Vilken vecka vi har haft! Den har varit händelserik minst sagt! Tyvärr inte i positiv bemärkelse. Det började egentligen förra helgen när Chloéy hade ont i magen på lördagen. Hon brukar få magont som kommer och går på grund av hennes medicin Humira och reumatismen så det är inget vi reagerar på i första taget. Men på lördags-natten började hon kräkas och ha väldigt ont i magen. Kräkningarna slutade på söndag morgon. Därefter blev hon dålig på andra hållet.. Hon hade starka magkramper som inte gick över och fick inte behålla vatten. Vi försökte göra allt vi kunde för henne här hemma men på tisdagskvällen gick det inte mer. Hon hade för ont och det blev inte bättre. Jag var den som sprang omkring mest hemma för Chloéy ville enbart att jag skulle hjälpa till på toaletten och i duschen. Ett tag var det väldigt mycket spring och när hon låg i sin säng helt slut sa hon ”Förlåt mamma” från ingenstans. ”Vad menar du?” Sa jag. ”Du går runt och runt och runt och gör allting åt mig. Förlåt.”. ”Men lilla gumman. Det är klart jag gör det. Jag gjorde samma sak när du var bebis men även nu när du är stor och sjuk så kommer jag ta hand om dig. Det gör ingenting så tänk inte på det!” Älskade Chloéy ❤
Redan på söndagen hade jag ringt in till 1177 för lite rådgivning. De sa åt mig att ringa barnakuten också men det var inte till så stor hjälp. På tisdagen ringde jag återigen 1177 och de sa att vi skulle ringa barnakuten igen vilket jag gjorde. Därefter fick vi besked om att vi skulle ta oss till vuxenakuten för att Chloéy behövde bli undersökt av en kirurg. Hon hade som sagt svåra magsmärtor och just på tisdagen klagade hon över att det gjorde särskilt ont i vänster sida av magen. Man ville därför kontrollera så det inte var något annat organ förutom magen som var sjukt. Blindtarmen var på topplistan. Jag åkte direkt med Chloéy och vi behövde inte vänta länge i väntrummet för en gångs skull. Däremot tog det några timmar innan vi fick veta vad som skulle ske härnäst. Det slutade med att Chloéy blev inlagd på barnmottagningen.
Man tog många prover på henne. Blodprov, kissprov m.fl. Kramperna kom och gick och varken hon eller jag sov den natten. En av de stora anledningarna till att Chloéy blev inlagd var för att hon hade stor vätskebrist. Det vi försökt ge henne hemma räckte inte för hon fick inte behålla något så hon fick dropp ganska snabbt på sjukhuset. Det tog inte många timmar innan hennes flagnade läppar blev mjuka och fina igen. På onsdagen fortsatte man göra kontroller regelbundet men vi fick inte svar på vad det kunde vara. De uteslöt inte blindtarmen trots att de gjorde ultraljud på magen som inte visade på något inuti. Tydligen så är det svårt att se blindtarmen via ultraljud men de kollade inte bara den. De kollade på njurarna, levern och allt annat därinne. Det såg bra ut. Samma dag på eftermiddagen togs avföringsprov som skickades iväg. Vi skulle få svar nästkommande dag.
Under hela tiden sa varje läkare att de inte trodde det var blindtarmen, utan att de trodde det var vanlig magsjuka. Jag ville dock inte lyssna på det för symtomen tedde sig inte alls likt en ”vanlig magsjuka”. Jag trodde inte det var blindtarmen heller egentligen men någonting stod i alla fall inte rätt till. På onsdagen kom äntligen beskedet om vad det var som spökade i Chloéys lilla taniga kropp. Rota-Viruset. Det var oväntat. Vad vi har hört och blivit varnade för så är det främst bebisar som får viruset och därför tänker man inte på det när någon blir såhär sjuk. Inte ens Tyler är i riskgrupp för det som är över 2 år gammal. Han är även vaccinerad mot det som väl är! Det är inte James och Chloéy. Och det kan man undra varför Chloéy inte är vaccinerad som är i en riskgrupp. Hon vaccineras varje år mot influensan och hon har fått vaccin mot vattenkoppor men inte något mot Rota-Virus. När man läser om viruset så är det främst bebisar som får det samt personer med nedsatt immunförsvar (såsom Chloéy). Sån jäkla otur har hon. Vi har ingen aning om vart hon fick viruset ifrån, det är omöjligt att säga för vi har ingen vi känner eller i vår närhet som haft det under de senaste veckorna.
Igår eftermiddag blev Chloéy utskriven för det fanns inte mer man kunde göra på sjukhuset. Det finns ingen medicin att få mer än vätskeersättning via dropp och så. Vi fick möjligheten att ge henne morfin på sjukhuset när det var som värst men Chloéy ville inte ta någon sådan medicin. Hon kämpade på och tog sig igenom smärtorna på egen hand. Idag har hon fortfarande väldigt ont men kramperna kommer lite mer sällan. Varje gång hon får i sig en liten matbit eller dryck som inte är vatten reagerar magen direkt. Hon får behålla det mesta och det är positivt. Det som är jobbigast är att hon har väldigt ont när magen krampar och vi kan inte göra någonting. Hon testar med kyla, värme och Alvedon. Alvedon hjälper ingenting alls tyvärr så den vill hon inte ens ta längre vilket jag förstår.
Vet ni vad som också är jobbigt? James insjuknade i morse med samma symtom. Hela dagen har både Anton och jag varit vårdare för bägge två. Är det inte det ena så är det det andra. James både kräks och gör nummer 2 på en och samma gång så det har hänt MÅNGA olyckor på en och samma dag. Ändå är vi förberedda och klär in sängar och soffor med handdukar och allt möjligt. Just nu är han i karantän i sitt och Tylers sovrum. Där får ingen obehörig gå in haha. Särskilt inte Tyler. Vi hoppas bara att det går över snabbare för James. Det har hållit på i 7 dagar för Chloéy totalt nu. Den normala sjukperioden är mellan 4-6 dagar. Men eftersom Chloéy har sämre immunförsvar vid sådana här infektioner får hennes kropp jobba extra hårt. Veckan har verkligen inte blivit som vi tänkt. Det är så synd med tanke på vädret som har varit så fint. Jag ser fram emot att kunna åka och bada när alla barnen är friska igen.
Hoppas ni får en fin helg ❤
Längtar tills Chloéy är såhär glad igen…
Kommentera