VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Update ❤

Tiden bara går och det närmar sig sommarlov. Det är nästan skrämmande hur fort veckorna flyger förbi sedan jag började jobba. Jag har känt att jag inte har tid att göra någonting annat än att jobba på vardagarna för vips så är det kväll och plötsligt ligger alla och sover. Jag är verkligen inne i det klassiska ekorrhjulet just nu. Det går bättre och bättre på jobbet. För varje vecka känner jag mig mer säker vilket resulterar i att jag kan prestera på en annan nivå. Dock är jag fortfarande ny och det är viktigt att inte glömma bort det för det finns SÅ mycket mer att lära och hittills har jag lärt mig MASSOR!

Denna helgen blev inte riktigt som vi hade tänkt. Igår skulle vi träffat min mormor på lunch hos henne och på kvällen skulle några familjemedlemmar komma och kolla eurovision här. Natten till lördagen blev James sjuk. Han vaknade någon gång efter tre och väckte mig. Han var varm och febrig. Så under hela lördagen var han ganska utslagen och vilade samt sov väldigt mycket. Vi fick avboka alla planerna förutom Anton som skulle iväg hela långa dagen och kvällen på svensexa. Min dag kändes otroligt lång men tillslut tog den slut och idag mår James mycket bättre. Vi kommer dock hålla honom hemma idag också så halva familjen kommer åka iväg på en annan inplanerad lunch för att fira Antons morföräldrar i Tingsryd. Helgerna för mig är väldigt viktiga för min återhämtning. Det känns också viktigt att jag får ut så mycket som möjligt av dem för att ha kraft och energi till att jobba. Men när det kommer en sådan här helg blir det lite bakslag av alltihopa och jag känner bara för att åka och jobba och komma hem när allt är bra igen. Samtidigt är detta en stor del av rollen som förälder och hur tråkigt det än är så går alla igenom det. Men även jag önskar att jag kunde spola fram tiden, om för bara ett par dagar ibland.

Tyler har lärt sig en himla massa saker sedan han fyllde ett år i mars. Han går runt som vem som helst här hemma och har i princip slutat krypa. Han har lärt sig att klättra och vill äta själv med bestick. Han upptäcker alla vrår och minsta lilla grässtrå utomhus. Det krävs inte mycket för att underhålla en så liten människa och jag får påminna mig själv om det faktiskt. Till exempel när vi är utomhus. Då behövs egentligen inte en enda leksak för Tyler nöjer sig just nu med att bara gå runt och känna samt smaka på allt han kan hitta. Han är helt överlycklig när han är utomhus. Den korta promenaden från ytterdörren till bilen är en annan sak han uppskattar. Det är lätt hänt att istället bära honom till bilen bara för att det är smidigt men egentligen kan han ju få gå. Så länge vi inte har jätte bråttom.. Sista veckan har Tyler blivit något mer klängig. Han vill vara mycket mer nära och gosa med mig eller Anton om vi är hemma. Han söker mycket bekräftelse och vi ger honom allt vi kan. Så fort han inte får det när han vill och vi ger fokus åt James eller Chloéy bryter han ihop totalt. Han lägger sig på golvet på magen i ren frustration och protesterar. Han är ju så söt när han gör det också haha.  Lilla, söta, fina Tyler ❤

Jag hoppas ni har haft en bra helg och att ni får en jättebra kommande vecka. Kram ❤

20220514_132802 20220430_143625 20220504_161711 20220505_184308 20220508_133219 20220417_111619

Kommentera

Helt slut efter jobbet

Jag är helt slut i huvudet. Orkar inte tänka. Min hjärna fungerar inte som jag vill och jag kan inte styra det. All energi går åt till jobbet och det påverkar verkligen mig. Mer än jag någonsin kunde ana. När jag kommer hem från jobbet känner jag mig som en zombie. När jag får frågor ställda måste jag fundera ordentligt innan jag svarar. Jag är frånvarande och har svårt att fokusera. Jag har bara jobbat i tre veckor men det kan bara bli bättre. Under min första vecka slets jag mellan förtvivlan och förväntan. Jag var helt förstörd i ett par dagar. Det kändes som en käftsmäll efter att ha gått hemma länge och varit med barnen mycket. Nu träffar jag dem knappt någonting. Bara det är ledsamt. Anton och jag hinner knappt hålla i vardagliga konversationer för kvällarna swishar förbi med allt vardagsbestyr. Är det såhär det är att vara heltidsarbetande förälder? Det är första gången jag får känna på denna verkligheten. Förut har jag haft det mer flexibelt med studentliv och plugg. Innan dess arbetade jag obekväma arbetstider vilket också har sina nackdelar men då hann jag vara med familjen mycket mer.

Missförstå inte mina tankar och känslor. Jag är nöjd med mitt jobb och jag är väldigt glad över att ha fått detta jobbet men det är en stor roll att tackla. Den går inte jämföra med något annat jobb jag har haft. Det har dock varit tufft i introduktionen som fortfarande pågår och jag kämpar varje dag. Vissa dagar går jag hem med en bra känsla i magen. Andra dagar går jag hem med ångesttankar om att jag kanske inte är tillräcklig för tjänsten. Men jag måste ge det tid. För det tar lång tid att lära sig ett helt nytt jobb. Och det blir definitivt svårare efter en universitetsexamen där man får 1000000 gånger mer ansvar och har 1000000 gånger högre förväntningar från omgivningen. Jag känner mig som ett litet barn ibland men låtsas som att jag inte är det i situationer jag inte har en blekaste aning om vad folk pratar om eller vad jag själv förväntas göra. Efteråt går jag och researchar tills nästa gång samma sak händer. För även när man är ny och tillåts ställa många frågor vill man inte ställa överdrivet många frågor. Det finns faktiskt en gräns. Det svåra är att veta vart gränsen går hos arbetsgivaren. När dem anser att man frågar för mycket. Någonstans måste man vara självständig nog för att klara av att lösa problem. Och som ny i jobbet och branschen är det svårt att hitta sitt sätt att vara och arbeta på. Jag har väldigt fria tyglar och jag är kapabel till att ta stort ansvar osv men det kan blir för ”svävigt” ibland.

Jag hoppas att mitt huvud gör plats för all kunskap som strömmar in och tillåter mig att ha ett privatliv i lugn och ro där jag kan slappna av på fritiden. All tid jag har med familjen är dubbelt så värdefull nu och därför är det ännu jobbigare att jag inte kan vara närvarande. Men det är inte så att jag tänker på jobbet hela tiden. Jag känner mig bara avdomnad rent känslomässigt och uttömd. Som en levande död skulle jag beskriva mig. Helgerna är min enda chans till återhämtning, aldrig tidigare har lördagar och söndagar varit viktigare. Igår saknade jag Anton och Tyler extra mycket. Jag vet inte varför men jag bara kände att jag ville hem. Dock träffade jag dem inte försen sent på kvällen. Båda två. James och Chloéy var med mig efter jobbet hos Antons föräldrar. Men det enda jag tänkte på var Tyler och Anton. Jag kände mig inte hel utan dem. Det var längesen jag var så glad över att se Anton som igår när han hämtade oss. Känslan att bli omfamnad av honom och att få vara i en trygg famn var oslagbar. Om inga andra varit där hade jag brustit ut i gråt. Att man kan älska en människa så mycket. Och vilja va med en person på alla sätt och vis. När vi väl kom hem var Tyler vaken fast klockan var mycket. Min lillebror Casper var hemma med honom. Han kunde inte sova och för mig gjorde det inget. Jag hade ju längtat efter att krama om honom och känna bebisdoften i hans hår. Så fort vi såg varandra släppte allt för mig och jag grät samtidigt som jag tog upp honom. Min lilla bebis. Som jag hade saknat honom. Tänk vad svårt det ska vara att gå från mammaledig till arbetande. Och vad svårt det är att vara åtskilda så många timmar och inte kunna vara nära som vi varit under så många månader. Jag har ju aldrig känt såhär med varken James eller Chloéy när de var lika små för vi hade helt andra sysselsättningar och jag kunde hämta dem så fort jag saknade dem.

Idag är det lördag och Chloey har simskola just nu. Föräldrar får inte följa med in där simskolan är så jag sitter vid de stora bassängerna och väntar. Andas och tänker. Vi har inga stora planer för helgen och det känns skönt. På måndag fyller Tyler ett år. Jag kan knappt fatta det. Har inte hunnit tänka på det än. Hoppas ni får en skön helg i solen. Om det är något som gör en på bra humör så är det fint väder. Och värme. Ta hand om er så ska jag ta hand om mig själv så bra jag kan. Kram 💕

20220319_105353

Kommentera

SISTA DAGEN!!!!

Vet ni vad?! Idag är sista dagen jag är föräldraledig! Det går en rysning i nacken längs med ryggen samtidigt som jag skriver nu för jag är så innerligt lycklig för detta. På måndag har jag en ny arbetsgivare att gå till. Det känns helt fantastiskt och overkligt. Jag storgrät när jag fick besked om anställningen och kunde inte riktigt fatta att det äntligen är min tur. Som jag har kämpat för detta och haft ångest över så länge. Men så en dag släppte det, som vi alla visste skulle ske någon dag. Det jobbiga är att man inte vet när. Jag kommer ha titeln ”HR generalist” och det känns toppen. Nervös är jag allt men det släpper nog nästa vecka när jag har kommit igång.

Sista tiden som föräldraledig har jag haft en hatkärlek till allt jag gör. Ena stunden har jag varit överdrivet tacksam och sitter och tar in allt som sker med njutning. Nästa stund har jag känt mig otillräcklig, haft ångest och mått skit. Jag var ju redo att börja jobba redan när Tyler var 6 månader så nu har jag varit hemma 6 månader till utan att egentligen vilja det. Men jag har försökt att ta tillvara på tiden med barnen så gott jag har kunnat. Det är svårt när man vill något annat och det är press från olika håll. Anton kommer vara ledig framöver för Tyler börjar inte förskola försen i augusti. Jag tror Anton har underskattat hur svårt det är att vara föräldraledig. Det är några år sedan han var hemma med James och då var James något yngre än vad Tyler är. Nu känns det som att jag har gjort allt det jobbiga och tagit hand om barnen under den tuffaste tiden. Det är som att servera Anton alla godsaker nu. Samtidigt förtjänar han att vara hemma oavsett hur gammal Tyler är för Anton har slitit på sitt jobb längre än han också hade planerat för. Det är jag tacksam för.

Denna veckan har det varit sportlov här i Växjö och vi har haft något att göra i princip varje dag. Jag ville verkligen att veckan skulle bli riktigt bra för barnen eftersom det är min sista lediga vecka. Men man vill inte överdriva heller så vi har försökt hålla det på en lagom nivå. Idag har vi bokat in en timme på Hop N Pop. James och Chloéy har sovit hos sin farmor och farfar inatt så jag ska möta upp dem på hoppstället och låta dem hoppa loss. Tyler är med på ett vänster så jag tror inte jag kommer kunna hoppa något. Tidigare i veckan var barnen på BIO med min mormor, de har lekt med kompisar och ska leka med kompisar i helgen också. Imorgon blir det ”mellomys” hos Antons föräldrar, förra lördagen var vi här hemma. Vi ska helt enkelt fortsätta fånga denna veckan och göra den så bra som möjligt för barnen. Hoppas ni får en bra helg allihopa och ta hand om er. Glöm inte att hålla utkik på vår youtube-kanal. Förra videon vi la ut innehöll lite förlossningsmaterial och videos på barnens reaktioner när de fick veta att Tyler låg i magen samt första mötet med honom. I helgen kommer det ut ännu en video. KRAM!

Här kommer några bilder från veckan ❤❤❤

20220224_14440020220223_113643 20220223_113638 20220221_123355 20220221_134608 20220220_100201 20220222_165251

Kommentera (4)

Grannen har stora öron…

Det är tredje gången vi får ett klagomål på oss sen vi flyttade in för 1,5 år sedan. Det första kom från hyresvärden som i sin tur fick klagomålet från en före detta hyresgäst. Det handlade om att vi lät för mycket när vi sprang omkring här hemma. Det andra klagomålet handlade om att vi skrek för mycket. Det tyckte hyresgäst nummer 2. Hon knackade på i all välmening dock. Tredje gången var i söndags kväll. Klockan halv nio! Denna gången bankades det för mycket i dörrarna. Samma granne som sist. Vi skulle ”chilla” lite var ordet hon använde.

Jag vet inte vilket som är värst. Att vi springer och leker datten allihopa och låter som en elefantfamilj som har på tok för skoj eller att någon av oss skriker. Det låter säkert minst lika högt trots att det är två skilda oljud. Skillnaden är väl att när vi gör det förstnämnda är allt på skoj men när någon skriker brukar det vara någon som är arg eller ledsen. Där händer också att barnen skriker när dem har roligt, som när de blir jagade men vi erkänner att det har varit väldigt höga ljudnivåer. Jag tappar också fattningen ibland. Ni skulle bara höra hur arg jag brukade vara när jag var gravid med Tyler. Jag var inte alls mig själv. Förbannad var mitt vardagshumör. Som tur är har jag inte ett överskott av hormoner för tillfället så nu är jag väldigt lugn i jämförelse med då. Tålamodet är bättre men det brister fortfarande ibland. För mig är det naturligt när man har tre barn. Ibland blir det bara kaos och pannkaka av allting och då är det svårt att inte få utbrott.

Dock har vi en stor utmaning med Chloéy. Trots att hon är så gammal som 6 år och ska fylla 7 i sommar är det hon som orsakar det mesta oljudet här hemma. Hon är svår att kontrollera och väldigt svår att avleda när hon blir arg. Hon skiter fullständigt i vad hon gör. Hon slåss, sparkar, smäller och bankar i dörrar, slänger saker och skriker. Alla dem sakerna vi har regler mot hemma. Därför försöker vi också ha så få regler vi kan men hon bryter mot alla nästan varje gång hon är arg. Grannens klagomål häromkvällen var lite överdrivet enligt mig. Hon påstår i princip att det smäller i dörrarna varje kväll efter kl.19 men det stämmer inte. Chloéy har för det första varit ovanligt lugn de senaste veckorna jämfört med hur hon brukar vara och hon har knappt smällt i någonting. Vi andra brukar inte smälla i dörrarna heller så det kan inte vara vi hela tiden. Sen fattar vi att det är jobbigt för dem att lyssna på oss när det väl händer. Det är minst lika jobbigt för oss. Om inte jobbigare.. Grannen säger samtidigt att hon har förståelse för att vi har barn men på ett sätt kan hon omöjligt förstå när hon inte kan tänka sig in i faktumet att barn har utbrott och blir väldigt högljudda. Som förälder är det svårt att tysta sina barn då. Jag tänker inte hålla för munnen när dem skriker eller hålla fast dem när dem bankar i dörrarna. Men det är väl klart jag försöker göra något åt det.

Detta får mig att fundera på om det är någon annan som haft samma dilemma som oss? Har ni fått klagomål som våra? Det är första gången vi får klagomål sen Anton och jag flyttade hemifrån. Vi vet med oss att vi är en familj som låter mycket och ibland högt. Det är på gott och ont. Allt ifrån dans och hög musik samt lekar som datten till vredesutbrott och gallskrik. Av grannarnas reaktioner verkar dem ha uppfattningen av att vi gör fel och att barnen behandlas illa. Den värsta grannen vi har bor mitt emot oss på baksidan. Hon är otroligt bitter och avskyr oss. Hon sprider rykten om att vi inte är bra föräldrar och hon är otrevlig mot barnen när Anton och jag inte ser på. Hon är ensam och det förklarar en del för det är sorgligt men det är ändå inte okej att bete sig som hon gör. Hon får tjura bäst hon vill. Ingen borde lägga sig i om de inte anser att det är så illa att det behöver göras en anmälan till socialen…

Trots att man bara vill glömma det som grannarna sagt är det svårt. Jag har svårt att släppa saker. Särskilt när någon kritiserar mig. Om det finns någonting jag kan förbättra eller ändra på gör jag gärna det. Men ibland känner jag bara att andra ska sluta lägga sig i, särskilt om de inte har en superbra lösning på problemet själva. Jag lägger mig i alla fall inte i någon annans uppfostran om jag inte anser att det orsakar skador psykiskt eller fysiskt. Att ge tips är en helt annan femma!

20220207_153548 20220207_152234 20220207_151425 20220204_161413

Kommentera

Fotoalbum till barnen?!!

Ibland känner jag mig extra blödig. Till exempel när jag tittar på gamla bilder på barnen och får tillbakablickar från dem allra finaste minnena vi har. Vi har så många fina minnen och åren fortsätter gå i rask takt men det känns inte som att tiden går så fort som bilderna får mig att tro. Det är ju egentligen bara några år sedan Chloéy kom till världen och James ganska kort därefter. Och så söta dem var! Men det är dem fortfarande såklart. Jag blir extra emotionell när jag tittar på videos. Den känsligaste punkten hos mig är mina förlossningsvideos. Anton fångade både Chloéys och Tylers förlossning på video. James hann vi inte filma. Jag är dock tacksam över att ha de andra två att titta på för jag är lika fascinerad varje gång jag tittar på dem. Det är helt otroligt hur fint det är att föda barn! Antar att jag haft lite tur med att ha gått igenom så sina förlossningar ändå. Vissa saker var mindre bra men det var inga katastrofala saker som orsakade allvarliga skador eller liknande. Alla tre har kommit ut och skrikit. Det är det minsta man begär.

Jag försöker just nu få ihop fotoalbum till alla barnen men det är svårt. Vi har för många bilder! Jag har samlat ihop bilder från James och Chloéys första 5 år men det är på tok för många. Dem får inte plats i bara 1 fotoalbum så jag måste dela upp åren på något sätt. Samtidigt vill jag inte ta bort för många bilder för vi har många fina men det går inte ha med allt heller. Så jag är väldigt kluven. Det finns två sätt jag har att välja på. Antingen köper jag klassiska album man sätter in utskrivna bilder inuti plastfickor. Eller gör jag fotoböcker online. Det sistnämnda provade jag med ett av albumen men bilderna var för många, därav försöker jag nu dela upp åren. Om ni har några bra tips är det mycket välkommet! Jag behöver komma ikapp åren för att hinna göra nya album och inte hamna såhär långt efter en gång till…

När Tyler fyller 1 år vill jag vara färdig med hans första år i bilder. Nu gäller det att samla ihop materialet och sortera, det kan vara ett evighetsarbete ibland. Kvällarna går väldigt fort för det mesta går på rutin. Helgerna är något lugnare men jag har svårt att stressa ner. Vi kan ha fredagsmys när jag också sitter i soffan men i mitt huvud är jag någon helt annanstans. Jag får tvinga mig själv att sluta tänka på tusen andra saker som far omkring inuti. Ibland lyckas jag, oftast inte. För när jag har en lista med saker jag vill göra eller som jag måste göra så vill jag bocka av den listan snabbast möjligast. Helst igår. Det bästa vore att inte göra några listor alls men när jag försöker att inte skriva listor glömmer jag hälften av vad jag ska göra. Papper och penna är min extra hjärna. När jag skriver ner mina tankar kan jag sluta tänka på dem en stund eller ett tag beroende på vad det är, sedan tar jag fram listan när jag har tid över och kollar om det finns något jag kan fixa. Sådan har jag alltid varit. Åtminstone så länge jag kan minnas…

Vi har haft en fullspäckad helg och äntligen har vi kunnat hitta på saker. Söndagen lider mot sitt slut och med det vill jag önska er en trevlig kväll och en bra start på nästa vecka. KRAM!

Här kommer några bilder från fotograferingar vi haft, de flesta bilderna är tagna av vwhampa som ni hittar på Instagram!

 IMG_1770 DSC_5266IMG_1735

fotografering aug 2018 7 fotografering aug 2018  12 fotografering aug 2018 2 fotografering aug 20181

Foto-9

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna