planer på att dela upp oss om så skulle varit fallet. Om jag var sjuk skulle dem varit hemma med mig, det ville båda parter. Dem somnade gott på kvällen och klockan åtta på julafton blev jag väckt för då var det dags för paketöppning med presenterna som låg under granen. Tyler hade super skoj när han slet i pappret och snörena. Han hade desto mer skoj när han fick träffa tomten på eftermiddagen. Han älskade att öppna presenter märkte vi och det var underhållande att bara sitta och titta på hur Tyler bemötte allt som har med julen att göra.
Igår tog vi det hur lugnt som helst och gick runt i våra nya pyjamasar hela långa dagen. Lekte med de saker barnen fått, ställde i ordning dem på rummet och fixade. Kollade film och myste. Vi har sett på film hur mycket som helst senaste två veckorna. Tyler som varit sjuk mycket har velat titta på två filmer. Christmas Chronicles och Grinchen. Han älskar båda två och vi har sett dem flera gånger på en och samma dag ibland. Han har gått ifrån någon stund för att leka men kommit tillbaka igen för att se vidare. Han har inte velat göra så mycket annat och när Anton och jag var sängliggande tidigare i veckan kunde vi inte göra så mycket med honom men han anpassade sig till vårt tempo.
Imorgon ska jag jobba igen och barnen ska till sina skolor. Det ska bli skönt med en paus från varann då vi haft det intensivt här hemma med mycket vabb och sådär. Förhoppningsvis blir det en lugnt vecka och så håller vi tummarna för att Tyler inte drar hem några baciller. Hoppas ni haft en mysig jul, kram ❤️
Det är redan 2:a advent och jag känner varken julstress eller julstämning. Ändå började vi pynta tidigare än vanligt i år. I mitten av november om jag minns rätt. Första glaset med julmust tog jag tidigare än det och jag sitter med ett glas bredvid mig nu samt adventsljusen tända. Just denna helgen har varit speciell, dels för att vi haft besök av min lillebror Wille från Stockholm. Den har också varit seg för att James blev sjuk igår lördag med magsjuka. Vi har fått hålla oss inne väldigt mycket men idag på eftermiddagen gav vi oss ut på en promenad, även James som är mycket piggare. Han kommer få vara hemma imorgon med Anton och piggna till ännu mer innan vi släpper iväg honom. Vi håller fortfarande tummarna över att ingen annan ska insjukna. Men trots att James har mått väldigt dåligt från och till har vi andra haft roligt emellanåt och umgåtts mycket. Chloéy fick automatiskt gå ner i varv hon också och hon har varit hur lugn som helst. Igår var jag hemma själv flera timmar med alla tre barnen och när Tyler stod i vägen när jag skulle hjälpa James som kräkts ropade jag direkt på henne som kom och sysselsatte Tyler. Hon har liksom inte tvekat en sekund på att hjälpa till en dag som igår. Det var inte alls självklart att hon skulle ställa upp på det sättet för bara ett halvår sedan. Ni skulle bara ana hur mycket Chloéy har förändrats senaste tiden…
Anton och jag pratade om detta igår, om hur mycket våra barn har vuxit och förändrats. Hur stolta vi är över dem. Att det känns som att dem är precis där vi vill ha dem just nu i den åldern dem är i. Vi ser resultat på vårt sätt att uppfostra och det har lyst igenom extra starkt under de närmsta två månaderna. Att det skulle bli såhär från att ha varit precis tvärtemot kunde vi inte se när vi var mitt inne i det allra värsta kaoset. Jag har inte skrivit så mycket om våra värsta utmaningar och svårigheter med vårt föräldraskap. Jag har åtminstone inte gått in på det i detalj. Jag tror inte jag kommer göra det heller men för att berätta lite kortfattat så är det som så att vi haft särskilt svårt i vår uppfostran med Chloéy. Hon har krävt väldigt mycket från oss som vi inte har vetat hur vi ska hantera eller ge det hon faktiskt behöver. Det gick så långt att vi kontaktade BVC och i sin tur familjehälsan. Vi träffade en barnpsykolog, även Chloéy var där en gång. Sedan skrev vi upp oss på en föräldrautbildning (detta var innan sommaren 2022). Utbildningen skulle börja nu i höst men under första omgången passade det inte att gå. Den är på väldigt dumma tider och vi hade mycket annat som pågick i höstas. När nästa tillfälle erbjöds hade vi märkt en sådan drastisk förändring att vi inte kände något behov av att gå längre så vi tackade nej. Så från att ha varit riktigt desperata till att tacka nej skedde under en 6 månaders period ungefär. Vi var verkligen desperata. Inga tips och trix från nära och kära hjälpte. Vi tror mycket av det beror på att ingen riktigt förstod hur vi faktiskt tampades med hennes utbrott här hemma. Det var fysiska utbrott, flera gånger om dagen. Med skrik, smällar i dörrar och andra möbler, sparkar, fula ord och mycket mer.
Anton och jag gick bokstavligt talat sönder för hur vi än försökte så fick vi motsatt effekt och det kändes som att det hela tiden blev värre och värre och värre. Semestern var svår men det blev bättre sakta men säkert. Sedan skolan började i augusti har hon blivit en helt annan människa. Hennes behov är tillfredsställda på ett helt annat sätt och hon är sig själv igen. Vi ger kärlek och får tillbaka kärlek. Förut gav vi väldigt lite för att det var svårt i och med att vi bråkade och tjafsade varje vaken minut och vi lyckades inte bryta mönstret. Nu kommer hon självmant till oss och vill vara nära, kan berätta med ord att hon vill vara med oss eller säga att hon älskar oss. Chloéy sa aldrig att hon älskade någon förut. Det satt så himla långt inom henne. Hon var så innerligt frustrerad och arg, säkerligen oförstådd av oss vuxna som inte lyckades förstå och tillgodose hennes behov. Men på något sätt lyckades vi ändå och nu är vår lilla glada, spralliga och förståndiga Chloéy tillbaka. Hon har humor igen och förstår när vi skojar med henne, hon leker med James och Tyler på ett mycket vänligare samt lekfullare sätt, hon över huvud taget leker med Tyler och visar kärlek gentemot honom vilket har tagit sisådär över ett år. Ni kanske funderar över om hennes beteende kom efter att jag blev gravid med Tyler och han kom till världen men så är det faktiskt inte. Detta är något vi har kämpat med under flera års tid och under vissa perioder har det varit särskilt ansträngt såsom den senaste som var innan sommaren. Det kunde pågå allt ifrån några veckor till ett par månader i sträck.
Vi vet att Chloéy är känslig för förändringar och när det sker en liten förändring hemma eller i skolan exempelvis så märker vi det tydligt. Vi gör allt för att mildra detta och pratar mycket om när det ska hända något nytt. Det är klart att Tylers födelse blev en stor grej och den har absolut påverkat hennes senaste 1,5 år men innan dess var det andra saker som påverkade henne på samma sätt. Även när vi lyckats ta bort något som fått negativ inverkan på henne har beteendet fastnat vid någonting annat istället. Det är så hon har lyckats visa att ”felet” inte ligger i sakerna som sker runtomkring henne. Hade Tyler inte kommit hade hon agerat utåt på grund av någonting annat. Just nu är den största skillnaden jämfört med då hur hon hanterar sina känslor. Hur hon beter sig när hon får ett nej. Hur hon släpper saker väldigt fort och inte går och tänker på något hon inte fick under en veckas tid. Sedan lyser hon upp på ett helt annat sätt när vi ser på henne. Hon är genuint lycklig och lugn inombords till skillnad från då när hon verkade tappa livslusten mer och mer. Hon till och med skrek rakt ut att hon ville dö. Det var riktigt smärtsamt att höra. Och just det var faktiskt droppen när jag ringde och sökte hjälp för då kände jag att jag inte kunde göra något mer för jag hade redan gjort allt jag kunde komma på. Maktlösheten som man känner då och då som förälder skav verkligen inuti mig. Till och med James påverkades av Chloéys raseri och han pratade mycket med mig om det, fast på sitt sätt. Det började med att han sa att han inte tycker om att vara med henne. Att han inte älskar henne längre. Han började rita teckningar utan Chloéy på bilderna. Han led i tysthet också på något sätt men det är inte konstigt för att klimatet hemma var riktigt illa. Anton och jag var urusla föräldrar till och från. Jag mådde skitdåligt. Hade ångest varje kväll som alltid slutade med ett storbråk mellan Chloéy och mig eller Chloéy och Anton eller mig och Anton. Jag ångrade alltid hur jag hanterade situationen. Mitt tålamod var så lågt att när någon bara nuddade vid mig under fel tidpunkt så reagerade jag starkt tillbaka. Jag klarade inte av att sitta nära Chloéy lika lite som hon ville sitta nära mig. Det är helt sjukt egentligen för hon är mitt barn. Men så illa var det. Det finns så många fler exempel att berätta och trots att jag nämnde att jag skulle gå in på detta kortfattat så har jag berättat en hel del. Om ni minns mina inlägg om klagomål från grannarna vi fick hela förra sommaren så har dessa klagomål direkt koppling till det jag har skrivit om. Ni kan tänka er hur jobbigt det blev att både tänka på grannarna och familjen samtidigt mitt i all kaos. Idag är vi inte vän med någon av grannarna längre…
Jag är obeskrivligt stolt över hur fin vår dotter är och jag älskar henne SÅ ❤
Idag på självaste alla helgona fick barnen gå lite bus eller godis. Vi är medvetna att man inte ska gå på denna dagen egentligen men förra helgen var vi fortfarande inte friska allihopa och i veckan har barnen varit på fritids och det har inte funnits tillfälle alls. För mig är det fortfarande ovant att man inte ska gå bus eller godis på alla helgona och vi är inte så noga med sånt. Att tända ljus på en särskild dag om året exempelvis. Vi låter James och Chloéy gå till dem vi känner än så länge för vi bor inte i det optimala området för att ringa på hos alla grannar, särskilt inte med tanke på alla tjurskallar som bor häromkring. Det blev en tur till några inom familjen och ett par grannar vi känner väl.
Det har varit så underbart att ha kunnat arbetat heltid denna veckan utan sjukdomar. Anton har studerat och barnen har haft särskilt roligt på fritids för att det är höstlov. Tyler trivs bra på sin förskola också vilket gör det enklare vid lämning. Efter att ha genomgått så många veckor med olika sjukdomsbesvär kändes det särskilt lyxigt att få arbeta i lugn och ro. Utan en unge skrikandes i bakgrunden under tiden jag pratar i telefon eller sitter i möte. Vi har varit så vana vid att någon är sjuk så vi nästan hade glömt bort hur det är att få vara sig själv, för sig själv. Nu minns vi och vi är tacksamma för varje dag vi får!
Tänk att det börjar närma sig jul. Jag ser fram emot att baka julgodis och få fram lite mer belysning här hemma. Vi har bestämt att plocka fram pyntet tidigare i år. Vi har känt att vi är lite väl deppiga på hösten och att vi behöver få upp mysfaktorn tidigare så att vi håller humöret uppe. Det var min bror som kom med förslaget och vi tvekade inte en sekund. Vi har även bestämt att börja dricka den heliga julmusten tidigare. Vi brukar annars vänta till första advent men i år tänker vi börja efter haloween-pyntet är nerpackat. Vi gick in stort med dekorationerna inför halloween i år faktiskt. Vi har satt upp massa läskiga spindelväv, dödskallar och småkryp. Det hänger läskiga varelser lite här och där och girlanger med spöken och spindlar.
Hoppas ni haft en bra vecka, vi hörs snart 💕
förtydligande av barnens outfits: James är en ninja, Chloéy är Harley Quinn och Tyler är en fladdermus 🙈😅
Alla förutom Chloéy är eller har varit sjuk. Anton blev sjuk förra söndagen så han är inne på sin andra vecka. Tyler blev sjuk i onsdags och är fortsatt dålig. James har varit sjuk lite från och till men är tillbaka i skolan idag. Jag själv blev sämre i söndags. Det har känts som att det varit något i kroppen under minst en vecka men det har liksom inte brutit ut. Men denna veckan har jag känt mig sämre. Dock har jag stunder när jag känner mig väldigt pigg och då överväger jag att jobba dagen efter. Men sen kommer det tillbaka igen och gör mig helt svag och trött.
Anton och jag får väldigt lite sömn båda två. Trots att vi försöker dela upp nätterna med Tyler. Ingen hinner vila upp sig ordentligt. Och ingen av oss blir frisk nog att orka. Jag har verkligen försökt att inte jobba men det är svårt för allt som jag behöver göra hamnar i en stor hög nu. Det är liksom ingen som kan ersätta mig för i min roll har jag specifik koll och kontroll. Både på arbetsuppgifter och individer som jag arbetar mot. Det är en skön känsla att känna sig behövd men den blir påfrestande när mycket hänger på ens axlar och man faktiskt inte kan stötta eller hjälpa till alls när familjen ska komma i förstahand.
Anton och jag har tvättat konstant i flera dygn. Tyler har haft ofantligt många olyckor. På alla möjliga ställen. Förutom att han är förkyld och har ögoninflammation så är han väldigt dålig i magen. Blöjorna håller inte tätt och vi måste verkligen vara beredda när det är något på gång. Trots att Tyler har varit helt slut har han varit överallt och ingenstans. Han klättrar på matbordet och på barnens skrivbord. Hämtar mat från kylen konstant och spottar ut allt han stoppar i sig. Idag hade han tagit fram ett paket ägg när jag stod i ett väldigt kort telefonsamtal med jobbet. När jag vände mig om såg jag två ägg som var totalt krossade mot golvet. Tyler var fullt redo att ta tag i två till och tänkte kasta dem i golvet men jag hann dit för att stoppa honom. När jag städade upp ”äggröran” passade han på att rota i papperskorgen.
Vi kämpar och sliter verkligen för att få allt att fungera. Vi är väldigt trötta på att gå på halvfart nu och det tär verkligen på parrelationen när man har sömnbrist, mår dåligt och inte kan spendera särskilt mycket tid ihop. När allt tar slut börjar det igen kort därefter då tiden för återhämtning är väldigt liten. Båda tycker att man själv har väldigt viktiga saker att utföra kopplat till arbete och studier och det går inte jämföra egentligen för båda hamnar efter. Även när vi delar upp det. Jag ser fram emot att känna mig pigg och frisk igen samt att Tyler kan få vara frisk på riktigt. Inte bara några dagar.
Jag hade faktiskt förmånen att åka bort i helgen tillsammans med James för att fira min systerson och barnens kusin. 6 år fyllde han förra veckan. Vi lämnade en sjuk pappa och en sjuk lillebror hemma för att åka tåg. Vi hade en super mysig helg men när vi kom hem i söndags kände både jag och James oss sämre och därefter har det gått utför. Men det vart värt att träffa familjen. Hoppas ni får en fin kväll ❤️
