VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Magsjuk liten Tyler…

Det har gått exakt en vecka sedan James blev sjuk förra fredagen. Han hade jätte ont i huvudet och kräktes på kvällen två gånger. På söndagen var han bra igen men då insjuknade Chloéy. Inte med kräkningar. Utan trötthet, öm i kroppen och lederna. När hon blev bättre fick Tyler magsjuka. Han var väldigt dålig och har varit till och från men inte så dålig att vi har behövt åka in med honom, tack och lov för det! Anton och jag klarade oss tyvärr inte heller. Vi är båda förkylda med olika symtom och det är nog ingen tvekan om att vi har corona liksom många andra i landet och världen nu. Vi har faktiskt inte testat oss och egentligen behöver vi inte göra det. Vi måste oavsett stanna hemma tills vi är friska och vi kan alla regler som gäller. Att få ett kvitto på att det verkligen är corona behöver jag inte, det känms som en helt vanlig förkylning men det hade kanske varit annorlunda om jag var äldre eller hade bakomliggande sjukdomar.

Vi har varit hemma hela veckan och det har varit svårt till och från som jag vet att det är för många av er andra där ute. Det är svårt och intensivt att vara hemma med sina sjuka barn. Ännu värre när man är sjuk själv. Anton och jag brukar aldrig vara sjuka samtidigt men denna gången hade vi otur. Vi har ändå försökt dela upp ansvaret och vilat i omgångar. Men när det handlar om magsjuka är Anton inte den bästa lagkamraten haha. Han har fobi mot kräksjukan och blir extremt bitter varje gång den hälsar på oss. Han tar avstånd från oss allihopa och delar inte ut några kramar eller så. Han tvättar händerna stup i kvarten och gör det som enbart måste göras. Det är verkligen en kontrast till hur jag själv gör. Oavsett om jag hatar kräksjukan eller inte så måste man ju ta hand om dem som är sjuka. När Tyler kräktes var det verkligen en utmaning kan jag säga. Jag har inte varit med om att ett barn under 1 år har kräkts på det viset och det var inte lätt att sikta i någon hink precis. Jag fick springa till vårt badkar och hålla honom över det. Han var såklart väldigt ledsen och hade ont men vi satt på toaletten bredvid badkaret han och jag. Tyler klängde på mig som en apa hela den dagen. Och jag tyckte så himla synd om honom. Jag sa inte ett ord när han kräktes över hela mig när jag hade fått i honom gröt och lite andra saker ett par timmar innan det. Det var bara att stiga in i duschen och få bort alltihop.

Jag antar att det är denna sidan av föräldraskapet man inte tänker på när man väljer att skaffa barn haha. Och det är en av dem absolut jobbigaste sidorna. Men det som är positivt är att det går över. Fastän det inte känns så. En hel dag med sjuka barn kan kännas som en evighet. Klockan gå i slowmotion och det enda man vill är att tiden ska gå fort för att det förhoppningsvis ska bli bättre dagen efter. Sen, när man minst anar det blir alla friska igen och man glömmer nästan hur jobbigt det var. För mig är det som en befrielse att bli frisk igen. Livet ser plötsligt ljust ut och man andas in den friska luften utomhus med stor njutning. Det känns ändå som att vi kommer bli friska i helgen så vi siktar på det. Tills dess kommer det bli oändligt mycket skärmtid för oss alla och en hel del glass och godis för att vi ska orka ta oss igenom resten av tiden hemma.

Häromdagen skickade vi Antons mamma att handla till oss. Idag blev det Antons syster som så snällt stack iväg och kom hem med mer än vad vi bett om. Vad hade vi gjort utan er i tider som dessa?! Med det önskar jag er alla en bra helg och om ni är sjuka som oss får ni krya på er och försöka hålla ut i kaoset. KRAM på er! ❤

20220121_143102 20220121_194601 20220120_104024

20220121_092044

Kommentera

Ett dygn utan barnen

Jullovet är alldeles snart slut och sista natten ska de stora barnen spendera hos sin farbror och hans flickvän. Dem har sett fram emot detta hela veckan och var super exalterade när jag sa hejdå förut. De skjutsade nämligen mig till tåget för jag är på väg mot Stockholm och ska vara där på en snabb visit till imorgon. Anton kommer vara hemma med Tyler helt själv och det är första gången han är det tror jag, över natten. Visst har jag åkt hemifrån utan Tyler och hittat på saker men jag har varit borta i några timmar eller en halv dag max. En natt är en uppgradering och jag är självklart nojig över att inte vara hemma med Tyler. Men det kommer gå jättebra!

Vi blev bjudna upp till Stockholm för att återigen fira en av mina bröder som fyller tjugo nästa vecka. Jag har redan firat honom men kände ändå att jag ville vara med när det var ett gäng som blev bjudna för att köra 3-kamp och äta mat. Anton och jag ordnade med barnvakt till alla barnen på olika håll. Tyler skulle egentligen haft två barnvakter hos sig i vår lägenhet men det blev ändrade planer för att Tyler har väldigt svårt att sova när vi inte är hemma. Det har varit väldigt kämpigt under en tid med sömnen nu igen men det börjar bli lite bättre och Tyler känns tryggare i sin spjälsäng återigen. Och han litar på att vi finns där hemma någonstans trots att han ligger själv i ett annat rum. Vi delar nämligen inte rum med Tyler. Förut gjorde vi det, när han kunde sova i sin lilla vagga. Men den växte han såklart ur och vi gjorde nya rutiner med sömnen i hans säng. Så småningom kommer sängen flyttas in i vårt sovrum för att Chloéy ska få ett eget rum under våren. Hon ser fram emot sitt egna rum otroligt mycket och frågar ofta när det kommer ske. Ibland blir hon förbannad över att hon inte har fått ett eget rum ännu men vi låter henne vänta tålmodigt och lär henne att man inte kan få allt på en och samma gång. Att det kommer kosta pengar och ta tid att göra i ordning rummet. Hon börjar faktiskt få lite förståelse för det nu och pratar pedagogiskt med oss och säger att vi måste spara pengar för att kunna köpa en ny säng och andra saker som kommer behövas. Inom en snar framtid kommer hon få sitt efterlängtade rum och det ska bli så skönt att James och Chloéy inte kan störa varandra på kvällarna när de ska sova. Inte på samma sätt i alla fall.

Chloéy har väldigt svårt att somna över huvud taget på kvällarna. Det är inte enklare nu när det är lov heller för den delen. Hon har så många funderingar och tankar som hon bara måste få ur sig. Jag säger att vi får ta det dagen efter men det godtar hon inte. Hon klättrar ner från sin säng ofantligt många gånger och vi måste ta in henne på rummet igen och igen och igen. Mamma sa till mig att jag var likadan. Att jag var så nyfiken på vad mamma och pappa gjorde på kvällarna när jag inte fick vara med för att det var läggdags. Jag har faktiskt några minnen från det. När jag steg upp och försökte smyga nerför trappan men dem hörde mig varenda gång haha. Chloéy försöker väldigt länge innan hon förstår att vi inte kommer ge oss. Hon vet att vi är extremt trötta vissa kvällar och då försöker hon ännu mer. Det slutar ofta med gråt och bråk vilket är svårt att undvika. Hon får ju inte som hon vill och vi måste säga till ordentligt och ibland jaga in henne på rummet igen. Fösa in henne och bära upp henne i våningssängen. Det är inte en lätt match. Man tycker man försöker vara så pedagogisk man kan genom att inkludera henne och låta henne vara med och bestämma hur kvällsrutinerna ska se ut. Till exempel om hon vill läsa saga eller lyssna på en saga. Men det räcker liksom inte. Hon bara ska gå upp ändå. Vara på James och få all uppmärksamhet. Det är något som verkligen kännetecknar henne. Hon är en riktig bov när det gäller uppmärksamhet. Om hon inte har den gör hon allt för att få den. Till varje pris.

Det är väldigt tydligt när barnen har varit lediga länge, att de är i stort behov av en annan sorts stimulans än den som vi ger dem hemma. I början av alla lov tar det tid att anpassa sig till att vara hemma och göra saker i en lugnare takt. När skolorna sätter igång igen tar det ett par veckor att vänja sig vid dem rutinerna igen. Men de mår som bäst av att träffa sina kompisar och leka av sig. Få lära sig andra saker än det vi lär dem. De lär sig väldigt mycket från oss också. Om inte så frågar de om allt möjligt och de får oftast svar tillbaka som är genomtänkta. När vi gick igenom en kyrkogård häromdagen lärde jag dem vad som händer med döda kroppar exempelvis. Hemskt att tänka på kanske men ändå intressant för dem att veta. De trodde att allas kroppar låg kvar under jorden men jag förklarade för dem vad som egentligen händer. Jag jämförde med något så simpelt som ett bananskal. Frågade dem vad som händer med skalet när man slänger det utomhus. Det ruttnar. Ja sa jag. Samma sak händer med våra kroppar. Chloéy kom fram till att hon också vill bli kremerad som jag själv vill bli haha. Men jag sa bara att det får du bestämma när du är äldre. För du ska dö när du är JÄTTE gammal!

Trots att jag är riktigt hemmakär men vantrivs i kaoset ibland, ska jag njuta av att vara bara jag under ett dygn. Inte jaga efter mina tre barn eller sambo. Inte stressa. Göra allt i min egen takt och bara strosa. Jag tar inte sånt här för givet. Jag tar tillvara på all tid. Inklusive att sitta här på tåget i lugn och ro, helt själv. Hur underbart är inte det?!

 20211224_114353 20211202_131432

Kommentera

Jag saknar amningen

Jag har kommit till insikten om att jag förmodligen aldrig kommer amma igen. Det gör mig jätte ledsen inuti för det finns liksom ingenting som kan ersätta de där mysiga amningstillfällena med en liten. Jag försökte mitt bästa för att kunna amma Tyler längre än vad jag kunde med James men det gick inte. Tyler visade tydliga signaler om att han inte ville. Han var stressad när han åt mot slutet och tyckte inte det var mysigt. Han ammade inte för att gosa, det var enbart för att äta och han stressade så pass mycket att han inte åt ordentligt. Flaskan var oundviklig och den ersatte mig väldigt fort.

Om jag hade kunnat hade jag velat amma nu också. Jag trodde aldrig jag skulle känna såhär och jag trodde definitivt inte att jag skulle vilja amma en 9 månaders bebis. Men amning ger så himla mycket närhet på en nivå som inte går att beskriva. Det skapar ett band och innefattar så många känslor. Eftersom vi inte längre ammar och inte har gjort sedan Tyler var typ 5 månader får vi skapa vårt kärleksband på andra sätt. Oavsett om man ammar eller inte är närhet det allra viktigaste och vi är ofta nära. Om inte jag tar initiativ kommer Tyler till mig, vart jag än är. Om han inte hittar mig ger han ifrån sig ljud som visar på att han vill vara med mig. Han är väldigt tydlig med sina signaler och jag försöker tillfredsställa hans behov när det finns möjlighet att göra det. Ibland blir det inte så mycket närhet som jag eller han vill och det beror oftast på hans äldre syskon som också har sina behov att få vara med mig. Men det är något vi alla måste anpassa oss till.

Under flera nätter nu har Tyler haft svårt att sova. Innan dess var han super duktig och vaknade 1 gång om natten, somnade till flaskan och vaknade inte före sju på morgonen. Sen lämnade vi honom hos hans farmor en kväll när vi träffade kompisar i några timmar och då vände det. Han tog det väldigt hårt och har protesterat med sömnen sedan dess. För den kvällen var den första som någon annan la honom på kvällen. Då var det ändå hans farmor som han har träffat väldigt mycket. Vi hade alla förutsättningarna för att det skulle bli bra men vi förstår i efterhand att han inte var riktigt redo. Han kunde inte komma till ro och när vi kom hem nästan halv elva på kvällen var han vaken och fortfarande ledsen. Letade väl efter oss antar jag. Nu vill han ha vår uppmärksamhet extra mycket och det har jag försökt att ge honom just för att han ska förstå att vi faktiskt är här. Det litar såklart inte han på haha. Samtidigt var det bra att testa och se hur det fungerade. För mig är det viktigt att alla våra barn trivs med andra vuxna människor runt omkring oss och att de har andra förebilder förutom Anton och mig. Det är något man bygger upp med tiden såklart och Tyler är fortfarande väldigt liten. Vi kommer inte stressa fram någonting utan ta det i hans takt.

Varje barn är olika och det är otroligt olika hur väl det fungerar att lämna sin bebis till någon annan. Det är inte alltid lätt att lämna dem när de är äldre heller för den delen. Då är dem ännu mer medvetna om sin omgivning och kan uttrycka med ord vad dem vill. Nackdelen med att det inte går att lämna Tyler som vi kanske hade önskat är att Anton och jag inte kan hitta på saker ensamma och få kvalitétstid bara han och jag. Vi vet att det är en av många uppoffringar med att bli förälder men det betyder inte att vi inte vill spendera tid tillsammans bara han och jag. En del tycker egentid är struntprat men jag håller inte riktigt med om det. Jag tycker det är en stor och viktig del i föräldralivet. För mig innebär det återhämtning och utan den skulle jag gå in i väggen totalt. Jag tror att de flesta behöver få distans till sitt vardagsliv och få chansen att ta en paus från det, ladda batterierna och sedan komma tillbaka med nya tag. Men vad det innebär är olika för alla. Och något som jag har lärt mig under mina år som förälder är att man får ta vara på de små stunderna med egentid/återhämtning/kvalitétstid eller vad man vill kalla det. Ofta känner man ju att det inte finns tid till det men jag säger att det visst finns tid. Man måste bara ta sig tiden. Om det innebär att få ta ett långt och skönt bad en kväll i veckan eller att åka på spa en helg i halvåret är helt upp till oss själva. Vi behöver olika saker för att må bra och därför gäller det att göra sådant som man själv uppskattar. Bara lite tips från mig. Sen måste jag erkänna att jag glömmer bort att ta hand om mig själv ibland men det är en annan femma…

Nu har Tyler somnat efter att ha varit uppe sedan sex och stökat. Jag tänkte att jag passar på att söka lite jobb och sådant under tiden men jag borde verkligen sova lite till. Ofta prioriterar jag sova framför allt. Det är också en sån sak som man lär sig under åren som förälder. Att strunta i disken för att sova istället exempelvis. Disken finns kvar och den går att ta när man vaknar igen även fast det kan ta längre tid för att ens bebis är vaken. Det är fortfarande jullov och jag låter det vara extra stökigt för att kunna slappna av mer och inte stressa upp för lätt. James och Chloéy tar sina sovmornar på allvar och sover till åtta/halv nio vilket är bra för att vara dem. Om jag sover när de stiger upp struntar dem i. De väcker nästan aldrig mig haha men jag vaknar när Tyler vaknar igen.

Hoppas ni får en lugn och skön onsdag. Kram ❤

BILDER FRÅN HÄROMDAGEN NÄR JAG OCH BARNEN VAR PÅ LEOS. FÖRSTA GÅNGEN SOM JAMES OCH CHLOÉY LEKTE HELT SJÄLVA DÄR OCH FÖRSTA GÅNGEN SOM TYLER VAR DÄR. JAG UNDRAR VEM AV DEM SOM HADE ROLIGAST 😅

20220103_15213320220103_15223220220103_15323020220103_15322520220103_152922

Kommentera

Julen 2021

Hej alla fina ❤ Hoppas ni har haft en jättebra jul och att ni mår bra och är friska! Vi blev friska precis till jul faktiskt. Anton hade en envis influensa (tror vi) som enbart bestod av feber och frossa. Enligt hans provsvar var det inte corona iallafall.. Han var sängliggande i fyra dagar och det tog ytterligare två för honom att successivt kunna fungera normalt en hel dag. Det var hemskt att inte kunna hjälpas åt med alla sysslor och barnen och för Anton var det jobbigt att ha feber hela tiden. Men det hade ett slut och dagen innan julafton var han återställd.

Vi firade jul hemma hos Antons föräldrar. Det var en väldigt lyckad julafton. Min mormor var också med oss vilket var uppskattat från alla parter. Förra året gick det inte vara särskilt många på grund av corona-restriktionerna så det var skönt att inte behöva tänka på antalet personer detta året. Förutom Antons föräldrar och min mormor var Antons syskon med, hans mormor och morfar samt en av hans kusiner och kusinens mamma. Det var lagom tycker jag. Tillräckligt kaos med våra tre små haha. Men så mysigt!

Anton är ledig idag och imorgon, sen jobbar han onsdag samt torsdag innan nyårsafton. Då kommer mina tre äldsta syskon hit och mamma! Vi bjöd hit dem till nyår från Stockholm detta året vilket jag har sett fram emot väldigt mycket för det var himla längesen vi syskon firade nyår ihop. Mormor är också bjuden, sedan kommer såklart barnens kusin Nicolàs också! Jag och Anton handlade en del inför fredag redan idag. Dricka, kött och dekorationer. Det kommer bli maxat 🎉

Granen fick åka ut idag. Den barrade något så fruktansvärt. Det gick inte ta ner julkulorna utan att varenda barr trillade av så fort vi rörde vid grenarna. Vi stack och oss jag skrattade åt eländet. Nu står den på uteplatsen och vi måste fortfarande dammsuga upp alla rester. Det ser inte klokt ut 😅 Anton är och hämtar de stora barnen som har varit hos min mormor några timmar medans vi fixade lite ärenden. Skönt att de får komma iväg eftersom vi ska vara hemma ihop i två veckor till 🙈 Hoppas ni får en fortsatt bra måndag, kram på er ❤

DSC00650DSC00634DSC00681DSC00678DSC00665DSC00660DSC00697DSC00708DSC00736received_450424833134180

Kommentera

Strålande jul…

Igår hämtade jag och Chloéy hem den efterlängtade julgranen! Chloéy fick bestämma vilken det blev. En rödgran som är mycket bred nertill men som passar perfekt i vår lilla hörna. Jag gjorde misstaget att inte ta med mig några vantar när vi handlade den och därför fick jag skylla mig själv när jag stack mig på varenda litet barr som kom åt mina fingrar och handflator. Fy vad otympligt! Men det gick tillslut och granen kom hem. Vi köper vanlig gran för att det känns mer äkta och jag älskar doften av gran inomhus. Av miljöskäl köper många en plastgran men man behöver återanvända dem ett visst antal år för att det ska löna sig. Jag har dock läst mig till att det inte är så miljövänligt som man tror med plastgran och därför ha vi fortsatt med det gamla hederliga sättet.

Det är svårt att få upp barnen på morgonen. Alla utom Tyler förstås. Han väntar snällt i sin spjälsäng på att få komma upp någon gång mellan halv sju och sju. Han är super duktig och har sovit hela nätterna under en vecka. Det är ytterst ovanligt för mig att så små bebisar sover hela natten, James och Chloéy gjorde inte det så tidigt. Jag är såklart tacksam över att han gör det. Och när en sak fungerar bättre är det alltid något annat som inte alls fungerar. För nu vägrar han sova på dagarna, fastän han är svintrött. I morse fick James följa med mig hem igen efter att vi hade kommit fram till hans förskola. Det har börjat gå magsjukan för andra gången och vi vill försöka undvika det i största mån och därför har vi bett om att få den informationen. Även på grund av att Chloéy är i riskgrupp. Om hon blir för sjuk får hon inte ta sina sprutor vilket påverkar hennes leder. Vi har ett läkarintyg som säger att vi får hålla även henne hemma om det bryter ut i hennes skola. James tycker om att vara hemma men det var ändå synd att han inte kunde gå. Han var nämligen inte på förskolan hela förra veckan av samma anledning som dagens. Och i nästa vecka är det enbart en dag han får gå, sen är det jullov! Alltså vad fort tiden går!

Jag ljuger om jag säger att jag inte är stressad. Egentligen behöver jag inte vara stressad men det är så många saker jag skulle vilja hinna göra som jag inte hinner. Det är mycket mer tidskrävande med tre barn än vad jag förväntade mig och trots att jag planerar eller inte planerar verkar det bli samma utgång. Det finns inte energi och ork kvar till att baka det jag vill eller pyssla dem där sakerna som jag gjorde när jag var liten. Jag är pysslig av mig och det kliar i mina fingrar när jag inte har möjlighet att göra sådana saker. Varje gång jag har försökt sätta mig ner med dem stora barnen är det någonting med Tyler. Och är det inte Tyler är det alltid något annat. Idag SKA vi åtminstone klä vår fina julgran! När den är klädd kommer julkänslan infinna sig ytterligare och jag hoppas att min inre stress ger med sig.

Ha en fin torsdag allihopa, stor kram ❤

 DSC00574 DSC00572 DSC00585 DSC00581 DSC00567

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna