VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

På tåget till Stockholm!

När James var en liten bebis befann vi oss i en helt annan vardag jämfört med nu. Det var bokstavligt talat kaos då och jag var i ett överlevnads- ”mode” för att lyckas ta mig igenom dagarna. Jag tänker ofta på den tiden och det får mig att känna en enorm tacksamhet över livet som det är just nu. Jag kan inte fatta att det har gått så bra denna gången. Tyler är inte snällare än vad James var men för det mesta fungerar allt som på räls. Även när det är skrik och gråt. Jag vet att det beror på Antons och min relation samt hur vi mår psykiskt båda två. Det var en lång och tuff resa hit men det var det värt!

För första gången sedan Tyler kom i slutet på mars kände jag mig som en dålig mamma igår. Och fy vad jobbigt det är! Ni vet sådana dagar där man skambelägger sig själv till den grad att man får ångest och tillslut bara vill börja gråta. Så kände jag igår och det var en ynka dag. Men det kommer komma fler för det är inte första gången som det kommer köra ihop sig. Så funkar småbarnslivet. Det är högt och lågt. Den stora skillnaden på då och nu är att DÅ grät jag varje vecka, ibland varje dag för att det var så psykiskt jobbigt under den tiden. Det var på grund av så många olika anledningar. Idag är jag lycklig och glad nästa varje dag och det är så skönt!!!

Tyler har varit svår att trösta i flera dagar och han skriker tills hans somnar i princip. Sedan vill han vara nära oss i famnen hela tiden. Jag har inga problem med närheten men det som får mig att må sämst är när jag inte kan trösta mina barn. Och igår kunde jag inte trösta Tyler. Det kvittade vad jag än försöker med, han grät och grät och skrek och skrek. Jag fick lägga ner honom flera gånger för att låta honom skrika och börja om på nytt igen. Det var skitjobbigt och jag kände hur jag sakta men säkert tappade tålamodet och började känna mig otillräcklig.

Senare på eftermiddagen blev det bättre när han fick somna i bärsjalen och då kändes allting okej igen. Jag var lättad över att jag lyckades hålla mig någorlunda stabil utan att få ett sammanbrott. Om någon hade tryckt på fel punkter hade jag brustit ut i gråt.

Idag vaknade alla i familjen på bra humör. Och just nu sitter vi på tåget till Stockholm för att träffa min familj. Det var längesedan vi hälsade på nu. Allt på grund av corona, en graviditet och en förlossning. Det blir Tylers första besök och den första tågresan! Hittills har han sovit sig igenom hela resan och varit väldigt lugn. Chloéy och James lyssnar väldigt bra när vi är iväg och de har också hållit sig lugna. De längtar jätte mycket efter alla vi ska träffa, allt från sin mormor till sina morbröder. Det ska bli så mysigt ❤

Hoppas ni får en bra helg ni också! Kram från oss 🤗

20210611_074109 20210611_074013 20210611_072548 20210611_072805

Kommentera

Efterkontroll hos barnmorskan

Idag var det äntligen dags för efterkontrollen! Jag hade en tid inbokad för två veckor sedan egentligen men då var James sjuk och därför kunde jag inte gå. Men nu är det gjort och jag tycker alltid det är lite nervöst inför undersökningar som har med underlivet att göra. Man vet liksom aldrig om det kommer göra ont eller vara obehagligt på något sätt. Denna gången var en av de bättre gångerna. Jag kände knappt något obehag. Ändå gjorde hon cellprovtagning och den har varit obehaglig de andra gångerna jag har gjort den men det var skönt att det blev överstökat idag. Barnmorskan kände även på muskulaturen inuti och hur högt upp min livmodertapp satt. Jag hade gjort mina knipövningar bra tyckte hon och det var skönt att höra att de ger effekt. Annars är det lätt hänt att det är slappt och svårt att hålla tätt till exempel men sådana problem har jag inte haft.

Jag fick många frågor. De handlade om allt ifrån hur jag mår idag till hur förlossningen gick. Det fanns inga svar som var svåra eller jobbiga att prata om så vi babblade på om allt möjligt. Jag fick bland annat se hur förloppet såg ut under själva förlossningen och det var precis som det ska vara berättade hon. De hade en bild på en figur där man kunde se hur snabbt jag öppnade mig och hur snabbt huvudet på bebisen sjönk nedåt. I förhållande till varandra såg det ut som det skulle och förloppet skedde i en lugn och fin takt. Jag frågade om det stämde att förlossningen drog ut på tiden för att jag valde att ta epidural. Hon bekräftade det jag upplevde men hon sa också att det kan vara värt en lite längre förlossning när det sker lite långsammare samt med smärtlindring. En lugn förlossning i utbyte mot ett stick i ryggen tyckte jag definitivt att det var värt och jag skulle göra om samma sak igen!

Angående tema träning rekommenderas det att inte träna särskilt hårt under det första 6 månaderna. Promenader och knipövningar är det viktigaste! Sedan är det upp till var och en hur man gör och varje individ måste lyssna på sin kropp. Det som ger obehag eller gör ont på något sätt ska man inte fortsätta med och det är något jag tänker mycket på i min fysiska aktivitet. Som ni kanske vet tycker jag om att jogga och det i kombination med egna träningspass med enbart kroppen som redskap är den sortens träning som har varit mest effektiv för mig för att komma i form. Jag har alldeles nyligen börjat göra lite övningar hemma. Jag började först med att testa vardera övning för att känna efter vilka som kändes bra och sedan skrev jag upp dem som kändes bäst. För mig är det viktigt att ta det lugnt så att min kropp hänger med. Jag vill ju inte skada mig. Därför kommer jag inte börja jogga riktigt ännu även fast jag är väldigt sugen. Efter sommaren kommer jag ge det ett försök. Tills dess hinner jag stärka upp muskulaturen i magen och ryggen vilket är viktigt för stabiliteten.

Ni kan inte gissa vad jag vägde som höggravid med Tyler. Jag erkänner att det smärtade lite att se siffran på vågen då men samtidigt kunde jag inte bry mig mindre om min vikt. För jag tänkte bannemej att det är strunt samma vad jag väger som gravid när jag skapar ett nytt liv inuti mig. Men vågen stannade i alla fall vid 97 hela kilon. Då ska ni också veta att jag enbart är 1,60 meter lång (kort). Idag stod det 84,1 kg på vågen och det har gått 11 veckor sedan Tyler föddes. Det mesta har försvunnit av sig självt och det har varit allt från fostervatten till moderkakan och vattnet som samlar sig i kroppen när man är gravid. Jag minns att jag kissade ut enorma mängder efter förlossningen i ett par veckor och det märktes att kroppen ville bli av med allt vatten den samlat på sig under de sista veckorna som gravid.

För att jag ska fungera som jag gjorde innan behöver jag komma ner mot 70 kilo. Men mitt första mål kommer bli 75. Det känns som ett bra mål. Som jag har sagt i andra inlägg där jag skrivit om träning och vikt i förhållande till graviditet och kroppen efter förlossningen är inte vikten det viktigaste! Men i mitt fall just nu handlar det om att komma ner på en hälsosam vikt för min kroppsform och jag vet ungefär vart jag behöver befinna mig för att JAG ska må bra. Till exempel har jag ont i knäna när jag väger mer än 75 kilo. De blir överbelastade och så vill jag inte ha det. Det finns alltid en mängd olika problem som kan tillkomma på grund av att man inte tar hand om sin kropp men vi har alla rätten att göra det på vårt eget sätt. Och för mig finns det inte särskilt många fel.

Något viktigt som barnmorskan lärde mig idag är att det tar ett helt år för en kvinnas kropp att bli helt återställd efter en förlossning. Så lång tid tar det för alla fogar att hamna på sina ursprungliga platser igen. Det betyder att de fortfarande är väldigt rörliga under det året. Jag fick även information om att sexet inte ska göra ont efter ett halvår in i läkningen. Om det gör det ska man söka vård hos gynekologen. Allt för många går omkring och har ont länge efter en förlossning men så ska det inte vara för då behöver man hjälp. Jag är tacksam över att jag har läkt så himla fint alla tre gångerna efter mina förlossningar. Och jag har aldrig haft problem med smärtor eller dylikt under sex efteråt heller. Men man måste återigen lyssna på sin kropp och ta det lugnt för att det ska kännas bra.

Jag är jätte nöjd med min efterkontroll och det var ett bra avslut på hela graviditeten samt förlossningen. Med det sagt säger jag godnatt men en liten sak till bara… STRUNTA INTE I ATT GÅ PÅ ERA CELLPROV!

20210606_132259

Kommentera (4)

Innan mjölken rinner till

Tyler är lite mer än två månader gammal och har verkligen växt till sig under de senaste veckorna. Han är stabilare och har mer hull på kroppen vilket gör det enklare att hålla i honom. I början är alla bebisar så sköra och ömtåliga men med tiden blir det enklare att sköta om dem. Innan förlossningen hade jag bestämt mig i förväg att jag skulle ge amningen ett rejält försök. Jag hade en önskan och förväntan om att amningen skulle bli lika enkel som den var när jag ammade James för mer än fyra år sedan. I efterhand inser jag hur olikt det kan vara av den enkla anledningen att det är ett annat barn jag ammar nu. Han är på sitt sätt och ammar därför på sitt sätt. Därför blev inte amningen som jag hade väntat mig heller.

Det gör nästan alltid ont innan mjölken rinner till. Så är det bara. För alla. Men det är inte något som barnmorskan på MVC berättar eller som personalen på förlossningen/BB meddelar en om, i alla fall inte spontant. Amningen anses ofta och tyvärr vara självklart för alla nyförlösta mammor och det är mer utav en tabu att inte amma än tvärtom. Psykiskt är det tufft och det kan kännas ensamt att inte prata öppet om problemen som uppstår och som är väldigt vanliga. Pappor till barnen vet inte hur mammorna känner så även om man berättar om problemen eller känslorna för dem så kanske man vill ha förståelse från andra kvinnor i samma situation. Sin mamma, syster eller en kompis. Men inte ens i dem kretsarna pratas det om den negativa sidan av amning, inte i tillräcklig utsträckning. Det känns som att det är någonting varje mamma ”SKA” genomgå själv och hon får själv lära sig vad som fungerar och inte. Alla bra tips undanhålls och man måste dra ut dem för att få ta del av dem.

Men det finns amningshjälp att få som är väldigt bra. Den finns på varje sjukhus kopplat till BB. Jag hade hjälp av personal på Familje-BB denna gången. Det var inte för att jag specifikt sökte efter amningshjälp utan det bara blev så i samband med ett besök vi hade för att kontrollera Tylers gulsot-värden när han var några dagar gammal. Tjejerna som arbetade där var väldigt snälla och frågade hur allting fungerade. Jag var påväg att bryta ihop totalt när jag satt i rummet vi var i för jag hade kämpat hårt morgonen, natten och kvällen dessförinnan med amningen. Jag fick inte det att fungera och jag mådde dåligt över att Tyler inte tog tag om bröstet ordentligt. Jag kände en skam samtidigt som jag var stressad över att han inte fick i sig tillräckligt med mat. Jag hade gråtit i bilen till sjukhuset och jag såg hemsk ut fastän jag försökte dölja tårarna och mina röda ögon. Men vem försökte jag lura? Vem som helst hade kunnat se att jag var ledsen. Men jag ville inte visa att jag var ledsen för jag tyckte det var så jobbigt. Sedan blev tanken på att de skulle märka att jag var ledsen jobbig och då ville jag gråta ännu mer.

Efter att ha kommit in i besöksrummet på Familje-BB ett dygn efter hemkomsten var det en lättnad. Personalen tog hand om mig och Tyler och de ställde alla möjliga frågor. Den första frågan var allmänt ställd och tjejen som var där undrade hur det hade gått sedan vi kommit hem. Jag berättade så gott jag kunde i det skicket jag var att det hade gått bra förutom med amningen. Hon kunde nog läsa av att jag tyckte det var svårt att prata om det och hon började direkt hjälpa mig. Hon hade flera bra tips och pratade hela tiden med en vänlig röst och tittade på mig med hennes snälla ögon. Hon var precis vad jag behövde. Hon gav honom till och med lite ersättning på kopp för att vi skulle se om han hade varit ledsen för att han var hungrig.

Vi bestämde även att jag inte skulle ge honom nappen lika ofta för att han inte skulle bli förvirrad. Det var jag själv som hade gjort honom förvirrad. Han hade fått sutta både på mig, en amningsnapp samt en vanlig napp under de allra första dygnen och blivit ”tuttförvirrad” som de kallar det. Han var helt klart förvirrad stackarn men som tur var fanns det lösningar. Inför varje amningstillfälle fick jag tipset om att låta honom sutta på mitt lillfinger som jag skulle trycka upp mot gommen i hans mun. På så sätt gav det signaler till honom om hur han skulle suga och när han hade sugit på mitt finger en kort stund bytte jag över till bröstet som han kunde suga tag i på ett mycket bättre sätt. Jag var så lättad efter att ha fått det tipset. Enkelt men ändå min räddare i nöden. Om inte det hade fungerat är jag säker på att hon hade fler bra tips och jag känner stort förtroende att gå dit och prata igen om det skulle behövas.

Tyler började suga bättre med vår nya metod men jag kämpade fortfarande hemma inför varje amningstillfälle. Det var inte enkelt när han var otålig och hungrig, då blev han så arg att han inte ville suga av den anledningen. Men jag kom själv på idén att spruta in lite bröstmjölk i munnen på honom för att han skulle känna av smaken. Jag använde mig av en liten medicin-spruta och tog upp min mjölk jag hade pumpat ut genom den. Sedan gav jag honom några omgångar så att han lugnade ner sig. Då tog han först tag om mitt lillfinger, sedan om bröstet. Det blev en liten process i början men så småningom blev det bättre och jag kunde fasa ut sprutan. Därefter kunde jag få honom att greppa tag om bröstet utan min hjälp med fingret mot gommen. Men det tog många amningstillfällen innan han hittade rätt på egen hand. Nästan exakt när han blev två månader för några dagar sedan har amningen börjat fungera mer eller mindre exemplariskt. Han har varit super duktig och kämpat på han också och nu förstår vi varandra väldigt bra.

Samtidigt som det var svårt för Tyler att greppa tag om bröstet hade han mycket ont i magen under de första veckorna. Det påverkade såklart också hans tålamod och han blev både ledsen och arg när det var som värst. Jag tänker att det är viktigt att nämna att det kan vara något annat som inte specifikt handlar om amning men som ändå påverkar amningen. För när bebisar har väldigt ont i magen och de är väldigt ledsna blir det ännu svårare att få till lugna amningstillfällen. Och för att en bebis ska greppa tag behöver den vara lugn. Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om enbart magont för jag och Anton har erfarit det med alla tre av våra barn, varje gång på olika sätt. Men lösningen denna gången var att ge Tyler Minifom vilket är droppar man ger med sked inför varje måltid. Efter ett par dygn blev Tyler lugnare och i sin tur underlättade det när jag skulle mata honom.

Sedan min mjölkproduktion kom igång efter förlossningen har jag pumpat ut bröstmjölk för att hålla igång produktionen. Jag vet inte varför men jag har varit rädd för att maten inte räcker och det känns bra att ha en påse extra i kylen och frysen. Vi har även matat Tyler med nappflaska några kvällar men nu var det ett tag sedan vi gjorde det för jag märkte att han blev mer frustrerad vid bröstet. Troligtvis blev det så för att det krävs mer av honom för att mjölken ska komma ut från bröstet jämfört med nappflaskan. Att pumpa är ändå ett bra sätt att veta hur mycket mat sitt barn får i sig men också för att få igång, bibehålla eller öka mjölkproduktionen.

När Chloéy och James var små pumpade jag inte som jag gör nu. Jag ammade inte Chloéy särskilt länge, max två månader för det gick inte på grund av hennes tidiga födsel. Istället för att amma pumpade jag med en elektrisk bröstpump från sjukhuset och det började jag med dagen efter hon föddes. Vid den tiden var jag förstföderska och visste inte någonting och därför gjorde jag i princip allt som personalen sa. Vi fick låna hem den elektriska pumpen för att jag skulle hålla igång mjölkproduktionen tills Chloéy var stor nog att själv suga men jag gav upp innan det blev möjligt att amma på heltid. Jag gjorde ju inget annat än att pumpa och när jag inte pumpade matade jag Chloéy både via bröstet med en amningsnapp men också via hennes sond när hon hade den. Därutöver skulle vi rengöra alla redskap till sonden och se till att den satt bra och det var även viktigt att vi väckte henne var tredje timme eftersom hon inte vaknade av sig själv. Tillslut orkade jag inte mer och det tog emot hårt när jag valde att sluta amma henne. Det var mitt dåliga samvete som fick mig att känna mig misslyckad för att jag inte kunde amma mitt barn. Men med tiden kunde jag släppa det.

När James var bebis använde jag ingen bröstpump över huvud taget och jag kände inget behov av det då. Amningen med honom fungerade väldigt bra och det är den amningen som har varit bäst för mig. Inga konstigheter alls förutom i början när det gjorde väldigt ont innan mjölken rann till. Mina bröstvårtor var såriga och blödde för att han suttade konstant under de första dygnen och jag vågade inte ge honom nappen för att barnmorskorna sa till mig att inte göra det. Istället använde jag amningsnapp så fort vi hade kommit hem från sjukhuset och den gjorde underverk. En amningsnapp är en slags ”napp” som man sätter på bröstvårtan med en speciell teknik (det är svårt i början). Den kan användas av många anledningar men för min del var det för att mina sår skulle kunna läka. Och det gjorde dem. Mina bröst läkte fort och mjölkproduktionen kom igång ordentligt. James blev inte tuttförvirrad. Han suttade på allt vi gav honom och verkade veta precis vilka tekniker som gällde för vardera sak.

Om det är en sak jag har lärt mig om amning så är det att den inte är värd all tid och energi när man som mamma inte tycker det är tillfredställande eller behagligt. Det ska vara SKÖNT att amma! Kom ihåg det och nöj er inte om det gör ont, både när det gäller på utsidan (brösten) men också på insidan (hjärnan). Mycket sitter faktiskt i huvudet och det kan vara en stor anledning till att amningen inte fungerar heller. Om man är stressad, spänd, deprimerad, har haft en traumatisk förlossning till exempel, då kan det bli ännu svårare att fokusera på amningen. Och det leder till att mjölken inte rinner till lika enkelt. Det finns en drös med olika problem och bekymmer kopplat till amning och det är mer vanligt att mammor har problem än tvärtom. Det hjälper inte alltid att man har fött flera barn för som sagt är alla barn olika och det uppstår olika utmaningar som man kan behöva hjälp med. Så var inte rädd för att fråga eller be om hjälp. Du är inte ensam❤

20210525_15281020210525_15285820210523_173058 20210523_173112 20210516_134126

Kommentera

Taggad på att börja jobba

Hej på er!

Denna veckan känner jag mig helt förvirrad. Jag har börjat tappa greppet om veckodagarna och måste kolla extra noga i kalendern. Antar att det beror på mina slappa dagar som mammaledig (och studerande). Men så slappt är det inte. Allt beror på Tyler och hur han mår. Han styr mig hela dagarna. När han ska äta, när han ska sova, när han vill mysa, när han vill ligga ner och öva motoriken, när han behöver byta blöja osv osv osv. Det finns inga rutiner ännu men jag har lärt känna något slags mönster som han följer på dygnen och jag märker när det rubbas på grund av att vi kanske inte är hemma vid en specifik tid som på kvällen när vi vanligtvis brukar sitta och mysa i soffan. När vi inte är hemma då brukar han bli väldigt ledsen och otröstlig. Mer än vanligt i alla fall och det vill man ju helst undvika. För under kvällstid är man alltid som tröttast och tålamodet tryter på en just då.

Jag bestämde mig i söndags för att jag bannemej skulle göra en inlämning igår måndag. Tror ni det blev av? NEJ. Tyler var vaken mestadels av dagen och ville ha mig nära så ofta det gick så jag tänkte att jag tar det på tisdag. Idag är det tisdag och tror ni jag fått något gjort idag? NEPP. Under hela förmiddagen hade jag honom i bärsjalen för han kom inte till ro men i sjalen sov han som en stock. Och då ville jag ju inte ta ut honom därifrån. Så satt vi ihop under några timmar tills han behövde äta. Sedan tog vi en promenad och nu sover han i vagnen. Alldeles snart ska vi hämta hem James och Chloéy från förskolan. Jag håller tummarna för att han håller sig sömnig på vägen dit. En av de värsta sakerna när man kör bil är att köra när ett barn skriker. Jag får lite smått panik och stannar hellre en gång extra för att lugna ner honom. Han är ju så liten också.

Utöver mina försök till att studera har jag börjat söka jobb igen. Min vision och mitt mål är att börja jobba i höst. Någon gång i aug/sept/okt. Nu har det gått så lång tid att jag definitivt inte vill vänta mer. Någon måste vilja ha mig. Eller? Det finns många fler jobb att söka än vad det fanns när jag var nyutexaminerad och corona precis hade brutit ut. Tack för det!!! Nu börjar jag också få nog på alla restriktioner hit och dit och det livet vi har levt under så många månader. Jag har inte tagit skada särskilt mycket egentligen förutom att jag hade noll chans till att få en anställning förra året. Men jag fick tänka om och gjorde det bästa av det. Sen kom Tyler och nu är jag ju mammaledig. MEN jag vill så gärna ut i arbetslivet och skaffa erfarenhet. Jag vill visa vad jag går för och utmana mig mer än jag gjort tidigare. Jag känner på mig att det börjar närma sig slutet på min långa väntan efter detta. Men innan väntan är över ska jag spendera en hel sommar med min familj och njuta av att faktiskt vara ledig en gång för alla. Jobba kommer man göra så många år i livet ändå…

Hoppas ni får en lugn och skön fortsatt tisdag, för det är väl tisdag? Haha.
KRAM!

20210505_160641 20210510_142454

Kommentera


Hemma själv med barnen

Denna helgen är jag hemma själv med alla barnen. Anton är på en golf- och fiske-weekend med sin bror och pappa som de bokade innan vi fick Tyler. Förra helgen var jag nervös över att Anton skulle vara iväg men nu efter att det gått en natt känns allt väldigt lugnt. Det har gått super bra hittills och de stora barnen har lyssnat för det mesta. De hjälper även till när jag ber dem om något vilket underlättar när jag har händerna fulla.

Vi sov i samma rum denna natten. Jag, Chloéy och James sov i den stora sängen och Tyler sov i vaggan nedanför. Alla var utvilade imorse, även jag som enbart är uppe en gång per natt i snitt. Tyler sover väldig bra om nätterna och vaknar oftast en gång. Sen vaknar han igen tidigt på morgonen och det känns väldigt lyxigt att han sover mer än 3 timmar i sträck

20210515_104848

Under förmiddagen och morgonen har vi tagit det lugnt. Jag har t.o.m hunnit ta en dusch, sminka mig och flätat håret. Även dammsugit lägenheten. Sedan packade jag och barnen inför kommande natt som vi ska spendera hos barnens farmor och min svärmor. Jag gav Chloéy hennes spruta också som hon måste ta varannan lördag!

20210515_11340020210515_11361720210515_113825

Det ska bli jätte mysigt att sova borta och det känns skönt att vara på det stället som barnen trivs allra bäst på! Vi är ju här en hel del och det känns som hemma varje gång. Chloéy och James hade gärna flyttat hem till sin farmor och farfar om de fick men vi vill gärna ha dem hemma hos oss haha.

20210515_12200120210515_121950

Det såg ut som vi skulle flytta efter vi var färdiga med packningen för det blev många saker. Tylers väska har många ombyten och salvor, blöjor osv. Sedan vill James och Chloéy packa med sig leksaker utöver kläder samt deras egna kuddar. Tur att jag kan använda barnen som avlastning när jag har fullt upp med att laga lunchen 😉

Nu är vi på plats och ska snart få eftermiddagsfika. Barnens faster med sin kompis kommer över lite senare, de är bästa lekledarna så barnen kommer ha att göra! Vi har inga särskilda planer mer för dagen och eftersom vädret är regnigt och tråkigt håller vi oss inomhus för det mesta. Regnkläderna är med utifall att de vill gå ut 😊 Hoppas ni får en mysig lördag, kram!

20210515_104724

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna