Vi har varit hemma i Sverige i nästan 3 veckor men vi är fortfarande inte riktigt i fas ännu känner vi. Men det beror inte enbart på eventuell jetlag. Det har varit mycket i vardagen som har att göra med att vi nyligen flyttade, sedan fyllde Tyler 2 år och blev sjuk samma dag vi skulle ha kalas.. Vi har därför försökt planera om hans firande flera gånger utan framgång så nu struntar vi i att ha kalas för Tyler. Jag orkar inte planera gång på gång och få bakslag på bakslag. Det är oerhört ansträngande och en jobbig anspänning. Det var så typiskt just den dagen vi skulle ha kalas för honom. Vi stod och fixade med det sista verkligen, en timme innan gästerna skulle komma och då kräktes han. Sedan hade han feber i några dagar vilket gick över till förkylningssymtom och vi passade på att ta honom till vårdcentralen under den veckan också eftersom han nyligen hade lunginflammation. Men man hittade inget konstigt. Det är faktiskt frustrerande att läkarna inte hittar någonting. Inte ens förkylningsastma som ändå hade varit rimligt i och med besvären med andningen. Vi fick en remiss till ”öron, näsa hals” som jag hoppas kommer ta saken mer seriöst. Vårdcentralen gör inte det. De avfärdar det mesta och vill enbart att han ska åka hem och vila upp sig. Ändå har jag påtalat varje gång att det inte känns normalt att Tyler är sjuk så mycket. Det kan inte vara bra för hans kropp. Den får liksom ingen återhämtning.
Anton och jag är båda två väldigt trötta på att vara hemma med Tyler när han är sjuk. Det är tyvärr en vana för oss och på något sätt får vi vardagen att fungera. Jag har jobbat väldigt mycket hemifrån när jag har tagit hand och Tyler men oftast har vi turats om under dagarna så att båda kan uträtta det som är viktigast och mest prioriterat. Under det senaste året har Tyler varit sjuk nästan varje vecka. Jag överdriver inte. Det längsta uppehållet han haft var 3 veckor innan vi åkte till Thailand men så blev han såklart sjuk när vi kom fram. Så länge har han aldrig varit frisk förutom när han var liten bebis och inte gick på förskola eller träffade särskilt mycket folk p.g.a. pandemin. För oss kändes de tre veckorna som en evighet och vi var tacksamma för varje dag som vi kunde komma ikapp med allt vi låg efter med.
Det som känns som en vana för oss är inte ”det normala” och därför reagerar jag som jag gör. Vet ni vad väntetiden är för att komma till ”öron, näsa, hals”? 4 månader här i Växjö. Vi fick fylla i en sådan blankett om att vi vill utnyttja vårdrätten om 90 dagar. Men det är för dåligt att det ska vara såhär. Vad händer med sjukvården? De tar inte emot fall som inte är direkt akuta och det är lång väntetid. Jag ringde faktiskt vårdcentralen igår för min egen hälsa. Jag kunde inte få någon tid utan jag skulle ringa igen om ett par veckor för att de enbart tar emot det som är mest akut. Och då har jag ändå gått med mina besvär i sisådär 2 år utan att klaga. Jag går tyvärr i sista hand för jag prioriterar alla andra och när jag för en gångs skull vill reda ut något som jag har problem med till och från så går det inte..
Trots att min energi är väldigt låg nu så gör solen underverk. Äntligen kom det fint väder igen!!! I helgen satt vi upp rullgardiner hemma så vi inte bländas av ljuset utanför tidigt på mornarna. Vi var även på IKEA i söndags och lät Tyler stanna hos sin farmor och farfar. Vi får sällan någon lugn och ro med honom i närheten och därför tog vi beslutet att hålla honom på hemmaplan. Det gjorde vi rätt i. De stora barnen fick hänga med och vi köpte bland annat ett skrivbord till Chloéy. Jag brukar spana på Marketplace på facebook efter möbler av olika slag men jag har spanat för länge efter ett skrivbord utan att hitta något som passade i Chloéys rum och då tog vi beslutet att köpa nytt. Det blev jätte bra! Nu har vi lite hyllor kvar också sedan kan vi förhoppningsvis packa upp de sista sakerna från flytten.
När vi kom hem sent på eftermiddagen efter IKEA var alla väldigt trötta och av någon anledning på dåligt humör. Barnen lyssnade inte på ett ord jag sa och samtidigt orkade jag knappt stå upp på benen. Kroppen bara la av. Den gör så på eftermiddagarna och kvällarna ibland och det finns inte något jag kan göra för att stoppa den. Det bara händer. Men jag kan inte bara lägga mig ner för på kvällarna är det mycket som ska förberedas och göras. För att inte tala om middagsbestyret som allt som ofta är kaos. Alla är hungriga och trötta och orkar ingenting. På något vänster får alla ändå i sig mat och hamnar i sina sängar efter mycket om och men. Det tar ett tag att få tillbaka rutinerna efter att ha gått ”bananas” på semestern. Jag hoppas att vårens solstrålar fortsätter värma oss alla och får mig på bättre humör. Jag behöver det❤
Här är några bilder tagna i farten från förra veckans vardag:
Kommentera