VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Kropp och hälsa efter Chloéy kom

Ju yngre man är när man föder barn, desto fortare går det för kroppen att återställa sig och ”go back to normal”. Den perfekta åldern är 18, då är vi som bäst utrustade för det. I dagens samhälle passar det sig inte att få barn vid 18 års ålder (i de flesta länderna). Vi i Sverige har inte ens gått ut gymnasiet i den åldern.

Jag tränade inte så mycket innan jag blev gravid, jag hade gett upp det ett tag innan dess av någon dum anledning. När jag var gravid tränade jag knappt heller. Nu efter min graviditet har jag försökt börja träna igen men eftersom jag fick inflammation i en lungsäck nyss så har jag uppehåll. Igen… Jag känner att min kropp inte är riktigt så stark som jag minns den men jag har viljan att komma dit jag var för 1,5/2 år sedan. Jag ska ta mig dit jag vill, jag ska se till att bli frisk först bara.

Jag har inte vägt mig på flera veckor nu men jag gissar att jag väger omkring 70kg. Min vikt innan var 62 ungefär, när jag var vältränad. Nu betyder inte vikten så mycket för mig, det har den aldrig riktigt gjort. Jag är nöjd när jag trivs med min spegelbild och mår bra inuti. Att lägga för mycket fokus på vågen kan göra en galen.

Mina bröst är förändrade sedan ett par veckor tillbaka. Jag har inte ammat jättemycket så det som kändes som plastikopererade bröst ser och känns nu lite slappare ut. Dem är väldigt mjuka att ta i och inte alls känsliga. Det går att ta hårdare utan att det gör ont, jag tror jag har tappat lite känsel i dem.

Kram

De två första bilderna till vänster är tagna när vi hade kommit hem från sjukhuset ungefär 1 vecka efter förlossningen. Magen är mjuk och hängig, naveln har inte gått tillbaka riktigt heller. Jag har ”inåtnavel” så på de andra två bilderna syns det att den har sjunkit in mer och magen likaså. Jag har inte tagit bilder dem senaste veckorna och jämfört för det går långsammare nu för kroppen att dra ihop sig. Nu gäller det att träna istället!

20150728_210023
20150728_210040
20150805_130234
20150805_130249

Kommentera

Min amning med Chloéy är över

Jag har inte ammat Chloéy på tre dagar nu och jag har bestämt mig för att det är slutammat! Det var inte roligt för varken mig eller Chloéy, vi bråkade mest varje gång vi försökte, båda två. Hon blev sur för att hon inte fick någon mat eftersom hon hade problem med att suga och jag blev frustrerad för att hon inte hade tålamod nog att lära sig.

I början var det mycket fokus på hennes hälsa. Hon skulle gå upp i vikt och växa och sonden skulle bort. Det var svårt att hinna med att amma mitt i allt men jag försökte. När sonden togs bort och hon var piggare så blev ändå amningen inte bättre. Jag önskar det hade fungerat för jag ville amma henne men det har inte varit lätt. Jag är nöjd med mitt beslut. Med nästa barn kanske det går bättre, om inte de barnet också bli för tidigt fött.

Det är ändå rätt coolt att det kommer mjölk från brösten. Jag kände mig som en mjölkande kossa ett par gånger men människan är också ett djur så det är inte så konstigt egentligen. Jag smakade aldrig mjölken, det gjorde Anton och den var inte god fick jag höra. Tur att Chloéy inte är lika kräsen haha.

Jag har inte mer att säga idag, jag är väldigt trött …

Kram kram

Första amningsförsöket direkt efter hon kom ut!

Första amningsförsöket direkt efter hon kom ut!

Amning medans hon låg i solbädden

Amning medans hon låg i solbädden

20150816_124336 IMG_3004

Kommentera (5)

Rädslor efter förlossningen

Jag har skrivit ett inlägg med rubriken ”Rädslor inför förlossningen” för ett par månader sedan så jag tänkte dela med mig av rädslorna och oroligheterna som kom efteråt också.

Såklart var jag orolig över Chloéys hälsa även fast hon var väldigt frisk för att vara 6 veckor tidig men jag hade en del rädslor över mig själv och min kropp också.

1. Jag var rädd över hur det skulle kännas att göra behov 1 & 2 dagarna efter förlossningen. Jag var orolig över det månader innan jag födde också. Jag var rädd för att det skulle svida när jag kissade och att det skulle göra ont när jag gjorde nummer 2 men jag hade inga smärtor alls i början som tur var. Jag kände att min muskel vid urinröret var försvagat, jag kunde liksom inte styra över den muskeln som vanligt, den kändes väldigt slapp. Jag började därför med knipövningar som jag hade läst mycket om. Det hjälpte efter några dagar. Efter att man har förlöst ett barn är det bra att göra knipövningar resten av livet så det är bara att vänja sig eller får man förvänta sig att få urininkontinens. Jag gör övningarna när jag kommer ihåg dem, 10 repetitioner åt gången i set om 2 eller 3. Ibland gör jag 20 åt gången också, det beror på hur mycket tid och ork jag har. Jag har ingen rutin på när jag ska göra det, jag gör det som sagt när jag kommer på mig själv att jag inte gjort dem. Det kan vara när jag slappar i soffan, sitter i bilen eller när jag äter mat. Om jag glömmer göra knipövningarna en dag eller två känner jag fort av en ömhet omkring urinblåsan som strålar ut i bäckenet. Jag får även mindre kontroll på muskeln vid urinröret men det blir bättre så fort jag börjar knipa igen.

2. Min första dusch efter förlossningen. Det var den skönaste duschen på väldigt länge. Jag var öm i hela kroppen och det kändes som jag hade styrketränat i flera dagar i streck. Jag var rädd att bara lyfta armarna över huvudet för att schamponera in håret. Anton följde med in för att assistera mig men jag försökte göra så mycket som möjligt själv. Jag var mest rädd över att rengöra underlivet. Jag hade ingen aning om hur det skulle kännas där, om alla delar satt där dem skulle eller om det hängde löst, usch! Allt var på sin plats. Jag var väldigt försiktig. Jag hade köpt intimtvätt och intimgel på apoteket innan förlossningen så dem använde jag de första dagarna för att minska infektionsrisken och i förebyggande syfte om jag skulle få ont. När jag hade duschat färdigt fick Anton hjälpa att torka mig för jag hade svårt att göra alla rörelser på grund av ryggont.

3. Antons och min relation. Jag var orolig hela graviditeten över att vår relation skulle bli sämre efter att Chloéy kom. Vi pratade mycket om det som vi gör om det mesta när det är någonting. Jag grät många dagar av min graviditet för detta löjliga problem jag hade. Jag ville inte att Anton skulle älska Chloéy mer än mig och jag ville inte att ALL fokus skulle vara på henne. Jag vet inte varför jag hakade upp mig på det för det har fungerat jättebra. Jag har fått lagom med fokus jag också. Det är klart att den mesta fokusen är på Chloéy i början men vi har hela tiden försökt prata med varandra och ge tid när vi har tid. Det känns jättebra.

Jag tror det kan vara svårt för många par efter att de fått sitt första barn. Det är så mycket man ställer om. Bebisen kommer först, sedan kan man tänka på sig själv och sin partner. Det är inte lätt att komma in i det tänket. Det är heller inte lätt att komma överens om uppfostran. Anton och jag är på samma bana där än så länge men det ändrar sig säkert med tiden beroende på vilken ålder Chloéy befinner sig i. Det vi stör varandra på nu är hur vi göra saker och ting, vilka prioriteringar vi har. Vi gör olika med blöjbyten, matning och med metoder för att få henne att somna. Det är lätt att stå vid sidan om och säga till. Jag försöker att inte göra det alltför ofta men om jag lyckas med det kan bara Anton avgöra. Jag tycker inte han gör fel men om jag vet ett smidigare sätt berättar jag såklart det, Anton också.

4. Amningen. Jag var jätterädd över att det skulle göra ont att amma. Jag hade drömt mardrömmar om det när jag var gravid. Jag läste lite om mjölkstockning och såriga och ömma bröstvårtor som gjorde mig orolig över hur det verkligen skulle kännas. Jag trodde det skulle svida första gången Chloéy tog sitt första riktiga tag och att det skulle hålla i sig en stund. När hon väl skulle amma första gången hade jag ingen av dessa tankar kvar i huvudet, jag bara ammade. Jag har inte haft någon mjölkstockning eller såriga bröstvårtor. Det som har varit mitt problem har varit att få Chloéy att suga. Är det inte det ena är det de andra…

5. Den sista rädslan jag vet jag hade var hur det skulle kännas att ha samlag första gången. Jag har skrivit om det lite mer i ett inlägg med rubriken ”När kan man uppta sexlivet efter en förlossning”. Jag upprepar lite nu kanske men jag var väldigt rädd över att det skulle göra ont och svida. Jag hade ett sår inuti som skulle läka så vi fick testa oss fram innan det fungerade fullt ut, utan att det gjorde ont. Jag var nyfiken på om det skulle kännas annorlunda, om det skulle vara skönare eller mindre skönt efter förlossningen men jag har inte märkt någon stor skillnad där. Det skulle inte varit kul om jag hade tappat känseln där nere. Det tog några gånger innan jag lät Anton ta på mig också för det var jag väldigt nervös för hur det skulle kännas. Det kunde lika gärna ha gjort jätteont men det gick bra det också. Jag tycker det är lika bra att ta det lugnt och försiktigt innan man kan konstatera hur det verkligen är. Allt har gått jättebra tillslut och sexlivet är som vanligt förutom att vi har ett barn som får oss att avbryta vissa gånger.

Trevlig fredag kära vänner, bekanta och ni som jag inte har någon aning om vilka ni är. Skulle vara roligt och veta vilka som verkligen följer bloggen för ni blir fler och fler. Feel free att kommentera mer, KRAM 🙂

Jag bjuder på lite bilder när jag fortfarande hade Chloéy i magen. Några av dem har ni säkert redan sett så jag fräschar upp minnet lite bara!

20150720_200948 20150721_125807 IMG_2043 IMG_2821

Kommentera (7)

Mer info efter akutbesöket och lite om Chloéy

Som ni vet var jag på akuten igår. Jag har smärtor i min vänstra lunga när jag andas så min diagnos blev att jag hade en inflammation i en lungsäck. Innan de kom fram till det tog de massa blodprover, EKG och mätte blodtryck. Jag fick även röntga lungorna. Läkaren jag hade trodde det möjligtvis kunde vara en blodpropp i lungan så det var skönt att höra att det bara var en inflammation. Tyvärr finns det inget mer att göra än att käka inflammationshämmande medicin (ibuprofen) och vila. Det var för jävligt att somna igår kväll. Det går inte ligga ner, det gör alldeles för ont så jag fick gå ut och sätta mig i soffan inatt. Jag omringade mig med kuddar så jag kunde luta huvudet åt båda sidorna. Som att det inte var nog så vägrade Chloéy somna igår också, hon skrek väldigt länge. Anton var jätte trött han också. Tillslut lämnade han henne hos mig som hade för ont för att hitta en bra sovställning. Jag fick ha henne i famnen samtidigt som jag försökte slappna av och inte störa ihjäl mig på smärtan i lungan. Efter ett par timmar lugnade både hon och min lunga ner sig så vi kunde sova några timmar. Ju mer jag sitter still utan att röra på mig, desto mindre smärta känner jag. Anton får göra det mesta men jag försöker hjälpa till när jag kan. Jag vilar hellre mer nu så att skiten går över men det kan ta en vecka innan det gör det. Medicinen hjälper sådär, jag kan inte gå runt och anstränga mig. Så fort jag blir det minsta ansträngd och andfådd så börjar det värka och då måste jag vila för att det ska gå över.

Chloéy har för övrigt varit väldigt lugn om dagarna nu. Hon gråter inte hela tiden utan hon tittar mest och ser nyfiket på oss. Hon är med mer och det är roligare att sitta med henne då. Hon har inte gett ifrån sig fler leenden men det är så nära. Hennes nya ersättning verkar göra susen. Den heter ”HA sensitive”. Vi har slutat ge henne laktulos för hennes bajs är inte hårt längre. Nu har hon väldigt mycket gaser istället. Jag tror det gör ont i magen på henne men vi får se hur länge det håller i sig. Om det inte går över snart kommer vi köpa droppar som ”tar sönder” gaserna istället.

Ha en mysig dag

Kram

20150923_125250 20150923_125305 20150923_124522 20150923_124605 20150923_124600

Kommentera

Barnvagnsbio och akutbesök för mig

Vår dag började med barnvagnsbio klockan 10.00. Vi har velat gå på bio ett tag nu och av ett sammanträffande så var det barnvagnsbio idag. Det var bara Anton och jag som hade ett barn med oss, det var ett annat gäng i salongen också men dem hade inte förstått att det var barnvagnsbio. Chloéy var lugn under hela bion så vi kunde se hela filmen. (Vi såg fortsättningen på Maze runner).

Det dumma med hela grejen var att vi inte fick ta med barnvagnen in. Jag trodde det var det som utmärkte just ”barnvagnsbio” men vi fick hålla henne hela tiden. Vagnen stod vid receptionen. Precis utanför salongen fanns det skötbäddar och mikro. Filmen stoppades mitt i för att vi skulle få en paus men vi behövde ingen så eftersom vi var den enda barnfamiljen så satte killen på den igen. Det fanns till och med en låda med leksaker inne i salongen vilket fick mig att tänka att det förmodligen är större barn än två månaders gamla Chloéy som föräldrar tar med. Men äsch, vi har aldrig varit dem som går med i ett flow. Vi gör lite som vi vill och känner och det fungerar jättebra.

Sedan i förr går har jag haft smärtor bakom mitt vänstra revben. Det var okej första dagen, jag kunde göra det mesta som vanligt. Igår blev det värre och idag står jag inte ut. Den värsta smärtan har kommit efter biobesöket. Jag kan inte sitta, ligga eller stå utan att känna smärta. Det värsta är när jag andas, det gör jätteont. Jag kan inte ta djupa andetag alls, jag kan inte böja mig på sidan eller bakåt. Jag kan inte vagga Chloéy när hon gråter eller göra andra sidorörelser. Därför sitter jag nu på akuten. Jag ringde först min vårdcentral men de hade inga tider och tjejen i telefonen hade ingen aning om vad det kunde vara för jag har ingen infektion, går inte på någon medicin eller så. Eftersom jag har problem med att andas så tog jag en nummerlapp för de som har bröstsmärtor och svårt att andas, därför fick jag hjälp väldigt fort. De tog EKG, blodtryck och blodprover, sedan skickade de ut mig igen för att invänta provsvaren så här sitter jag och väntar. Tänkte jag kunde passa på att blogga för att fördriva tiden. Det skulle ta två timmar ungefär och nu har det snart gått en timme. Ingen läkare har gjort någon kroppsundersökning ännu så det kommer nog sen. Jag vill bara slippa smärtan. Jag kan inte slappna av och vila utan att ha ont. Det är jätte besvärligt att sova så jag ser inte alls fram emot nätterna. Anton och Chloéy var med i början men de åkte hem efter jag hade tagit blodproverna. Det är onödigt om de ska behöva sitta här.

Idag fyller Antons tvillingsyskon år, jag får se om jag kommer hem till dem för att fira ikväll. Nu fokuserar jag bara på att få veta vad som orsakar smärtan.

Kram

Jag ser ut att må bra på bilden men jag hade inte lika ont i morse, det blev värre med tiden.

Jag ser ut att må bra på bilden men jag hade inte lika ont i morse, det blev värre med tiden.


20150922_154548

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna