VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Babyblues, depression och nedstämdhet

Tyler är 2 veckor och 2 dagar gammal idag. Det känns som att han har varit här mycket längre än så för jag har nästan förträngt hur vardagen var innan han kom till världen. Jag totalt älskar livet som det är just nu och jag har inte varit såhär psykiskt stabil på länge. Jag förväntade mig ännu en hormondipp nu efter förlossningen men den har inte kommit, ännu.. Efter att James och Chloéy föddes minns jag att jag var väldigt känslosam under några veckor men så har det inte varit denna gången. För min del är det bara positivt att jag är stabil och kontrollerad men jag försöker vara redo om det blir svängigt framöver. Inte för att jag kan förbereda mig särskilt mycket men jag njuter av att må bra just nu!

Jag har ju skrivit en del om nedstämdhet och depression under min graviditet och jag tänkte fortsätta uppmärksamma det psykiska måendet hos gravida kvinnor både under och efter en graviditet. Det jag nämnde ovan angående det psykiska måendet under de första veckorna efter en förlossning kallas för Babyblues. Det handlar om en tillfällig nedstämdhet som infaller några dagar efter förlossningen och varar i några veckor. Om nedstämdheten håller i sig kan det ha utvecklats till en depression och det är inte så ovanligt att nyblivna mammor blir deprimerade. Det är inte lätt att vara nyförlöst och samtidigt lära känna ett nytt litet liv i kombination med alla vardagliga rutiner som innehåller en del måsten. Oavsett vilken eller vilka anledningar som ligger bakom måendet är det okej att må dåligt!

En depression kan också påverka anknytningen till bebisen och göra att man inte tar till sig barnet. Jag har inte haft problem med anknytningen till mina barn men jag vet att det är normalt att anknytningen inte sker direkt efter att bebisen är ute. Det tar olika tid för olika mammor, även pappor faktiskt. Det är viktigt att inte glömma bort papporna som enbart har sett på bilder och några få videoklipp under 9 månader för att sedan bevittna en förlossning där det plötsligt kommer ut ett barn som ska tas omhand utan att pappan själv har haft någon chans att knyta an på samma sätt som mamman har.

Det är väldigt vanligt att känna starka känslor efter en förlossning, det har jag gjort med alla mina tre barn men för mig har det som sagt varit mer hanterbart efter min senaste förlossning. Efter de två andra kunde jag sitta och gråta för allt möjligt lite när som helst och det var sällan för att jag kände mig ledsen, det var mer för att jag var så lycklig och överväldigad. Men jag kunde även få kort stubin och gå in i min egen lilla bubbla där jag försvann bort från verkligheten. Med Tyler har jag också gått in i en liten bubbla där det inte existerar någonting annat mer än han och jag. Men det är någonting jag gör självmant när jag känner för att stanna i nuet lite extra. Jag kunde inte kontrollera detta med varken Chloéy eller James när de var små bebisar, då hamnade jag i ”bubblan” väldigt plötsligt och oväntat.

Jag har inga symtom kvar från min nedstämdhet eller depression jag hade under graviditeten. Det tackar jag min psykolog på familjehälsan för. Utan henne hade jag nog mått ganska dåligt nu. Alla samtal med psykologen har gett mig rätt förutsättningar till en bra start med trebarnslivet och vårt nya familjeliv och jag kan vara en närvarande mamma samt sambo på ett helt annat sätt.

 20210404_161844 20210404_100811 20210404_100829

Kommentera

Första veckan i bebisbubblan ❤

Anton och jag bestämde namn till vår lilla kille förra onsdagen, 3 dagar efter han kom. Det var betydligt svårare för oss att ta ett beslut denna gången jämfört med när Chloéy och James namn skulle bestämmas. Vi trodde vi skulle ge något av namnen Justin eller Mason men det blev inte någotdera i förnamn. Istället har vi valt att namnge honom Tyler! Justin kommer vi använda som ett mellannamn för det gillar vi fortfarande väldigt mycket men det passade liksom inte när vi kände efter. Det kan verkligen vara klurigt att bestämma bebisnamn men nu är det gjort för tredje gången och vi är jätte nöjda, hoppas Tyler också blir nöjd haha!

Det har gått lite mer än en vecka sedan förlossningen och vi lär känna Tyler mer för varje dag. Hans mat och sov-mönster, hans olika skrik som betyder att han antingen behöver äta, byta blöja, vara nära eller sova. Varje dag och natt är inte den andra lik för det finns inga rutiner, vi bara följer Tyler och hans behov. För några dagar sedan började jag använda bärsjalen med honom och sedan dess har han älskat att ligga ihopkrupen mot bröstet och mysa. Han vill även ligga likadant på kvällarna och nätterna har vi märkt för han somnar enbart när han ligger mot bröstet och vaknar direkt när vi försöker lägga ner honom. Jag har därför fått sova halvt sittandes med honom i famnen för att kunna få sömn samtidigt som han håller sig lugn och nöjd.

Otroligt nog känner jag inte av sömnbristen som jag har. Inte som jag hade förväntat mig iallafall. Jag känner att mitt huvud blir ömt och jag får lite spänningshuvudvärk ibland när jag känner att jag behöver vila men i övrigt är jag helt fungerande trots att jag inte sover sammanhängande. Tyler äter minst var tredje timme och max var fjärde. Vid vissa amningstillfällen går det hur bra som helst och under andra är det mycket skrik och missnöjdhet. Men vi kämpar fortfarande på och jag är envis precis som han. Mat får han i sig oavsett, det vet jag med säkerhet efter att ha pumpat ut lite på egen hand några gånger. Det som stökar till det för både mig och honom när det gäller maten är när han får ont i magen. Det sker nästan enbart på nattetid och då blir han så ledsen att han inte kan fokusera på att suga tag i bröstet för att äta. Då är han både hungrig samtidigt som han har ont vilket inte är en bra kombo men jag har fått lugna honom X antal gånger och försökt ge honom bröstet däremellan tills hans slutligen hittar greppet och får i sig lite mat. Sedan brukar magen gå igång av maten och då är han väldigt nöjd kan jag lova.

Imorgon kommer BVC på första hembesöket. Jag är nyfiken på vilken vikt han har kommit upp till. När vi var på återbesöket i förra veckan på Familje-BB vägde han lite över 3500 gram. Hans födelsevikt var 3794 gram. Han har säkert kommit ikapp och jag skulle gissa att han väger omkring 3900 gram nu. Bebisar växer så fort och jag försöker befinna mig i nuet så mycket jag bara kan för att känna att jag är närvarande. Tyler går före mina studier och jag håller gärna honom när det egentligen inte behövs. För min del gör det inte så mycket att han blir ”bortskämd” när han blir buren mycket, inte nu i början. Jag fokuserar heller inte på att få honom att sova i sin egen säng nu, jag vill gärna ha honom nära så ofta det går. Rutinerna kommer senare och vi har lyckats bra att få både James och Chloéy att sova i sina egna sängar när vi har velat det.

Jag känner mig väldigt lycklig varje dag och lyckligt lottad över min fina familj och alla vi har omkring oss. Ibland önskar jag att denna bubblan ska vara för evigt men samtidigt vill jag lära känna Tyler ännu mer och se vem han blir i takt med att han blir större. Jag ser fram emot framtiden men försöker ta en dag i taget och njuta fullt ut. Just nu finns det inga problem och om det uppkommer några känns de otroligt enkla att lösa. Nu är James och Chloéy i sina sängar och Anton och jag har ”egentid” med Tyler. Det känns verkligen lyxigt att vi har det såhär varje kväll nu i princip. Hoppas ni får en mysig kväll med era nära och kära, KRAM ❤

 received_499829797701090 DSC03322

Kommentera (2)

Väntan är äntligen över ❤

HEJ PÅ ER!❤
Ni har säkert anat varför jag inte har skrivit något inlägg på ett litet tag men det är ju för att BEBISEN ÄR HÄR! DET BLEV EN POJKE!!! Jag kan knappt beskriva hur lycklig jag är och hur lyckliga vi allihopa är här hemma. Jag är så oerhört tacksam för vårt tredje mirakel som har kommit till oss frisk och hel med alla fingrar och tår. I söndags den 21 mars (i graviditetsvecka 40+6) kl.16.17 kom han med en vikt på 3794 och en längd på 50 cm. Han har en rejäl kalufs på huvudet och den passar honom så väl. Vi sov på familje-BB i två nätter tillsammans  innan vi åkte hem till Anton och barnen. Det var skönt att få lära känna honom lite extra innan vi landade här hemma men jag saknade såklart dem allihopa. Vi kom alltså hem i tisdags på förmiddagen och presenterade vår fina prins för Chloéy och James som har varit super duktiga. Chloéy är jätte nyfiken och vill vara med hela tiden, James har varit mer försiktig och var skygg i början. Han tyckte det var jobbigt när bebisen skrek och sprang iväg för att gömma sig men nu har det blivit lite bättre. De får ta allting i sin egen takt så att vi inte pushar på dem till något de inte vill, allting är nytt och främmande för dem också ❤

Vi har varit på två återbesök på BB sedan vi fick åka hem, ett igår och ett idag. Igår togs det blodprov och värden för gulsot bland annat. Idag behövde vi komma tillbaka igen för att kolla värdet på gulsoten som varit lite förhöjt men som tur är hade värdet sjunkit och nu ska vi vara noga med att han får i sig mat var tredje timme samt att han är pigg och vaknar av sig själv. James hade också lite gulsot när han var nyfödd, alla bebisar är lite gula i början men det försvinner när de kissar och bajsar ut det. Chloéy fick däremot sola bort sin gulsot, den var lite mer envis p.g.a. att hon var född för tidigt och behövde lite mer hjälp.

Nu i början har det varit mycket fokus på amningen för min del. Det är inte lätt att få till allting men vi kämpar på för jag vill verkligen amma honom. Inte för att någon annan säger åt mig att göra det, jag minns att det var väldigt mysigt att amma James när han var liten och jag hoppas det kan bli samma denna gången. Mjölken har runnit till men problemet är att han inte suger tag ordentligt. Delvis beror det på att jag har gett honom napp emellanåt för att han vill suga HELA tiden men mina bröst klarar liksom inte av det. Han är väldigt ”tuttig” och jag fick flera tips igår på återbesöket gällande amning som vi använder oss av nu. Det var en stor lättnad efter det besöket för jag var ganska förstörd efter att ha försökt och försökt utan att lyckas mata honom ordentligt. Men idag har det fungerat bättre och jag hoppas det blir ännu bättre för varje dag nu!

Vi är inne i den klassiska bebisbubblan och försöker hitta nya rutiner i vardagen. Anton och jag har förälskat oss på nytt i ännu ett litet tillskott och vi får det att fungera väldigt bra hittills. Jag vill jätte gärna dela med mig av en förlossningsberättelse så jag tänker skriva den när jag har tid och energi, hoppas ni vill läsa den. Kram tills nästa gång ❤

DSC03276

received_1288690848193937 DSC03271

Kommentera (2)

Studiedag med barnen

Idag har barnen studiedag och de är hemma med mig hela långa dagen. Chloéy har varit hostig och snorig i 3 dagar nu och vi väntar på att det ska släppa. James hade liknande symtom för cirka 1,5 vecka sedan och var hemma från förskolan hela den veckan. Nu på fredag blir det ingen förskola för någon av dem eftersom de vanligtvis har varit hemma med Anton som tagit föräldraledigt på fredagar. Dock förväntade vi oss att bebisen skulle kommit nu och därför har han inte ansökt om att vara föräldraledig denna fredagen.. Det blir jag som får vara hemma med barnen igen helt enkelt. Om inte bebisen vill komma under det närmsta dygnet :)

Jag har faktiskt inte en enda onormal ”känning” i magen eller något som tyder på förlossningsstart. Allt jag har känt tidigare har inte varit på riktigt och jag känner mig överdramatisk som har reagerat på minsta lilla symtom förut. Sammandragningar får jag ju fortfarande men de är absolut inte regelbundna. Tvärtom kommer de plötsligt och kan vara intensiva för stunden men efter det händer absolut ingenting. Ibland tror jag slemproppen håller på att lossna men det fortsätter ändå komma ut mycket slem vissa dagar och har gjort det i några veckor nu.. Jag promenerar en kort runda varje dag, mer än så orkar jag inte. Jag och barnen har varit ute idag när det var soligt och varmt, det räcker för mig för nu är jag helt slut.

På helgerna ekar det tomt i kalendern för nu hade vi som sagt räknat med att ha fullt upp med tre barn här hemma. Det finns liksom ingenting att göra. Förra lördagen startade en termin bestående av fotbollsträning för både Chloéy och James. Vi anmälde dem för två månader sedan och tänkte att det vore bra för dem att få springa av sig en gång i veckan när vi ändå kommer vara hemma mycket. Tyvärr glömde Anton bort tiden (det är han som har haft all info via sin mail) så det blev ingen fotboll första gången. Nu på lördag hoppas vi att de kan gå dit som planerat, då har barnen åtminstone något att se fram emot.

Ikväll blir det köttgryta till middag. Jag hoppas den blir lika god som jag har tänkt att den ska bli. Innan dess ska jag försöka använda min energi sparsamt för att orka hålla igång barnen tills Anton kommer hem efter 17. Hoppas ni får en bra eftermiddag och kväll, KRAM!❤

20210318_12063320210318_13020620210318_120730

Kommentera


Idag ska bebisen komma!

Jag trodde aldrig jag skulle skriva ett inlägg när jag är 40 veckor gravid men här kommer ett och jag hoppas med allt jag har att det inte blir ett inlägg för ”Vecka 41” också. Idag är vi beräknade! Idag ska bebisen komma! För mig känns det som att den aldrig kommer ut för jag har trott att den ska komma de tre senaste veckorna. Nu är jag van vid att vara höggravid och det känns som jag varit det väldigt länge och att jag alltid kommer att vara det. Dagarna är långa och vi är alla ganska uttråkade här hemma i denna långa väntan. Barnen har nog tappat hoppet om att de ska få något syskon över huvud taget haha. Anton tar det som det kommer men väntar spänt på att jag ger signaler om att vi måste åka in till förlossningen. Själv har jag som sagt tappat hoppet om att den vill komma ut av sig själv denna gången.

Det skrämmer mig att gå in i vecka 40. Men endast på grund av att bebisen är färdigbakad och att den nu blir större och större därinne. Jag menar, man vill inte föda fram en 4-5 kg tung bebis. Aj säger jag bara. Det gör ont att föda ut mindre barn än så men jag vill helst undvika att gå över så pass långt att bebisen väger mer än 3,5 kg. Jag har ingen erfarenhet av att gå över tiden och jag gick inte över med varken Chloéy eller James som ni vet. Chloéy kom för tidigt och James kom två dagar innan BF.

När jag var hos barnmorskan sist bokade vi in ett besök nu på onsdag där jag ska träffa henne igen. Vi bokade också ett besök till lasarettet där man ska kolla fostervatten-nivåerna och hur bebisen mår med ultraljud. Detta inför en eventuell igångsättning. I Sverige måste man vänta till v.41+3 för att gå på den undersökningen, efter det får man tid för en igångsättning. Det tycker jag är sent. Jag tycker att alla kvinnor ska ha rätt att bli igångsatta SENAST i v.41+0. Det medför enbart risker att gå över tiden mer än nödvändigt, både för bebisen och mamman. Jag har läst mycket om ökad risk för dödlighet på bebisar när kvinnor går över graviditetsvecka 41. Varför väntar man längre än så då? Det kan även innebära svåra förlossningsskador som kan vara allvarliga för både mamman och bebisen. Jag ser inga fördelar alls med att vänta så länge och därför hoppas jag innerligt för min egen skull och vårt barn att den självmant vill ut denna veckan.

Nu under slutet av graviditeten har jag tagit det väldigt lugnt. Jag har vilat mycket och gör det fortfarande varje eftermiddag innan barnen ska hämtas på förskolan. Om jag har sovit sämre än jag brukar på natten blir det inte mycket plugg under dagtid, då spenderar jag mestadels min tid på att vila för jag känner att det är mer värt att jag är utvilad inför förlossningen än att jag lägger all min energi på att lämna in ett arbete i god tid. Jag ligger inte efter något med mina studier än så länge och jag gör det jag kan och orkar beroende på hur jag mår. Mitt psykiska mående har varit över förväntan de senaste 2 månaderna. Jag har varit lugn och mindre stressad vilket har varit skönt för oss alla. Jag känner mig som mig själv men har dåliga dagar som alla kan ha ibland.

Jag har inte haft halsbränna på några veckor för att bebisen har sjunkit ned så pass mycket att den inte trycker uppåt. Mitt illamående jag hade på kvällstid har heller inte varit lika extremt som innan, det har lugnat sig. Jag kan fortfarande få akut ont i magen och behöva gå på toaletten sent på kvällarna men för det mesta har magen varit lugn den också. I förra veckan hade jag problem med hemorrojder som gjorde så ont att jag bara ville ligga ner raklång i soffan eller sängen hela dagarna. Det gjorde ont att både gå och sitta så jag gjorde inte mer än det jag verkligen behövde. Nu har det onda försvunnit och jag hoppas det inte kommer tillbaka innan bebisen är ute.

Det jobbigaste just nu är under kvälls- och nattetid när bebisen stökar som mest i magen. Varje kväll från cirka 21.00 börjar den busa i magen och håller på till minst 23.00. Under de timmarna brukar jag gå och lägga mig men det har varit omöjligt att komma till ro när jag ligger ner och den sparkar bakut som en vildhäst. Det är jätte positivt att den rör sig men jag får nästan lite panik när den gör så för jag är extremt trött vissa kvällar och vill bara ha lugn och ro. När bebisen väl har lugnat sig och jag kan ligga ner ostört har jag problem med att röra mig, dels på grund av hur tung jag är men också för att mitt bäcken är väldigt ömt. När jag lyfter på en fot eller ett ben strålar det ut en smärta hela vägen upp i skelett-benen och jag anar att det beror på att mitt bäcken är utvidgat för att bebisen ska kunna passera enkelt vid förlossningen. Det är mest en obehaglig smärta som gör mig rörelsehindrad, även på dagtid. Jag försöker hålla mig i rörelse regelbundet för att inte bli ännu stelare och svullnare. Hela jag är svullen, mest benen och fötterna.

Nu tar vi en dag och natt i taget och alla vi känner hoppas att det ska sätta igång när som helst. Det ska bli så spännande att se hur den lilla bebisen ser ut samt hur barnen reagerar på att träffa den. Vi väntar otåligt på dig ❤

20210315_090105

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna