Hej mitt i veckan!
Helgen kom och vi flyttade. Jag upplever inte själva flytten i sig särskilt stressande denna gången jämfört med sist när vi hade väldigt lite marginal på grund av besiktningen. Nu är det besiktning på fredag och vi ska städa det sista i gamla lägenheten imorgon torsdag. Det är ganska tråkigt och betungande att städa en hel lägenhet när man egentligen bara vill fixa och dona med nya stället men vi har tagit det i omgångar. Dagarna har gått väldigt fort och vi har försökt varva timmarna med jobb, studier, att packa upp och flyttstäda så gott vi kan. Lite tjafs och bråk har det blivit och tålamodet har sinat för allihopa.
Samtidigt som jag tycker att flytten i sig inte var stressig så har jag varit extremt stressad på insidan av andra anledningar. Jag har haft otroligt mycket ångestkänslor och varit väldigt känslosam redan från i fredags när jag började flytta de första lassen ensam. Jag antar att det plötsligt blev verkligt och det kändes jobbigt av flera anledningar. Jag trivdes verkligen i lägenheten som den var, med planlösningen och gräset utanför. Det som var negativt handlade mycket om grannarna och att vi bodde mitt i stan utan direkt tillgång till stora grönytor, något som gjorde att vi kände oss lite låsta. Men jag var gravid med Tyler i den lägenheten och jag har minnen från första gången vi tog hem honom och alla andra månader efter det. Hans första steg togs i den lägenheten! Det är inte konstigt man blir fäst vid en bostad egentligen. Jag kan förstå de som bor på samma ställe i hela sina liv. För de har just hela sina liv i den bostaden. Jag tycker det är ganska jobbigt att inte ha ett stadigvarande boende som är tillräckligt stort för oss att växa i, för barnen att växa i. Vi har ju valt att få barn tidigt i våra liv och detta är helt klart en bieffekt som jag inte tycker om men som jag måste leva med. Egentligen är trygghet och stabilitet väldigt viktigt för mig och det skär sig inombords när jag nu känner att jag sliter upp barnen från sin trygghet. Först från Östra Lugnet till stan, sedan från stan till Östra Lugnet.
Jag tror dock mycket mer på att trygghet handlar om vilka människor man har runtomkring sig. Utan min familj nu hade jag känt mig mer vilsen. Tillsammans med dem känner jag mig som hemma på något sätt. Men det är inte ”strunt samma” i vart vi bor. Att flytta för ofta är inte hälsosamt heller. Det är en stor påfrestning och jag vill helst slippa göra det på ett bra tag. Och det är väl just det som får mig att också känna ångest. Det kanske inte blir att vi stannar här så länge ändå? Vi kanske inte vill köpa denna bostaden trots allt? Är det då värt detta steget? Det får jag bara veta genom att uppleva framtiden. Så många funderingar och tankar florerar i mitt huvud konstant. Det är svårt att slappna av och samtidigt ska vi fokusera på besiktningen av den andra lägenheten och all vardagsbestyr som tar kål på en. Om ni skulle frågat hur jag kände kring flytten i måndags hade jag svarat att det känns hemskt. Idag känns det bättre. Om jag känner mig själv kommer det ta tid att smälta just denna flytten på grund av besluten vi har tagit gällande den. Det kommer ta tid innan jag känner mig som hemma. Jag hoppas bara att jag faktiskt kommer göra det så småningom så att jag kan slappna av tillslut.
James och Chloéy har kompisar i de flesta husen runtomkring oss och eftersom vi har bott i samma område tidigare känner vi till alla gator. Det kommer inte ta lång tid innan vi vågar släppa ut James och Chloéy lite längre, något vi inte kunde göra i stan där trafiken är farligare och det inte fanns någon närliggande lekplats de kunde gå till själva. Här känner vi inte att vi behöver vara som hökar över dem på samma sätt. Idag gick jag ut med alla barnen ensam första gången sedan vi kom hit i helgen. Det tog några minuter till närmsta lekplats. Den största av dem. Det finns många mysiga ställen att gå till och jag ser fram emot varma vårdagar när vi tar med oss fika! Något annat jag ser fram emot är att springa mina rundor jag tidigare gjorde på våren och sommaren. I skogen och ute i naturen. Badplatsen ligger ett kort cykelavstånd bort och det skulle jag säga var vårt favoritställe på somrarna förut. Barnen hade kalas där och vi tog ofta med oss picknik och badade i sjön. Under våren är målet att köpa en cykel till mig samt en cykelvagn till Tyler så vi kan ta oss ut tillsammans på cykelturer. Vi ärvde en cykelvagn av en familjemedlem till Anton när James och Chloéy var små och den använde vi jätte mycket. Dock var vi tvungna att göra oss av med den när den inte gick att köra med längre, eller laga för den delen. Den var väldigt gammal men vi utnyttjade den verkligen under hela livslängden, om inte mer.
Jag skulle tro att de flesta av er tycker att jag ska låta det ta sin tid nu. Att jag inte ska stressa över flytten. Den är genomförd oavsett och just nu borde jag fokusera på resan. Få avstånd till allting så att jag förhoppningsvis kan tänka lite klarare när vi är tillbaka igen! Vi åker på lördag och det är verkligen nära nu!!! Vi kan knappt tro det. Hur lyckades vi ens spara ihop pengarna till resan… Allting går om man bara vill väl? Godnatt på er!
Kommentera