HEEJ!!! Vi är tillbaka i Sverige sedan i onsdags förra veckan och har försökt återhämta oss sedan dess. Det har tagit betydligt längre tid att komma tillbaka till vardagen efter flygresan hem än vad det tog att anpassa sig på andra hållet när vi var framme i Thailand. Jag är fortfarande seg och somnar gärna tidigt på kvällarna, liksom barnen. Anton envisas med att sitta uppe ändå men det slutar med att han somnar i soffan istället.
Jag har tänkt mycket på hur jag ska sammanfatta resan. Vad jag egentligen känner om den och hur alla tyckte det var men det är svårt. Jag har inte smält allt ännu så jag berättar lite nu om det jag känner idag. Jag vill börja med att ge all eloge till våra barn som varit mer eller mindre exemplariska under allt som har med ”resa” att göra. Från tågresan till Köpenhamn och lång väntetid i Singapore till lång flygresa på mer än 12 timmar både dit och hem. Den som hade mest spring i benen var Tyler och honom fick vi underhålla på många olika sätt men det gick förvånansvärt bra med honom också. Dock startade resan inte särskilt roligt och det blev inte som vi tänkt oss. För Tyler blev sjuk så snart vi var framme i Phuket och fortsatte vara det när vi kom på plats på Koh Lanta där vi befann oss mestadels av semestern. Tyler fick feber och var orkeslös. Han drack enbart vatten i tre dagar. Vi pratade med hotellägaren på den tredje dagen som skickade dit vårdpersonal från en klinik på ön. De gjorde några kontroller och kom fram till att vi skulle ta med Tyler till kliniken för att ta ytterligare prover. Jag följde med. Man tog blodprover, kollade andning, puls, syresättning m.m. Det konstaterades att lungorna inte lät bra och Tyler röntgades på plats. Lungorna var grumliga på bilden de visade mig och man gav diagnosen lunginflammation. Sedan ville de lägga in honom på sjukhuset i Ao Nang som låg 1,5 timme bort på fastlandet. Tyler behövde få dropp med medicin och andra ämnen som kunde stabilisera honom. Så jag och Tyler åkte i vad jag först trodde skulle vara en taxi men visade sig vara ambulans. Två stycken faktiskt. En på ön via bilfärja till fastlandet och sedan en annan därifrån till sjukhuset. De hade blåljuset på men inte ljudet. Det var lite overkligt måste jag säga men jag bara hängde med och försökte hålla kontakt med Anton på hotellet för att uppdatera kring allt som hände.
På de första två bilderna nedan mår T inte bra. Men på de två sista var han mycket piggare och fick därför ta bort droppet! Sjukhusdräkten ni ser på bild hade alla barn som kom till avdelningen vi var på. Urgulligt tycker jag och därför tog jag hem outfiten som en souvenir trots att det var en tuff vistelse.
Väl på sjukhuset fortsatte man göra tester och röntgade Tyler för 2:a gången. Sedan fortsatte man med att undersöka honom regelbundet under 2 dygn innan vi kom tillbaka till ön igen och kunde börja semestern på riktigt. Tyler blev väldigt skakad av sjukhusvistelsen av flera anledningar. Bland annat från sticken i armar, händer och fötter man gjorde. För min del var detta det jobbigaste också för att han skrek och skrek och skrek på hjälp till mig som han ville skulle ta honom bort från doktorerna och sköterskorna. Vi var lättade över att komma tillbaka till de andra igen men det var svårt att slappna av till att börja med. Det mest positiva var och är fortfarande att Tyler blev sig själv igen. Han har inte varit såhär frisk på väldigt länge faktiskt. Han har varit sjuk väldigt ofta hemma i Sverige också utan att ha fått någon bra hjälp men vi kommer ta vidare detta till den svenska sjukvården och hoppas få fler svar.
För att återgå till resan så anslöt många från min familj på ön Koh Lanta. Min mamma kom tillsammans med en av mina bröder. Min lillasyster åkte med sin familj. Sedan kom även pappa med sin familj och hälsade på ett par dagar. Ön var väldigt lugn och mysig. Lagom för barnen skulle jag säga. Vi åkte på några utflykter men stannade annars vid hotellet och testade nya restauranger längs med stranden eller stan. En kväll åkte vi in till gamla stan när det var festival där och upptäckte den. En dag gjorde vi en vandring i djungeln som vi ångrade så snart vi kommit in för långt. Huvudsaken är väl att vi genomförde den haha men ingen av oss tyckte det var värt det förutom utsikten som kom emot oss när vi kom ut från djungeln igen och en fin strand syntes. En annan dag träffade vi ett gäng elefanter som bodde i en egen liten ”fristad” som en privat familj tog hand om. Istället för att rida på dem fick man mata, ta kort, klappa och vandra med dem. Man kunde även bada med dem men vi skippade den delen. Elefantträffen var min favorit på resan och jag vet att barnen uppskattade detta väldigt mycket också. Tyler var tokig i att mata dem med bananer och hans reaktioner när han såg de första elefanterna var härlig att se.
…
…
…
Vi hade en pool nästan utanför vår Bungalow som vi bodde i och havet var precis intill restaurangen som tillhörde vårt boende, vilken låg 20-30 meter från Bungalowen ungefär. Vi sov jämte varandra i två dubbelsängar och Tyler hade en egen spjälsäng som han gärna sov i på nätterna. Värmen gick upp över 35 grader när det var som varmast och därför undvek vi att vara aktiva mitt på dagarna. Man kände sig lite dåsig på grund av värmen när det var som varmast och jag vill helst ligga i skuggan då. Ingen av barnen tyckte det var särskilt roligt att bada i havet faktiskt. Tyler var lite rädd för vattnet som hela tiden kom emot honom när vi gick på stranden. James och Chloéy badade några gånger i havet men långt ifrån varje dag. De uppskattade poolen mer men de hade något medel i poolen som gjorde att vi fick utslag när vi badade för länge så vi var tvungna att variera mellan havet och poolen. Vissa dagar fick vi hoppa över att bada för att barnens utslag sved för mycket trots behandling med salva och babypulver som var mest effektivt. Kvällarna i Thailand var absolut skönast. Man var absolut inte kall och det var inte för varmt heller, riktigt behaglig värme blev det när solen började gå ner. Varje dag åt vi på restaurang. Det är väl inte jätte vanligt med all inklusive i Thailand. Och eftersom det är billigt att äta ute så tycker vi att det är värt att göra det och testa olika restauranger.
…
…
…
…
Det blev inte mycket shopping som jag kanske hade förväntat mig. Dels kände jag inte för att handla något och dels var det ganska stressigt när vi väl var på en marknad. Barnen ville titta på saker som de var intresserade av hela tiden och lilla Tyler ville köpa alla leksaker han fick syn på. Men de flesta leksakerna var det inte bra kvalité på och de gick sönder inom 1 dygn när vi väl köpte något. Förutom att vara på Koh Lanta så åkte vi över till en av Phi Phi öarna och bodde där 1 natt. Anton och jag har delade åsikter om den vistelsen. Jag tycker den var helt onödig i efterhand men Anton är nöjd över att ha åkt dit igen. Vi var nämligen där för många år sedan när vi själva reste. Det var som en hel annan ö denna gången. Mycket bättre förr tyvärr. Därav var det inte värt för min del. Dock reagerade jag på att det var mycket som hade gått i konkurs och var stängt under hela vår vistelse, inte bara på Phi Phi. Man kunde verkligen se att Corona-Pandemin hade satt sina spår.
Efter vi hade varit på Phi Phi åkte vi direkt till Phuket i 2 nätter innan vi skulle ta flyget hem därifrån. Vi tog beslutet att sova där en extra natt för att landa lite och vara för oss själva. Därför bokade vi ett större boende också som alla uppskattade. Vi slapp gå varandra på nerverna som vi gjorde i Bungalown de sista nätterna på Koh Lanta. Det var ganska jobbigt och påtagligt nämligen. Barnen började bråka och tjafsa om allt och Tyler fick meltdowns för minsta lilla. De verkade färdiga med resan och längtade hem. Under den korta vistelsen i Phuket gjorde vi inga utflykter men vi besökte en stor affär som heter ”super cheap” som var gigantisk. Det var all inhemsk befolkning som handlade där och vi. När vi försökte ställa frågor om var en viss vara fanns förstod de sällan vad vi menade och därför vi vi leta på egen hand för det mesta. korridorerna var långa och om man ville handla lite godis fanns det hur mycket som helst att välja på, liksom många andra saker. Vi hittade några billiga klädesplagg som var av en helt okej kvalité som vi köpte med oss. Sedan fick barnen välja varsin leksak. Tyler valde bilar. Det är hans favorit i livet nu och han får inte nog. Han ska titta på bilar på tv, leka med bilar och själv köra leksaksbil.
När vi väl kom hem var alla som i eufori. Lyckan vi kände kunde knappt beskrivas haha. Jag gick bara runt här hemma och log och kände mig hög på lättnadskänslor. James slängde sig i soffan som han längtat efter. Chloéy letade upp riskakorna i köket och satte sig i sin säng och njöt av varje tugga. Tyler strosade runt och bara va. Anton minns jag inte vad han gjorde men jag vet att han var minst lika lättad som jag. Det var riktigt skönt att åka hemifrån, det tyckte vi verkligen. Men det var också riktigt skönt att komma hem. Små saker i vardagen som vi tagit för givet blev uppmärksammade och jag kände stor tacksamhet inombords. För att nämna några saker så var det sjukt skönt att kunna torka sig med tjockare toalettpapper. I Thailand är pappret väldigt tunt och går enkelt hål på.. Vattentrycket när vi tvättar händerna och duschar är mycket hårdare i Sverige och det går betydligt fortare att tvätta sig här. Vi slapp insekterna som hade bitit sönder och samman oss allihopa. Vi kunde sova i våra egna sängar igen. För er som inte varit i Thailand så kommer här en heads-up att sängar där rent generellt är väldigt hårda. Oavsett om man bor i lägenhet, hotell eller Bungalow. En sista sak som vi hade tröttnat på i slutet var alla missförstånd som blev på grund av att Thailändarnas engelska inte är så bra. Främst i uttalet för att de inte säger alla bokstäver i de engelska orden. Det var många gånger när vi beställde mat som det blev fel, trots att vi suttit och pekat på bilden i menyn. För att undvika missförstånd gäller det att prata så basic man bara kan. Med få ord och gärna med Thailändsk brytning/dialekt.
Såhär glada var barnen när vi var på väg till Thailand och jag tycker bilden passar bra som ett avslut också eftersom de var såhär glada över att komma hem också. Att vi gjorde den här resan kunde vi själva inte tro för ett år sedan. Allt hängde på om jag skulle få fortsatt anställning och när det hände blev denna resan möjlig. Vi är tacksamma för att vi kunde dra iväg under den kalla svenska vintern. Trots att det var en påfrestande resa hände det många roliga saker också. Blev det som vi tänkt oss? Inte riktigt. Men det blev väldigt bra ändå. Nästa gång vi reser blir det inte lika långt bort, det är en sak som är säker. Tack livet för detta ♥
Kommentera