VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Vi har flyttat!

Det har gått exakt en vecka sedan vi flyttade från vår 3:a på Östra Lugnet till en 4:a i centrum. Jag börjar känna mig till ro och stressen innan, under och direkt efter har lagt sig. Men jag måste erkänna att det har varit en väldigt jobbig flytt. Jag minns inte att det var så psykiskt ansträngande att flytta men det har det varit för mig. Kanske beror det på att vi har två barn som är fyra respektive fem år gamla vilket gör allting lite mer intensivt. I vilket fall tycker jag det är skönt att flytten är över och nu vill jag helst bara glömma förra veckan som för mig var ångestfylld av alla möjliga anledningar.

Chloéy och James sover numera i en våningssäng vilken de trivs i jättebra! Deras rum är mycket rymligare med mer lekytor som de definitivt förtjänar. Jag och Anton valde att ta ett mindre sovrum för att vi enbart använder rummet till att sova och vi är nöjda med det valet än så länge :) Häromdagen upptäckte Anton att vi har gångavstånd till en munk-vagn. Ni kan inte förstå min lycka när han visade mig den! Det är inte Donuts med fyllning inuti utan riktiga MUNKAR med klassiskt socker på. Lukten av dem slår allting. Förutom gångavstånd till munkarna har vi även gångavstånd till bion, stan och massa annat. Jag tror det kommer passa oss bra framåt.

Det enda som blir en omväg för oss alla är lämning och hämtning på förskolan. James och Chloéy kommer gå kvar på samma förskola tills de blir stora nog att börja skolan. Men det är något vi räknade med eftersom vi inte vill flytta dem mitt i allt. Jag har fortfarande inte fått ett jobb och därför får båda enbart gå 15 timmar i veckan på förskolan. Just nu går de måndag-onsdag från 09.00-14.00. Jag håller tummarna för mig själv varje dag att få ett telefonsamtal från åtminstone 1 arbetsgivare som ser någon potential i mig. Än så länge står det väldigt stilla..

Jag ska försöka få några saker gjort i lägenheten innan barnen ska hämtas, hoppas ni får en bra dag, kram!

 20200906_165411

20200906_164645 20200906_164615 20200906_164625

20200906_202048

Kommentera

Förkyld mitt i flyttkaoset

Hej! Hoppas ni mår bra och att ni lyckats hålla er undan alla förkylningar som lurar nu! Det blev höst över en natt här i princip och självklart är jag den första som blir förkyld. Jag har hållt mig otroligt frisk sedan årsskiftet, iallafall för att vara mig. Men nu har jag haft symtom sedan i lördags och det går väldigt sakta framåt. Idag är jag som piggast med en täppt näsa, innan dess har jag varit snorig, trött, öm och nyst en del. James blev smittad häromnatten och har haft samma symtom som mig. Idag är han dock också väldigt pigg. Väldigt stor skillnad jämfört med igår när han var utslagen. Innan han skulle gå och lägga sig var jag fast bestämd om att han skulle få i sig Alvedon eftersom han har sovit så dåligt. Efter den lilla dosen blev han super pigg och kunde inte sova av den anledningen haha. Men jag gick och la mig jämte honom i vår stora säng och lät honom sova där hela natten.

Idag slappade vi hela förmiddagen och efter lunch gick vi ut en liten stund för att få lite frisk luft. Ni ska veta att samtidigt som vi ligger hemma sjuka är det mitt i flyttkaoset. På tisdag flyttar vi till större lägenhet och därför är det kartonger lite här och där, påsar med kläder och alla möjliga saker vi försöker packa ihop så bra det går. Det börjar verkligen bli påtagligt att bo såhär men några dygn till klarar vi!

För min del är det min sista arbetsvecka som fastighetsskötare för den här sommaren. Förmodligen för alltid. Eftersom jag är hemma och är sjuk samt vabar för James kommer jag inte hinna arbeta några fler timmar. Jag har aktivt sökt jobb i många veckor och inte kommit någonstans känns det som. Det börjar definitivt bli trist och det tar på psyket att inte få in en fot någonstans. Självförtroendet har blivit sämre men jag vet vad jag går för, det kan ingen ta ifrån mig. Men det kommer ändå hjärnspöken som stressar mig. Det är dock verkligen en situation som är svår, att mitt i en pandemi söka jobb när X antal företag går i konkurs och många säger upp väldigt kompetent personal. När jag blev arbetslös i maj hade jag en tanke om att jag borde kunna få ett jobb senast oktober i år. Den förhoppningen har jag kvar. Förhoppningsvis har det värsta lagt sig då och behovet av arbetskraft borde öka..

Från och med nästa vecka börjar James och Chloéy gå 15 timmar på förskolan igen, jag hoppas vi klarar av att vara hemma så mycket med varandra. Det är inte så lätt som det låter att sysselsätta en fyra-åring samt en fem-åring som är i stort behov av att hålla dagarna fullspäckade med utmaningar och aktiviteter.

Ha en fortsatt bra torsdag hörni så hörs vi snart igen, kram ❤

(Bild från förra helgen, dagen innan jag blev sjuk och vi firade min mormor som fyllde 65)

20200821_165412

Kommentera (2)


Första övernattningen som kontaktfamilj

I förra veckan utökade vi antalet timmar som barnen i vårt uppdrag ska vara hos oss. Vi testade med en första övernattning. Jag hämtade dem på eftermiddagen och lämnade dem dagen efter vid lunch-tid. Det är otroligt hur bra alla fyra barnen, både våra och de andra två, fungerar tillsammans. Inga konstigheter egentligen men såklart lite småtjafs ibland. Den yngsta lyssnade bäst av alla. Han äter allt vi erbjuder utan att klaga, skriker och gråter enbart när han slår sig och ligger stilla som en pinne när vi byter hans blöja. Man kan tro att han beter sig så för att han befinner sig hos en ny familj men det är inte riktigt så. Han är likadan hemma hos sina föräldrar har vi fått veta. Superduktig!

Det blev lite kaos på kvällen när alla skulle ligga stilla på sina sovplatser. Ingen låg stilla haha! James störde Chloéy som var den enda som försökte sova i början. De skulle sova i Antons och min säng. De andra barnen fick låna James och Chloéys sängar. Men de busade och sprang upp och ner många gånger. Tillslut bestämde vi oss för att lägga de två barnen som var mest lugna i samma rum. Chloéy och tjejen som är fyra år gammal fick somna i den stora sängen. James blev motvilligt tvingad att sova i sin egen säng med den yngsta i samma rum. Det gjorde susen för James lugnade ned sig vilket även den yngsta på 2 år gjorde. De triggade inte igång varandra eftersom de inte låg i samma rum som sina egna syskon och kort därefter somnade alla.

Vi har definitivt fullt upp med fyra barn hemma. Telefonerna bryr vi oss inte om knappt och om det ringer någon blir det svårt att få en lugn stund till att kunna gå iväg och prata ostört. Men vi klagar inte. Vi har tid för sådant vid andra tillfällen. Jag tror både våra barn och de barnen vi tar hand om gynnas av att träffa nya människor och bygga nya relationer. Det går inte vara sams hela tiden men vi gör vårt bästa med att lösa konflikter och sätta tydliga gränser som vi har hemma hos oss.

Om ett par veckor ska vi ta hand om barnen från fredag till söndag. Det blir vår första långa helg med fyra småbarn. Men det kommer bli kul och det kommer gå bra! Vi har tänkt att det vore bra att planera lite olika aktiviteter i förväg så vi inte bara sitter hemma. Det behöver hända lite mer när vi ska underhålla fyra barn känner vi. Att ta bussen till en stor lekpark är en sådan aktivitet. Hoppas det blir fint väder!

Om det är någon som undrar något över vårt uppdrag som kontaktfamilj mottar vi gärna frågor, antingen här på bloggen eller privat via mailen :) Den hittar ni i vår profil överst på sidan!

Ha det bäst!

Sommar2019 (70)

Kommentera

Minisemester

Hej alla! Jag har valt att inte blogga så mycket under en period av olika anledningar. Men nu vill jag dela med mig av vår minisemester! Vi har varit lediga torsdag-söndag för att umgås bara vi fyra. Vi har bland annat varit på barnens gård, i Kalmar samt på Öland. Vädret har varit på vår sida hela helgen vilket underlättar vid utomhusaktiviteter.

I fredags när vi var på Barnens gård blev det besöksrekord. De kom upp i 600 besökare. För er som inte har varit där kan det påpekas att gården inte är jätte stor. Den går inte jämföra med Ölands djurpark till exempel. Men den är fullt lagom stor för en barnfamilj med småbarn tycker vi. Det märks dock att vissa rutiner som är relaterade till covid19 inte är färdiga. Det finns brister. Regler som vissa personer inte tar hänsyn till. Men vi gjorde det bästa av den varma dagen och utnyttjade varenda lekyta.

Anton som fortfarande känner sig som 16 år i sinnet begav sig upp i en klätterställning som är väldigt avancerad på vissa ställen. Jag fokuserade på James just då och upptäckte att Anton plötsligt var borta. Då hade han trillat ned i tron om att madrassen under skulle fånga upp honom. Han visste inte att madrassen var hårt pumpad med luft och han tog därför emot hela sin vikt med fötterna. Tårna på ena foten tog emot smällen, även handleden som han försökte kompensera upp fallet på tårna med. Ni kanske förstår att han skadade sig något haha. Sen dess har han gått runt och haltat. Sånt är livet!

I Kalmar övernattade vi hos två av Antons kusiner och deras mamma. Det blev vår mellanlandning inför Öland nästkommande dag. Vi siktade in oss på Köpingsvik som de rekommenderade. Stranden var jättefin och långgrund. Vattnet var iskallt men det är en särskild känsla att bada i havet. Sedan var det väldigt varmt den dagen så det var ändå lite skönt.

Nu är vi påväg till Antons morföräldrar för att äta lunch. De bor lite utanför Tingsryd. Om vädret är fint ska vi bada i utomhuspoolen som finns där. Nästa vecka kör vi på med jobb och förskola samt arbetssökandet igen! Chloéys födelsedag ska även firas! På onsdag fyller hon fem år!!!! Som hon längtar. Lilla gumman❤

Hoppas ni har en bra sommar, hur den än ser ut för er, om ni jobbar, har semester eller vad det kan vara. Kram!☀️

DSC02140 DSC02143 DSC02127 DSC02132 DSC02155

Kommentera

Ett sista farväl

Igår hade jag en riktig skitdag. Allting blev tvärtemot vad det skulle och jag kunde liksom inte få min otur att vända hur jag än försökte. Det startade redan på morgonen. Jag var påväg till jobbet som fastighetsskötare jag numera sysselsätter mig med tills jag hittar ett annat jobb som motsvarar min utbildning. När jag körde över ett litet gupp hörde jag en smäll och det första jag tänkte var att jag hade kört in i något. Det lät som att något hängde löst under bilen. Jag svängde in på närmsta parkeringsplats och granskade bilen underifrån. Ingenting syntes. Men något var ju fel för när jag svängde med ratten lät det väldigt konstigt. Jag ringde en verkstad som var öppen och rådfrågade. De sa att jag kunde köra försiktigt in till dem så jag körde försiktigt, lika försiktigt som en del äldre människor gör (minst 10 km under utsatt hastighet). Väl framme kollade de bilen och visade mig vad som var fel. Vänster fjäder vid framdäcket hade gått av. Den hade slagit hål i en del av bilen och slitit med sig en kabel på köpet. Jahopp tänkte jag, detta lär kosta en del.. Jag fick lämna in bilen och ringa efter svärmor som snällt kom och hämtade mig. Därefter fick jag även låna Antons brors bil för att kunna fortsätta jobba den dagen samt dagen därpå.

På eftermiddagen hämtade jag Chloéy och James vid 14.30. Vi skyndade oss för att hinna till rehabiliteringen – varmvattenbassängen som Chloéy har badat i tidigare. Det var dock ett tag sedan vi badade senast, dels på grund av att Chloéy har mått bra och inte haft mycket värk i benen men också för att vänta ut den värsta perioden i corona-krisen. När vi kom till sjukhuset där bassängen finns gick det inte checka in henne. Vi tog en nummerlapp och ställde oss i den vanliga kön till receptionen. Personen före tog tid på sig och klockan blev mer än 15.00. När det var vår tur blev vi hänvisade till receptionen som finns i anslutning till rehabiliteringen. Vi gick ner och såg att receptionen var stängd. Men vi ringde ändå på knappen och ut kom en sjuksköterska. Hon undrade vad vi gjorde där. Jag berättade att vi skulle bada varmvattenbassäng men vi fick vänta ytterligare på att en av hennes kollegor skulle komma.

Kollegan såg förundrat på oss och sa att det inte var öppet. Att det inte har varit öppet sedan corona bröt ut. Hon sa också att vi borde vara försiktiga. Sedan babblade hon på om hur man anmäler sig till badet och massa annat onödigt som inte hade med saken att göra. Vi har redan anmält Chloéy och hon har fått en remiss från sin läkare. Vi har även haft kontakt med en sjukgymnast och bestämt vilken tid Chloéy får bada varje vecka. Men vi har inte fått någon information över huvud taget om att badet är stängt. Chloéy blev super besviken och ledsen. Jag hade jätte dåligt samvete. Samtidigt var jag riktigt arg över att vi inte hade fått information om stängningen. Senare försökte jag ringa till barnmottagningen som Chloéy är inskriven på men där hördes bara ett inspelat meddelande om att de har sommarstängt. Det gjorde mig ännu mer arg eftersom jag tycker det är idiotiskt att de stänger en mottagning som är väldigt viktig för många barn. Jag menar, alla barn som är inskrivna kommer fortfarande vara sjuka under sommaren. Istället får man vända sig till en vårdcentral eller akutsjukvård vilken inte hjälper ett skvatt när det handlar om komplicerade sjukdomar som barnreumatism!!

Efter allt detta kommer ett meddelande från pappa. En nära anhörig i familjen hade bara några dagar kvar att leva. Han har varit sjuk länge men bara för ett par dagar sedan blev det genast värre och han är numera sängliggandes. Det enda han får i sig är smärtstillande och lugnande medicin. Han äter inte någonting och han dricker ytterst lite. Meddelandet fick mig att få ännu mer dåligt samvete och ångest. Min lillebror som är här i två veckor skulle få hälsa på honom men jag tänkte såklart inte att han skulle hälsa på i det tillståndet som vår släkting nu befinner sig i. I förra veckan bestämde vi nämligen att vi skulle åka dit och besöka honom denna veckan. Jag fick därför lite panik över att han är sängliggandes och att vi inte hade lång tid på oss. Men vi bestämde oss för att åka dit igår. En sista gång. Varken mina syskon eller mamma och pappa bor i Växjö och därför träffar jag delar av släkten oftare än dem själva gör och relationen jag har med dem har byggts upp därefter.

Att få se min familjemedlem ännu mer sjuk jämfört med senast jag såg honom var hjärtskärande. Precis innan vi åkte bröt jag ihop men jag höll mig fri från gråt när vi väl var där. Vi gick direkt in till sängkammaren och hälsade, sedan satte vi oss med de andra som var där hemma. I mitt huvud tänkte jag hela tiden ”vad ska jag säga, vad ska jag säga” för det är så himla svårt att veta vad man ska säga till någon som är döende och till anhöriga. Jag tänkte mest på att jag skulle säga hej då för sista gången när vi gick hem den kvällen. Och det gjorde jag efter att vi hade stannat där ett par timmar och pratat. Jag gick in i sovrummet en gång till och ställde mig bredvid sängen. Han sträckte ut sin hand. Jag tog hans hand och sa att vi skulle gå hem. Sedan sa jag hej då.. Han svarade med att säga att vi gärna får komma och hälsa på en annan dag igen.

Älskade du, vi ses i livet efter detta ❤

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna