HEEJ!!! Vi är tillbaka i Sverige sedan i onsdags förra veckan och har försökt återhämta oss sedan dess. Det har tagit betydligt längre tid att komma tillbaka till vardagen efter flygresan hem än vad det tog att anpassa sig på andra hållet när vi var framme i Thailand. Jag är fortfarande seg och somnar gärna tidigt på kvällarna, liksom barnen. Anton envisas med att sitta uppe ändå men det slutar med att han somnar i soffan istället.
Jag har tänkt mycket på hur jag ska sammanfatta resan. Vad jag egentligen känner om den och hur alla tyckte det var men det är svårt. Jag har inte smält allt ännu så jag berättar lite nu om det jag känner idag. Jag vill börja med att ge all eloge till våra barn som varit mer eller mindre exemplariska under allt som har med ”resa” att göra. Från tågresan till Köpenhamn och lång väntetid i Singapore till lång flygresa på mer än 12 timmar både dit och hem. Den som hade mest spring i benen var Tyler och honom fick vi underhålla på många olika sätt men det gick förvånansvärt bra med honom också. Dock startade resan inte särskilt roligt och det blev inte som vi tänkt oss. För Tyler blev sjuk så snart vi var framme i Phuket och fortsatte vara det när vi kom på plats på Koh Lanta där vi befann oss mestadels av semestern. Tyler fick feber och var orkeslös. Han drack enbart vatten i tre dagar. Vi pratade med hotellägaren på den tredje dagen som skickade dit vårdpersonal från en klinik på ön. De gjorde några kontroller och kom fram till att vi skulle ta med Tyler till kliniken för att ta ytterligare prover. Jag följde med. Man tog blodprover, kollade andning, puls, syresättning m.m. Det konstaterades att lungorna inte lät bra och Tyler röntgades på plats. Lungorna var grumliga på bilden de visade mig och man gav diagnosen lunginflammation. Sedan ville de lägga in honom på sjukhuset i Ao Nang som låg 1,5 timme bort på fastlandet. Tyler behövde få dropp med medicin och andra ämnen som kunde stabilisera honom. Så jag och Tyler åkte i vad jag först trodde skulle vara en taxi men visade sig vara ambulans. Två stycken faktiskt. En på ön via bilfärja till fastlandet och sedan en annan därifrån till sjukhuset. De hade blåljuset på men inte ljudet. Det var lite overkligt måste jag säga men jag bara hängde med och försökte hålla kontakt med Anton på hotellet för att uppdatera kring allt som hände.
På de första två bilderna nedan mår T inte bra. Men på de två sista var han mycket piggare och fick därför ta bort droppet! Sjukhusdräkten ni ser på bild hade alla barn som kom till avdelningen vi var på. Urgulligt tycker jag och därför tog jag hem outfiten som en souvenir trots att det var en tuff vistelse.
Väl på sjukhuset fortsatte man göra tester och röntgade Tyler för 2:a gången. Sedan fortsatte man med att undersöka honom regelbundet under 2 dygn innan vi kom tillbaka till ön igen och kunde börja semestern på riktigt. Tyler blev väldigt skakad av sjukhusvistelsen av flera anledningar. Bland annat från sticken i armar, händer och fötter man gjorde. För min del var detta det jobbigaste också för att han skrek och skrek och skrek på hjälp till mig som han ville skulle ta honom bort från doktorerna och sköterskorna. Vi var lättade över att komma tillbaka till de andra igen men det var svårt att slappna av till att börja med. Det mest positiva var och är fortfarande att Tyler blev sig själv igen. Han har inte varit såhär frisk på väldigt länge faktiskt. Han har varit sjuk väldigt ofta hemma i Sverige också utan att ha fått någon bra hjälp men vi kommer ta vidare detta till den svenska sjukvården och hoppas få fler svar.
För att återgå till resan så anslöt många från min familj på ön Koh Lanta. Min mamma kom tillsammans med en av mina bröder. Min lillasyster åkte med sin familj. Sedan kom även pappa med sin familj och hälsade på ett par dagar. Ön var väldigt lugn och mysig. Lagom för barnen skulle jag säga. Vi åkte på några utflykter men stannade annars vid hotellet och testade nya restauranger längs med stranden eller stan. En kväll åkte vi in till gamla stan när det var festival där och upptäckte den. En dag gjorde vi en vandring i djungeln som vi ångrade så snart vi kommit in för långt. Huvudsaken är väl att vi genomförde den haha men ingen av oss tyckte det var värt det förutom utsikten som kom emot oss när vi kom ut från djungeln igen och en fin strand syntes. En annan dag träffade vi ett gäng elefanter som bodde i en egen liten ”fristad” som en privat familj tog hand om. Istället för att rida på dem fick man mata, ta kort, klappa och vandra med dem. Man kunde även bada med dem men vi skippade den delen. Elefantträffen var min favorit på resan och jag vet att barnen uppskattade detta väldigt mycket också. Tyler var tokig i att mata dem med bananer och hans reaktioner när han såg de första elefanterna var härlig att se.
…
…
…
Vi hade en pool nästan utanför vår Bungalow som vi bodde i och havet var precis intill restaurangen som tillhörde vårt boende, vilken låg 20-30 meter från Bungalowen ungefär. Vi sov jämte varandra i två dubbelsängar och Tyler hade en egen spjälsäng som han gärna sov i på nätterna. Värmen gick upp över 35 grader när det var som varmast och därför undvek vi att vara aktiva mitt på dagarna. Man kände sig lite dåsig på grund av värmen när det var som varmast och jag vill helst ligga i skuggan då. Ingen av barnen tyckte det var särskilt roligt att bada i havet faktiskt. Tyler var lite rädd för vattnet som hela tiden kom emot honom när vi gick på stranden. James och Chloéy badade några gånger i havet men långt ifrån varje dag. De uppskattade poolen mer men de hade något medel i poolen som gjorde att vi fick utslag när vi badade för länge så vi var tvungna att variera mellan havet och poolen. Vissa dagar fick vi hoppa över att bada för att barnens utslag sved för mycket trots behandling med salva och babypulver som var mest effektivt. Kvällarna i Thailand var absolut skönast. Man var absolut inte kall och det var inte för varmt heller, riktigt behaglig värme blev det när solen började gå ner. Varje dag åt vi på restaurang. Det är väl inte jätte vanligt med all inklusive i Thailand. Och eftersom det är billigt att äta ute så tycker vi att det är värt att göra det och testa olika restauranger.
…
…
…
…
Det blev inte mycket shopping som jag kanske hade förväntat mig. Dels kände jag inte för att handla något och dels var det ganska stressigt när vi väl var på en marknad. Barnen ville titta på saker som de var intresserade av hela tiden och lilla Tyler ville köpa alla leksaker han fick syn på. Men de flesta leksakerna var det inte bra kvalité på och de gick sönder inom 1 dygn när vi väl köpte något. Förutom att vara på Koh Lanta så åkte vi över till en av Phi Phi öarna och bodde där 1 natt. Anton och jag har delade åsikter om den vistelsen. Jag tycker den var helt onödig i efterhand men Anton är nöjd över att ha åkt dit igen. Vi var nämligen där för många år sedan när vi själva reste. Det var som en hel annan ö denna gången. Mycket bättre förr tyvärr. Därav var det inte värt för min del. Dock reagerade jag på att det var mycket som hade gått i konkurs och var stängt under hela vår vistelse, inte bara på Phi Phi. Man kunde verkligen se att Corona-Pandemin hade satt sina spår.
Efter vi hade varit på Phi Phi åkte vi direkt till Phuket i 2 nätter innan vi skulle ta flyget hem därifrån. Vi tog beslutet att sova där en extra natt för att landa lite och vara för oss själva. Därför bokade vi ett större boende också som alla uppskattade. Vi slapp gå varandra på nerverna som vi gjorde i Bungalown de sista nätterna på Koh Lanta. Det var ganska jobbigt och påtagligt nämligen. Barnen började bråka och tjafsa om allt och Tyler fick meltdowns för minsta lilla. De verkade färdiga med resan och längtade hem. Under den korta vistelsen i Phuket gjorde vi inga utflykter men vi besökte en stor affär som heter ”super cheap” som var gigantisk. Det var all inhemsk befolkning som handlade där och vi. När vi försökte ställa frågor om var en viss vara fanns förstod de sällan vad vi menade och därför vi vi leta på egen hand för det mesta. korridorerna var långa och om man ville handla lite godis fanns det hur mycket som helst att välja på, liksom många andra saker. Vi hittade några billiga klädesplagg som var av en helt okej kvalité som vi köpte med oss. Sedan fick barnen välja varsin leksak. Tyler valde bilar. Det är hans favorit i livet nu och han får inte nog. Han ska titta på bilar på tv, leka med bilar och själv köra leksaksbil.
När vi väl kom hem var alla som i eufori. Lyckan vi kände kunde knappt beskrivas haha. Jag gick bara runt här hemma och log och kände mig hög på lättnadskänslor. James slängde sig i soffan som han längtat efter. Chloéy letade upp riskakorna i köket och satte sig i sin säng och njöt av varje tugga. Tyler strosade runt och bara va. Anton minns jag inte vad han gjorde men jag vet att han var minst lika lättad som jag. Det var riktigt skönt att åka hemifrån, det tyckte vi verkligen. Men det var också riktigt skönt att komma hem. Små saker i vardagen som vi tagit för givet blev uppmärksammade och jag kände stor tacksamhet inombords. För att nämna några saker så var det sjukt skönt att kunna torka sig med tjockare toalettpapper. I Thailand är pappret väldigt tunt och går enkelt hål på.. Vattentrycket när vi tvättar händerna och duschar är mycket hårdare i Sverige och det går betydligt fortare att tvätta sig här. Vi slapp insekterna som hade bitit sönder och samman oss allihopa. Vi kunde sova i våra egna sängar igen. För er som inte varit i Thailand så kommer här en heads-up att sängar där rent generellt är väldigt hårda. Oavsett om man bor i lägenhet, hotell eller Bungalow. En sista sak som vi hade tröttnat på i slutet var alla missförstånd som blev på grund av att Thailändarnas engelska inte är så bra. Främst i uttalet för att de inte säger alla bokstäver i de engelska orden. Det var många gånger när vi beställde mat som det blev fel, trots att vi suttit och pekat på bilden i menyn. För att undvika missförstånd gäller det att prata så basic man bara kan. Med få ord och gärna med Thailändsk brytning/dialekt.
Såhär glada var barnen när vi var på väg till Thailand och jag tycker bilden passar bra som ett avslut också eftersom de var såhär glada över att komma hem också. Att vi gjorde den här resan kunde vi själva inte tro för ett år sedan. Allt hängde på om jag skulle få fortsatt anställning och när det hände blev denna resan möjlig. Vi är tacksamma för att vi kunde dra iväg under den kalla svenska vintern. Trots att det var en påfrestande resa hände det många roliga saker också. Blev det som vi tänkt oss? Inte riktigt. Men det blev väldigt bra ändå. Nästa gång vi reser blir det inte lika långt bort, det är en sak som är säker. Tack livet för detta ♥
Hej mitt i veckan!
Helgen kom och vi flyttade. Jag upplever inte själva flytten i sig särskilt stressande denna gången jämfört med sist när vi hade väldigt lite marginal på grund av besiktningen. Nu är det besiktning på fredag och vi ska städa det sista i gamla lägenheten imorgon torsdag. Det är ganska tråkigt och betungande att städa en hel lägenhet när man egentligen bara vill fixa och dona med nya stället men vi har tagit det i omgångar. Dagarna har gått väldigt fort och vi har försökt varva timmarna med jobb, studier, att packa upp och flyttstäda så gott vi kan. Lite tjafs och bråk har det blivit och tålamodet har sinat för allihopa.
Samtidigt som jag tycker att flytten i sig inte var stressig så har jag varit extremt stressad på insidan av andra anledningar. Jag har haft otroligt mycket ångestkänslor och varit väldigt känslosam redan från i fredags när jag började flytta de första lassen ensam. Jag antar att det plötsligt blev verkligt och det kändes jobbigt av flera anledningar. Jag trivdes verkligen i lägenheten som den var, med planlösningen och gräset utanför. Det som var negativt handlade mycket om grannarna och att vi bodde mitt i stan utan direkt tillgång till stora grönytor, något som gjorde att vi kände oss lite låsta. Men jag var gravid med Tyler i den lägenheten och jag har minnen från första gången vi tog hem honom och alla andra månader efter det. Hans första steg togs i den lägenheten! Det är inte konstigt man blir fäst vid en bostad egentligen. Jag kan förstå de som bor på samma ställe i hela sina liv. För de har just hela sina liv i den bostaden. Jag tycker det är ganska jobbigt att inte ha ett stadigvarande boende som är tillräckligt stort för oss att växa i, för barnen att växa i. Vi har ju valt att få barn tidigt i våra liv och detta är helt klart en bieffekt som jag inte tycker om men som jag måste leva med. Egentligen är trygghet och stabilitet väldigt viktigt för mig och det skär sig inombords när jag nu känner att jag sliter upp barnen från sin trygghet. Först från Östra Lugnet till stan, sedan från stan till Östra Lugnet.
Jag tror dock mycket mer på att trygghet handlar om vilka människor man har runtomkring sig. Utan min familj nu hade jag känt mig mer vilsen. Tillsammans med dem känner jag mig som hemma på något sätt. Men det är inte ”strunt samma” i vart vi bor. Att flytta för ofta är inte hälsosamt heller. Det är en stor påfrestning och jag vill helst slippa göra det på ett bra tag. Och det är väl just det som får mig att också känna ångest. Det kanske inte blir att vi stannar här så länge ändå? Vi kanske inte vill köpa denna bostaden trots allt? Är det då värt detta steget? Det får jag bara veta genom att uppleva framtiden. Så många funderingar och tankar florerar i mitt huvud konstant. Det är svårt att slappna av och samtidigt ska vi fokusera på besiktningen av den andra lägenheten och all vardagsbestyr som tar kål på en. Om ni skulle frågat hur jag kände kring flytten i måndags hade jag svarat att det känns hemskt. Idag känns det bättre. Om jag känner mig själv kommer det ta tid att smälta just denna flytten på grund av besluten vi har tagit gällande den. Det kommer ta tid innan jag känner mig som hemma. Jag hoppas bara att jag faktiskt kommer göra det så småningom så att jag kan slappna av tillslut.
James och Chloéy har kompisar i de flesta husen runtomkring oss och eftersom vi har bott i samma område tidigare känner vi till alla gator. Det kommer inte ta lång tid innan vi vågar släppa ut James och Chloéy lite längre, något vi inte kunde göra i stan där trafiken är farligare och det inte fanns någon närliggande lekplats de kunde gå till själva. Här känner vi inte att vi behöver vara som hökar över dem på samma sätt. Idag gick jag ut med alla barnen ensam första gången sedan vi kom hit i helgen. Det tog några minuter till närmsta lekplats. Den största av dem. Det finns många mysiga ställen att gå till och jag ser fram emot varma vårdagar när vi tar med oss fika! Något annat jag ser fram emot är att springa mina rundor jag tidigare gjorde på våren och sommaren. I skogen och ute i naturen. Badplatsen ligger ett kort cykelavstånd bort och det skulle jag säga var vårt favoritställe på somrarna förut. Barnen hade kalas där och vi tog ofta med oss picknik och badade i sjön. Under våren är målet att köpa en cykel till mig samt en cykelvagn till Tyler så vi kan ta oss ut tillsammans på cykelturer. Vi ärvde en cykelvagn av en familjemedlem till Anton när James och Chloéy var små och den använde vi jätte mycket. Dock var vi tvungna att göra oss av med den när den inte gick att köra med längre, eller laga för den delen. Den var väldigt gammal men vi utnyttjade den verkligen under hela livslängden, om inte mer.
Jag skulle tro att de flesta av er tycker att jag ska låta det ta sin tid nu. Att jag inte ska stressa över flytten. Den är genomförd oavsett och just nu borde jag fokusera på resan. Få avstånd till allting så att jag förhoppningsvis kan tänka lite klarare när vi är tillbaka igen! Vi åker på lördag och det är verkligen nära nu!!! Vi kan knappt tro det. Hur lyckades vi ens spara ihop pengarna till resan… Allting går om man bara vill väl? Godnatt på er!
Det är 1 vecka kvar till flytten EXAKT och 15 dagar kvar tills vi börjar vår resa till Thailand! Det känns så sjukt. Helt overkligt, spännande, nervöst och stressande. Anton och jag har varit förkylda halva veckan och det har fortfarande inte släppt.. Jag har kunnat jobba hemifrån vilket är en enorm fördel med att ha administrativt jobb. Jag har haft möten via datorn istället för att resa till kontoren jag jobbar på och allt det övriga har flutit på som vanligt. Vi har påbörjat vissa moment här hemma gällande flyttstädning som t.ex. grovstädning av spisen, invändigt och bakom den. Sådant blir ju enklare sen när vi måste städa allting för sista gången. I helgen kommer vi packa ner en hel del och sedan ska vi bara överleva i vårt kaos under nästa vecka tills vi kan flytta över sakerna.
(Bild från när jag var frisk och var på jobbet förra veckan)
Ikväll ska James och Chloéy på ”alla-hjärtans-dag-disco” på sin skola. Det är andra discot som James går på och tredje för Chloéy. I morse sa Chloéy till James att hon tycker det är mycket roligare när James följer med. Då blir jag glad inombords. James också för den delen. Han svarade i princip med att säga ”tycker du det?”. Haha. Förutom att packa i helgen och bli kvitt våra förkylningar ska både James och Chloéy på varsitt kalas. För första gången i historien är inte våra barn sjuka samtidigt som oss. Jag har bara väntat på att de ska få feber eller andra symtom men icke. Inte ens lille Tyler som alltid är sjuk. Han har klarat sig så bra under tre veckors tid nu vilket är super positivt. Om det är någon vecka det passar att Anton och jag är småsjuka så är det just denna veckan för som sagt flyttar vi veckan härpå och veckan efter det åker vi iväg. Måtte vi vara friska allihopa då.
(Väldigt fokuserade på tv:n haha)
Har ni också kollat på mello förra helgen? Barnen älskar mello här hemma och vi kommer sitta bänkade imorgon igen. Det är mysigt att titta tillsammans och heja samt skratta åt alla tokigheter vissa bidrag för med sig. Jag minns att jag gillade att kolla på samma program när jag var liten. Alla barn gör väl det? Det är bara ett plus i kanten att vi äter godis och snacks i mängder samtidigt. Men det tar vi inte fram försen Tyler har gått och lagt sig. Han totalt älskar Coca Cola. Verkligen älskar det. Vi kan inte ställa fram det på matbordet ens eller låta honom se etiketten. Lilla skitunge. Hans storasyskon avskydde allt med kolsyra i och det trodde jag att han också skulle göra haha. Glömde visst att alla barn är olika… för han förstår att det finns kolsyra i fler drycker än Coca Cola också, typ Loka som han också vill dricka.
Tyler trivs bara bättre och bättre på förskolan och pedagogerna ger ofta beröm för hur han är där. De säger att han är en stor förebild just nu. I början var han tillbakadragen och försiktig men nu är han först fram och nyfiken och bjuder på sig själv konstant. De kallar honom även för ”mini-bossen” haha men det vet jag inte vart det kommer från. Jag har mina aningar. Han är en bestämd liten kille och han ger sig inte i första taget när han har bestämt sig för något han vill göra eller någonting han vill ha att äta eller dricka. Han är väldigt tillfreds när vi lämnar honom också, nästan lite kaxig när vi vinkar febrilt och försöker säg hej då med ögonkontakt. Han bara tittar bort och går iväg och låtsas som ingenting. Nästan som med en fasad för att han inte ska blanda in sina egna känslor. Lilla Tyler!
James har det varit lite mer strul kring senaste tiden. Han har varit busig i skolan och gjort en del saker man inte får. Det senaste är att han har tagit med sig saker hemifrån såsom en Coca Cola burk, godis, sprayflaska med hårfärg osv. Han vill gärna bjuda sina vänner på rasterna och har en god tanke bakom men det är såklart inte okej. Det senaste som hände ringde hans lärare upp både mig och Anton om. Då hade han tagit med sig en sprayflaska med färg, sådan man kan spraya i barnens hår där färgen försvinner efter en tvätt. Han hade sprayat på ett av husen ute på deras gård (som inte används men som ändå tillhör skolan). Alltså klottrat med andra ord. Det blev en stor grej och vi har pratat med honom om detta, även lärarna. Han lämnade inte precis platsen ”bevisfri” för han hade skrivit ”James” på väggen… vilket jag inte kunde hålla mig från skratt om. Men att klottra är allvarligt och han är i en ålder där man inte vet varför man gör vissa saker. Han fick själv städa bort färgen och fått sin konsekvens. Nu har vi kommit överens med hans lärare om att vi ska kontrollera hans väska varje morgon innan vi går hemifrån och sedan ska lärarna i sin tur kontrollera väskan när James inte märker det i skolan. Tills dess håller jag tummarna för att han inte tar med sig ännu värre saker som vi inte lyckas upptäcka i tid… En godisbit är ingenting i jämförelse.
Chloéy är på toppen-humör för det mesta. Hon är nervös och pirrig inför flytten (och resan) vilket visar sig genom magont hon får på kvällarna när hon tänker för fullt. Vi pratar med henne om allting så att hon kan hänga med i svängarna så mycket som möjligt men det är svårt att få henne att stressa ner. Det som får henne att slappna av mest är när hon läser. Hon älskar att läsa nu när hon kan läsa. Det går bara bättre och bättre hela tiden vilket är riktigt kul att se. Varje dag läser hon för oss och vi lyssnar. Häromdagen läste hon extra mycket när jag låg och vilade jämte henne i hennes säng. Sedan fortsatte hon läsa för mig när jag tog ett bad haha. Det kommer bli bättre när vi är på plats sen..
Hoppas ni får en skön helg!
Vi närmar oss flytten men vi är fortfarande relativt lugna och sansade. Vi har tänkt fortsätta packa nu i helgen men det kommer nog bli imorgon söndag för idag har vi gjort andra saker, inget planerat egentligen men lite smått och gott. I förmiddags tog vi oss till stan och gick en promenad med alla tre barnen. Vi gjorde några ärenden och strosade runt. Väl hemma var det dags för lunch och sen träffade vi min mormor en stund. Ikväll kommer barnens farmor och farfar hit (också spontant) och vi ska äta middag och ha lördagsmys. Varken Casper eller Anton kommer vara hemma ikväll så vi passade på att byta ut dem mot två av barnens favoriter, mina också för den delen.
Förra helgen målade vi lite här hemma och nu har vi bara en vägg kvar som måste målas i barnens rum men jag tror inte det blir av i helgen. James och Chloéy tycker det ska bli spännande men de är nervösa också. Att flytta är alltid en stor omställning. Jag är också nervös trots att jag tror det kommer bli bra. Jag har tagit ledigt på fredagen när vi får tillträde till lägenheten så att jag kan börja flytta lite saker under dagen. Antons mamma kommer för att hjälpa till också. Men det stora lasset går inte på den dagen, det ska vi köra på lördagen den 18:e februari. Spännande!
Tidigare i veckan tog jag vaccin mot HPV, äntligen! Jag blev så glad när jag fick brev från regionen att jag fick ta den gratis för den kostar flera tusen i vanliga fall. Anledningen till att det är gratis nu är för att Karolinska håller på med en studie. Jag tackar inte nej till att eventuellt leva längre så jag var snabb med att boka min tid. Nästa dos är om 3 år och då blir jag kallad igen. Men det var inte enbart vaccin man skulle få i studien. Man skulle även skicka in ett cellprov. För jag fick med mig ett kit med tops, provrör och annat för att skicka till Karolinska där de ska kolla cellförändringar också. Det är inte som att göra en vanlig cellprovtagning och det gjorde inte alls ont men jag antar att de kan se cellförändringar på flera sätt. Om jag minns rätt är det kvinnor födda från 1994-1999 som får ta vaccinet just nu. Missa inte det! Gå in på 1177 och se om det går att boka en tid ni också. Anton följde med mig som moraliskt stöd när jag fick min första dos. Det var inte en liten dos som det är i covid-sprutorna, det var en stor dos som gjorde att hela min arm gjorde ont ända ut i fingerspetsarna. Det släppte efter en stund och nu väntar jag fortfarande på att ömheten i muskeln där hon stack mig ska försvinna.
Jag är absolut för vaccin och att vaccinera våra barn mot sjukdomar som förr var ett problem i världen. Alla tre är med i vaccinationsprogrammet som alla barn i Sverige får. Förutom de vanliga vaccinationerna har både James och Chloéy vaccinerats mot vattenkoppor. Det började med att Chloéy fick sina doser gratis på grund av hennes ledsjukdom. Anledningen är för att man är infektionskänslig när man har reumatism och därför vill man undvika sjukdomar som är långdragna, bland annat. Sedan tog Anton och jag beslutet att ge James sina doser med våra egna pengar och vi kommer göra samma med Tyler. Vattenkoppor är inte en farlig sjukdom idag men den är jobbig för många barn och det känns bra att undvika kliande blåsor och sår som resulterar i massa ärr på kroppen. Ett annat vaccin vi överväger nu är TBE. Så det är på gång också. Men nu har vi fokuserat på resan till Thailand och vaccinerat de mot Hepatit B så vi väntar lite med TBE. Det är många doser man ska ha och det kostar såklart mer ju fler barn man har. Men det kan det absolut vara värt!
Hoppas ni får en mysig lördag kväll, kram! ❤
Vilken skön helg vi har haft. Vi startade fredagen extra lugnt när James och Chloéy sov hos sin faster. Det var inte vårt initiativ så vi hade inte planerat in så mycket att göra på kvällen, Anton och jag. Men det är skönt att inte göra någonting ibland. James och Chloéy hade superkul som vanligt! I lördags började vi packa flyttlådor här hemma för vi ska flytta i februari!!! Herregud vad det händer grejer och nu känns det särskilt verkligt när vi har påbörjat rensningen av alla saker och lagt det vi vill behålla i lådor. Chloéy har gått ALL IN och rensat alla hennes saker. Vi trodde nog det skulle ta mycket längre tid att rensa tillsammans med barnen men de är så på att det går väldigt fort. Chloéy ber om att få rensa på fler ställen men jag har stoppat henne för att det inte finns något mer att gå igenom för tillfället. Bra att vi är effektiva iallafall 
Vi har dock lyckats tajmat vår resa och flytt väldigt nära inpå varandra och därför försöker vi förbereda oss i väldigt god tid. Resan bokade vi innan vi sa upp lägenheten här. Sedan tog det inte mer än några veckor innan Anton skickade förslag på en lägenhet till mig som vi båda blev väldigt sugna på. Det slutade med att vi tackade ja till den och sedan insåg vi att inflyttningen skulle ske när vi är utomlands men vi har löst det genom att flytta in 1 vecka innan vi åker till Thailand. Vi får betala lite extra för det men vi måste ju. Egentligen hade vi velat flytta in tidigare förutsatt att det hade kunnat komma en hyresgäst till vår nuvarande lägenhet. Men så blev det tyvärr inte denna gången. Det blir bra ändå och vi alla är väldigt sugna samt taggade på att flytta. Inte bara för att det är till en större lägenhet, utan för att vi ska bo i vårt favoritområde här i Växjö – Östra Lugnet! I takt med att vi packar ner saker i flyttkartonger försöker vi hålla reda på alla saker vi ska ha med oss till Thailand för att inte råka tappa bort något. Jag kan säga att såhär förberedda som vi är just nu har vi aldrig varit när vi har flyttat tidigare haha. Vi har nog lärt oss av våra misstag hoppas jag, det visar väl sig när det blir dags. Tjuven i dramat har alltid varit tidsaspekten. Vi har trott att saker och ting ska gå mycket fortare och det har skapat stor stress hos alla som har varit involverade. Vi gör allt för att undvika detta!
Idag var vi bjudna på lunch hos Antons föräldrar och det var en mycket efterlängtat återförening. Vi har inte kunnat träffas sedan julafton för att det har cirkulerat så många sjukdomar. Antons föräldrar var sjuka i två veckor ungefär och vi har haft lite olika saker både innan och efter jul. Främst Tyler som vanligt. Vi är vana att ses varje vecka (minst en gång) och därför saknar vi dem lite extra när det blir såhär❤ Nästa vecka kör vi på som vanligt. Alla är friska för tillfället vilket betyder att både Anton och jag hinner komma ikapp med jobb och studier. Vi vet att det kan vända på bara några timmar och därför känner jag mig särskilt lättad när jag kan gå och lägga mig en kväll som denna med en bra känsla i kroppen just för att alla barnen är friska. Hoppas ni också har haft en lugn och skön helg, kram ❤
Jag bjuder på två härliga bilder på Tyler som jag tog i farten förra helgen när han busade omkring 😅
