VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Låååååångtråkig helg

Det är skönt att denna helgen är påväg att ta slut för det blev ingen vidare helg för min del… jag blev magsjuk sent på fredagskvällen och var uppe hela natten. Spenderade hela lördagen att vila kroppen och magen men mådde konstant illa.. Efter en natt med god sömn har jag idag känt mig levande igen, för det mesta. Det gör ont i mina muskler för att jag legat ner samt suttit upp så mycket. Men jag har varit isolerad i Antons och mitt sovrum för att barnen inte ska bli smittade. Man kan ju försöka åtminstone..

Jag funderade innan på hur länge man som människa kan vara ensam utan fysisk kontakt. En människa som jag, som är van att bli berörd varje dag och väldigt ofta. Det är kramar hit och dit och pussar då och då. Nu saknar jag nämligen att få de där kramarna extra mycket och det gör ont i hjärtat av att inte ha kunnat krama om barnen eller Anton på snart 2 dygn. Det svåraste är Tyler såklart. Han vill vara med mig hela tiden men Anton har behövt springa och hämta honom när han har smugit sig in i sovrummet för att spana på mig. Jag har låtit honom leka på golvet närmst dörren och pratat med honom. Berättat att jag saknar och älskar honom. Han sa till mig att han vill krama mig också efter att jag sa samma till honom. Åh vad jag ska krama honom imorgon!!!

Det är sällan jag blir såhär sjuk, senaste gången kan jag inte minnas. När jag är förkyld är jag ute i lägenheten och gör det mesta av sysslorna oavsett hur jag mår. När Anton är sjuk är han ofta sängliggandes. Jag vet hur psykiskt ansträngande det är att rodda med alla tre barnen och hemmet när den andre är hemma men inte tillgänglig. Idag är Anton helt slut, jag ser hur hans energi sakta har avtagit och det enda han vill nu är säkert att få barnen i sängs så han kan få pusta ut. En kväll till älskling, en kväll till 🩷

I förmiddags fick James feber men han har inga andra symtom än så länge, vi hoppas verkligen det håller sig till enbart feber. Nästa helg vill vi vara helt friska för då drar jag, James och Chloéy till Stockholm för ett besök hos familjen. Jag ser fram emot det jätte mycket. Det var ett bra tag sedan vi tog oss dit faktiskt så det är på tiden nu! Veckan därpå är det dags för Tylers viktiga operation av halsmandlarna och då behöver vi verkligen vara friska. Tyler har varit förkyld under veckan med snorig näsa och hosta men inget mer. Det är bäst att vi får alla baciller nu så dem hinner försvinna nästa vecka!

Hoppas ni har haft en fin helg i solen 🌸

Tyler innan idag när han lekte innanför dörren

Tyler i fredags på dagen när vi lekte ute, och alla var ovetandes om att jag skulle bli sjuk senare..

Tidigare i veckan när vi bakade brownie

Förra helgen på Antons 30 års kalas

Kommentera

Anton 30 år!

I torsdags fyllde Anton 30! Firandet började med ett ”boom” på morgonen när vi sköt iväg guldserpentiner från ett stort rör samtidigt som vi sjöng. På natten till hans födelsedag blev Chloéy sjuk och därför blev inte planerna för dagen riktigt som jag hade tänkt. Som ni ser på första bilden sov Anton på madrass inne hos James och Tyler för att Chloéy sov med mig inne i vårt rum. Han försökte undvika att bli smittad vilket lyckades helt. Av oss fick Anton en stor goodiebag” med saker han gillar såsom energidryck, chips, hans favoritchoklad m.m. Sedan låg där också en fin klocka som han blev väldigt glad över.

På kvällen stannade jag hemma med Chloéy när Anton, James samt Tyler fick skjuts till stan för att äta mat på restaurang med ett gäng jag hade planerat på förhand. Anton var nöjd med dagen och kvällen men firandet fortsatte på lördagen när vi hade lite mer partaj. Innan dess bjöd vi på smörgåstårta och tårta. Sedan övergick kalaset till fest och alla tre barnen åkte med hem till Antons föräldrar för att sova över. Det var länge sedan jag drack ”mycket” alkohol på en och samma kväll men jag tog det lugnt. Jag avskyr att vara bakis och att må illa men det slapp jag. Vi var mest trötta på söndagen men vi fick bita ihop när barnen skulle iväg på kalas och aktiviteter på EM.

För mig är alkohol och barn inte en uppskattad kombo och jag tappade suget på alkohol redan innan Chloéy kom till världen. Ett par gånger om året dricker jag lite mer och det räcker. Däremellan är jag i princip nykterist. Jag hade lätt kunnat vara det resten av livet utan problem. Det som jag inte vill sluta med är att gå ut och dansa på klubb någon gång om året för det är det roligaste man kan göra när man dricker. Men istället för att klubba dansar jag och barnen till musik som dem gillar här hemma istället haha. Senaste leken som vi gör är att tävla om vem som kan härma flest dans-moves där vi går varvet runt och gör varsitt steg, sedan ska man göra alla andras steg innan man själv lägger till ännu ett ”move”. Den som tappar bort sig först förlorar. Det är svårt men kul!

Näst på tur i vår familj att fylla år är lilla Tyler som fyller 3 år den 21 mars! Han är super taggad på sin födelsedag och ser jätte mycket fram emot att fylla år. Han önskar sig en ”biltårta” och jag har lovat honom att göra en. Vi får se hur det går för jag har aldrig testat att göra en men det blir säkert ännu en lärdom inom bakning som jag kan spara i arkivet. Hoppas ni har en fin onsdag, ta hand om er!

Kommentera

Vårt nya liv utan bil..

Det är verkligen något helt annat att åka buss varje dag. Dels krävs det mycket mer planering, sedan vet man aldrig vad man kan förvänta sig när man väl kommer till busstationen. Om bussen kommer i tid. Om bussen kommer över huvud taget. Hur busschauffören kommer köra, ja vissa kör som dårar och andra tar det något lugnare. Man vet aldrig vad man får och det blir svårt att planera livet utifrån de förutsättningarna. I morse efter jag hade lämnat Tyler på förskolan var det tre stycken bussar som inte kom. Minus 18 grader var det och jag kände inte mina tår när jag klev av bussen som tillslut kom. Det första jag gjorde efteråt var att ringa till Länstrafiken Kronoberg, sedan skickade jag ett mejl om alla synpunkter som är många fler än dagens försening. Jag har åkt buss under några veckor enbart och förutom denna förseningen kommer de flesta bussar alltid sent. Två bussar har nästan kört förbi mig när jag stått och väntat vid busshållplatsen varav en var tvungen att tvärnita, den andra gången bankade jag på sidan av bussen när den körde ifrån mig för att den skulle märka att jag var där… Under två tillfällen har chaufförerna kört fel, sist var igår på eftermiddagen när jag hade hämtat Tyler. Han körde rakt in i den värsta kön mot norremarksrondellen där vi fastnade länge innan han kunde vända bussen åt rätt håll.  Jag vet inte hur det är att vara chaufför men jag undrar verkligen hur svårt det kan vara att genomföra sitt jobb när det enbart går ut på att hämta upp samt släppa av människor på platser som redan är förutbestämda och uppmärkta. Hur kan man inte veta vart man ska köra? Det är det minsta man ska kunna förvänta sig när man åker buss som resenär tycker jag. Deras förmåga att vara vänliga och trevliga är en annan femma och det är enbart några få chaufförer som vet hur man beter sig i ett serviceyrke.

Trots att det är riktigt kallt ute är det en väldigt fin dag. Man blir sugen att gå ut men det går inte vara utomhus särskilt länge utan att ha klätt på sig flera lager kläder. Idag ska James åka skridskor med sin skolklass och jag hoppas han tar på sig ordentligt. Lärarna hjälper inte barnen lika mycket när de går i skolan och i dessa åldrarna slarvar barnen fortfarande med ytterkläderna. Det är så mycket annat som de ska tänka på i skolan gällande kompisar, hur man ska bete sig, läxor och annat så jag tycker inte det är konstigt att de inte kommer ihåg allting. James är expert på att glömma. Men problemet är snarare att han inte lyssnar ordentligt när vi pratar med honom för han är i sin egna lilla värld väldigt ofta. Jag försöker ändå vara noggrann med att vi ska ha ögonkontakt för att jag ska vara mer säker på att han uppfattar det som sägs men det räcker inte alltid. Jag påminner honom ofta vad som är nedpackat i hans ryggsäck som till exempel extra vantar. När vi hämtar honom händer det ofta att samma vantar ligger kvar, helt orörda i väskan samt att det andra paret är genomblöta. Och självklart klagar James på att han inte visste att han hade ett par till i väskan. Så är det konstant och jag tjatar och tjatar för att jag inte vill att han ska frysa. Chloéy har mer koll och hon är medveten om vad hon har i sin väska samt vad hon behöver ha på sig för att inte frysa. Hon kan absolut strunta i saker vi säger men det är skillnad på att ta det aktiva beslutet än att inte lyssna från första början. Jag antar att det både är en mognadsfråga men också att Chloéy är en person som vill ha mer kontroll medans James lever mer i nuet och inte känner behov att ha den kontrollen.

Chloéy är väldigt lik mig på det sättet. Jag har varit ett kontrollfreak från tidig ålder och jag är det förhållandevis än idag. Själv tycker jag att jag har släppt på väldigt mycket sedan jag fick barn, det har automatiskt blivit så för jag hade blivit tokig annars. Frågar man min närmsta familj tycker de att jag fortfarande är ett kontrollfreak. Jag känner åtminstone själv att jag inte har samma förväntningar trots att de fortfarande är höga. Jag reagerar starkt på misslyckanden och saker som är oplanerade som påverkar mig negativt. Men jag har fått lära mig att jag inte kan styra allting som sker i livet för det är så många saker som sker utan att jag själv kan påverka det. Så är det för alla människor. Vi hanterar det olika bara. Som förälder är det dock väldigt utmanande att försöka ha kontroll på allting. Vi som har barn vet med oss att det händer saker varje dag som är oväntade och som gör att man måste prioritera om och göra en ny plan. Det kan vara en enkel sak som att man måste VABBA en dag när man har väldigt viktiga möten på jobbet. Det kan ta emot men familjen går först alla dagar i veckan för mig, däremot är det tur att vi är två föräldrar här hemma som oftast kan lösa det på ett bra sätt.

Jag hoppas ni får en fin dag i det kalla vädret och att ni har mer tur än mig när det gäller bussarna, kram!

Kommentera

Gott nytt år!!!

Tänk att det är 2024 nu. Året som jag tror mycket kommer falla på plats i mitt liv. 2023 har varit lite mer otursamt och det avslutades verkligen med otur för att vår bil fick en stor skada (inte på grund av en krock) som gjorde att vi lämnade in den och inte tog tillbaka den. Det skulle kosta för mycket att laga den och bilen var inte värd att lägga mer pengar på. Vi har trots allt lagt ner väldigt många tusenlappar för att reparera den men nu fick det vara nog. I morse tog Tyler och jag bussen till hans förskola och Anton cyklade med James och Chloéy. Det är en stor omställning att leva utan bil men jag är fast besluten om att vi kommer klara det, en period åtminstone. Julen kom oavsett efter att bilen gick sönder och vi har haft det jätte mysigt. Vi firade hemma hos oss med mina syskon, min pappa och pappas fru samt min farmor. För att vara första gången att hålla i julen tycker jag att det gick väldigt bra. Ingenting brändes på spisen eller i ugnen och alla gästerna var nöjda. Detaljer kan man alltid klaga på och en specifik sak jag kom på efter allt var att jag glömde ha ströbröd på vår Jansson. Plus att potatisen inte var riktigt färdiggräddad. Till nästa gång kommer jag ha det i åtanke 🙂

Nyår firade vi också hemma hos oss men betydligt lugnare. Ett av mina syskon stannade kvar efter jul för att fira nyår med oss, sedan kom min mormor över och åt 3-rätters som vi lagade tillsammans. Det var en mysig kväll det också och jag skulle inte velat fira på något annat sätt. Jag tycker det är väldigt skönt att vara hemma på nyår. Det är mestadels bekvämt eftersom vi har tre barn och det blir bara enklare att vara hemma. Vi såg raketerna riktigt bra från vår balkong på fjärde våningen och under tiden sov Tyler gott i sin säng. Igår var det svårt att somna på kvällen för att vi har varit uppe sent de flesta kvällarna under jullovet. Även James och Chloéy. Vi har fått lyxen att sova till minst åtta varje morgon för till och med Tyler har sovit längre. När han har vaknat tidigt har han kommit in och lagt sig mellan oss i sängen och antingen sovit vidare eller tittat på en skärm. Sovmorgon hör inte till vanligheterna här hemma om Anton och jag på förväg inte bett om att få sova ut.

Jag har ju glömt att berätta hur det har gått sedan vi flyttade och jag skulle sammanfatta det som att allihopa har bott in sig väldigt snabbt i den här lägenheten och det tog inte lång tid innan vi kände oss lugna och trygga. För mig tog det nog en vecka vilket är rekord. Det brukar ta väldigt lång tid för mig att känna mig som hemma annars men denna gången är jag själv förvånad över hur snabbt det gick. Jag är lugn och inte lika stressad som i förra lägenheten. Bortsett från att området vi bodde i är det bästa vi bott i under två perioder i vårt liv så trivs jag mycket bättre nu. Jag har verkligen känt att det inte är menat att vi ska bo på Östra Lugnet mer. Första lägenheten vi fick där var ett förstahandskontrakt och jag trivdes väldigt bra i den lägenheten när James och Chloéy var små. Vi flyttade därifrån när Tyler var i magen och vi saknade verkligen området konstant och kunde inte släppa det. När vi väl kom tillbaka var det inte ett förstahandskontrakt längre och det fick vi sota för när vi blev uppsagda alldeles för tidigt. Vi hann bo där i ett halvår innan vi blev uppsagda och från den dagen kämpade jag för att hitta en ny bostad direkt samt så snabbt som möjligt. Jag tror både Anton och jag ville tillbaka till någonting som inte fanns kvar när vi bodde på Östra Lugnet första gången. Det vet vi nu och vi försöker göra det bästa av situationen istället. James och Chloéy har inte klagat någonting för de har närmre sin skola samt alla kompisar från skolan. James har en kompis han saknar mycket dock och som han lekte med väldigt ofta i förra lägenheten. De träffas fortfarande men det blir inte lika ofta eftersom det inte går att komma över en eftermiddag efter skolan till exempel. Det spontana försvinner men vi ordnar fortfarande lekträffar!

Vet ni vad som händer detta året?!!!! Jag fyller hela trettio år!!! När jag säger ordet ”trettio” känns det jätte konstigt. ”Kan det verkligen stämma?” tänker jag. Jag kan inte säga att jag är gammal men jag tycker trettio låter mycket äldre än allting som har med nummer tjugo att göra. Jag tror trettio är året man verkligen kan säga att man är vuxen på riktigt. Många får sina första barn i den här åldern men jag har redan tre stycken… Jag tänker att jag får fokusera på vad jag vill göra karriärmässigt istället. Jag har inte hittat rätt ännu men jag hoppas att jag gör det under 2024. Åtminstone något i rätt riktning. Det är självklart för vissa människor vad de ska jobba med och vad de brinner för men för en person som mig som inte kan bestämma sig går det trögt för.. Det finns många saker som hade varit väldigt roliga att jobba med men frågan är vad jag egentligen brinner för? Kan man inte ha flera saker man brinner för? Det är svårt att välja en sak och det är svårt att peka ut en sak som jag ska sikta på. Jag tänker att jag vill jobba med någonting som får mig att inte titta på klockan hela tiden. Något som är eller blir till en passion. Samtidigt tänker jag att vem vill inte jobba med någonting de tycker är roligt? Det är få personer som faktiskt kan arbeta med någonting de tycker är väldigt roligt och som de brinner för. Men jobba måste man göra oavsett.

Jag hoppas ni allihopa har haft en fantastisk jul och ett toppen nyår utifrån era egna önskningar och förutsättningar! KRAM!

 

  

Kommentera

Flytten är färdig och tomtenissen har också flyttat in!

Nu har vi bott i vår nya lägenhet i 8 dagar och det känns bättre och bättre! Det är alltid kaos precis i början. Vi hade saker överallt och jag hade panik inombords över det. Min hjärna fungerar mindre bra när det är fullständig kaos och jag får inte lika mycket gjort då.. Jag var glad om jag hittade kläder till barnen de kunde ha på sig i skolan de första dagarna. Men efter några intensiva första dagar och en helg blev det mycket bättre! För som man säger, eller som åtminstone jag själv säger måste det vara kaos innan det blir ordning och ordning har det verkligen blivit på många ställen. Nu tar vi det lugnare och ordnar med en sak i taget, för det mesta. Vi har haft störst problem med att sätta upp taklampor för att det är helt nya uttag som inte sitter uppe i taket, de sitter liksom på sidan av väggen och därför har vi behövt koppla om ALLA lampor men sladdlängden har inte riktigt blivit rätt.. Vi testar oss fram tills alla lampor lyser men som tur är har vi fått upp lite julbelysning som gör allt mycket trevligare!

Lägenheten vi bor i är väldigt nybyggd men vi hann ju inte komma och titta på just denna lägenheten innan flytten av flera anledningar. Jag har därför varit nervös över att det varit något fel som de inte nämnt eller liknande. När vi hämtade nycklarna kl.09.00 i onsdags och fick kliva in i lägenheten möttes jag direkt av att takhöjden inte stämde överens med den på visningslägenheten. Jag hade förväntat mig högt i tak men in kom jag och fick vanlig takhöjd. Nu i efterhand gör det inte så mycket men det störde mig för att jag hade den förväntan. Sedan har de inte varit färdiga med alla förberedelser till flytten men jag var fast bestämd om att vi skulle flytta in den dagen vi hade avtalat om, det fanns ingenting att backa från. Jag har kommit mer till ro nu och är nöjd där vi är efter alla omständigheter. Jag gillar planlösningen. Och köket som jag har varit orolig för att det var för litet känner jag tvärtom kring. Det är mer bänk yta här och det var guld värt när jag bakade en babyshower-tårta inför helgen. Det kändes som jag hade hur mycket plats som helst! Hörnan vid bänken gör väldigt mycket har jag märkt. Sedan bestämde jag mig väldigt tidigt för att göra om städskåpet som finns i köket till ett skafferi, något jag är väldigt nöjd över. Skåpet slukar väldigt mycket och jag har alla mina bakingredienser där samt mina tyllar, spritspåsar med mera. Städsakerna har fått flytta in på ett annat ställe och det blev bra det också!

En till som har flyttat in hos oss förutom oss själva är vår tomtenisse. Jag har ju inte hunnit förbereda allt inför första advent och särskilt inte tomtenissen som brukar flytta in någon vecka innan december månad. Men flyttar man så gör man och då fick vår tomtenisse flytta in så sent som i natt. Igår kväll öppnade jag upp den hemliga lådan med nisse-saker jag har sparat från förra året. Då insåg jag att den före detta nisse-dörren inte låg i kartongen och jag kom på att den gick sönder när jag skulle dra loss den från väggen senast.. Det är klart att jag har tänkt att jag ska komma ihåg något sådant men det gör jag såklart inte såhär ett år efter! Därför satte vi upp de andra sakerna utan en dörr så länge och när James frågade i morse vart dörren är svarade jag att den kanske är osynlig. För tomtenissar kan ju magi. Idag har dörren plötsligt dykt upp följt av ett par söta flyttkartonger. Det var inte lätt att få tag i en dörr, allt är utplockat i affärerna och dörren jag köpte var inte ens fin. Jag fick måla om karmen från slarvigt vit till svart, sedan tänker jag att barnen ska få i uppdrag att pimpa dörren med glitter och girlanger. Detta året är Chloéy med och bestämmer vad nissen ska göra och kommer med idéer, hon tror nämligen inte på den längre. Hon tycker däremot det är super kul att fortsätta ”lura” James och Tyler. Själv slipper jag hitta på allting själv haha så jag är glad för det!

Hoppas ni mår bra, vi hörs snart, kram!

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna